Strandskata Haematopus ostralegus Linné 1758

 

Utbredning

 

Strandskatans häckningsutbredning är praktiskt taget helt inskränkt till holmar och skär i Mälaren. Troligen kan häckning också ha ägt rum på Nyckelgrundet, Hjälmaren, i Arboga där två fåglar varnade den 6 juni 2015 (Ulf Eriksson, opubl.). Den första säkerställda häckningen i Västmanland konstaterades på holmen Vässman i Munktorp, där ett bo hittades den 25 maj 1982 (FiV 14:97).

 

Lokaler med konstaterad häckning 1976-2017.

 

Numerär

 

Häckning har konstaterats genom bofynd eller observation av dunungar 27 gånger på sammanlagt 12 lokaler i Mälaren, dock ej varje år. Se tabell nedan. Det är dock troligt att några par häckar årligen, men att de alternerar mellan olika häckningsöar. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat Västmanlands bestånd till 10 par, vilket möjligen kan vara något högt, men i så fall marginellt.

 

Tabell. Lokaler med konstaterad häckning av strandskata.

Område

Lokal

År

Kärrbo/Ängsö

Gimpelstenarna

1988

Västerås-Barkarö

Lilla Skärplingen

2004

Västerås-Barkarö

Ryberg

1985, 1987, 1988, 2007

Västerås-Barkarö

Lilla Sandskär

2010

Västerås

Hovaren

2011

Rytterne

Lilla Jungfrun

2002, 2009, 2011

Rytterne

Garpsten

1999, 2006

Rytterne

Stavsholmsskäret

1998, 2001

Munktorp

Rågsäcken

1996, 1999, 2011

Munktorp

Vässman

1982, 1996, 2004, 2009, 2010, 2011, 2013

Munktorp

Broken

1999

Munktorp

Flintan

2009

 

Historik

 

Strandskatan nämns inte alls av de tidiga källorna på 1700- och 1800-talen. De första kända fynden i Västmanland:

 

1903      ”...träffad... ...vid Åmänningen [Västervåla] i Västmanland, (1: V, 1903, Engelsberg)...” (L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff 1911-26, s. 245). ”Den 1 maj 1902 sågs hon vid sjön Åmänningen i Västmanland 9) [”9) Engelsberg, enl. J. o. K.”].” (Paul Rosenius 1937, s. 126).

1925      ”5 strandskator, som observerades vid föreningens förutnämnda utfärd till Ängsö den 7/6 d.å., vid ett skär i Granfjärden [Ängsö], där den enl. uppgift av skogvaktaren H. Nordahl sedan flera år tillbaka varje sommar visat sig;...” (V.N.F. 1925-09-11, § 11).

1925      ”Strandskata har iakttagits fram i juni.” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, odaterat, till lektor O. M. Floderus). ”Iakttagen i juni i Köpingstrakten på senare tiden, flere år, senast 1925, i Ängsö.” (Matts Floderus 1925).

1930      ”2 strandskator hade 1930 29/4 iakttagits flygande vid Ridön i Barkarö av hr E. Idar.” (V.N.F. 1931-01-24, § 10).

 

Därefter dröjde nästkommande uppgifter till slutet av 1950-talet, men sedan dess rapporterades strandskatan årligen i Västmanland. Kända uppgifter från 1950-talet till och med 1960:

 

1958      ”I de små lagunerna mellan vassruggarna blottlägges vid lämpligt vattenstånd ett stråk av gyttjebankar och här [Tippen vid Östersjön i Sura] kan fågelskådaren få verkliga högtidsstunder, när vadaresträcket från norr pågår under eftersommaren och hösten. Birger Andersson, som under en lång följd av år hållit området under uppsikt, har åtskilliga intressanta fynd noterade i sina anteckningar. [---] Även typiska havskustfåglar, som roskarl och strandskata, förirrar sig hit ibland...” (Harald Wedérus 1958, s. 349).

1958      ”Två observationer gjordes 1958, ett ex. vid Fläcksjön den 1.5. (Tore Nilsson)…” (Hans Avelin m.fl. 1962).

1958      ”Två observationer gjordes 1958… …ett ex. vid Asköviken den 25.5. (Hans-Olof Hellkvist).” (Hans Avelin m.fl. 1962).

1959      ”1 ex. uppehöll sig på en saftigt bevuxen gräsäng vid Lisjön [Sörsjön i Sura] 30 km NW Västerås den 13.5.1959.” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1963).

1960      1 r. Lögarängen i Västerås 13.4 (Janne Virking, opubl.).

1960      ”Den 28.8.1960 iakttog Bert-Åke och Kenneth Olsson samt undertecknad 2 ex. vid sjön Gnien, Ramnäs, ca 25 km NW Västerås. De kom flygande från NE, gjorde en lov över de översvämmade ängsmarkerna och försvann sedan längs Kolbäcksån mot S.” (A. Persson 1962).

 

Under perioden 1961-75 sågs strandskatan regelbundet under framför allt vårflyttningen i april och maj, fåtaligt även sommartid till mitten av september. I mitten av 1970-talet rapporterades också de första indikationerna på häckning vid Mälaren:

 

1974      ”…1974 noterades 8 fynd, enbart i Ridöarkipelagen, där en av iakttagelserna gällde ett kraftigt varnande par på Gimpelstenarna [Kärrbo/Ängsö] 10.7 (Ingemar Ahlén).” (Lars Lindell 1976d).

1975      ”Sex iakttagelser i maj-juli, varav en gäller ett varnande par på Tallgås [Kärrbo], Mälaren (Håkan Gilledal). På Ängsö 1 par 20.6 (Lars Lindell)...” (Lars Lindell 1976d).

 

Övriga anmärkningsvärda observationer, dvs. tidiga (före 1 april) fynd och större (minst 10 ex.) ansamlingar före 1976:

 

1965      ”Ett ex. den 30.3.1965 vid Västerås djuphamn (Ulf Carlén, Mats Logander).” (Hans Avelin 1968).

1972      ”10 ex. 15.8 Norsa [Munktorp] (Lars Lindell).” (Lars Lindell 1973e).

1975      ”Enstaka exemplar av strandskata ses i regel under vårarna, men en flock om 21 ex 19.5 på Ängsö är den hittills största i Västmanland.” (Lars Lindell 1975e). ”…och på samma lokal [Ängsö] sågs en ovanligt stor flock, 21 ex., 19.5 (Anders Lindell m. fl.).” (Lars Lindell 1976d).

 

Flyttning och övervintring

 

De första strandskatorna anländer i slutet av mars eller i början av april och de sista fåglarna ses i slutet av augusti eller början av september. Undantagsvis kan enstaka strandskator dröja sig kvar in i oktober. Mediandatum för första vårobservation under perioden 1976-2017 är den 2 april medan mediandatum för sista höstfynd under samma period är den 4 september, se tabell nedan.

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

1 april

6 september

1986-1995

31 mars

4 september

1996-2005

6 april

29 augusti

2006-2015

30 mars

7 september

2016-2017

25 mars

27 augusti

 

Ett vinterfynd, men snarare ett mycket tidigt vårfynd, är känt:

 

1990      1 ex. Norasjön i Nora 26.2 (Berit Ragné, opubl.).

 

Veckovis fördelning av fynd av strandskata 1976-2017.

 

Västmanland passeras av genomflyttande fåglar, i huvudsak från mitten av april till mitten av maj respektive från mitten av juli till slutet av augusti.

 

Större (minst 25 ex.) ansamlingar och sträcksummor 1976-2017:

 

1985      25 str. (Ö) Asköviken i Västerås-Barkarö 10.5 (FiV 17:64).

1985      26 ex. Hötjärn i Grängesberg/Ljusnarsberg 1.9 (FiD 19:51; Bertil Rahm 1985; Bertil Rahm 1989).

1998      26 (15+11) r. Väringen i Ervalla/Näsby 26.7 (FiV 30[2]:34).

1999      25 str. (SV) Kvicksund i Rytterne 23.7 (FiV 31:115).

2007      45 str. (V) Kvicksund 13.8 (FiV 39:71).

2008      26 r. Usken i Lindes 1.5 (FiV 40:72).

2008      37 str. (Ö) Hagaberg, Frövi, i Näsby 1.5 (FiV 40:72).

2008      26 r. Asköviken 18.8 (FiV 40:71).

2013      51 str. (V) Kungsudden i Kungs Barkarö 9.8 (FiV 45[2-3]:35).

2016      44 str. (V) Kvicksund 3.8 (FiV 48[2-3]:41).

2017      46 r. Halvarsnoren vid Flosjöhyttan i Grythyttan 20.8 (FiV 49[2-3]:41).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen H. o. ostralegus.

 

Senast uppdaterad 2018-08-14