Grå flugsnappare Muscicapa striata (Pallas 1764)

Utbredning

Grå flugsnapparen häckar allmänt i de flesta typer av skogsmark i hela Västmanland. Den förekommer även vid bebyggelse.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2012-2022.

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 30 000 par, en siffra som jag i brist på annat underlag får ansluta mig till. Figuren nedan antyder ingen större förändring av beståndets storlek över tid.

Historik

Grå flugsnapparen nämns inte alls av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren. Det skulle möjligen kunna bero på att den inte förekom här då. Arten beskrevs vetenskapligt först år 1764 och alltså inte av Linné.

I mitten av 1800-talet betecknades den dock som mycket allmän i Örebro län: ”...är mycket allmän, hvilket äfven är förhållandet med Grå Flugsnapparen.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 11). Även i Hällefors ansågs den vara allmän i slutet av 1800-talet: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 49). Adr. Giöbel (1888) beskrev också en häckning därifrån: ”Så bodde t. ex. i år här på knuten af byggnaden i en hålk en rödstjert, och strax snedt ofvanför, på en under takutsprånget uppsatt brädlapp, en grå flugsnappare...”.

Adrian Giöbel (1904) nämnde grå flugsnapparen som en av de arter som invandrat på Järlemossen i Ervalla efter att torvbrytning hade inletts där. I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd individ från Ervalla, den 30 juni 1907 (Göran Frisk, in litt.).

Paul Rosenius (1929, s. 259) nämnde ett anmärkningsvärt tidigt vårfynd från Ljusnarsberg: ”Till Bångbro i norra Västmanland skall han en gång ha kommit redan den 28 april 1) [”1) Hj. Rendahl.”]”. I övrigt från 1920-talet finns ett par häckningsfynd nämnda i litteraturen, ett från Sala och ett från Västerås: ”Grå flugsnapparen häckar bakom en stupränna å Samskolan (åt Drottninggatan till).” (Henrik Hasselgren 1923); ”Ej sällsynt. Häckade ett år i ett hål i väggen på W^ås domkyrka.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9].

Inget tyder därefter på att grå flugsnapparen skulle vara annat än en allmänt häckande fågel och i Lundby socken var den allmän under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954).

Lars Broberg (opubl.) ringmärkte fyra kullar vid Håvtjärnen i Skinnskatteberg 4-11 juli 1943 och ytterligare en kull vid Piltorp i Skinnskatteberg den 12 juli 1943.

Från och med 1950-talet fram till och med 1975 rapporterades fynd under häckningstid från Kärrbo, Hubbo, Västerås, Västerås-Barkarö, Rytterne, Munktorp, Odensvi, Kungs Barkarö, Möklinta, Kila, Fläckebo, Ramsberg, Lindes, Nora, Norberg, Västanfors, Västervåla, Skinnskatteberg och Ljusnarsberg.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

I Västanfors och Västervåla ansågs grå flugsnapparen vara en ”allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

Inventeringar av öar med naturskog i Mälaren 1979-1981 visade att ett par grå flugsnappare behöver 2-2,5 hektar skogsmark (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982), motsvarande en täthet av 40-50 par/km² skogsmark. Utslaget på hela landskapets skogsmarksareal skulle det ge en populationsstorlek på 220 000-275 000 par. På de båda öarna Gräggen och Stora Jungfrun, båda cirka 12 hektar, i mälarfjärden Blacken i Rytterne, fanns arten med 2 par på respektive ö år 1981 (Thomas Skoglund 1981), motsvarande cirka 17 par/km² skogsmark. Vid en inventering av Ängsö socken 1983-1984 var Prästholmen (1 hektar) den minsta ön med förekomst av grå flugsnappare (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

Punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 gav inte vid handen någon indikation på långsiktig förändring under perioden. Notera dock bottennoteringen 1994 (Thomas Pettersson, opubl.).

Ett på året sent fynd gjordes i Västerfärnebo den 12 oktober 1974 (Västmanlands rapportkommitté).

Ett anmärkningsvärt fynd är 100 sträckande vid Åkra i Sala den 12 september 1983 kl. 23:00 (Kalle Källebrink, opubl.).

Flyttning och övervintring

Arten flyttar huvudsakligen i augusti, men fynd görs rätt ofta även i början av september. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2022 är den 15 september. Det allra senaste fyndet gjordes vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 11 oktober 2020 (Västmanlands rapportkommitté). De första individerna återkommer oftast i början av maj. Mediandatum för första observation under perioden 1976-2022 är den 8 maj. Det allra tidigaste fyndet gjordes vid Vargåsen i Grythyttan den 26 april 2011 (FiV 43[2-3]:52).

Sammanlagt sex (6) grå flugsnappare, fyra av dem boungar, som ringmärkts i Västmanland har resulterat i återfynd med geografisk och tidsmässig fördelning enligt tabell nedan.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen M. s. striata.

Senast uppdaterad 2023-08-06