Större korsnäbb Loxia pytyopsittacus Borkhausen 1793

 

Utbredning

 

Större korsnäbben häckar sparsamt i barrskog i hela Västmanland. Tyngdpunkten i utbredningen tycks dock ligga i Skogslåglandet medan förekomsten i Bergslagen respektive i Mälarområdet är mer ojämn. Beträffande Västanfors och Västervåla skrev Leif Lejdelin (1984) att ”...artens status är litet utredd mest beroende på förväxlingsproblem med den mindre arten vid bestämning. Arten är dock långt ifrån så talrik som den mindre korsnäbben och får utifrån nuvarande erfarenheter närmast betraktas som ganska ovanlig. Talrikheten är beroende av tillgången av framförallt tallkottar.”.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-84. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.3-31.5) 2007-2017. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Numerär

 

Antalet häckande par varierar mellan olika år beroende på tallens frösättning. Goda år, som t.ex. 2015, kan tätheten vara upp till 7-8 gånger högre än de sämsta åren. Inventeringsdata saknas för Västmanlands del, men Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till i genomsnitt 1 100 par, dvs. en femtedel av antalet par av mindre korsnäbb och motsvarande en täthet av 0,2 par/km² skogsmark.

 

 

Historik

 

Johan Fischerström (1785) nämner inte större korsnäbben alls i sin beskrivning av Mälaren, vilket torde bero på att den vetenskapligt beskrevs som art först år 1793.

 

I Örebro län var den ”...icke så allmän som sin slägting Mindre Korsnäbben, hvilken vissa år är mycket talrik både sommar och vinter.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 13).

 

I SOF:s fågelförteckningar (SOF 1948; SOF 1970) uppgavs inte Västmanland som ett av landskapen där större korsnäbb häckade och Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 2089) konstaterade att ”...bofynd är inte rapporterade från... ...Västmanland...”. I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns två monterade fåglar från ”köpingstrakten” 1950 samt en skinnlagd hanne från Norberg den 3 januari 1955 (Göran Frisk, in litt.). Dessa är de tidigaste konkreta fynduppgifterna från Västmanland. Enligt Sven-Olof Andersson (1954) var arten en tillfällig gäst i Lundby socken 1945-53: ”...besöker tillfälligt trakten”.

 

Kända häckningsuppgifter före 1976:

 

1968      1 1K Altberget i Möklinta 3.5 (Ruben Sven Eric Swanqvist, opubl.).

1974      5 1K Bysjön i Ramsberg 18.5 (Lars Nilsson, opubl.).

 

Korsnäbbarnas fluktuationer i antal mellan olika år uppmärksammades emellanåt och följande notiser före 1976 är kända:

 

1947/48    ”Av korsnäbbar har invasioner iakttagits senast 1947-48 och 1953-54.” (Bertil Walldén 1955, s. 232).

1953/54    ”Av korsnäbbar har invasioner iakttagits senast 1947-48 och 1953-54.” (Bertil Walldén 1955, s. 232).

1954/55    ”Även korsnäbb, möjligen mest större arten, var synnerligen talrik i skogstrakterna denna vinter.” (Jens Wahlstedt 1955b). ”Den rika kott-tillgången har även lett till stor förekomst av korsnäbbar.” (V.N.F. 1954-11-30, § 1).

1967/68    ”Vi har kottår nu [1969/70] också och korsnäbbarna är betydligt vanligare, dock ej som 67/68.” (Anonym 1970d).

1968/69    ”Korsnäbb Loxia sp. Vintern 68/69 fåtalig.” (Ingvar Granqvist 1970b). ”Korsnäbbår och kottår sammanfaller, men klart är att det kan vara kottår utan korsnäbbar, så förra vintern.” (Anonym 1970d).

1969/70    ”Korsnäbb Loxia sp. [---]Vintern 69/70 ganska allmän.” (Ingvar Granqvist 1970b). ”Korsnäbbår och kottår sammanfaller, men klart är att det kan vara kottår utan korsnäbbar, så förra vintern. Vi har kottår nu också och korsnäbbarna är betydligt vanligare, dock ej som 67/68. En hel del exemplar var i rörelse fram till jul. Sen blev det av någon anledning tyst i markerna. I slutet av februari och i mars har den dykt upp på allvar igen. Den mindre arten har t. o. m. ätit solrosfrön på fågelbordet. Det var två utfärgade hanar den 13 mars. En hona var också i sällskap.” (Anonym 1970d).

1972/73    ”Korsnäbb (Loxia sp.). Noterades relativt talrikt i slutet av augusti. Dessutom småflockar i juni och september-december [Asköviken i Västerås-Barkarö].” (Lars Lindell 1973).

 

Större (minst 10 ex.) ansamlingar av större korsnäbb före 1976:

 

1968      10 ex. Altberget i Möklinta 26.4 (Ruben Sven Eric Swanqvist, opubl.).

1970      10 sj. Alderbäcksrör i Möklinta 19.3 (Ruben Sven Eric Swanqvist, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Större korsnäbben är nomadisk i sitt leverne och vissa år kan den uppträda betydligt rikligare än andra år. Särskilt åren 2002 och 2009 var goda år och relativt höga sträcksummor kunde inräknas.

 

Antal sträckande årligen 1976-2017. Före år 2000 föreligger inga rapporter om sträckande större korsnäbbar.

 

Sträckrörelser ses ofta i juni månad. Sträcket pågår hela sommaren och tycks klinga av i oktober. Sträcket tycks i regel kulminera under sensommaren.

 

Veckovis fördelning av antal sträckande 1976-2017.

 

De högsta (minst 10 ex.) sträcksummorna 1976-2017, samtliga rapporterade som gällande större korsnäbb:

 

2002      12 str. (V) Klysnen i Gunnilbo/Ramnäs 2.6 (Sören Larsson, opubl.).

2002      34 str. (SV) Snickarberget i Sura 4.9 (Ralf Lundmark, opubl.).

2004      15 str. (S) Hörksbyn i Grängesberg 19.8 (Bertil Rahm, opubl.).

2009      25 str. (S) Kvicksund i Rytterne 11.7 (Joachim Strengbom, opubl.).

2011      10 str. (S) Kvicksund 9.10 (Pontus Lindberg m.fl., opubl.).

2016      10 str. (V) Rökelsen i Västerfärnebo 9.7 (Robert Lager & Sören Larsson, opubl.).

 

De vanligaste sträckriktningarna är mellan syd och väst.

 

Lokaler med minst 5 sträckande 1976-2017. Prickens storlek indikerar det sammanlagda antalet rapporterade individer och pil anger uppgiven sträckriktning.

 

Publicerad 2018-10-21