Årta Spatula querquedula (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Årtan häckar sparsamt vid vegetationsrika sjöar i Mälarområdet och i Skogslåglandet. Den är sällsynt i Bergslagen, men har även där påträffats under häckningstid på några få lokaler.

 

Lokaler med fynd av årta under häckningstid (16 maj – 31 juli) i Västmanland 1976-2016.

 

Numerär

 

Under perioden 1976-2016 har sammanlagt 24 häckningar konstaterats på åtta (8) olika lokaler. Därutöver föreligger i genomsnitt ett dussin troliga häckningar per år med en tendens till ökning under 1990-talet. Sammanlagt har årtan påträffats under häckningstid (21 maj – 31 juli) på drygt 50 lokaler i landskapet. På några lokaler förekommer fler än ett par, på andra är förekomsten troligen inte regelbunden. Avseende 1990-talet bör därför ett femtiotal par utgöra en rimlig beståndsuppskattning för Västmanland, men med reservation för en minskning som verkar vara fallet under 2000-talets första år, dock med ett ovanligt gott år 2006. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknar antalet par i Västmanland till 20.

 

 

 

Historik

 

Redan på 1700-talet nämns årta från Mälaren av Johan Fischerström (1785); ”Årtan (A. Crecca) som anses för det minsta slag af Änder, och hvars kött smakar väl, ehuru den ofta har tilhåll på sumpiga ängar och i gyttie-pölar.” (Johan Fischerström 1785). Med tanke på att årtan här begåvades med krickans A. crecca vetenskapliga namn och att ”årta/ärta” under 1700-talet var det vanligast använda namnet för kricka (Tommy Tyrberg 1996), bör uppgiften tas med en nypa salt. För övrigt har arten tidigare benämnts ”Årtand” i Västmanland (L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff 1911-26, s. 346).

 

I Örebro län häckade årtan ”sällan”, men ”något talrikare är den dock höst och vår” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 25). År 1878 betecknades årtan som ”ovanligt talrik” i trakten av Arboga (SJNT 16:219).

 

Bland förekommande änder i Västmanlands läns sjöar, nämner A. Kempe (1911, s. 11), att ”i dess vassbänkar och säfbestånd uppehålla sig änder i mängd, mest gräsänder, men äfven krickor, årtor o. a.”. Från 1920-talet föreligger uppgifter om ett antal häckningslokaler; ”kring Arboga och Köping (meddel. av G. Hartelius), vid Västerås och Strömsholm [Kolbäck] (meddel. av T. Ringström)” (Sven Ekman 1922, s. 109). Edvard Rådberg, Köping, skrev (odaterat brev till lektor O. M. Floderus), att ”årtanden finner jag sällsynt”, men i Ängsö tillhörde årtan dock en av de häckande andarterna, enligt brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus.

 

Sedan dröjer nästa uppgift till 1950-talet, då årtan uppgavs som iakttagen vid Malmön i Köping den 14 maj 1950 (V.N.F. 1950-10-16, § 1). Dessutom föreligger uppgifter om häckningslokaler från Asköviken (Bertil Walldén 1955, s. 255): sparsamt förekommande där enligt Hans Avelin (1958); Gäddeholm i Irsta (Bengt H. Girell 1958); ”Vålen” i Ramnäs/Sura (Harald Wedérus 1958); Östersjön i Sura: ”I ett dike mot järnvägsbanken, som avgränsar området i öster, hade två par av årta sina bon” (Göran Lundqvist 1972). Enligt Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 179) var förekomsten i Västmanland inskränkt till den östra delen, men Axel Forsberg (1958) nämner årtan, förvånansvärt nog, som en av de vanligaste andfåglarna i Hällefors.

 

Under 1960-talet och t.o.m. 1975 rapporterades följande häckningslokaler, inklusive troliga häckningslokaler: Ångsjön i Irsta/Kärrbo (Bo Kumlin, opubl.); Asköviken (Ola Björlin m.fl. 1965); Frövisjön i Skultuna (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976); Stavsholmsviken i Rytterne (Thomas Pettersson, opubl.); Ribbholmen i Säby (Thomas Pettersson, opubl.); Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970c): ”Förekomst synes variera mellan 1-4 häckande par” (Arne Eklöw 1970); Barkaröviken i Kungs Barkarö/Köping (Claes Urban Eliasson, opubl.); Toftasjön i Arboga (VF 29:121); Gussjön i Fläckebo (Stefan Björklund 1973b); Fläcksjön i Fläckebo (Stefan Björklund 1973d); Gorgen i Västerfärnebo (Erik Andersson 1973); Storsjön i Möklinta (Stefan Björklund 1973); Norrsjön i Sura (Lennart Eriksson, opubl.; Roger Norman, opubl.); Spaden i Hed (Lars Lindell 1974c).

 

Lokaler med fynd av årta under häckningstid (16 maj – 31 juli) i Västmanland före 1976.

 

Det första dokumenterade fyndet i Bergslagen torde vara ett par vid Älvestorp i Grythyttan den 19 april 1964 (Peter Bernövall, opubl.).

 

Några på året mycket sena fynd:

 

1954      1 ex. Asköviken 3.10 (Bo Kumlin, in litt.).

1957      ”flera” Asköviken 20.10 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1971      4 honf. r. Gussjön i Fläckebo 2.10 (Kjell Eklund & Erik Andersson, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Årtan flyttar främst i augusti och återkommer i april. Mediandatum för första observation 1976-2015 är den 11 april. Den tidigaste kända observationen gjordes den 12 mars 2015 vid Asköviken i Västerås-Barkarö (FiV 47[2-3]:28). Den sena våren 1985 sågs de första årtorna inte förrän den 29 april.

 

Period

Mediandatum för

första observation

1976-1985

21 april

1986-1995

13 april

1996-2005

4 april

2006-2015

8 april

2016

5 april

 

Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2015 är den 29 augusti. De allra senaste fynden gjordes vid Gammelbo i Ramsberg den 6 oktober 2001 (FiV 33:63) respektive vid Gnien i Ramnäs den 7 oktober 2012 (FiV 44[2-3]:24).

 

Period

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

14 augusti

1986-1995

7 september

1996-2005

5 september

2006-2015

28 augusti

2016

28 juli

 

I april 1989 uppträdde årtan exceptionellt talrikt i östra Västmanland och från den tiden föreligger också de största kända ansamlingarna, som mest 16 ex. (8 ♂♂ + 8 ♀♀) vid Fläcksjön i Fläckebo den 16 april 1989 (Åke Berg & Pentti J. Tatti, opubl.) och lika många (9 ♂♂ + 7 ♀♀) vid Asköviken den 27 april 1989 (Martin Green, opubl.). Den största kända ansamlingen sensommar eller höst utgörs av 9 ex. vid Asköviken den 7 augusti 1977 (Thomas Pettersson, opubl.).

 

Tidsmässig fördelning av fynd av årta i Västmanland 1976-2016.