Svartsnäppa Tringa erythropus (Pallas 1764)

 

Förekomst

 

Svartsnäppan är en regelbunden och tämligen allmän genomflyttare under vår, sommar och tidig höst.

 

Historik

 

Anmärkningsvärt nog nämns svartsnäppan inte alls i litteraturen från 1700- och 1800-talen utan de första kända fynden gjordes först på 1920-talet:

 

1920      ”Köpingstr. aug. 1920. V.N.F. E. Rå­berg” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. C 51).

1924      ”Svartsnäppa… …hade iakttagits vid Mellansundet i Ryttern i aug. d.å. av hr Tenow.” (V.N.F. 1924-09-20, § 4).

 

Uppgifter under 1930- och 1940-talen är få och ger ibland intrycket av att svartsnäppan skulle ha varit relativt ovanlig. Exempelvis skriver Bengt H. Girell (1942) att ”Vid Asköviken har... ...svartsnäppan... ...blott iakttagits i enstaka exemplar...”. Vid Hässlösundet i Irsta/Västerås nämns svartsnäppan förekomma regelbundet, om än ganska fåtaligt, under 1930-talet och fram till 1945: ”Först kom svartsnäpporna, de tidigaste redan den 9 juni [1938], men på allvar kom sträcket i gång först i början av juli för att sedan vara ett stycke in i september. Den 10 aug. [1938] var en bra dag. Redan vid tretiden började iakttagelserna. ’[---] Mitt för öppningen, där jag hade kameran gillrad, kom ett par svartsnäppor klivande... [---]’” (Bertil Walldén 1955, s. 234). Bengt H. Girell (1958) fyller på med: ”Redan efter den första veckan i juni brukade man stöta upp de första mot söder flyttande fåglarna. [---] Ungefär samtidigt kommo svartsnäpporna eller för att vara exakt svartsnäpphonorna, som överlämnat åt hanarna att ta hand om ägg och ungar någonstans i nordligaste Lappland. Avelin har för sin del antecknat den 9 juni som tidigaste dag för svartsnäppans ankomst norrifrån till Hässlö. [---] Av dessa äro samtliga nu nämnda arter… …regelbundna arter. [---] Gluttsnäppan och svartsnäppan bruka uppträda enstaka eller med två eller tre exemplar.”.

 

Hans Avelin (1958) nämner svartsnäppan liksom i förbigående: ”Jag slår i min dagbok och finner att den 2 aug. 1940 var en bra dag här ute. Redan kl. 4 på morgonen satt jag väl gömd vid en av gölarna i vassen. [---] Ute i gölen stod ett par svartsnäppor...”.

 

Det kanske ändå inte är helt uteslutet att svartsnäppan förr var ovanligare än vad den senare kom att bli, från 1950-talet och framåt. Notiserna från 1950-, 1960- och 1970-talen ger inga antydningar om att den skulle ha varit särskilt ovanlig. Vid Asköviken betecknades den av Bertil Walldén (1955) som ”årsviss genomflyttare” och Frövisjön i Skultuna ”…var rastplats för vadare som... ...svartsnäppa...” (Bertil Walldén 1955). Från den s.k. ”Tippen” vid Östersjön i Sura rapporterade Harald Wedérus (1958) att ”här och där ser man svartsnäppor, mest ungfåglar, men även en och annan äldre fågel i sin eleganta, svarta kostymering.”. Från samma område och samma årtionde fyller Göran Lundqvist (1972) på med: ”Fjällvärldens svartsnäppa och våra kusters rödbena återfanns även de rastande under flyttningstid, men de hörde inte till de vanligare gästerna. De kunde komma i grupper om upp till åtta fåglar.”.

 

Av övriga uppgifter i litteraturen före 1976 kan följande nämnas:

 

1969-72   ”Enstaka observationer under sträcket. Som mest har sju individer setts samtidigt [Västersjön i Sura]” (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972).

1970         ”Uppträder som rastande och sträckande maj-sept, som mest upp till 10 ex. [Norsa i Munktorp” (Arne Eklöw 1970).

 

Större (minst 100 ex.) ansamling före 1976:

 

1973      ”Nämnas kan att den 17.5 i år rastade ca 125 svartsnäppor... [Gorgen i Västerfärnebo].” (Erik Andersson 1973). ”Stora rastande flockar i Västerfärneboområdet 17-19.5, maximalt 125 ex. 17.5 Gorgen (Erik Andersson, Kjell Eklund).” (Lars Lindell 1974f).

 

Ett tidigt (före 16.4) fynd före 1976:

 

1966      1 ex. Fiskartorpet i Västerås-Barkarö 12-13.4 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Vårsträcket inleds ofta i mitten av april och kulminerar i början eller mitten av maj. Redan i början och mitten av juni ses svartsnäppor på sydflyttning i ganska stora antal. Sträcket klingar sedan av i juli och augusti och i början av september ses endast ett fåtal svartsnäppor. Mediandatum för första respektive sista vårfynd av minst 10 ex. under perioden 1976-2017 är den 6 maj respektive den 14 maj. Mediandatum för första respektive sista sommar- och höstfynd av minst 10 ex. under perioden 1976-2017 är den 10 juni respektive den 8 augusti.

 

Period

Mediandatum för

första vårfynd

(minst 10 ex)

Mediandatum för

sista vårfynd

(minst 10 ex)

1976-1985

8 maj

14 maj

1986-1995

5 maj

13 maj

1996-2005

5 maj

14 maj

2006-2015

6 maj

11 maj

2016-2017

6 maj

17 maj

 

Period

Mediandatum för

första höstfynd

(minst 10 ex)

Mediandatum för

sista höstfynd

(minst 10 ex)

1976-1985

8 juni

25 juli

1986-1995

14 juni

8 augusti

1996-2005

10 juni

6 augusti

2006-2015

8 juni

21 augusti

2016-2017

9 juni

-

 

Undantagsvis kan vårens första svartsnäppor ses i början av april och det tidigaste kända fyndet utgörs av en ensam fågel i vinterdräkt vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 3 april 2001 (FiV 33:81). Enstaka fåglar kan ibland dröja kvar några dagar in i oktober och det senaste kända fyndet utgörs av en årsunge vid Malmön i Köping den 9 oktober 2006 (FiV 38:123).

 

Tidsmässig fördelning av fynd med minst 10 ex 1976-2017.

 

Svartsnäppan uppträder ibland i större ansamlingar, särskilt i mitten maj eller i juni. De största (minst 150 ex.) ansamlingarna 1976-2017:

 

1982      150 r. Ervallaängarna i Ervalla 14.5 (FiV 14:99).

1995      210 ex. Sjömosjön i Fellingsbro 12.5 (FiV 27:130).

1995      170 r. Svartån vid Hullberget i Fläckebo 14.5 (FiV 27:130).

1999      220 r. Gorgen vid Hällby i Västerfärnebo 13.5 (FiV 31:121).

2008      Gnien vid Högbyn i Ramnäs 21-22.6, som mest 209 ad. r. 22.6 (FiV 40:78)

 

Den högsta dagssumman av sträckande svartsnäppor utgörs av 118 ex. vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 9 maj 1976 (Thomas Pettersson m.fl., opubl.).

 

 

Publicerad 2018-03-23