Ladusvala Hirundo rustica Linné 1758

 

Utbredning

 

Ladusvalan häckar solitärt eller i små kolonier vid bebyggelse, oftast i anslutning till jordbruksmark, i hela Västmanland. Den största kända ansamlingen av häckande par rapporterades från Saxhyttefallet i Grythyttan, där cirka 50 använda bon fanns den 1 augusti 2012 (Lars Jansson, opubl.). Utbredningskartorna nedan antyder en minskad förekomst sedan 1970-talet. Jag bedömer emellertid att den synbarligen glesare förekomsten på 2000-talet snarare beror på brist på rapporter av en så pass vanlig art under häckningstid.

 

Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-84, fanns häckande ladusvala endast på de fem största öarna, varav den minsta var Fagerön med 91 hektar (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). I Fagersta kommun [Västanfors och Västervåla] var ladusvalan en ”...allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2007-2017.

 

Numerär

 

Inventeringsdata saknas för Västmanlands del. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har dock beräknat det västmanländska beståndet till 6 000 par, en siffra som jag i brist på andra data får godta.

 

Några uppgifter om förändringar av populationsstorleken i stort i Västmanland är inte kända, men punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 gav vid handen en tendens till ökning under perioden (Thomas Pettersson, opubl.). Det kan dock noteras att en okänd andel av de registrerade ladusvalorna torde ha utgjorts av förbiflyttande fåglar.

 

 

Historik

 

I sin beskrivning av Mälaren skriver Johan Fischerström (1785) att ”Ladusvalan (Hir. rustica) som sidst kommer och sidst bortgår, bygger gärna inom hus, och merendels bådar regn när flygten är så låg at vingarne tyckas röra vatnet eller jorden”.

 

Angående Örebro län skrev Carl Rudolf Sundström (1868) att ladusvalan ”...förekommer talrikt.” och i landskapets nordvästra hörn var arten också allmän i slutet av 1800-talet: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 60). Därifrån finns också en uppgift om första ankomstdatum år 1887: ”Hellefors (A. Giöbel). Kam den 7. Mai.” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 22). Ytterligare ett belägg för förekomst under 1800-talet finns från Kolbäck, i form av ett insamlat ägg, daterat den 10 juni 1896 och förvarat i Naturhistoriska riksmuseets samlingar (Göran Frisk, in litt.).

 

Från 1900-talets första decennier finns några uppgifter som inte ger anledning till något annat antagande än att ladusvalan var allmänt förekommande i Västmanland:

 

1910      ”Adjunkten E. Vretlind meddelar från Sala, att en intresserad jägare därstädes iakttagit ladusvalor den 28 april.” (E. Vretlind 1910).

1914      ”Ur djurens lif. Vid en gård i V. Färnebo [Västerfärnebo] har ett och samma svalbo årligen användts i öfver 20 år. I fjol var kläckningen försenad, så att ungarna voro afsevärdt efterblifna i utveckling, när svalornas flyttningstid närmade sig. Man kunde då iakttaga, att flera svalor hjälpte föräldrarna med ungarnas matning med resultat, att äfven dessa ungar blefvo i stånd att följa sina stamfränder på långfärd mot södern. (U. N. T.)” (SJT 53:318).

1923      ”Talrikast representerad är kanske ladusvalan [”de små insjöar, som genom lertagning till tegelfabriken bildats vid vägen ut till Sala landsförsamlings kyrka. Pingsten 1923…”].” (Henrik Hasselgren 1923).

1923      ”Ang. ladusvalan hade föredr. [H. Hasselgren] iakttagit, att hon stundom lägger 2 kullar om året. I motsats till förhållandet med hussvalan hade denna svala aldrig av tal. iakttagits häckande i klippspringor utan alltid inuti hus. Hon ankommer omkr. 14 dagar tidigare än hussvalan (omkr. 1 maj) och kvardröjer några veckor längre än denna.” (V.N.F. 1923-01-27, § 8).

1924      ”Har idag samtalat med mina elever från Ås, Gyttorp, Striberg och Grängen och samtliga intyga att ladusvalan är mkt vanlig på alla dessa platser. Inom Nora och i närmaste omgivningarna har jag under en följd av år sett rätt många häckande ladusvalor. Av allt att döma är den nog icke i avtagande här på trakten.” (ur brev den 22 mars 1925 från lärarinnan Signe Asplund, Nora stad, till lektor O. M. Floderus).

1925      ”Allmänt förekommande sedan gammalt, åtm. i Noratrakten...” (Matts Floderus 1925).

 

Anteckningar om flyttfåglars ankomst vid Botebo 1909-16 respektive Norra Heden 1916-31 i Möklinta gav ett genomsnittligt ankomstdatum på 10 maj med extremerna 26 april 1930 och 19 maj 1909. Det framgår dock inte av anteckningarna vilken svalart som avses (Sivert Wester 1986), men det är nog ett inte alltför vågat antagande att det handlar om ladusvala.

 

I Lundby socken var ladusvalan under perioden 1945-53 ”...häckande, mindre allmän.” (Sven-Olof Andersson 1954).

 

Vid Norsa i Munktorp var ladusvalan ”Talrikt uppträdande, i synnerhet under eftersommaren, då övernattning av 100-tals fåglar sker i vassen.” (Arne Eklöw 1970),

 

Vid Gnien i Ramnäs inräknades sammanlagt 2 028 ex. under höststräcket 1975 (Sören Larsson 1975b).

 

Större (minst 1 000 ex.) ansamlingar före 1976:

 

1970      Lagårdssjön i Kolbäck 25.8-12.9, som mest 2 200 ex. 12.9 (Bo Wallin 1970).

1975      1 000 ex. Ribbholmen i Säby 31.8 (Thomas Pettersson, opubl.).

 

Vinterfynd (1.11-31.3) före 1976:

 

1909      ”Det torde vara ovanligt, att en svala öfvervintrar i Sverige. Så har dock skett vid Karmansbo bruk [Hed] i Västmanland, där en svala - arten uppgifves icke - stannade kvar i ladugården, lifnärande sig af där i mängd öfvervintrande flugor. [---] ...ty en morgon tidigt på våren fanns svalan död.” (Sune Sahlin 1909).

1975      1 ex. Långholms brygga i Ängsö 9.11 (Thomas Pettersson, opubl.). ”En synnerligen försenad ladusvala passerade Ängsö 9.11...” (Lars Lindell 1975g). ”Ett extremt sent ex. på Ängsö 9.11 (Thomas Skoglund).” (Lars Lindell 1976d).

 

Flyttning och övervintring

 

Ladusvalan flyttar huvudsakligen från mitten av augusti till mitten av september och åter­vän­der numera i slutet av april. Vårflyttningen sker huvudsakligen i maj månad. Mediandatum för årets sista observation under perioden 1976-2017 är den 4 oktober. Undantagsvis ses de sista ladusvalorna i slutet av oktober eller rentav i början av november. Extremt sen var en fågel vid Sörby i Ramnäs den 15 november 2015 (FiV 47[2-3]:50). Mediandatum för årets första observation under perioden 1976-2017 är den 24 april. Det tidigaste fyndet gjordes den 2 april 2016 vid Lisjö i Sura (FiV 48[2-3]:54).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

3 maj

27 september

1986-1995

27 april

4 oktober

1996-2005

20 april

6 oktober

2006-2015

14 april

5 oktober

2016-2017

6 april

5 oktober

 

Veckovis fördelning av antal ladusvalor 1976-2017.

 

Vinterfynd (1.11-31.3) görs ytterst sällan och under perioden 1976-2017 är endast följande kända:

 

1990      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 10-18.2 (FiV 22:111).

2015      1 1K str. (S) Sörby i Ramnäs 15.11 (FiV 47[2-3]:50).

 

Större ansamlingar och sträcksummor ses under sträckperioderna och de största (minst 4 000 ex.) under perioden 1976-2017 är:

 

1978      6 300 str. Hässlösundet i Irsta/Västerås 10.9 (MVOF 10:53).

2009      4 242 str. (S) Kvicksund i Rytterne 5.9 (FiV 41:101).

2009      5 000 ex. Hällby i Västerfärnebo 5.9 (FiV 41:101).

2014      4 000 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 9.9 (FiV 46[2-3]:51).

 

Endast ett (1) ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är känt, men desto mer anmärkningsvärt långväga: ”Ett välkommet exempel på våra ladusvalors, Hirundo rustica L., flyttning långt ned i Afrika utgör fyndet (det andra som Göteborgs Museum kunnat anteckna) av en i Västmanland ringad fågel, som d. 17 okt. 1937 återfanns i Nigeria, Brit. Västafrika. Den hade dock säkerligen då ännu ej avslutat sin färd mot söder.” (Anonym 1939); ”Ladusvalan har en speciell anknytning till Rosendal [Norberg]. En den 7 juli 1937 av Sven Carlson här ringmärkt årsunge påträffades den 17 oktober samma år i Nigeria i Västafrika.” (Bengt H. Girell 1958).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen H. r. rustica.

 

Kommentarer

 

Fåglar som har uppvisat karaktärer för hybrider mellan ladusvala och hussvala Delichon urbicum har rapporterats vid tre tillfällen, men endast ett av fynden är granskat och godkänt för publicering (men inte publicerat):

 

2015      1 ex. Gyttorps reningsdamm i Nora 15.5 (Anders Carlberg, opubl.).

 

Två fynd har ansetts inte vara tillräckligt dokumenterade för att kunna publiceras:

 

1981      1 ex. Hällefors juli (Tomas Carlsson 1982).

2001      1 ex. Gyttorps reningsdamm i Nora 16.5 (Anders Carlberg, opubl.).

 

Vid två tillfällen har ladusvalor med påtagligt rödaktig kroppsundersida setts, möjligen indikerande någon annan underart med liknande utseende:

 

2013      1 ex. Lövsta i Dingtuna 16.4 (Janne Virking & Pontus Lindberg, opubl.).

2014      1 ex. Gyttorp i Nora 10.5 (Anders Carlberg, opubl.).

 

Publicerad 2018-09-12