Kärrsångare Acrocephalus palustris (Bechstein 1798)

 

Utbredning

 

Kärrsångaren häckar i högvuxen örtvegetation, ofta vid sjöstränder och mindre vattendrag, även diken, ibland även i bladvass. Den förekommer huvudsakligen i södra och östra Västmanlands slättbygder.

 

 

Numerär

 

Säkerställda häckningar har rapporterats i liten utsträckning och från perioden 1976-2017 föreligger endast sju fall:

 

1977      Bofynd Malmön i Köping 20.6 (Arne Eklöw, opubl.; Jan-Åke Holmbring 1982).

1981      1 sj. + 1 ”bodragande” Asköbäcken i Västerås-Barkarö 16.6 (Daniel Green & Magnus Liljefors, opubl.).

1992      1 ex. med mat i näbb Lisjöviken i Sura 18.7 (FiV 24:118).

1993      Ad. matar juv. Sala k:a 27.7 (FiV 25:95-96).

1999      2 ex. bobygge Fridhem i Sala 21.6 (FiV 31:134).

2011      1 1K Malmön i Köping 7.8 (FiV 43[2-3]:51).

2014      1 ex. (föda åt ungar) Semla i Västanfors 18.6-27.7 (FiV 46[2-3]57).

 

Under samma period rapporterades i medeltal 52 fåglar per år. Efter ett par toppår 1988-89 tycktes utvecklingen ha stabiliserats på en något lägre nivå, men under 2000-talets första decennium åter ha tagit fart. Om man antar att det verkliga antalet är minst det dubbla, skulle det tyda på en population på ca 100 par. Kärrsångaren har rapporterats från ca 150 s.k. atlasrutor (5x5 km), men förekomsten är nog regelbunden i troligen högst 100 av dessa. Således föreslås 100 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat beståndet till 150 par.

 

 

 

Historik

 

Det första fyndet i Västmanland gjordes 1965, då en fågel observerades vid Norrmogen i Ramsberg 3-4 juli (VF 34:235). Under återstoden av 1960-talet föreligger ytterligare tre rapporter:

 

1966      ”Ett ex. sjöng den 12.6.1966 vid Broholmen [Kolbäck], Munktorps sn (Bo Kumlin)” (VF 27:79).

1967      ”1 sjungande ex. Askö [Västerås-Barkarö] den 2.6.-18.6. (Hans-Olof Hellkvist m.fl.)” (VF 28:57).

1967      ”Ett ex hördes vid Fullerö [Västerås-Barkarö] den 4 juni 1967” (Anonym. Odat.).

 

Från och med 1970 har kärrsångaren uppträtt årligen, men i början av 1970-talet mycket fåtaligt. Först år 1975 rapporterades så många som nio individer. De sammanlagt 27 kärrsångare som rapporterades under perioden 1965-75, fördelade sig naturgeografiskt enligt följande: Mälarområdet (15), Skogslåglandet (6), Bergslagen (6). Ett fynd från 1972 bör nämnas: ”2 st, troligen 3, södra änden av sjön S Vättern [Nedre Vättern], Skinnskatteberg 19-20 juni” (Ingvar Granqvist 1972).

 

Flyttning och övervintring

 

Kärrsångaren flyttar huvudsakligen i augusti och endast ett fåtal fynd föreligger från september månad. Det senast kända fyndet utgörs av 1 ex. vid Malmön i Köping den 17 september 2011 (FiV 43[2-3]:51). Den återkommer i regel i slutet av maj, sena vårar först i början av juni. Således gjordes den första observationen den sena våren 1991 först den 7 juni (FiV 23:108). Mediandatum för första observation under perioden 1976-2000 är den 24 maj. Det tidigaste fyndet gjordes vid Knapptorp i Viker den 5 maj 1990 (FiV 22:115).

 

 

 

Ett ringmärkningsåterfynd är känt:

 

Senast uppdaterad 2018-08-19