Tamduva Columba livia (domest.) J. F. Gmelin 1789
Utbredning
Tamduvan häckar i centralmiljöer och industriområden i och i anslutning till tätorter samt vid större jordbruksfastigheter lokalt i hela Västmanland. Tamduvans förekomst i landskapet har inte ett naturligt ursprung.
Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.3-31.7) 2012-2022.
Numerär
I Västerås stad har som mest 1 000 ex. rapporterats, se nedan. Om detta antas motsvara 500 häckande par skulle tätheten i Västerås vara 10,4 par/km² tätort. Den totala landarealen i Västmanlands tätorter omfattar 197 km² (SCB). Med den antagna tätheten i Västerås stad ovan skulle landskapets tätorter tillsammans hysa cirka 2 050 par tamduva. Därtill kommer förekomst vid jordbruksfastigheter samt vid industriområden utanför tätorter, gissningsvis cirka 450 par, dvs. totalt 2 500 par för landskapets del. Detta är en betydligt lägre täthet än vad Martin Tjernberg (1996) redovisade för landskapet Uppland, cirka 8 000 par, motsvarande en täthet av 0,6 par/km² landarea eller 13,3 par/km² areal tätort (Arne Lundberg 1996). Om man istället använder Upplands täthet över landarealen skulle beräkningen för Västmanlands del landa på knappt 5 000 par. Jag väljer dock en försiktig linje och föreslår 2 500 par.
Ulf Ottosson m.fl. (2012) valde att inte beräkna någon beståndsstorlek.
Historik
Äldre uppgifter om tamduva i Västmanland är mycket få, vilket skulle kunna tyda på att den ansågs vara allmänt förekommande. Fåglarnas onaturliga ursprung kanske inte heller bidrog till något större intresse. Följande notiser i litteraturen före 1976 är kända:
1933 ”Å Fagerön under Engsö i branten mot stora segelleden Västerås-Stockholm häckade 1932 pilgrimsfalk. [---] Undertecknad kunde bland dessa rester räkna 17 olika fågelarter. Största tributen hade skrattmåsen lämnat. Ben efter tre slagna tamduvor funnos också.” (Ragnar Tenow 1933).
1947/48 ”Olle Tenow ägnade sig vintern 1947-48 åt studier av stadens [Västerås] fåglar. Stadsduvornas nattkvarter befann sig då främst utefter Svartån uppifrån Max Anderssons gamla kanotfabrik, i stenmurarna mellan Apoteks- och Storbron, utefter väggarna på Turbinhuset samt kring Läroverket, i Domkyrkans fönster och i kvarteren ovanför Skolgatan. Enligt parkvakt Svennman har de konservativa varelserna i stort sett fortfarande samma bostäder. Om dagarna sitter de gärna i en tät ring kring krönet av Arosbygdens silotorn. [Munkängen]” (Bertil Walldén 1955, s. 242).
1970 ”Som kuriosum kan nämnas att den 4 mars fanns två veckogamla ungar av tamduva i en lada i Gyttorp [Nora] (Lennart Eriksson).” (Anonym 1970d).
1970 ”Flockar ses ofta flyga över området [Norsa i Munktorp].” (Arne Eklöw 1970).
Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.
Hög (minst 10 ex.) sträcksumma före år 2000:
1978 27 str. (SV) Österhammarssjön i Fellingsbro 15.7 (Västmanlands rapportkommitté).
Flyttning och övervintring
Tamduvan är i huvudsak stannfågel, men fåglar har rapporterats som sträckande under årets alla månader. De högsta (minst 10 ex.) sträcksummorna 2000-2023:
2002 19 str. (O) Hagaberg, Frövi, i Näsby 25.10 (Jan-Erik Malmstigen, opubl.).
2003 15 str. (SO) Sällingsjön i Fellingsbro 20.7 (Mattias Rudenvall, opubl.).
2009 12 str. (SV) Skrikarhyttan i Viker 1.12 (Roland Thuvander, opubl.).
2011 18 str. (S) Grindtorp i Linde 4.9 (Hans Norelius, opubl.).
2013 12 str. (S) Gnien i Ramnäs 31.7 (Lennart Eriksson, opubl.).
Större (minst 500 ex.) ansamlingar 2000-2023:
2004 500 ex. Munkängen i Västerås 7.12 (FiV 36:137).
2005 500 ex. Fiskartorget i Västerås 11.1 (FiV 37:125).
2006 500 ex. Munkängen 1.1 och 15.1 (FiV 38:130).
2016 500 ex. Munkängen 16.1 (Catharina Grabmüller, opubl.) och 20.2 (Janne Virking, opubl.).
2017 500 ex. Munkängen 21.1 (Janne Virking, opubl.).
2017 1 000 ex. Munkängen 27.12 (Janne Virking, opubl.).
2019 500 ex. Munkängen 25.12 (Julius Wengelin Grantén & Elin Wengelin Grantén, opubl.).
2020 500 ex. Munkängen 10.1 (FiV 52[2-3]:41).
2022 600 ex. Munkängen 14.11 (Västmanlands rapportkommitté).
Senast uppdaterad 2024-03-15