Dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus (Brünnich 1764)

 

Förekomst

 

Dvärgbeckasinen noteras sparsamt på flyttning genom Västmanland. På våren registreras flertalet (63 % under perioden 1976-98) genom att de hörs spela medan höstfynden uteslutande rör rastande fåglar. Under perioden 1976-2017 gjordes fynd samtliga vårar utom 1976, medan höstfynd saknades 1980 och 1988. En ökning av antalet vårfynd förmärktes under 1990-talets inledning, men under samma decenniums andra hälft hade fyndantalet åter sjunkit. Det är inte närmare känt i vilken utsträckning dvärgbeckasinen spelar under sträcket, men åtskilliga observationer med endast en spelstrof hörd, tyder på att fåglarna spelar under sträck. Det kan dock inte helt uteslutas att det i åtminstone vissa fall kan ha ägt rum häckningar i Västmanland. Särskilt kan detta misstänkas vid de lokaler och vid de tidpunkter, då även honor hörts. Detta har registrerats enligt följande:

 

·         Morskogasjön i Ramsberg, 7 maj 1978 (Hans Ljungkvist 1987).

·         Björkhyttan-Dammsjön i Lindes, 25 och 27 maj 1986 (FiV 18:68-69).

·         Sörängarna i Lindes, 26 april 1991 (Mats Andersson, opubl.).

·         Gubbmossen i Ramsberg, 26 april 1991 (Sven-Olof Eriksson, opubl.).

·         Asköviken i Dingtuna/Rytterne/Västerås-Barkarö, 26 april – 4 maj 1991 (Markus Rehnberg m.fl., opubl.).

·         Asköviken, 26 och 28 april 1992 (FiV 24:103-104).

·         Albäcksån i Lindes, 7 maj 1996 (FiV 28:144).

 

Hans Ljungkvist (1987) menar dock, trots att lämpliga biotoper synes finnas på ett tjog lokaler bara i Lindesbergs kommun, att det ändå är tveksamt om arten häckat. Dels har även på året sent spelande hannar tystnat kring den 25 maj, dels har spelens intensitet och varaktighet varit lägre än på kända häckningslokaler i landet. I exempelvis sydvästra Småland hörs spel även under dygnets ljusare timmar, till skillnad från den absoluta merparten av observerade spel i Västmanland, som hörts efter mörkrets inbrott.

 

Ett fynd av 1-2 ex. vid en myr i Västra Skedvi 13-18 juni 2005 (FiV 37:118) är anmärkningsvärt och kan tyda på häckning, även om inga andra omständigheter än tidpunkten och möjligen biotopen tyder på det.

 

 

Historik

 

På 1800-talet anträffades dvärgbeckasinen ”åtskilliga gånger” inom Örebro län (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 21). En ”Halvenkel beckasin” sköts i Rytterne något av åren 1897-1902 (Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.). Från 1920-talet föreligger följande två höstfynd:

 

1921      ”Hittad vingbruten 15/10-21 Lundby.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9]. ”Wästerås Lundby ett ex hittad vingbruten 15-10 1921 enl G. Nilsson” (O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

1924      ”Skjuten sept 1924 vid Hesslö i Badelunda socken.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson).

 

Sedan föreligger delvis motstridiga uppgifter om ett fynd den 1 januari 1931. För det första sägs att ”En halvenkel beckasin (♂) hade skjutits vid Västerås 1931 1/1 enl. hr G. Nilsson; fågeln var tydligen stadd i flyttning, ehuru ovanligt sent, då sträcket enl. Kolthoff börjar i slutet av september och räcker tills vattnen börja frysa till.” (V.N.F. 1931-01-24, § 10). Långt senare berättades följande: ”Nyårsdagen 1931 påträffades 1 ex i Västerås. Försök gjordes att mata fågeln med myrlarver och insekter. Fågeln dog dock efter ca en vecka” (VF 29:122). Om det inte vore så att dvärgbeckasinen var så sällsynt, särskilt vid denna tid på året, så skulle man kunna tänka sig att det rörde sig om olika fåglar. Ett skrivfel synes vara den troligaste orsaken till förvirringen, se nedan under vinterfynd.

 

Harald Wedérus (1951) återger följande från Västersjön i Sura år 1949: ”Det var dvärgbeckasinen... ...som den 2-6 maj gladde åhörarna med sitt säregna spel. Det rörde sig givetvis om en fågel på genomflyttning, men det var i alla fall glädjande, då arten, mig veterligt, ej tidigare hörts i trakten”. Vid Asköviken betraktades dvärgbeckasinen vid mitten av 1950-talet som en ”årsviss genomflyttare” (Bertil Walldén 1955), även om Hans Avelin (1958) betraktade arten som en förnämitet där, vid sidan av blåhake, lappsparv, svarthalsad dopping m.fl. Rolf Kumlin & Bo Kumlin (1956) preciserar dock med; ”Regelbunden höstgenomflyttare vid Askö. Sporadiskt förekommande på våren. Den 10.10.1954 trampades 6 ex. upp vid Askö”. Från ”Tippen” vid Östersjön i Sura på 1950-talet, skriver Göran Lundqvist (1972), att ”sent på hösten kunde man stöta upp dvärgbeckasinen om man hade lite tur”. Antalet kända fynd av dvärgbeckasin i övrigt under 1950- och 1960-talen är dock rätt få.

 

Under 1970-talets första hälft ökade antalet fynd något och arten tenderade att bli mer regelbunden. Tre vinterfynd är kända före 1976:

 

1931      ”En halvenkel beckasin (♂) hade skjutits vid Västerås 1931 1/1 enl. hr G. Nilsson; fågeln var tydligen stadd i flyttning, ehuru ovanligt sent, då sträcket enl. Kolthoff börjar i slutet av september och räcker tills vattnen börja frysa till.” (V.N.F. 1931-01-24, § 10).

1967      ”Det andra fyndet gjordes 9.1.67 vid en öppen bäck inom Västerås stad. Fågeln infångades med hjälp av en låda och flyttades till Västerås stads fågeldammar. Trots försök att mata beckasinen med myrägg och myrlarver dog den efter en vecka (Hans Avelin).” (VF 29:122)

1971      1 ex. Bjursfall i Norberg den 12 december 1971 (MVOF 9:50).

 

Flyttning och övervintring

 

Dvärgbeckasinens höstflyttning synes utdragen från augusti och början av september (låga antal noterade) till början eller mitten av oktober, då sträcket tycks kulminera. Ett fynd av en rastande fågel vid Kungsudden i Kungs Barkarö den 17 juli 2005 (Patrik Rhönnstad, opubl.) ligger därför något utanför den hittills kända flyttningsperioden. Fynd görs regelbundet även i slutet av oktober, i vart fall milda höstar, och undantagsvis också i november. Sju vinterfynd (1.12-28.2) är kända under perioden 1976-2017:

 

2000      1 ex. Hötjärn i Grängesberg/Ljusnarsberg 17.12 (FiV 32:79; FiD 34:70).

2006      1 ex. Gnien i Ramnäs 4.12 (FiV 38:120).

2007      1 r. Norsa i Munktorp 1.12 (FiV 39:75).

2009      1 r. Johannisbergs flygplats i Västerås 14.2 (FiV 41:86).

2012      1 ex. Surahammar i Sura 9.12 (FiV 44[2-3]:37).

2014      1 r. Gnien 15.12 (Ralf Lundmark, opubl.).

2016      1 r. Skinnskatteberg 12.1 (gm Kalle Brinell, opubl.).

 

På våren noteras arten undantagsvis i början av april, men fullt regelbundet från och med mitten av månaden. Det på året tidigast kända fyndet gjordes vid Alntorp i Nora den 3 april 1993 (FiV 25:85). Spelande fågel har som tidigast hörts vid Klemetsbo i Berg den 9 april 1978 (Per Eriksson & Lars Holm, opubl.). Vårsträcket kulminerar i månadsskiftet april-maj.

 

Veckovis fördelning av fynd 1976-2017. 

 

Senast uppdaterad 2018-08-15