Kaja Coloeus monedula (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Kajan häckar i anslutning till jordbruksmark, ofta i tätorter. Den förekommer allmänt i Mälarområdet, men mindre allmänt i Skogslåglandet. I Bergslagen är förekomsten mer lokal och kajan saknas som häckande i utpräglade skogsbygder. I Västanfors och Västervåla är den dock ”...en tämligen allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.4-31.7) 2008-2018.

 

Numerär

 

Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-84 befanns kajan häcka på de två största öarna med aktivt jordbruk, Ängsön och Långholmen. Därtill fanns något par på Röholmen som dock ligger strax intill Ängsön (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). I övrigt saknas inventeringsdata från Västmanland.

 

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 9 500 par.

 

Historik

 

Kajan nämns av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren på ett sådant sätt att den kanske förekom endast vintertid: ”Kajan (C. Monedula) som om vinteren flyger i sälskap nära intil byarne”.

 

Beträffande Örebro län skrev Carl Rudolf Sundström (1868) att kajan ”...häckar der och hvar samt är om sommaren just icke sällsynt. En och annan qvarstannar under vintern.”. Vid Salbohed i Västerfärnebo uppgavs kajan häcka i slutet av 1800-talet: ”Foglar å exercisplatsen Salbohed i Vestmanland. Nämda exercisplats är försedd med en mängd aspar, riktiga veteraner i hvilkas skugga tältraderna stå, och i dessa aspar bygger en ofantlig massa foglar: ufvar, ugglor, kråkor, kajor, bofinkar, mesarter, flugsnappare, m. fl., samt jemte dem ekorrar.” (SJNT 22:185-186).

 

A. Kempe (1911) kopplade förekomsten av kaja i Västmanlands län till ekens utbredning: ”Bland fåglar, hvilkas hufvudsakliga utbredning faller inom ekregionen, kunna anföras nötväckan, blåmesen, stenknäcken, gröngölingen och kajan...”. Det synes vara oklart om kajan häckade regelbundet norr i Mälarområdet i början av 1900-talet och Sven Ekman (1918) önskade uppgifter om det: ”Kajan norr om Uppland, södra Västmanland och Vänern.”. I lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv, framgår följande uppgifter och som stärker bilden av kajan som en art knuten till Mälarområdet: ”Wästerås i Kyrktornet; Köpingstr allmän i Ekbackarna enl. konservator E Råberg; Allmän utefter Mälaren å plattser med ekbestånd enl. R. Tenow”. Dock finns en uppgift om häckning i Sura på 1920-talet: ”Talrik vid Lisjö i Sura socken häckar där i ihåliga träd (aspar) i kolonier.” (anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson).

 

Därefter dröjer uppgifter i litteraturen till 1950-talet, då följande förekomstuppgifter lämnades:

 

1945-53   ”...häckande, allmän [Lundby socken].” (Sven-Olof Andersson 1954).

1950         ”Kajan uppges öka över praktiskt taget hela sitt utbredningsområde, främst i... ...Västmanland...” (Kai Curry-Lindahl 1951).

1951         ”Den grå kråkan har väl genom jaktvårdens försorg gått tillbaka märkbart, men kajor och skator förekomma så mycket rikligare [Västerfärnebo].” (Olof Knöppel 1951).

1955         ”Ett par allmänna fåglar, som anses ha haft en kraftig individökning detta århundrade, är kajan och kråkan.” (Bertil Walldén 1955, s. 224).

1955         ”...håller mest till kring Domkyrkan och i Stadsparkens höga träd. På hösten drar de sig som i många andra städer tillsammans till stormanövrer och diskussionsmöten, men före november månads början har de givit sig söderut, kvarlämnande en liten trupp stannfåglar.” (Bertil Walldén 1955, s. 242-244).

1955         ”Går man härifrån [Björnöbadet] över Björnöhalsen [Västerås] till grusgropen på östra sidan, finner man där i de gamla lindarnas bohål massor av kajor häckande.” (Bertil Walldén 1955, s. 248).

1956         ”Numerären synbarligen oförändrad, men många av artens ordinarie häckplatser ha i år anmärkningsvärt nog ej anlitats [Arbogaån mellan Dysjön och Sjömosjön i Fellingsbro].” (Åke Ulander 1958).

1957         ”Ett undantag var 21 mars 1957, då jag räknade kråkor N Örjansverkstaden, Västerås, och ca 60 råkor gick ned på åkrarna tillsammans med stora mängder kråkor, kajor och starar.” (Anonym 1970m).

1958         ”Skatan är rikligt förekommande och kajan jämte skrattmåsen kan lokalt betraktas som massföreteelser.” (Olof Knöppel 1958).

1958         ”...plöjaren på Västsura gärden [Sura] har ständigt ett vitt moln av måsar efter sig, grälande och kivande om maskar i plogfårornas feta mylla i stark konkurrens med flockar av kråkor och kajor.” (Harald Wedérus 1958).

1958         ”...en dunge av åldriga, ihåliga aspar, där de lediga lägenheterna har anammats av hålbyggare av olika slag: kajor... [Norrsjön i Sura]” (Harald Wedérus 1958).

 

Efter dagliga observationer vid Finnåker i Fellingsbro 9 februari till 10 mars 1970 skrev Anonym (1970k): ”12 ex minst. Häckar förmodligen i håligheterna i herrgårdsparken.”.

 

Vid Gnien i Ramnäs summerades 27 kajor på vårsträcket 1975 respektive 139 ex. på höststräcket samma år (Sören Larsson 1975b).

 

Vid veckovisa räkningar vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 noterades kaja vid endast fyra av tretton inventeringstillfällen, som mest 4 ex. den 21 februari (Lars Lindell 1976).

 

Större (minst 500 ex.) ansamlingar och dagssummor av sträckande före 1976:

 

1970      ”Den 6.3 observerades mycket mer än 4000 kråkor och kajor vid Västerås hamn. (PM)” (Anonym 1970i).

1970      ”Allmän. Vid övernattning i dungar på andra sidan fjärden kan 1000-tals fåglar ses [Norsa i Munktorp].” (Arne Eklöw 1970).

1972      500 ex. Lövsta i Dingtuna 25.11 (Thomas Pettersson, opubl.).

1974      1 000 ex. Näs i Hallstahammar 29.8 (Thomas Pettersson, opubl.).

1975      600 ex. Sala stad 30.8 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      500 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 11.10 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1975      500 ex. Asköviken 12.10 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Såvitt bekant är kajan i huvudsak en stannfågel, men åtminstone på hösten berörs landskapet av ett rätt omfattande sträck från nordost, sannolikt med ursprung i Finland eller ännu längre österut. En markant sträcktopp märks i första halvan av oktober och en mindre sträcktopp i slutet av mars och början april. De kajor som har rapporterats som sträckande vintertid resp. under högsommaren handlar antagligen inte om längre och bestående förflyttningar.

 

Veckovis fördelning av kajor som har bedömts som sträckande 1976-2018.

 

De högsta (minst 1 000 ex.) dagssummorna av sträckande kajor, höstarna 1976-2018:

 

1999      1 000 str. (SV) Hagaberg, Frövi, i Näsby 6.10 (FiV 31:135).

2001      1 000 str. (V) Hagaberg, Frövi 3.9 (Jan-Erik Malmstigen, opubl.).

2006      1 200 str. (S) Backgården i Västanfors 15.10 (FiV 38:154).

2011      2 000 str. (SV) Backgården 8.10 (FiV 43[2-3]:54).

2012      1 500 str. (SV) Backgården 7.10 (FiV 44[2-3]:55).

2013      3 065 str. (SV) Kvicksund i Rytterne 13.10 (FiV 45[2-3]:58).

 

De högsta (minst 500 ex.) dagssummorna av sträckande kajor, vårarna 1976-2018:

 

1980      600 str. (N) Hagaberg, Frövi, i Näsby 8.4 (Ove Sjöberg gm Jan-Erik Malmstigen, opubl.).

2006      600 str. (N) Gnien i Ramnäs 30.3 (Ralf Lundmark, opubl.).

2010      500 str. (NO) Södra Ås i Nora 28.3 (Anders Carlberg, opubl.).

 

Stora ansamlingar av övernattande kajor förekommer på flera håll i Västmanland, kanske framförallt i tätorter i de södra och östra delarna.

 

Lokaler med ansamlingar av stationära kajor 1976-2018. Prickarnas storlek är proportionell mot det högsta rapporterade antalet under perioden.

 

De största (minst 3 000 ex.) rapporterade ansamlingarna av stationära kajor 1976-2018:

 

2006      5 000 ex. Gryta soptipp i Västerås 1.1 (FiV 38:154).

2006      3 000 ex. Centrum, Köping 23.1 (FiV 38:154).

2008      3 500 förbifl. Västeråsfjärden i Västerås 14.1 (FiV 40:107).

2010      3 500 förbifl. Köping 19.3 (Jörgen Lindberg, opubl.).

2010      5 000 ex. Köpings hamn i Köping 19.8 (FiV 42[2-3]:52).

2011      3 000 ex. Köpings hamn 7.8 (FiV 43[2-3]:54).

2011      3 000 förbifl. Centrum, Köping 30.10 (FiV 43[2-3]:54).

2012      3 000 ex. Hemdal i Västerås 20.12 (FiV 44[2-3]:55).

2013      3 000 förbifl. Kungsudden i Kungs Barkarö 10.2 (FiV 45[2-3]:58).

 

Femton i Västmanland ringmärkta kajor, merparten märkta som boungar under perioden 1934-1965, har samtliga återfunnits inom landskapets gränser, som längst 16 km från märkplatsen. Den äldsta blev drygt fyra år gammal (RC, in litt.). En årsunge som märktes vid Hjälstaby i sydvästra Uppland den 5 juni 1937, sköts vid Kitslinge i Romfartuna den 1 maj 1938 (Greta Vestergren 1938).

 

Övrigt

 

Mikael Vesanen (1977) beskrev en ovanlig övernattningsplats.

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen C. m. monedula. Ingvar Granqvist & Lennart Urby (1969) spekulerade i om även rasen C. m. soemmerringii J. G. Fischer von Waldheim 1811 förekom regelbundet i Västmanland: ”En kajflock höll nämligen till på vägen [Dingtuna 1969-01-12]. Vi hade upptäckt en kaja med ljus fläck på halsen. Flocken innehöll minst tre ljusfläckade exemplar. Så kom en bilist och skrämde bort fåglarna. Det var inte första gången vi såg denna kaj-ras. Vi brukar se den varje år längs vägen från örjansverkstaden [Saltängen i Västerås] och ner till Asköviken. Denna kaja hör förmodligen till den östeuropeiska rasen soemmerringii. Det skulle inte förvåna om en population av denna ras har sitt övervintringsområde i Mälardalen.”.

 

Publicerad 2019-03-19