Hökuggla Surnia ulula (Linné 1758)

 

Förekomst

 

Hökugglan uppträder årligen i Västmanland, men i högst varierande antal mellan olika år. Den förekommer typiskt under vinterhalvåret och vissa individer kan vara stationära på samma plats under lång tid. Antalet rapporterade fåglar per vinter ligger oftast under 10 individer och kan vissa år saknas helt, som 1981, 1995 och 2007. Andra år kan den vara desto talrikare, som vart och ett av åren 1987-90 (33-53 ex.), 2006 (29 ex.), 2012-13 (72 resp. 93 ex.) samt 2016 (106 ex.). Hösten 1983 berördes Västmanland av en omfattande invasion av hökugglor som saknar motstycke. Minst 300 olika individer bokfördes över hela landskapet under perioden 15 augusti och året ut. Många stannade över vintern och våren 1984 kunde häckningar konstateras för första gången någonsin i Västmanland. Totalt rapporterades 66 säkerställda häckningar från Skogslåglandet och Bergslagen (Kjell Eklund 1986).

 

Lokaler med konstaterad häckning av hökuggla 1984.

 

Därefter har häckning konstaterats vid ytterligare sammanlagt tio tillfällen; 1987 (1), 1988 (8) och 2013 (1).

 

 

 

Historik

 

Johan Fischerström (1785) nämner hökugglan i sin beskrivning av Mälaren, men utan några närmare förekomstuppgifter: ”Tjut-Uglan (S. Ulula), som ofta förändrar sit ohyggeliga ljud.”.

 

Beträffande Örebro län skrev Carl Rudolf Sundström (1868) att hökugglan ”...är sällsynt under flyttningen. Synes mest förekomma i länets norra del.”. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en hökuggla: ”♀ Västerås. 1870.” (nr. B 81).

 

Uppgifter från 1900-talets första hälft visar att hökugglan då, åtminstone vissa år, förekom vintertid:

 

c. 1900   ”Hökuggla.” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern [1897-1902] skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.). ”1 ex. i Ryttern omkr. 1900” (Matts Floderus 1925).

1922      ”Hökuggla skjuten vid Nordanby [Västerås] vintern 1922.” (Ur odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av Tenow, förvarade i Västerås stadsarkiv).

1925      ”Köpingstrakten höst och vinter” (Matts Floderus 1925).

1925      ”Vidare förekommer här ex. av hökuggla, hornuggla, sparv- och perluggla…” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare i Ängsö, till lektor O. M. Floderus). ”Ängsö” (Matts Floderus 1925).

1931      ”Hökuggla skjuten i Svedvi [Hallstahammar] 1931 1/11 av Stendal, Västerås enl G. Nilsson” (Bil. B till V.N.F. 1931-11-23).

 

En invasion i Sverige 1950 gick enligt Jens Wahlstedt (1955b) Västmanland spårlöst förbi: ”Från invasionsvintern 1950 föreligger inga uppgifter med starka belägg.”. Dock föreligger två uppgifter:

 

1950      1 ex. Järle i Ervalla 10.10 (Ragnar Edberg 1955).

1950      1 ex. Fläckebo 15.12 (Ragnar Edberg 1955).

 

Under övriga 1950-talet rapporterades hökuggla enligt följande:

 

1952      ”I Västmanland har den återigen blivit en sällsynt vintergäst och endast ett fynd föreligger (J. Wahlstedt, Västerås).” (Birgitta Öhlin & Stig Hellgren 1953).

1953      ”Den 17 febr. 1953 observerades ett ex. vid Forsby kvarn N Västerås [Skultuna]. Denna uggla utförde bl. a. skenanfall mot en flock på 7 rapphöns.” (Jens Wahlstedt 1955b).

1954      ”1954 uppträdde en hökuggla den 4 febr. på slättkullar strax N Askö gård [Västerås-Barkarö]. Fågeln iakttogs aldrig med byte, men ryttlade tillfälligt över ängarna och spanade från torrträd, förmodligen efter sorkar.” (Jens Wahlstedt 1955b).

1957      ”Ett ex. sågs den 15.10.1957 i Grytaskogen strax N Västerås (Leif Eriksson).” (Hans Avelin m.fl. 1962).

1957      ”Ett ex. erhölls den 29.10.57 från Järle [Ervalla].” (Ragnar Edberg 1960).

1958      ”En hökuggla, som en vårvinter hälsade på, får betraktas som rena turisten... [Väringen i Ervalla/Näsby]” (Erik Sjöstedt 1958).

 

Under 1960-talet gjordes sammanlagt tio fynd och årligen under perioden 1964-68:

 

1964      1 ex. Asköviken i Dingtuna 30.10 och 13.11 (Ola Björlin m.fl. 1965). ”Ett ex. iakttogs den 30.10. och 13.11.1964 vid Asköviken (Holger Johansson).” (Hans Avelin 1968).

1964      Irsta 6.11 (Västmanlands rapportkommitté).

1965      1 ex. Lillhärad 20.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1965      1 ex. Surahammar i Sura 24.12 (Västmanlands rapportkommitté).

1966      ”Den 29.11.1966 hördes och sågs ett ex. vid Gryta, Västerås (Lars Karlsson).” (Hans Avelin 1968).

1967      ”1 ex. Karbenning, Karbennings sn, den 30.10. (Jan Håkansson).” (Hans Avelin 1969).

1967      ”1 ex. Skultuna den 16.11. (Jan Håkansson).” (Hans Avelin 1969).

1967      1 ex. Hökåsen i Hubbo 17.12 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

1968      ”1 ex Surahammarsleden, Västerås 26.2-12.3 (Ingvar Granqvist).” (Hans Avelin 1970).

1968      Rålken i Haraker 7.10 (Västmanlands rapportkommitté).

 

Under perioden 1971-74 rapporterades hökuggla årligen med 1-2 ex., men hösten 1975 i betydligt högre antal än vanligt. Då rapporterades minst 13 olika individer från Skogslåglandet under perioden 11.10-31.12, men ingen från vare sig Mälarområdet eller Bergslagen.

 

Flyttning och övervintring

 

Flertalet höstar ses de första hökugglorna i september eller oktober och antalet rapporterade fåglar brukar kulminera i november. Därefter ligger antalet tämligen konstant till mitten eller slutet av mars, då de flesta hökugglor lämnar landskapet.

 

 

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns 14 hökugglor från Västmanland, varav 13 från hösten 1983, fördelade på september (1), oktober (7) och november (5). Dessutom finns en fågel från Strävgrinden i Hällefors den 19 september 1984 (Göran Frisk, in litt.).

 

Följande observation bör i sammanhanget nämnas:

 

1985      1 str. Gorgen i Västerfärnebo 18.4 (FiV 17:70).

 

En hökuggla som ringmärktes på Signilskär, Åland, i Finland den 24 september 1983, återfanns död, troligen trafikdödad, strax norr om Lindesberg i Lindes den 25 oktober 1983 (Jan-Erik Malmstigen 1986g).

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen S. u. ulula.

 

Senast uppdaterad 2017-09-01