Bläsand Mareca penelope (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Bläsanden häckar sparsamt till sällsynt i alla naturgeografiska regioner i landskapet. Arten synes förekomma i ett vitt spektrum av vatten, stora som små, näringsrika som näringsfattiga.

 

Lokaler med fynd under häckningstid (21 maj - 15 juli) och i lämplig häckningsmiljö till och med 2017.

 

Numerär

 

Under perioden 1976-2017 har antalet rapporterade häckningar, såväl säkerställda som troliga, varierat mellan noll (0) och nitton (19), med en tydlig tendens till ökning sedan 1990-talets senare hälft. År 2011 rapporterades överraskande hela ca 26 par, men år 2012 mer normala 14 häckningar. Rapporter om dunungar är mest frekventa från mitten av juni till början av juli. Vid en inventering av sjöarna i Lindesbergs kommun 1987-89 påvisades häckning vid tre sjöar, varav en var mindre än 10 hektar till ytan (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990). Sammanlagt har fynd under häckningstid gjorts på drygt 80 lokaler i Västmanland under perioden 1976-2017. Med tanke på att arten dels är relativt svårobserverad under häckningstid, dels förekommer i stor utsträckning utanför de traditionellt välbevakade slättsjöarna, håller jag det för troligt att landskapet hyser åtminstone 50 par, samma siffra som Ulf Ottosson m.fl. (2012) redovisade.

 

 

 

Historik

 

Ett äldre västmanländskt namn på arten är ”Bläsa” (L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff (1911-26, s. 341). Bläsanden tycks länge ha varit välkänd som genomflyttare i landskapet, medan uppgifter om häckning förekommer glesare i litteraturen. Carl Rudolf Sundström (1868, s. 25) kände tydligen heller inte till någon häckning i Örebro län: ”...är just icke så sällsynt under flyttningen. Huruvida den kläcker inom länet, vill jag lemna osagdt”.

 

Från Ängsö uppges bläsanden som häckande: ”Förutom vanliga gräsänder finnes här följande arter som häcka: skedand, bläsand…” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare i Ängsö, till lektor O. M. Floderus). Och i Sala gjorde Henrik Hasselgren (1923) följande iakttagelse pingsten 1923 vid ”de små insjöar, som genom lertagning till tegelfabriken bildats vid vägen ut till Sala landsförsamlings kyrka”: ”Jag iakttog nu i dessa pingstdagar… …flera bläsänder, hanarna med rött huvud och ovan och på sidorna vattrade av mörkgrått och vitt. Det är ej omöjligt, att dessa kunna häcka i den lilla sjön, ty bläsänderna fordra ej stora sjöar och ej heller mycket vass, utan äro mycket förnöjsamma”. Vid Köping tillhörde arten de änder som betecknades som ”rätt så allmänna” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, odaterat, till lektor O. M. Floderus), men uppgift om eventuell häckningsförekomst saknas helt. Matts Floderus (1925) fyller på med: ”Häckande i Ryttern, 1 ex. skjutet omkr. 1900”. Den senare sköts vid Stora Ekeby i Rytterne något av åren 1897-1902 (Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.) medan den förra uppgiften troligen grundas på en anteckning, daterad 5/10 1919, i V.N.F.:s arkiv: ”Enl. H. Kolthoff häckade här [Mellansundet i Rytterne]… …Bläsand…”. Matts Floderus (1925) uppger också: ”1 ex. skjutet i Fläckebo okt. 1922”. I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en bläsand (nr. C 16) från Fläckebo: ”♀ juv. Fläcksjön Okt. 1927. V.N.F.”. Vid Svartån i Västerås gjordes något så ovanligt som ett vinterfynd: ”Bland änderna i Svartån hade flera bland fören:s ledamöter iakttagits… …i december s. å. liksom på nyåret 1930 en bläsand” (V.N.F. 1930-01-25, § 9).

 

Från 1940-talet föreligger endast en uppgift, nämligen från Asköviken: ”Av rastande icke häckande änder uppträda... ...bläsanden... ...vilka framför allt höstetid förekomma i stora flockar” (Bengt H. Girell 1942).

 

Den första, mer konkreta, häckningsuppgiften kommer från Östersjön i Sura: ”Bläsanden var en flyttgäst, men år 1952 fanns den också representerad som häckfågel med ett par” (Göran Lundqvist 1972). Sannolikt avser Bertil Erikssons (1972) uppgift från Djupen i Ramnäs också 1950-talet: ”...har man haft ungar av... ...bläsand...”. Från 1950-talet till och med 1970-talets första hälft finns åtskilliga uppgifter om att bläsanden förekom regelbundet vår och höst, men uppgifter om häckning från samma tid är få. Från år 1969 rapporterades följande: ”Iakttagen under häckningstid på en lokal i surahammarstrakten (Surahammars Biologiska Förening/Harald Wedérus). Översomrar på några lokaler, t ex Gussjön [Fläckebo] (Hans Avelin)” (VF 29:237). Vid Norsa i Munktorp häckade möjligen bläsanden ”…som i varje fall ses sommaren över” (Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1970c). Även i Bergslagen förelåg i slutet av 1960-talet misstanke om häckning: ”I Bergslagen iakttogs 2 ex i Orrleksdammen, Grängesberg, nästan hela juni 1968 (Åke Persson)... En sommarobservation har även gjorts i Hötjärn, Grängesberg (Berndt Larsson)” (Kjell Bylin 1975, s. 262). En säkerställd häckning rapporterades 1974 från Gussjön i Fläckebo: ”1 ♀ med 8 pulli Gussjön 25.6 (Stefan Björklund). Översomrar dessutom regelbundet på flera lokaler, t.ex. Asköviken och Gussjön” (VF 34:234). En konstaterad häckning, men utan närmare uppgifter, rapporterades också från Östra Vålen i Sura 1975 (MVOF 7[2]:2; Thomas Forsberg, opubl.). Dessutom bör nämnas 4 ex. vid Asköviken den 22 juni 1958 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.), 1 ♂ vid Stora Sumpen i Kolbäck den 26 maj 1973 (Thomas Pettersson, opubl.) samt upp till 3 ex. under häckningstid vid Asköviken åren 1972-74 (Henry Hirsimäki m.fl., opubl.).

 

Större ansamlingar, rapporterade från normal sträcktid vår eller höst, föreligger i ett antal fall. Den i särklass tidigaste uppgiften är 100 rastande vid Asköviken den 30 oktober 1953 (Bo Kumlin, in litt.). Lika många rapporterades från samma lokal även den 21 september 1975 (Anders Arnell & Henry Hirsimäki, opubl.). Vid Ångsjön i Irsta/Kärrbo fanns 300 ex. den 7 september 1958 (Janne Virking, opubl.). En relativt tidig uppgift är minst 100 ex. vid Gussjön i Fläckebo den 6 maj 1967 (Per Ålind, in litt.). Arne Eklöw (1970) rapporterade från Munktorp våren 1970, att i ”månadsskiftet april-maj 1970 provianterade flera hundra ex vid de översvämmade åkrarna vid Stäholm”. Därutöver noterades höga höstsiffror från Gussjön, särskilt hösten 1975, då som mest 770 rastande bläsänder noterades den 28 september (Bo Eriksson 1979). Sensommaren 1973 rastade upp till 250 ex. den 19 augusti vid Nötmyran i Västerfärnebo (Erik Andersson, opubl.). Andra lokaler med höga rastsiffror (minst 100 ex.) under vårflyttningen var Storsjön i Möklinta, som mest 280 ex. den 27 april 1975 (Stefan Björklund 1973), Gorgen i Västerfärnebo, som mest 250 ex. 26 och 28 april 1975 (Bo Eriksson 1977) samt Fläcksjön i Fläckebo, som mest 400 ex. den 2 maj 1972 (Bo Eriksson 1977). Hösten 1975 inräknades sammanlagt 479 flyttande bläsänder vid Gnien i Ramnäs (Sören Larsson 1975b), medan hela 1 000 sträckande noterades över Galten i Kungs Barkarö den 5 oktober 1975 (MVOF 7[2]:2).

 

Något annat vinterfynd än det ovan nämnda 1929/30 är inte känt från perioden före 1976.

 

Flyttning och övervintring

 

Bläsanden flyttar huvudsakligen i september och oktober, varvid stora ansamlingar emellanåt kan ses, av såväl sträckande som rastande fåglar. De största (minst 400 ex.) ansamlingarna av rastare under perioden 1976-2017 var följande:

 

1981      400 ex. Gussjön i Fläckebo 11.10 (FiV 13:73).

2010      400 ex. Kungsudden i Kungs Barkarö 26.9 (FiV 42[2-3]:22).

2011      540 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 9.9 (FiV 43[2-3]:22).

2012      875 ex. Asköviken 28.9 (FiV 44[2-3]:23).

2012      450 ex. Frövisjön i Skultuna 4.10 (FiV 44[2-3]:23).

2015      400 ex. Asköviken 1.10 (FiV 47[2-3]:27).

2017      400 ex. Asköviken 11.9 och 13.9 (FiV 49[2-3]:28).

2017      450 r. Fläcksjön vid Näs i Fläckebo 20.9 (FiV 49[2-3]:28).

 

Sträckande bläsänder kan vissa höstdagar ses i betydande antal. De bästa sträckdagarna infaller mellan mitten av september och början av oktober och är huvudsakligen riktat åt sydväst. Högsta (minst 300 ex.) dagssummor 1976-2017:

 

1976      425 str. (SV) Fläcksjön i Fläckebo 16.9 (Kalle Källebrink, opubl.).

1976      554 str. Gnien i Ramnäs 16.9 (Sören Larsson, opubl.).

1991      1 078 str. (SV) Fläcksjön i Fläckebo 29.9 (Mikael Hedman & Håkan Johansson, opubl.).

1997      300 str. Lustplatsen i Norberg 30.9 (FiV 29:125).

2003      572 str. (SV) Snickarberget i Sura 7.10 (FiV 35:93).

2008      515 str. (S) Snickarberget i Sura 2.10 (FiV 40:49).

2010      782 str. (V) Kvicksund i Rytterne 26.9 (FiV 42[2-3]:22).

2017      635 str. (S) Gnien i Ramnäs 10.9 (FiV 49[2-3]:28).

2017      310 str. (S) Gnien 11.9 (FiV 49[2-3]:28).

2017      470 str. (S) Gnien 20.9 (FiV 49[2-3]:28).

 

Vårflyttningen kulminerar oftast i slutet av april. De största (minst 400 ex.) ansamlingarna av rastande fåglar på vårsträcket:

 

1978      410 ex. Fläcksjön vid Näs i Fläckebo 21.4 (Kalle Källebrink, opubl.).

1981      468 ex. Gorgen i Västerfärnebo 6.5 (FiV 13:73).

 

Vårflyttningen försiggår uppenbarligen mest nattetid och ses därför sällan. En iakttagelse bör därför framhållas, nämligen av ca 100 sträckande mot norr vid Gnien i Ramnäs den 18 april 1998 (FiV 30[2]:22).

 

Ett tidsmässigt anmärkningsvärt fynd är också 50 sydsträckande vid Oxfjärden i Ängsö den 14 juli 1979 (Thomas Pettersson, opubl.). Någon långsiktig förändring i sträckets numerär synes inte föreligga.

 

 

 

 

 

Vinterfynd är ovanliga och från perioden 1976-2017 föreligger 23 fynd i december samt följande i januari-februari:

 

2000/01    1-6 ex. Sjömosjön 3.12-1.1 (FiV 32:61; FiV 33:62).

2001         1 ♀ Sköldberga i Fellingsbro 7.1 (FiV 33:62).

2001         1 ♀ Frövifors i Näsby 13.1 (FiV 33:62).

2001         1 ♀ Frövi i Näsby 15.1 (FiV 33:62).

2006/07    1-3 honf. Lagårdssjön i Kolbäck 27.12-1.1 (FiV 38:94; FiV 39:49).

2009         1 ♂ Kungsudden i Kungs Barkarö 1-6.1 (FiV 41:65). Fågeln återfanns död.

2012         1 ♂ Kungsudden i Kungs Barkarö 7.1 (FiV 44[2-3]:23).

2012         1 ♀ Kungsudden 8.1 (FiV 44[2-3]:23).

2014         1 par r. Asköviken 24.2 (FiV 46[2-3]:24).

2014         1 ♂ + 2 ♀♀ Västerfärnebo 25.2 (FiV 46[2-3]:24).

 

 

 

Senast uppdaterad 2018-08-10