Grönfink Chloris chloris (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Grönfinken häckar i skogsbryn och buskmarker samt i tätorternas parker och trädgårdar. Den förekommer allmänt till tämligen allmänt i hela Västmanland, men tydligen med vissa utbredningsluckor i mer utpräglade skogsbygder i Skogslåglandet och Bergslagen. I Västanfors och Västervåla är den en ”allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

 

Rutor (5x5 km) med fynd av grönfink under häckningstid 1974-1984.

 

Rutor (5x5 km) med fynd av grönfink under häckningstid (1.4-31.7) 2008-2018.

 

Numerär

 

Vid en noggrann inventering av de båda cirka 12 hektar stora öarna Gräggen och Stora Jungfrun i mälarfjärden Blacken, Rytterne, år 1981, fanns ett revir på Stora Jungfrun medan arten saknades helt på Gräggen (Thomas Skoglund 1981). Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-84 fanns grönfinken på de fem största öarna (>90 hektar) samt dessutom på den glest beskogade och 5 hektar stora Skarpan (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). Dessa inventeringar ger tyvärr ingen ledning när det gäller att uppskatta landskapets totala antal häckande par och inventeringsresultat i övrigt saknas. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 30 000 par.

 

Punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 visade en del variationer men ingen tydlig långsiktig tendens (Thomas Pettersson, opubl.). Det kan dock noteras att antalet grönfinkar minskade kontinuerligt efter 1996.

 

 

Historik

 

Johan Fischerström (1785) nämner grönfinken i sin beskrivning av Mälaren: ”Svenskan (L. Chloris) som på röstens vägnar ej kan recommenderas, besöker gärna hampåkrar, bor i gärdesgårdar, och qvarblifver hela vinteren (1) [”(1) Foglen kallas Svenskan både i Danmark och Norrige. Våre Fogelfängare gifva den namn af Svensk canarie-fogel.”]”.

 

Beträffande Örebro län ansåg Carl Rudolf Sundström (1868) att grönfinken ”förekommer sparsammare.”.

 

Från 1920-talet föreligger endast följande anteckningar i lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv: ”Wästerås vintertiden 1921-22 enl. O. M. Floderus; Köpingstr: allmän året om (ej vintertiden) enl konservator Råberg; Ryttern Mellansundet årligen iaktagen enl. R. Tenow”.

 

I Lundby socken var den ”häckande, allmän” under perioden 1945-53 (Sven-Olof Andersson 1954). Bertil Walldén (1955, s. 232) skrev också att grönfinken ”stryker kring och särskilt finner behag i åkrar med illa bärgat lin.”. Från området mellan Dysjön och Sjömosjön i Fellingsbro rapporterade Åke Ulander (1958) följande: ”Övervintrade i anmärkningsvärt ringa antal. Från att tidigare ha varit den allmännaste fågeln vid fågelborden uppträdde den vintern 1955-1956 endast sporadiskt. Kraftig avflyttning torde ha varit orsaken, enär beståndet sedan fram på vårkanten antog mera normala proportioner igen.”. Från Väringen i Ervalla/Näsby rapporterade Erik Sjöstedt (1958) att ”Grönfink och en och annan hämpling hålls bland backarnas björk och en.”.

 

Vid en månadslång vistelse 9 februari till 10 mars 1970 vid Finnåker i Fellingsbro rapporterades ”några ex var dag mot slutet av perioden” (Anonym 1970k).

 

Vid Norsa i Munktorp var grönfinken ”Allmänt häckande.” (Arne Eklöw 1970).

 

Vid Gnien i Ramnäs summerades 4 sträckande grönfinkar våren 1975 respektive 320 ex. på hösten samma år (Sören Larsson 1975b).

 

Veckovisa inventeringar vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 gav grönfinkar vid tio av tretton inventeringstillfällen, som mest 17 ex. den 21 februari (Lars Lindell 1976).

 

Större (minst 200 ex.) ansamlingar och dagssummor av sträckande grönfinkar före 1976:

 

1973      200 r. Byberget i Fläckebo 27.10 (Erik Andersson m.fl., opubl.).

1973      300-500 r. Hullberget i Fläckebo 4-13.11 (Bo Eriksson, opubl.).

1974      Fläcksjön i Fläckebo 17.11-15.12, som mest 250 r. 30.11 och 1.12 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      300 r. Sörgärsbo i Västerfärnebo 26.1 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      200 ex. Kungsängen i Sala 7.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      400 r. Saladamm i Sala 8.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      300 str. Asköviken 14.9 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1975      200 str. Asköviken 27.9 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1975      300 ex. Fläcksjön 23.11 (Kalle Källebrink, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Grönfinken är delvis stannfågel och åtminstone en del flyttar, främst i mitten av september till början av november. Den återvänder i slutet av mars till april. Sträckrörelser ses framförallt på hösten, men genererar i regel inga höga dagssummor. De högsta (minst 100 ex.) dagssummorna av sträckande grönfinkar 1976-2018:

 

1977      144 str. Notudden i Fläckebo 12.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

2008      115 str. (S) Kvicksund i Rytterne 25.10 (Joachim Strengbom m.fl., opubl.).

 

Veckovis fördelning av sträckande grönfinkar 1976-2018.

 

Särskilt på hösten kan stora ansamlingar av grönfinkar ses, och riktigt stora sådana, minst 500 ex., har rapporterats med viss regelbundenhet efter millennieskiftet, dock inte sedan 2008. Sedan början av 2000-talet har också antalet rapporter med minst 100 grönfinkar minskat drastiskt. De största (minst 500 ex.) ansamlingarna 1976-2018:

 

1985      800 ex. Köpings soptipp i Köping 11.1 (FiV 17:78).

1992      500 ex. Köping 10.10 (Jens B. Bruun, opubl.).

1998      500 ex. Nederby i Fellingsbro 23.11 (Jan-Erik Malmstigen, opubl.).

2002      500 ex. Nederby 29.9 (Ulf Jacobsson, opubl.).

2004      500 r. Lilla Ösby, Lundby, i Västerås 21.11 (FiV 36:156).

2005      600 r. Norrgärsbo i Västerfärnebo 16.11 (FiV 37:144).

2006      800 r. Nederby 12.10 (FiV 38:156).

2007      600 r. Gnien i Ramnäs 18.8 (FiV 39:107).

2007      500 r. Högbyn i Ramnäs 15.9 (FiV 39:107).

2007      500 r. Körninge i Berg 20.9 (FiV 39:107).

2008      1 000 r. Mullboda i Rytterne 4.10 (FiV 40:110).

 

Antal fynd av minst 100 grönfinkar 1976-2018.

 

Av i Västmanland ringmärkta grönfinkar föreligger 27 återfynd, merparten gjorda i södra Sverige. Dessutom har sexton (16) fynd av annorstädes i Sverige ringmärkta grönfinkar gjorts i Västmanland. Samtliga 43 fynd redovisas i tabell nedan, fördelade månadsvis och per område.

 

Område/månad

J

F

M

A

M

J

J

A

S

O

N

D

Medelpad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

Dalarna

 

 

 

1

 

 

 

1

 

 

 

 

Södra Sverige

2

5

3

4

3

2

6

 

 

4

6

2

Belgien

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tyskland

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rasförhållanden

 

Arten är i Västmanland företrädd av nominatrasen Ch. ch. chloris.

 

Kommentar

 

Ett fynd av en hybrid mellan grönfink och steglits Chloris chloris x Carduelis carduelis har rapporterats från Grythyttan den 7 maj 1995 (FiV 27:146).

 

Publicerad 2019-03-23