Vaktel Coturnix coturnix (Linné 1758)

 

Förekomst

 

Vakteln häckar sparsamt i jordbruksmark. Den förekommer mest i södra och östra Västmanland och är sällsynt i Bergslagen.

 

Lokaler med fynd av vaktel 1976-2016.

 

 

Numerär

 

Antalet rapporterade revirhävdande vaktlar har varierat stort mellan olika år, från som lägst ingen individ alls 1978 till som mest 191 individer år 2011. Överlag har fler vaktlar hörts under 1980- och 1990-talen än under de två närmast föregående decennierna. Två häckningar har konstaterats, dels vid Hedensberg i Tillberga, där en kull sågs sommaren 2000 (FiV 32:72; VF Suppl. 35:78), dels vid Näset i Fellingsbro, där 8 1K sågs den 30 augusti 2006 (FiV 38:101; VF Suppl. 47:70). Vid ett antagande av att en femtedel av de hörda vaktlarna skred till häckning, ger detta en genomsnittspopulation på ca 10 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 100 par.

 

 

 

Historik

 

Olof Grau (1754, s. 41) uppger i sin beskrivning över Västmanlands län, att ”Willebråd och Skogs-foglar fångas til myckenhet på somlige orter: Sådane äro Käder, Orre, Hierpe, Rapphöns, Åkerhöns, Skogsdufwor, Kramsfogel, m. m.”. Enligt L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff (1911-26, s. 223) benämndes vakteln i Västmanland för ”åkerhöna”, men Tommy Tyrberg (1996) menar att åkerhöna även kunde avse såväl rapphöna som ljungpipare. Även Johan Fischerström (1785) nämner arten i sin beskrivning om Mälaren; ”Vachteln (Tetr. Coturnix) som efter sin hitkomst om våren, häckar i gjärden äfven som Rapphönan, låter höra sin röst om nätterna, skjutes på låckning och för hund samt fångas med nät”.

 

Enligt dagbok, förd av friherre Mathias Alexander von Ungern-Sternberg, upptog en skottlista från jakter i ”trakten mellan Enköping och Vesterås” år 1804 bl.a. två ”wachtlar” (SJNT 19:28-33). Johan Wilhelm Lindblad (1863b) skriver, att vakteln ”har under flera år blifvit observerad... ...omkring Westerås...” och Carl Rudolf Sundström (1868, s. 20) nämner, att ”likaså hafva exemplar blifvit fällda vid Latorp, samt i Kumla [Närke] och Fellingsbro”.

 

Flera uppgifter tyder på regelbunden förekomst i sydöstra Västmanland under 1800-talets senare del och 1900-talets början. August Emil Holmgren (1867-71, s. 750) uppger t.ex., att ”man har funnit honom under flera år varit bosatt på spridda ställen i... ...och Vestmanland” och följande meddelande från 1879 bekräftar också att häckningar ägde rum; ”Också från Vesterås meddelas att vaktelkullar i år förekommit i trakten af nämda stad, i hvars nejd vaktel årligen plägar häcka” (SJNT 17:233). Även A. Kempe (1911, s. 10-11) skriver, att ”åtminstone i Västeråstrakten häckar vakteln”. Ett västmanländskt vaktelägg förvaras i Naturhistoriska riksmuseets samlingar, men tyvärr är det både odaterat och saknar närmare lokalangivelse (Göran Frisk, in litt.). Med ledning av föremålets låga numrering håller jag det dock för troligt att det härrör från 1900-talets början. Matts Floderus (1925) uppger vakteln som ”häckande i Tortuna 1914”. Den lokal som avsågs var Ingeberga i Västerås-Badelunda församling: ”Vaktel häckande 1914 vid Ingeberga.” (Ur odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av Tenow, förvarade i Västerås stadsarkiv). Uppgiften i Floderus kartotek, nu förvarat i Västerås stadsarkiv, är dock uppenbarligen behäftad med fel årtal: ”Ingeberga häckande 1918 enl R. Tenow”.

 

Den 15 oktober 1915 ”inlämnades en vaktel från Västerås till Kolthoffs i Uppsala för stoppning” (Gunnar Svärdson 1944). Kanske är det denna som nu finns i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar: ”Vaktel Coturnix coturnix ” (nr. B 12). Enligt O. M. Floderus kartotek, nu förvarat i Västerås stadsarkiv, fanns dock en fågel där som härrörde från Kumla församling (i Sala kommun, får man förmoda): ”Kumla enl uppst. ex i Wås h allm. lvks museum”. Från samma år föreligger följande uppgift: ”En kull vaktlar har under 1915 iakttagits i Badelunda socken i Västmanland.” (Anonym 1916). Uppgiften refereras av Gunnar Svärdson (1944) med tillägget: ”Möjligen stammar härifrån den till Kolthoffs inlämnade vakteln samma år”.

 

Nästa rapporterade fynd dröjde drygt trettio år: ”Wästeråstrakten 1949 ett ♀ exemp. hittad död enl. G. Nilsson. Den 12-6 1949” (Floderus kartotek). Under 1950-talet började emellertid rapporterna dyka upp lite tätare och först ut var Jens Wahlstedt (1955) med en iakttagelse från 1953: ”Den 17 juni kl. 00.10 hördes en vaktel på en klövervall efter stockholmsvägen i Västeråstrakten. På grund av bristande tid kunde jag avlyssna de karakteristiska slagen endast någon kvart. Förmodligen befann sig exemplaret på genomflyttning emedan varken jag själv eller någon annan fick höra den ånyo. Detta var första gången på många år som arten observerats i trakten”. Från 1950-talet föreligger ytterligare 2-3 fynd:

 

1955      ”Vid Malma plantskola, 5 km N Västerås, hörde jag på kvällen den 12.6.1955 1 ex. i tät gräsvegetation” (Gunnar Tibbling 1957).

1957      Den 7.7.1957 hördes vaktelslag i närheten av Ekeholm i V.-Barkarö sn, Västmanland. Lätet spelades in på bandspelare. En dryg månad senare, den 19.8., hördes åter troligen samma fågel från ett havrefält vid Skogstorp i ovannämnda sn.” (Hans-Olof Hellkvist 1958).

 

Från mitten av 1960-talet ökade antalet fynd och fr.o.m. 1966 har vakteln uppträtt årligen i Västmanland.

 

Flyttning och övervintring

 

Vakteln anländer normalt i slutet av maj eller i början av juni och antalet revirhävdande fåglar kulminerar under juni månads andra hälft. Det är dock inte ovanligt att höra vaktel även i juli, undantagsvis även i augusti. Från 1970-talets mitt till början av 2000-talet har datum för årets första rapporterade observation tidigarelagts med i genomsnitt drygt en månad. Under perioden 1976-2016 gjordes det tidigaste fyndet på året vid Skälby i Sala den 24 april 2008 (FiV 40:56).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

10 juni

-

1986-1995

19 maj

20 augusti

1996-2005

16 maj

25 augusti

2006-2015

14 maj

24 augusti

2016

17 maj

27 augusti

 

Höstfynd är ovanligt i augusti och direkt sällsynt i september. Endast följande septemberfynd är kända under perioden 1976-2016:

 

2005      2 ex. Rallsta i Berg 9.9 (FiV 37:102).

2005      2 ex. Mon vid Finnåkerssjön i Fellingsbro 10.9 (FiV 37:103).

2005      1-3 ex. Davids backe i Himmeta 11-17.9 (FiV 37:102).

2005      5 ex. Näset vid Finnåkerssjön i Fellingsbro 24.9 (FiV 37:103).

2006      1 ex. Davids backe i Himmeta 10.9 (FiV 38:102).

2007      1 sj. Ängeholm i Himmeta 6.9 (FiV 39:54).

2015      1 ex. Lövsta i Dingtuna 12.9 (FiV 47[2-3]:31).

 

Tidsmässig fördelning av fynd av vaktel i Västmanland 1976-2016. 

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen C. c. coturnix.

 

Senast uppdaterad 2017-08-29