Brunand Aythya ferina (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Brunanden häckar sällsynt i vegetationsrika slättsjöar i framför allt östra och södra Västmanland. Under 1980-talet har artens utbredningsområde i landskapet genomgått en påtaglig minskning i takt med att antalet häckande par har minskat. Under 1990-talets andra hälft häckade brunanden regelbundet endast på en handfull lokaler. De mest frekventa lokalerna under perioden 1991-2016 var Findlaviken i Arboga, Gussjön i Fläckebo, Jan-Matsdammen i Grängesberg samt Asköviken i Västerås-Barkarö.

 

Lokaler med fynd av brunand under häckningstid (1 maj - 30 juni) 1981-2016.

 

Numerär

 

Under perioden 1991-2016 har sammanlagt nio (9) konstaterade häckningar rapporterats och i samtliga fall rör det sig om observerade ungkullar. Fem av häckningarna rapporterades från Findlaviken i Arboga, två från Jan-Matsdammen i Grängesberg och två från Frövisjön i Skultuna. Brunänder under häckningstid (1 maj – 30 juni) har under samma period rapporterats i genomsnitt motsvarande 10 par per år. Flertalet av de i sammanhanget aktuella lokalerna är välbevakade av ornitologer. Landskapets population i början av 2000-talet uppskattas därför till ett tiotal par. Brunandens minskning har varit särskilt tydlig under 1990-talet. Ulf Ottossons m.fl. (2012) beräkning till 50 par är för hög.

 

Vid Asköviken taxerades arten noggrant 1981-2000 och populationsutvecklingen kunde då följas ingående. Efter en dramatisk nedgång under 1990-talet synes arten utgången som häckfågel år 1999 (Thomas Pettersson 1999). Åren därefter häckade dock möjligen återigen något par.

 

Inventeringar av Nötmyran i Västerfärnebo åren 1975 (Lars Lindell 1975) respektive 1985 (Åke Berg & Bo Eriksson 1992) gav vid handen att brunanden invandrat till området under mellantiden och befanns förekomma med 1-2 par vid det sistnämnda tillfället.

 

Vid en heltäckande inventering av Lindesbergs kommun 1987-89 registrerades endast ett sommarfynd av en hanne vid Österhammarssjön i Fellingsbro (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990), vilket kan jämföras med en motsvarande, men inte lika fullständig, inventering 1977-78 (Jan-Erik Malmstigen 1979), då häckningar registrerades i fyra sjöar samt att sommarfynd gjordes i ytterligare sju sjöar.

 

Martin Green (1991) rapporterade hela sju ungkullar av brunand vid Asköviken sommaren 1987 och dessa uppträdde till den absolut övervägande delen i vikens södra del. Förklaringen till denna preferens för ett visst område av viken stod att finna dels i en rikare submers vegetation, exempelvis kransalger, med tillhörande rikare förekomst av evertebrater, dels förekomsten av en större, ca 2 000 par, koloni av skrattmås Larus ridibundus där. Vid en upprepning av denna undersökning sommaren 1992 (Martin Green 1994), påvisades inga kransalger och skrattmåskolonin hade försvunnit. Antalet häckande brunänder var också färre. Vid en utvärdering av ett digert material av taxeringar av brunand vid Asköviken 1981-94 (Thomas Pettersson 1994), kunde en tydlig geografisk snedfördelning av brunänderna påvisas till vikens södra del under de år, 1981-90, som en skrattmåskoloni fanns där. Under åren därefter, 1991-94, fanns inte denna snedfördelning, vilket skulle kunna tyda antingen på att brunanden prefererar närheten till skrattmåsar, eller att de båda arterna söker sig till områden med rikare submerst växt- och djurliv.

 

 

 

Historik

 

Brunandens invandring till Västmanland är inte dokumenterad. Sven Ekman (1922, s. 119) skriver visserligen, att ”under sista tiden har hon även fattat fast fot i Västmanland” och Matts Floderus (1925) lämnar de första uppgifterna om häckningslokaler: ”Häckande i Ryttern, Strömsholms- och Köpings- samt antagligen även i Västeråstrakten och Ängsö”. Men invandringens tidsmässiga och geografiska förlopp till Sverige i allmänhet och Västmanlands grannlandskap i synnerhet, gör det dock sannolikt att brunanden började häcka i landskapet redan på 1880-talet (Thomas Pettersson 1994), något som också Paul Rosenius (1942-44, s. 53) höll för troligt: ”Under samma årtionde spreds den till andra vatten i Uppland... ...och även till Södermanland och väl ock till Västmanland”.

 

Uppgifter om brunand är fåtaliga under 1920- och 1930-talen, och en uppgift som ”En brunand hade skjutits vid Fullerö påskdagen 1925” (V.N.F. 1928-01-21, § 9), tyder väl ändå på en viss uppmärksamhet, beroende på att arten inte uppträdde alltför allmänt.

 

Från 1940- och 1950-talen föreligger en del uppgifter om lokaler med häckande brunand, såsom Spaden i Hed (Nils Lorichs 1942), Asköviken i Västerås-Barkarö (Bengt H. Girell 1942), Hässlösundet i Irsta/Västerås (Bengt H. Girell 1958), Gussjön i Fläckebo (Bengt H. Girell 1958), Västersjön i Sura (Harald Wedérus 1958) och ”Vålen” i Ramnäs/Sura (Harald Wedérus 1958). Bengt H. Girell (1942) uppskattade antalet häckande par vid Asköviken till ”åtminstone 10” medan Hans Avelin (1958) betecknade brunanden som allmän där. Från jaktåret 1946-47 rapporterades ”någon ökning” i Västmanlands län (Anonym 1947).

 

Flera källor vittnar om brunandens starka band till skrattmåskolonier, t.ex. vid Asköviken; ”häckar tämligen allmänt, till synes med förkärlek inne i skrattmåskolonien” (Bengt H. Girell 1942) samt ”i flera andra skrattmåsebebodda mälarvikar” (Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 235). Under 1960-talet och 1970-talets första hälft synes brunanden ha befäst sin ställning som en tämligen allmänt häckande fågel i Västmanlands slättsjöar. Lokaler som nämns i litteraturen är Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970c), Norrsjön i Sura (Kjell Holmgren 1972; Arne Persson 1972), Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972), Stora Aspen i Västanfors (Anonym 1970c), Djupen i Ramnäs (Bertil Eriksson 1972), Asköviken (Bengt H. Girell 1972), Fläcksjön i Fläckebo (Bengt H. Girell 1972), Gussjön i Fläckebo (ca 25 par enligt Bengt H. Girell (1972); Stefan Björklund 1973b), Storsjön i Möklinta (Stefan Björklund 1973), Ulvramen i Ramnäs (Bertil Eriksson 1973) samt Spaden i Hed (Lars Lindell 1974c).

 

Två lokaler svarar för samtliga noteringar om större ansamlingar t.o.m. 1975:

 

1954      200 ex. Asköviken 1.5 (Bo Kumlin, opubl.).

1971      150 ex. Gussjön i Fläckebo 20.5 (Owe Hougström, opubl.).

1972      200 ex. Gussjön 1.5 (Bo Eriksson 1977).

1972      100 ex. Gussjön 17.8 (Stefan Karlsson m.fl., opubl.).

1973      Gussjön 20-25.4, som mest 115 ex. 23.4 (Lars Lindell, opubl.).

1974      100 ex. Gussjön 9-12.4 (Owe Hougström & Per Ålind, opubl.).

1974      Gussjön 1.9-1.10, som mest 200 ex. 25.9 (Stefan Björklund, opubl.).

1975      Gussjön 30.8-13.9, som mest 117 ex. 30.8 (Kalle Källebrink m.fl., opubl.).

1975      100 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 21.9 (Anders Arnell & Henry Hirsimäki, opubl.).

 

Något vinterfynd före 1976 är inte känt.

 

Flyttning och övervintring

 

Brunanden flyttar bort huvudsakligen i september och mediandatum för sista observation under perioden 1976-2015 är den 27 oktober. Den återvänder huvudsakligen i april, de första individerna oftast redan i mars. Mediandatum för första observation åren 1976-2015 är den 26 mars. Femton vinterfynd är kända under perioden 1976-2016, varav nio decemberfynd kan betraktas som sena höstfynd. Däremot kan följande sex anses vara mer eller mindre ”äkta” vinterfynd:

 

1976      1 ♂ Ångkraftverket i Västerås 7-25.2 (MVOF 7:21; MVOF 8:72).

1996      1 ♂ Kolbäcksån vid Seglingsberg i Ramnäs 27.1-25.2 (FiV 28:130).

1996/97 1 ♂ Grythytteviken i Grythyttan 29.12-26.2 (FiV 28:130; FiV 29:127).

2000      1 ♂ Västerkvarn i Säby den 15.2 (FiV 32:63).

2014      1 ♂ Skanssjön i Hallstahammar 4.1 (FiV 46[2-3]:26).

2016      1 ♂ Gnien i Ramnäs 8.2 (FiV 48[2-3]:30).

 

I takt med att brunanden minskade som häckfågel i landskapet, försvann successivt också de större ansamlingarna. Större (minst 100 ex.) ansamlingar 1976-2016:

 

1976      100 ex. Gussjön i Fläckebo 16.4 (Per Ålind & Kalle Källebrink, opubl.).

1976      150 ex. Fläcksjön i Fläckebo 16.4 (Per Ålind & Kalle Källebrink, opubl.).

1980      120 ex. Fläcksjön 24.8 (Berndt Söderlund, opubl.).

1981      145 ex. Gussjön 11.9 (FiV 13:74).

1982      150 ex. Gussjön 25.9 (Bo Persson, opubl.).

1996      120 ex. (70 ♂♂ + 50 ♀♀) Findlaviken vid Sjölunda i Arboga 8.9 (FiV 28:130).

1997      Findlaviken 10.8-21.9, som mest 164 ex. 21.9 (FiV 29:127).

1998      100 ex. Findlaviken 21.4 (FiV 30[2]:24).

1998      Findlaviken 18-23.8, som mest 128 ex. 18.8 (FiV 30[2]:24).

 

Tidsmässig fördelning av fynd av brunand i Västmanland 1976-2016. 

 

Övrigt

 

Vid Jan-Matsdammen i Grängesberg observerades en hybrid den 27 april 1998, troligen mellan brunand och vigg A. fuligula (FiD 32:49). Sannolikt samma individ, 1 ad. ♂, sågs på samma lokal även 4-16 maj 1999 (FiD 33:44).

Senast uppdaterad 2017-08-25