Rosenfink Carpodacus erythrinus (Pallas 1770)

 

Utbredning

 

Rosenfinken häckar i buskmarker och lövskog, ofta av igenväxningskaraktär på frisk eller fuktig mark. Den förekommer över i stort sett hela landskapet. Den tycks dock i stort sett saknas i de största jordbruksslätterna i södra och östra Västmanland. Utbredningsområdet tycks på senare tid ha krympt med en allt glesare förekomst i hela landskapet.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Fynd av rosenfink under häckningstid (16.5-31.7) 2008-2018. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Numerär

 

Under perioden 2008-2018 rapporterades rosenfink från sammanlagt 133 s.k. atlasrutor (5x5 km). Flera av rutorna kan förstås hysa flera par, men med tanke på den relativt kraftiga sentida nedgången skulle jag bedöma landskapets population för närvarande till 200 par. Ulf Ottossons m.fl. (2012) beräkning landade 400 par. Lokalt har också kraftiga nedgångar kunnat konstateras, t.ex. vid Asköviken i Västerås-Barkarö, där i storleksordningen 10-15 revir karterades årligen under perioden 1985-91, men där förekomsten var i stort sett utgången i slutet av 1990-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Historik

 

Det allra första fyndet av rosenfink i Västmanland gjordes vid Frövi i Näsby den 8 juni 1958 och gällde en sjungande ettårig hanne: ”Den 8.6. hördes en ung hane sjunga i en lövdunge vid stranden av sjön Väringen inom Frövi köping. Det var kl. 09.00 och fågeln flyttade sig efter en halvtimme till ett par andra dungar i närheten. På mycket nära håll kunde man i kikaren se att det rosa inslaget endast fanns som en svag antydan. Fågelns benägenhet att byta sångplats tydde på att det var en ensam hane. Den lät ej heller höra sig senare. Gudrun och Åke Ulander” (Gunnar Otterlind 1959). Även landskapets andra fynd gjordes på samma plats: ”Den 23.5.1959 kl. 13.30 noterade jag en sjungande rosenfink i en villaträdgård i Frövi samhälle i Västmanland. Den uppehöll sig en stund på exakt samma lokal som fågeln den 8.6.1958 (VF 18: 54). Under en timme förflyttade den sig ca 800 m i västlig riktning.” (Åke Ulander 1960).

 

Etableringen gick dock till en början trögt och det tredje fyndet lät vänta på sig ytterligare fyra år, då en hanne hördes sjunga vid Norsa i Munktorp den 16 juni 1963 (Arne Eklöw 1970). Därefter har rosenfinken rapporterats årligen och i stigande antal. Redan i mitten av 1970-talet närmade sig antalet sjungande hannar i landskapet tresiffriga tal och i samband med riksinventeringen 1974 rapporterades 92 hannar, vilket kan jämföras med 7 hannar vid föregående riksinventering år 1969 (Lennart Risberg & Birger Risberg 1975). Rapporterna kom från i stort sett hela landskapet, inklusive Övre Bergslagen, och år 1972 kunde det konstateras att ”Arten rapporteras nu från så gott som alla hörn av landskapet.” (Lars Lindell 1972e).

 

Lokaler med fynd av rosenfink 1958-1975.

 

Fynd i Övre Bergslagen före 1976:

 

1972      1 ex. Röda dammen i Grängesberg 8-10.6 (Kjell Bylin 1975, s. 434).

1973      1 ex. Orrleken i Grängesberg 11.6 (Kjell Bylin 1975, s. 434).

1974      1 sj. Hjulsjön i Hjulsjö 25.5 (Västmanlands rapportkommitté).

 

Den första konstaterade häckningen rapporterades från Hässlö i Västerås, där ett par sågs med två nyligen flygga ungar den 3 juli 1971: ”Då jag den 8 juni ryckte in till min värnpliktstjänstgöring på F 1 i Västerås hörde jag redan andra dagen en sjungande rosenfink på F 1. Den 11 juni hade jag ett par rosenfink på ett annat ställe i ett ganska fint lövskogsområde. Den utfärgade hannen hade bomaterial i näbben. Jag försökte sedan flera gånger hitta bo men lyckades inte. Bara hannen sågs vid dessa tillfällen och uppträdde alltid oroligt Den 3 juli lyckades jag få se rosenfinkparet med 2 just utflugna ungar. Av vad jag kan finna i litteraturen så är det första gången rosenfink häckar i Västmanland.” (Bill Douhan 1971; Lars Lindell 1972e).

 

Flyttning och övervintring

 

Rosenfinken flyttar bort huvudsakligen i augusti. Mediandatum för sista observerade rosenfink är för perioden 1976-2018 den 12 augusti. Enstaka rosenfinkar kan ses ännu i slutet av augusti och det allra senaste fyndet utgörs av 1 ex. vid Gnien i Ramnäs den 8 september 2014 (Ralf Lundmark, opubl.).

 

Period

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

29 augusti

1986-1995

6 augusti

1996-2005

16 augusti

2006-2015

16 augusti

2016-2018

17 augusti

 

De första rosenfinkarna anländer i regel i mitten av maj. Mediandatum för första fynd är för perioden 1976-2018 den 15 maj. Det allra tidigaste fyndet utgörs av en sjungande fågel vid Rudö i Rytterne den 29 april 2000 (FiV 32:98).

 

Period

Mediandatum för

första observation

1976-1985

17 maj

1986-1995

16 maj

1996-2005

10 maj

2006-2015

12 maj

2016-2018

11 maj

 

Två ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är kända:

 

·         En adult ♂ som ringmärktes vid Finnåker i Fellingsbro 7.8 1987, kontrollerades på Lågskär i Östersjön söder om Åland 19.5 1988 (RC/Å 1988:3:82).

·         En årsunge som märktes vid Snäckviken i Södermanland 5.8 1988, kontrollerades vid Finnåker 16.7 1989 (RC/Å 1989:126).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen C. e. erythrinus.

 

Senast uppdaterad 2019-07-29