Mindre korsnäbb Loxia curvirostra Linné 1758

 

Utbredning

 

Mindre korsnäbben häckar tämligen allmänt i grandominerad barrskog i hela Västmanland. Tyngdpunkten i utbredningen tycks ligga i Skogslåglandet och i Bergslagen medan förekomsten i Mälarområdet är mer ojämn. I Västanfors och Västervåla var mindre korsnäbben en ”...allmän häckfågel vars talrikhet är beroende på kottillgången.” (Leif Lejdelin 1984).

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning. Observera att kartan även innehåller uppgifter om korsnäbb som inte har bestämts till art.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.3-31.5) 2007-2017. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Numerär

 

Antalet häckande par varierar stort mellan olika år beroende på granens frösättning. Goda år, som t.ex. 2010, kan tätheten vara åtminstone fem gånger högre än de sämsta åren. Inventeringsdata saknas för Västmanlands del, men Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till i genomsnitt 5 500 par, motsvarande en täthet av 1 par/km² skogsmark.

 

 

Historik

 

Johan Fischerström (1785) nämnde mindre korsnäbben i sin beskrivning av Mälaren: ”Krumsnabeln eller Korsnäfven (L. curvirostra) som biter af Grankotten, håller den fast med fötterne, sönderrifver den behändigt och plåckar ut frön”. Det kan noteras att större korsnäbben L. pytyopsittacus inte nämndes av honom, vilket hänger samman med att den beskrevs som art först år 1793.

 

I Örebro län var den ”...vissa år är mycket talrik både sommar och vinter.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 13).

 

Uppgifter från 1900-talets första hälft är ytterst sparsamma, men i lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv, finns följande två anteckningar: ”Köpingtr. allmän alla årstider utom sommaren enl E Råberg”; ”Wästeråstr: Höst ō vinter 1923-1924 iaktogs den sparsamt efter att ej ha synts till på flera år enl. G. Nilsson”. I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns ett ägg från Sala den 26 februari 1916 samt en skinnlagd individ (”juv.”) från Silvergruvan i Hällefors den 30 mars 1943 (Göran Frisk, in litt.). Enligt Sven-Olof Andersson (1954) var arten en tillfällig gäst i Lundby socken 1945-53: ”...besöker tillfälligt trakten”.

 

Korsnäbbarnas fluktuationer i antal mellan olika år uppmärksammades emellanåt och följande notiser före 1976 är kända:

 

1947/48    ”Av korsnäbbar har invasioner iakttagits senast 1947-48 och 1953-54.” (Bertil Walldén 1955, s. 232).

1953/54    ”Av korsnäbbar har invasioner iakttagits senast 1947-48 och 1953-54.” (Bertil Walldén 1955, s. 232).

1954/55    ”Även korsnäbb, möjligen mest större arten, var synnerligen talrik i skogstrakterna denna vinter.” (Jens Wahlstedt 1955b). ”Den rika kott-tillgången har även lett till stor förekomst av korsnäbbar.” (V.N.F. 1954-11-30, § 1).

1967/68    ”Vi har kottår nu [1969/70] också och korsnäbbarna är betydligt vanligare, dock ej som 67/68.” (Anonym 1970d).

1968/69    ”Korsnäbb Loxia sp. Vintern 68/69 fåtalig.” (Ingvar Granqvist 1970b). ”Korsnäbbår och kottår sammanfaller, men klart är att det kan vara kottår utan korsnäbbar, så förra vintern.” (Anonym 1970d).

1969/70    ”Korsnäbb Loxia sp. [---]Vintern 69/70 ganska allmän.” (Ingvar Granqvist 1970b). ”Korsnäbbår och kottår sammanfaller, men klart är att det kan vara kottår utan korsnäbbar, så förra vintern. Vi har kottår nu också och korsnäbbarna är betydligt vanligare, dock ej som 67/68. En hel del exemplar var i rörelse fram till jul. Sen blev det av någon anledning tyst i markerna. I slutet av februari och i mars har den dykt upp på allvar igen. Den mindre arten har t. o. m. ätit solrosfrön på fågelbordet. Det var två utfärgade hanar den 13 mars. En hona var också i sällskap.” (Anonym 1970d).

1972/73    ”Korsnäbb (Loxia sp.). Noterades relativt talrikt i slutet av augusti. Dessutom småflockar i juni och september-december [Asköviken i Västerås-Barkarö].” (Lars Lindell 1973).

 

Större (minst 50 ex.) ansamlingar före 1976, samtliga rapporterade som mindre korsnäbb:

 

1957      100 sj. (”minst – i familjer”) Höskovsmossen i Västerfärnebo 31.3 (Bo Kumlin, opubl.).

1963      75 sj. (”småflockar”) Altsjön i Möklinta 1-3.3 (Bo Kumlin, opubl.).

1968      50 sj. (”minst – allmän i familjer”) Altsjön 9-10.3 (Bo Kumlin, opubl.).

1968      50 ex. Altberget i Möklinta 26.4 (Ruben Sven Eric Swanqvist, opubl.).

1968      50 ex. Altberget 3.5 (Ruben Sven Eric Swanqvist, opubl.).

1968      50 ex. Altberget 27.5 (Ruben Sven Eric Swanqvist, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Mindre korsnäbben är nomadisk i sitt leverne och vissa år kan den uppträda invasionsartat. Särskilt under sensommaren och tidiga hösten 2002 förekom den ytterst rikligt och höga sträcksummor kunde inräknas.

 

Antal sträckande årligen 1976-2017.

 

Sträckrörelser ses ofta i juni månad, ibland redan i slutet av maj. Sträcket pågår hela sommaren och åtminstone oktober månad ut, men tycks ofta kulminera i augusti eller september.

 

Veckovis fördelning av antal sträckande 1976-2017.

 

De högsta (minst 200 ex.) sträcksummorna 1976-2017, samtliga rapporterade som gällande mindre korsnäbb:

 

2002      287 str. (S) Snickarberget i Sura 8.8 (Ralf Lundmark, opubl.).

2002      824 str. (S) Snickarberget 9.8 (Ralf Lundmark, opubl.).

2002      376 str. Krutkällarn, Dåvö, i Munktorp 11.8 (Jörgen Lindberg, opubl.).

2002      208 str. (S) Högbyn i Ramnäs 2.9 (Ralf Lundmark, opubl.).

 

De vanligaste sträckriktningarna är mellan syd och sydväst och av någon anledning har merparten av de högsta sträcksummorna registrerats i landskapets östra halva.

 

Lokaler med minst 50 sträckande 1976-2017. Prickens storlek indikerar det sammanlagda antalet rapporterade individer och pil anger uppgiven sträckriktning.

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen L. c. curvirostra.

 

Publicerad 2018-10-21