Hussvala Delichon urbicum (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Hussvalan häckar oftast kolonivis och vid bebyggelse över hela Västmanland. Kartorna nedan indikerar att hussvalan kan ha försvunnit som häckande från delar av Skogslåglandet och Bergslagen. Under atlasinventeringen 1974-84 påträffades hussvalan under häckningstid i 351 atlasrutor (5x5 km). Under perioden 1996-2016 rapporterades arten under häckningstid (1 juni – 31 juli) från blott 156 motsvarande rutor, dvs. mindre än hälften. Jämförelsen bör dock ses med en viss försiktighet, eftersom atlasinventeringen byggde på ett systematiskt eftersök medan data från den senare perioden helt bygger på spontan rapportering.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Lokaler med fynd av hussvala under häckningstid (1.6-31.7) 2002-2017.

 

Numerär

 

Publicerade inventeringsdata från Västmanland saknas i stort sett helt. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade antalet häckande par i Västmanland till 3 000, en siffra som jag får ansluta mig till i brist på underlag.

 

Vid en inventering 1982 av häckande fåglar i Askö-Tidöområdet hittades 7 bon vid Askö i Västerås-Barkarö (Thomas Skoglund 1983b).

 

I Fagersta kommun (Västanfors och Västervåla) var hussvalan en ”...allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

 

Resultat från punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 visar stora variationer, men återspeglar knappast den häckande populationen där, utan snarare genomflyttande fåglar.

 

 

                                

Historik

 

Hussvalan nämns från Mälaren av Johan Fischerström (1785), dock utan närmare uppgifter om förekomst: ”Hus-Svalan (Hirundo urbica) som bortsnappar många insecter och maskar, bygger sit fasta bo ytterst vid taklister (1) [”(1) När Svalan bygger, är det bäst at mura, säger Bonden.”] hitkommer om våren när snön smälter i skuggan, och bortflyttar i fruktiden, ungefärligen då när nattfrosten begynna”.

 

I Örebro län ansåg Carl Rudolf Sundström (1868) att hussvalan var ”…högst talrik.”. Den ansågs vara allmän även i Hällefors: Hellefors (A. Giöbel). Allgemein. In dieser an Lehm armen Gegend ist es schwer für sie, ihr Nest zu bauen. Die Nester fallen oft, wenn die Jungen ein wenig heran gewachsen und schwerer geworden sind, bei dem ersten feuchten Wetter herab. An der Wohnung des Korrespondenten wurden kleine Bretter angebracht, die den Stadtschwalben als Stütze dienen sollten, um ihre Nester dagegen zu bauen, aber die Vögel sind sehr wählerisch inbetreff ihres Bauplatzes.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 62). År 1887 siktades årets första hussvala den 1 maj: ”Hellefors (A. Giöbel). Ankunft: das erste Stück den 1. Mai.” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 24).

 

Även i Västerås respektive Sala betecknades hussvalan som talrik eller allmän enligt följande två vittnesbörd: ”Meddelade hr Tenow, att hussvalan, som förra året talrikt häckat i Västerås, förliden sommar varit ytterst sällsynt härstädes i det att högst 10 par iakttagits häckande men ej på samma ställe som föregående år. Möjligen hade ett större antal av denna fågelart förolyckats vid flyttningen.” (V.N.F. 1922-09-23, § 5); ”… vi se hussvalan, välkänd såsom den där allmänt bygger utanpå husen (såsom järnvägsstationer o. s. v.)… [”de små insjöar, som genom lertagning till tegelfabriken bildats vid vägen ut till Sala landsförsamlings kyrka. Pingsten 1923…”].” (Henrik Hasselgren 1923).

 

Benämningen ”sjösvala” ansågs vara utbredd, men det är oklart om det är ett lokalt västmanländskt namn på hussvala: ”Efter att ha berört den gamla föreställningen om svalornas vinterdvala på sjöbottnen nämnde talaren [H. Hasselgren], att hussvalan flerstädes benämnes ’sjösvala’ och ej med orätt, då hon i hög grad älskar vattnet.” (V.N.F. 1923-01-27, § 8).

 

Från kommande decennier är häckningsuppgifter ytterst fåtaliga. Den ansågs ”...häckande, mindre allmän.” i Lundby socken  (Sven-Olof Andersson 1954). Från den sena våren 1956 rapporterade Åke Ulander (1958) följande från Fellingsbro: ”Kom anmärkningsvärt sent och syntes här i nämnvärd utsträckning först i början av juni. Stammen har dessutom varit svagare än på många år, och nu, i mitten av augusti, är den sällsynt här vid Oppboga pappersbruk, där arten normalt häckar med 20-30 par.”.

 

Ett par andra källor nämner hussvalan mer eller mindre i förbigående, t.ex. från Väringen i Ervalla/Näsby: ”Fåglar vid vatten är om vintern dykande strömstare, om sommaren luftsvingande svalor, häri medtaget även tornsvala.” (Erik Sjöstedt 1958). Vid Norsa i Munktorp sågs hussvalan ”…ofta flygande över maden, mestadels dock rätt fåtaligt.” (Arne Eklöw 1970).

 

Hösten 1975 inräknades sammanlagt 195 sträckande hussvalor vid Gnien i Ramnäs (Sören Larsson 1975b).

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd, juvenil, hussvala från Tidö i Rytterne, daterad den 23 juli 1961 (Göran Frisk, in litt.).

 

Flyttning och övervintring

 

Hussvalan flyttar bort huvudsakligen i augusti. De första återvänder i slutet av april och vårflyttningen pågår till åtminstone mitten av maj.

 

 

Veckovis fördelning av fynd av minst 50 ex 1976-2017.

 

Större ansamlingar och höga sträcksummor noteras ibland under såväl vårflyttningen som under sensommaren. Den 22 maj 2007 sågs stora ansamlingar på flera lokaler i samband med dåligt väder. De största (minst 500 ex.) ansamlingarna 1976-2017:

 

1985      500 ex. Österhammarssjön, Fellingsbro 24.8 (Kjell Jansson & Johnny Tegin, opubl.).

2002      500 str. Malmön, Köping 16.8 (FiV 34:112).

2007      1 000 ex. Norsa, Munktorp 22.5 (FiV 39:91).

2007      500 ex. Glåpen, Sura 22.5 (FiV 39:91).

2007      600 ex. Turkiesjön, Ramnäs 22.5 (FiV 39:91).

 

Mediandatum för årets sista observation under perioden 1976-2017 är den 14 september. Undantagsvis ses de sista hussvalorna någon vecka in i oktober. Extremt sen var en fågel vid Erikslund i Västerås den 5 november 2014 (FiV 46[2-3]:51). Mediandatum för årets första observation under perioden 1976-2017 är den 25 april. Det tidigaste fyndet gjordes vid Norsa i Munktorp den 15 april 2012 (FiV 44[2-3]:46).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

4 maj

9 september

1986-1995

25 april

14 september

1996-2005

26 april

7 september

2006-2015

21 april

17 september

2016-2017

24 april

26 september

 

En fågel hittades död vid Köpings hamn i Köping den 8 april 2009, men det framgår inte av rapporten i vilken kondition kadavret var, dvs. hur länge den kan ha legat död, så fyndet kan inte räknas som ett mycket tidigt vårfynd, alternativt övervintringsförsök (Magnus Nyström gm Mikael Rhönnstad, opubl.).

 

Sena häckningar noteras emellanåt, med ungar i bo så sent som i slutet av augusti eller början av september. De allra senaste:

 

1998      4 ad. matar ungar i bo Ålbo, Västerfärnebo 2.9 (FiV 30 [2]: 48).

2000      4 ad. matar ungar i bo Hörksbyn, Grängesberg 5.9 (Västmanlands rapportkommitté).

2007      2 1K i bo Hörksbyn 2.9 (Bertil Rahm, opubl.).

2010      2 1K i bo Hörksbyn 3.9 (Bertil Rahm, opubl.).

2012      2 pulli i bo Lindesberg, Lindes 6.9 (Bo Ståhl, opubl.).

 

Långväga ringmärkningsåterfynd saknas för Västmanlands del.

 

Rasförhållanden

 

Arten är i Västmanland företrädd av nominatrasen D. u. urbicum.

 

Kommentar

 

Fåglar som har uppvisat karaktärer för hybrider mellan ladusvala och hussvala Delichon urbicum har rapporterats vid tre tillfällen, men endast ett av fynden är granskat och godkänt för publicering (men inte publicerat):

 

2015      1 ex. Gyttorps reningsdamm i Nora 15.5 (Anders Carlberg, opubl.).

 

Två fynd har ansetts inte vara tillräckligt dokumenterade för att kunna publiceras:

 

1981      1 ex. Hällefors juli (Tomas Carlsson 1982).

2001      1 ex. Gyttorps reningsdamm i Nora 16.5 (Anders Carlberg, opubl.).

 

Senast uppdaterad 2018-09-12