Kärrsångare Acrocephalus palustris (Bechstein 1798)

 

Utbredning

 

Kärrsångaren häckar i högvuxen örtvegetation, ofta vid sjöstränder och mindre vattendrag, även diken, ibland även i bladvass. Den förekommer huvudsakligen i södra och östra Västmanlands slättbygder.

 

En bild som visar text, karta

Automatiskt genererad beskrivning

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

En bild som visar text, karta

Automatiskt genererad beskrivning

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2008-2018. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

 

Numerär

 

Säkerställda häckningar har rapporterats i liten utsträckning och från perioden 1976-2018 föreligger endast sju fall:

 

1977      Bofynd Malmön i Köping 20.6 (Arne Eklöw, opubl.; Jan-Åke Holmbring 1982).

1981      1 sj. + 1 ”bodragande” Asköbäcken, Asköviken, i Västerås-Barkarö 16.6 (Daniel Green & Magnus Liljefors, opubl.).

1992      1 ex. med mat i näbb Lisjöviken i Sura 18.7 (FiV 24:118).

1993      Ad. matar juv. Sala kyrka 27.7 (FiV 25:95-96).

1999      2 ex. bobygge Fridhem i Sala 21.6 (FiV 31:134).

2011      1 1K Malmön i Köping 7.8 (FiV 43 [2-3]:51).

2014      1 ex. (föda åt ungar) Semla i Västanfors 18.6-27.7 (FiV 46 [2-3]57).

 

Under perioden 1976-2018 rapporterades i medeltal drygt 50 fåglar per år. Efter ett par toppår 1988-89 tycktes utvecklingen ha stabiliserats på en något lägre nivå, men under 2000-talets första decennier åter ha tagit fart. Om man antar att det verkliga antalet är minst det dubbla, skulle det tyda på en population på ca 100 par. Kärrsångaren har under perioden 2008-2018 rapporterats under häckningstid (1.6-31.7) från 150 s.k. atlasrutor (5x5 km), men förekomsten är nog regelbunden i troligen högst 100 av dessa. Flera rutor hyser säkerligen fler par. Således föreslås 150 par, en siffra som även Ulf Ottosson m.fl. (2012) kom fram till.

 

Antal individer 1965-2018.

 

Historik

 

Det första fyndet i Västmanland gjordes 1965, då en fågel observerades vid Norrmogen i Ramsberg 3-4 juli (Lars Lindell 1975h). Under återstoden av 1960-talet föreligger ytterligare tre rapporter:

 

1966      ”Ett ex. sjöng den 12.6.1966 vid Broholmen [Kolbäck], Munktorps sn (Bo Kumlin)” (Hans Avelin 1968).

1967      ”1 sjungande ex. Askö [Västerås-Barkarö] den 2.6.-18.6. (Hans-Olof Hellkvist m.fl.)” (Hans Avelin 1969).

1967      ”Ett ex hördes vid Fullerö [Västerås-Barkarö] den 4 juni 1967” (Anonym. Odat.).

 

Från och med 1970 har kärrsångaren uppträtt årligen, men i början av 1970-talet mycket fåtaligt. Först år 1975 rapporterades så många som nio individer. De sammanlagt 27 kärrsångare som rapporterades under perioden 1965-75, fördelade sig naturgeografiskt enligt följande: Mälarområdet (15), Skogslåglandet (6), Bergslagen (6). Ett fynd från 1972 bör nämnas: ”2 st, troligen 3, södra änden av sjön S Vättern [Nedre Vättern], Skinnskatteberg 19-20 juni” (Ingvar Granqvist 1972).

 

Flyttning och övervintring

 

Kärrsångaren flyttar huvudsakligen i augusti och endast ett fåtal fynd föreligger från september månad. Mediandatum för senaste höstfynd under perioden 1976-2018 är den 20 augusti. Det senast kända fyndet utgörs av 1 ex. vid Malmön i Köping den 17 september 2011 (FiV 43 [2-3]:51). Den återkommer i regel i slutet av maj, sena vårar först i början av juni. Således gjordes den första observationen den sena våren 1991 den 7 juni (FiV 23:108). Mediandatum för första observation under perioden 1976-2018 är den 23 maj. Det tidigaste fyndet gjordes vid Knapptorp i Viker den 5 maj 1990 (FiV 22:115).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

26 maj

-

1986-1995

24 maj

18 augusti

1996-2005

21 maj

5 september

2006-2015

23 maj

13 augusti

2016-2018

22 maj

-

 

 

 

Veckovis fördelning av antalet individer 1976-2018.

 

Ett ringmärkningsåterfynd är känt:

 

Senast uppdaterad 2019-09-01