Pilfink Passer montanus (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Pilfinken häckar i anslutning till bebyggelse, tämligen allmänt i större delen av landskapet men mindre allmänt i Bergslagen. Enligt Leif Lejdelin (1984) hade arten i Västanfors och Västervåla ”under de två senaste decennierna ökat påfallande och är numer en allmän häckfågel i tätortsmiljö”.

 

Rutor (5x5 km) med fynd av pilfink under häckningstid 1974-1984.

 

Rutor (5x5 km) med fynd av pilfink, oavsett årstid, 2008-2018.

 

Numerär

 

Inventeringsdata saknas från Västmanland, men Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 15 000 par. Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-84 fanns pilfink endast på de två största öarna, Ängsön och Långholmen, därtill de enda öar med pågående jordbruksdrift (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

 

Historik

 

Det kan noteras att Johan Fischerström (1785) inte nämner pilfinken alls i sin beskrivning av Mälaren, vilket kan tyda på att den inte förekom där vid den tiden.

 

I mitten av 1800-talet beskrevs både gråsparven och pilfinken som ”båda högst talrika” i Örebro län (Carl Rudolf Sundström 1868) och i Hällefors var den allmänt förekommande: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 78). I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en pilfink: ”♂ Tillberga. 1875.” (nr. C 116).

 

Från 1920-talet föreligger blott följande noteringar, i lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv: ”Wästerås enl O. M. Floderus; Wästerås. Talrikt förekommande i flock höstetid å stutbackarna å Johanisbergs egendom enl. R. Tenow”.

 

I Lundby socken var pilfinken ”häckande, allmän” under perioden 1945-53 (Sven-Olof Andersson 1954). Till skillnad från gråsparven ansågs pilfinken i slutet av 1960-talet öka i antal: ”Ökar” (Ingvar Granqvist 1970b). Därtill noterades sträckrörelser år 1969, något som har få motstycken i senare tid: ”Tycks sträcka söderut genom norra delen av Kolbäcksdalen (Fagersta-Ramnäs) på hösten, då flockar på 20, 30, 60, 60, 65 och 100 noterats i sept.-okt. (Göran Cederwall, Ingvar Granqvist m fl). 1968 noterades en flock på drygt 200 ex i virsbotrakten [Ramnäs].” (Ingvar Granqvist 1970b).

 

Under en månadslång vistelse vid Finnåker i Fellingsbro, 9 februari – 9 mars 1970 sågs ”50 ex minst” (Anonym 1970k). Från Norsa i Munktorp rapporterade Arne Eklöw (1970) att pilfinken ”Uppträder tidvis i talrika flockar på näringssök vid oljehamnen och annorstädes.”.

 

Vid Gnien i Ramnäs registrerades sammanlagt 36 pilfinkar på höststräcket 1975, men ingen alls på våren samma år (Sören Larsson 1975b).

 

Vid Asköviken i Västerås-Barkarö noterades pilfink vid fem av sammanlagt tretton inventeringstillfällen vintern 1975/76, som mest 20 ex. den 29 november (Lars Lindell 1976).

 

Flyttning och övervintring

 

Pilfinken är huvudsakligen stannfågel och flyttningsrörelser noteras mycket sällan. Under perioden 1976-2018 föreligger sammanlagt 15 rapporter om sträckande pilfinkar, 13 av dessa från Fläckebo höstarna 1976-77 (Kalle Källebrink m.fl., opubl.). De högsta (minst 50 ex.) dagssummorna av sträckande pilfinkar 1976-2018:

 

1976      87 str. (S) Notudden i Fläckebo 9.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

1977      53 str. Notudden 12.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

 

Veckovis fördelning av pilfinkar som har bedömts som sträckande 1976-2018.

 

Större ansamlingar av stationära pilfinkar rapporteras emellanåt och de största (minst 200 ex.) är följande:

 

2005      202 ex. Askö i Västerås-Barkarö 1.10 (Adam Sterno & Magdalena Grudzinska-Sterno, opubl.).

2013      200 ex. Eneberga, Lundby, i Västerås 24.7 (Henry Hedlund, opubl.).

 

Två återfynd av i Västmanland ringmärkta pilfinkar har gjorts, båda mycket nära (<10 km) märkplatsen (RC, in litt.).

 

Övrigt

 

Hybrider mellan pilfink och gråsparv Passer montanus x domesticus har rapporterats vid två tillfällen. Visserligen på samma lokal, men rapportören bedömer att det handlar om två olika individer. Båda fynden har granskats och godkänts av Västmanlands rapportkommitté.

 

2017      1 ♂ Södra Ås i Nora 28.1-5.2 (Anders Carlberg, opubl.).

2018      1 ad. ♂ Södra Ås 13.3-4.4 (Anders Carlberg, opubl.).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen P. m. montanus.

 

Publicerad 2019-03-21