Hämpling Linaria cannabina (Linné 1758)

Utbredning

Hämplingen häckar sparsamt i buskmarker, särskilt hagmarker, och i ruderatmarker i anslutning till hamnar, industrier etc. i Mälarområdet. I Skogslåglandet är förekomsten betydligt glesare och i Bergslagen är den mycket lokalt förekommande. Det är tveksamt om den häckar årligen i Övre Bergslagen.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Under perioden 2012-2022 har hämpling rapporterats från sammanlagt 330 rutor (1x1 km) lokaler under häckningstid (1.5-31.7), främst i södra och östra Västmanland. Denna rapportering är spontan och ingalunda systematisk och sannolikt finns åtskilliga orapporterade häckningsförekomster. Flera av de rapporterade lokalerna representerar fler än ett par. En gissning får bli att en av fyra häckningslokaler har rapporterats genom åren, vilket ger en populationsstorlek i Västmanland på i storleksordningen 1 300 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har dock beräknat antalet par i Västmanland till 3 000.

Historik

I sin beskrivning av Mälaren nämner Johan Fischerström (1785) hämplingen på ett högst intetsägande sätt: ”Hämplingen (Fr. Cannabina) som ur Skoglunden uphäfver sin gällande röst”. Carl Rudolf Sundström (1868, s. 12) konstaterade kort att hämplingen ”…är allmän.” i Örebro län och Adr. Giöbel (1888) skriver, sannolikt från Hällefors: ”Bofinken kommer nog af sig sjelf, der träd ej alldeles saknas, men den lilla älskliga grönsiskan med sin näpna röst och känslan tilltalande sång, hämplingen och den granna steglitsen, för att ej tala om domherren och sidensvansen m. fl., fordra alla att få något till lifs, innan de bry sig om att komma fram till bys.”.

I en studie av fröspridning hos bl.a. fåglar, nämner August Heintze (1915) två bofynd i Västerås år 1914: ”Västerås. Ur tvenne undersökta bon...”. I Västeråstrakten var den för övrigt en årlig häckare i början av 1900-talet: ”Häckar årligen i W^ås trakten. 1923” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9].

Under 1950- och 1960-talen och till och med 1975 nämns hämplingen sporadiskt i litteraturen och på ett sådant sätt att den bör ha varit så pass allmänt förekommande, i vart fall i större delen av landskapet, att den sällan rönte någon särskild uppmärksamhet. Följande uppgifter föreligger:

·         Lundby socken i Västerås: ”...häckande, mindre allmän.” (Sven-Olof Andersson 1954).

·         Sjöhagen i Västerås: ”I de snåriga skogsmarkerna mellan Andelsslakteriet och Johannisberg trivs... ...hämplingen...” (Bertil Walldén 1955, s. 244).

·         Asköviken i Västerås-Barkarö: Årsviss (tabell i Bertil Walldén 1955, s. 255).

·         Norsa i Munktorp: ”Rätt allmänt häckande.” (Arne Eklöw 1970).

·         Östersjön i Sura: ”På örternas fruktställningar klänger ständigt hämplingar...” (Harald Wedérus 1958, s. 348).

·         Väringen i Ervalla/Näsby: ”Grönfink och en och annan hämpling hålls bland backarnas björk och en.” (Erik Sjöstedt 1958, s. 294).

·         Trätten i Norberg: ”Hämplingen håller även till här men är eljest sällsynt i denna trakt.” (Bengt H. Girell 1958, s. 120).

·         Grängesberg: ”Berndt Larsson har aldrig påträffat arten omkring Grängesberg.” (Kjell Bylin 1975, s. 427).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid och i lämplig häckningsbiotop 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Följande inventeringsresultat föreligger före år 2000:

1983           1,0 par/km² landarea på Ängsön (2 045 ha) i Ängsö, där 21 par bedömdes häcka (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

1984           Ingen häckning inom 190 hektar jordbruksmark vid de så kallade Trådarängarna i Irsta, dvs. ett område mellan Limstabäcken och Gäddeholm (Åke Berg 1985).

1985           Ingen häckning på cirka 250 hektar ängsmark, hävdad såväl som ohävdad, vid Nötmyran i Västerfärnebo (Åke Berg 1986; Åke Berg & Bo Eriksson 1992).

1986           Ingen häckning inom 226 hektar jordbruksmark och ädellövskog vid Holm i Västerås-Barkarö (Thomas Pettersson 1992).

1985-91      1,6 par/km² landarea vid Asköviken i Dingtuna/Rytterne/Västerås-Barkarö, där 0-7 par bedömdes häcka inom 222 hektar jordbruksmark (Thomas Pettersson, opubl.).

Under 1980-talet ansågs hämplingen minska i antal och betraktades redan då som ovanlig i Bergslagen (FiV 15:95). Beträffande Västanfors och Västervåla skriver Leif Lejdelin (1984) att ”...arten har minskat påtagligt under det senaste decenniet och osäkerhet råder om fågeln fortfarande är häckfågel i kommunen eller ej.”. Vid Asköviken tenderade hämplingen att minska under perioden 1992-2000.

Större (minst 100 ex.) ansamlingar och sträcksummor före år 2000:

1973      100 ex. Valnö i Dingtuna 29.9 (Thomas Pettersson, opubl.).

1975      300 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 14.9 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1975      100 str. Asköviken 27.9 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1976      100 ex. Asköviken 21.8 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1976      200 str. (S) Notudden i Fläckebo 11.9 (Kalle Källebrink, opubl.).

1990      200 r. Barkaröskären i Kungs Barkarö 17.9 (Lillebror Hammarström m.fl., opubl.).

1990      150 ex. Sjöholmen i Björskog 24.9 (Mikael Hedman, opubl.).

Hösten 1975 inräknades sammanlagt 325 hämplingar på sträck vid Gnien i Ramnäs (Sören Larsson 1975b).

Ett vinterfynd (1 december – 28 (29) februari) är känt före 1976:

1968      ”2 hanar Arboga soptipp slutet av dec (Hans-Erik Karlsson, Lars-Erik Spritt).” (VF 29:123).

Vinterfynd (1.12-28.2) under perioden 1976-1999:

1984         8 ex. Storslåttern i Ängsö 5.12 (Åke Berg, opubl.).

1996         4 ex. Korsberga, Lundby, i Västerås 29.1 (FiV 28:163).

1997         1 ex. Munkängen i Västerås 13.12 (FiV 29:160).

Flyttning och övervintring

Hämplingen flyttar bort i september och början av oktober och efter mitten av oktober ses blott få kvardröjande fåglar, undantagsvis ett stycke in i november. Mediandatum för sista observerade hämpling, bortsett från vinterfynd, se nedan, är för perioden 1976-2023 den 12 oktober. Tidpunkten för de sista hämplingarnas avfärd från Västmanland har successivt senarelagts under perioden:

De första hämplingarna anländer i regel i slutet av mars och sträcket pågår i stort sett under hela april månad. Mediandatum för första observerade hämpling, bortsett från rena vinterfynd, se nedan, är för perioden 1976-2023 den 22 mars.

Veckovis fördelning av fynd av minst 10 hämplingar under perioden 2000-2023.

De allra största (minst 100 ex.) ansamlingarna och sträcksummorna under perioden 2000-2023:

2000      100 str. (S) Sjöholmen i Björskog 17.9 (Jörgen Lindberg, opubl.).

2002      150 str. (SV) Malmön i Köping 16.8 (Jörgen Lindberg, opubl.).

2006      100 r. Husta och Majaskeka i Köping 2-3.4 (FiV 38:157).

2006      150 r. Vibybäcken i Arboga 1.10 (FiV 38:157).

2009      100 r. Nederby i Fellingsbro 23.9 (FiV 41:114).

2011      150 ex. Årby i Svedvi 3.10 (FiV 43[2-3]:56).

2015      150 ex. Spikskär i Björskog 19.9 (FiV 47[2-3]:59).

2019      100 r. Köpings hamn i Köping 18.9 (FiV 51[2-3]:61).

2020      Nederby i Fellingsbro 21-29.9, som mest 175 r. 21.9 (FiV 52[2-3]:73).

2021      100 ex. Lagårdssjön i Kolbäck 13-27.4 (Västmanlands rapportkommitté).

Vinterfynd (1.12-28.2) under perioden 2000-2022:

2000         4 ex. Tunagärde i Svedvi 26.12 (FiV 32:97).

2004         2 ex. Hacksta i Västerås 4.1 (FiV 36:156).

2004/05    2-3 ex. Hacksta och Munkboängen i Västerås 5.12-20.2 (FiV 37:144).

2006         1 ex. Hacksta i Västerås 1.1 (FiV 38:157).

2006         1 ex. Fellingsbro i Fellingsbro 8.1 (FiV 38:157).

2006         1 ex. Gålby i Köping 17.12 (FiV 38:157).

2007         1 ex. Malmön i Köping 5.1 (FiV 39:108).

2009/10    1-2 ex. Köpings soptipp i Köping 26.12-9.1 (FiV 41:114; FiV 42[2-3]:54).

2012         2 ex. Erikslund i Köping 15.1 (FiV 44[2-3]:57).

2012         3 ex. Tillberga kyrka i Tillberga 16-17.12 (Eva Johansson m.fl., opubl.).

2012/13    Svanå, Färdskär och Lyckmans i Haraker 20.12-27.2, som mest 40 ex. 23.2 och 27.2 (FiV 45[2-3]:59).

2012/13    1 ex. Årby i Svedvi 23.12-1.1 (FiV 45[2-3]:59).

2012         10 ex. Lyckmans i Haraker 25.12 (Håkan Johansson, opubl.).

2012         1 ex. Snar-Sörby i Hubbo 28.12 (Bernt Larsson, opubl.).

2013         Ståltorp i Sura 5.1-25.2, som mest 16 ex. 25.2 (FiV 45[2-3]:59).

2013         2 ex. Framnäs i Sura 21.2 (FiV 45[2-3]:59).

2020         1 ex. Nötmyran i Västerfärnebo 24.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2020         1 ex. Davids backe i Himmeta 5.12 (FiV 52[2-3]:70).

2022         Malmön i Köping 2-23.1, som mest 6 ex. 2.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2022         Västvalla i Fellingsbro 13-25.1, som mest 3 ex. 25.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2022         Utnäslöt och Utnäs i Säby 22.1-20.2, som mest 15 ex. 20.2 (Västmanlands rapportkommitté).

2023         1 ex. Norra Gryta i Västerås 3.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2023         1 honf. Kungshammar i Ramnäs 4.12 (Västmanlands rapportkommitté).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen L. c. cannabina.

Senast uppdaterad 2024-03-20