Stenfalk Falco columbarius Linné 1758

Förekomst

Stenfalken förekommer i huvudsak som genomflyttare vår och höst. Den häckar troligen inte regelbundet, och under perioden 2000-2023 har inget fynd som indikerar häckning rapporterats. Annars föreligger en del iakttagelser sommartid i juni och juli, nästan årligen, men utan ytterligare indikation på häckning.

Antal stenfalkar i juni och juli årligen under perioden 2000-2023.

Historik

En del uppgifter tyder på att stenfalken förekom som häckande i Västmanland på 1800-talet och åtminstone i början av 1900-talet. Carl Rudolf Sundström (1868) skrev till exempel att stenfalken ”...är temligen allmän under flyttningen; häckar äfven i länet [Örebro län], men i ringa antal.”. I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns ett ägg från Köping 1909 (Göran Frisk, in litt.), vilket är den enda konkreta uppgiften om häckning före 1976. Matts Floderus (1925) skrev också att stenfalken var ”Iakttagen häckande i Köpingstrakten, där han är allmän, 1 ex. skjutet 1923;”.

Övriga uppgifter före år 1900:

1847      ”Stenfalk, Kilsbergen, Sonnarbo 1847 [oklart vilken lokal som avses, möjligen utanför Västmanland],” (ur brev den 2 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus).

1864      ”Linde sn, V. Bohr 1864.” (ur brev den 2 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus). ”Linde skn: V. Bohr 1864 (uppst. ex i Örebro lvks museum) enl. lektor J. E. Ljungqvist” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1875      ”Under de tre år [1874-1876] föreningen [Hellefors’ jagtförening] nu egt bestånd har framvisats följande antal fälda rofdjur och roffoglar: [1 ”dvärgfalk” 1875]”. (Adr. Giöbel 1877).

Från 1900-talets början finns ett fåtal uppgifter, men som ändå antyder att stenfalken inte var alltför ovanlig som genomflyttare:

1919      ”♀ Köpingstr. april 1919 V.N.F. E. Råberg.” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. C 289). I samlingarna finns ytterligare en stenfalk, men tyvärr odaterad: ”♂ Köpingstrakten V.N.F. E. Råberg” (nr. C 291).

1923      ”Köpingstr. allm. enl. E. Råberg 1 ♂ skjuten (uppst. ex V.N.F.) enl E. Råberg 1 ♀ (uppst. ex V.N.F.) april 1923 E. Råberg” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1923      ”Wästeråstr ej sällsynt på hösten senast ett ex 1923 den 25/4 enl G. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1923      ”Falkarna torn-, sten- o. lärkfalk äro vanliga, pilgrimsfalk sällsynt, övriga falkarter har jag ej iakttagit.” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, den 11 juni 1923, till lektor O. M. Floderus).

1924      ”Ej sällsynt på hösten i W^ås trakten.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9].

1925      ”Vidare förekommer här ex. av hökuggla, hornuggla, sparv- och perluggla, ävensom sten- torn och lärkfalk.” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus).

Intressant nog finns uppgifter om häckning även från 1940- och 1950-talen, om än opreciserade. Nils Helger (1945) skrev från Hällefors att ”Bland de sistnämnda kan vi glädja oss åt dvärgfalken och den vackra pilgrimsfalken, som ovanligt nog häckar här.”. Gunnar Svärdson & Sigfrid Durango (1950-51, s. 370) skrev att ”...i Syd- och Mellansverige är det ovisst hur regelbunden den är, även om bofynd gjorts i alla landskap...”. Slutligen skrev Erik Sjöstedt (1958) från Väringen i Ervalla/Näsby att ”Ett stenfalkpar höll flera år till på trakten.”.

Fynd som indikerar häckning, och i ett fall med säkerställd häckning, under perioden 1976-1999:

1978      1 varnande vid Frösshammarsviken i Arboga 9.7 (MVOF 10:49).

1983      1 varnande vid Gammelbo i Ramsberg 8.7 (Per Angelstam, opubl.).

1984      1 par med bo (”mattigg. ungar hördes”) vid Lindesby i Järnboås, odat. (Margit Bååth, opubl.).

1994      1 varnande vid Stensjön i Möklinta 3.7 och 24.7 (Stig Öhman, opubl.).

1994      1 varnande vid Skarpön i Möklinta 21.7 (Stig Öhman, opubl.).

Från perioden före 1976 finns några spridda fynd vintertid, men i åtminstone tre fall genomfördes övervintringar:

1950/51    ”Den 31.12.1950 sågs en fågel på jakt inom Västerås kraftverks område vid stranden av Mälaren.” (Olle Tenow 1951). ”Vintern 1950-51 uppehöll sig ett ex. vid Kraftverksvaken utanför Västerås, enligt flera observatörer.” (Jens Wahlstedt 1955b).

1966/67    ”2 ex. vid Asköviken under jan.-febr. (Leif Johansson, Lars Lindell, Clas Björkstedt, Hans-Olof Hellkvist).” (Hans Avelin 1969).

1968/69    1 ♀ Askö i Västerås-Barkarö 14.12, 15.12, 24.12, 3.1 och 25.2 (Leif Johansson & Lars Lindell, opubl.).

Övriga vinterfynd (1.1-28.2, 1-31.12) före 1976:

1952         ”Den 21 dec. 1952 1 ex. vid Askövikens inre.” (Jens Wahlstedt 1955b).

1964         ”1 ex. Ängsö, Mälaren, den 25.2.1964 (Nils Olov Eklund, Christer Svensk).” (Hans Avelin 1966).

1968         1 ad. ♂ Lövsta i Dingtuna 25.2 (Bo Kumlin, opubl.).

Antal vinterfynd (1.12-28.2) under perioden 1976-1999.

Genomförda övervintringar under perioden 1976-1999:

1975/76    1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 18.1 och 27.2 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1991/92    2 ♂♂ + 1 ♀ Sala flygplats i Sala 27.12-16.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

De högsta (minst 5 ex.) dagssummorna av sträckande stenfalkar före år 2000:

1995      7 str. Seglingsberg i Ramnäs 30.9 (Sören Larsson, opubl.).

1998      11 str. (S) Gnien i Ramnäs 13.10 (FiV 30[2]:30).

1999      5 str. (S) Gnien i Ramnäs 29.9 (Ralf Lundmark, opubl.).

Vid Gnien i Ramnäs inräknades våren 1975 fyra stenfalkar under vårsträcket och åtta under hösten (Sören Larsson 1975b).

Flyttning och övervintring

På våren flyttar stenfalkar förbi från slutet av mars till mitten av maj, med en topp i mitten av april. Mediandatum för första vårobservation (fynd i januari och februari undantagna) under perioden 1976-2023 är den 17 mars. Mediandatum för sista vårobservation är den 18 maj.

Höststräcket inleds i slutet av augusti och pågår i huvudsak till mitten eller slutet av oktober, med en topp i mitten av september. Mediandatum för första och sista höstobservation är den 14 augusti respektive den 20 november.

Veckovis fördelning av fynd under perioden 2000-2023.

Aktivt sträckande stenfalkar ses både vår och höst, oftast enstaka men ibland, särskilt på hösten, kan dagssummorna bli högre. De högsta (minst 5 ex.) dagssummorna under perioden 2000-2023:

2003      8 str. (S) Snickarberget i Sura 7.10 (FiV 35:105).

2005      8 str. (S) Gnien i Ramnäs 3.10 (FiV 37:110).

2021      5 str. (S) Gnien 10.10 (FiV 54[2]:59).

Vinterfynd (1.1-28.2, 1-31.12) har gjorts flertalet år under perioden 2000-2022. Under några år efter millennieskiftet gjordes märkbart fler fynd för att därefter plana ut till mer genomsnittliga förhållanden.

Antal vinterfynd (1.12-28.2) under perioden 2000-2023. Inget vinterfynd gjordes 2023.

Genomförda övervintringar under perioden 2000-2023:

2001/02    1 ad. ♂ Södra Ås i Nora 1.12-3.3 (FiV 33:71; FiV 35:105).

2004/05    1 ad. ♂ Södra Ås i Nora 23.12-18.2 (FiV 36:122; FiV 37:110).

Två ringmärkningsåterfynd från Västmanland är kända, båda med ursprung i Finland:

1926      ”I ’Köpingsposten’ lästes ett meddelande om, att skogvaktaren Erik Andersson, Alvesta, Västra Skedvi, i Västmanland skjutit en ’sparvhök’, som om ena benet bar en ring med inskrift: ’Mus. Helsingfors B. 910’. Enligt vänligt meddelande från professor K. Levander, Helsingfors, var det emellertid ej en sparvhök, utan en dvärgfalk. Den hade ringmärkts vid Bjerströms by i Finströms socken på Åland av stud. Pontus Palmgren den 28 juni i år.” (Anonym 1926).

1991      1 ex. med finländsk ring kontrollerad i hönshus vid Brudgumtorp i Grythyttan 15.9 (Ingrid Ahlström, opubl.).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns, utöver ovan nämnda ägg, ytterligare några stenfalkar från Västmanland. Dessa härrör från ”köpingstrakten” (juv.) 1945, Strömsholm i Kolbäck (♂) 28.4 1977, Storängen i Ramnäs (♀) 22.9 1983 resp. Storå i Lindes (♂) 16.5 1984 (Göran Frisk, in litt.).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av rasen F. c. aesalon Tunstall 1771.

Senast uppdaterad 2024-01-18