Mindre sångsvan Cygnus columbianus (Ord 1815)

 

Förekomst

 

Mindre sångsvanen uppträder sparsamt men regelbundet som genomflyttare, framför allt under vårflyttningen. Antalet rapporterade individer har ökat sedan millennieskiftet och som mest rapporterades sammanlagt 82 ex. våren 2002. Höstfynd görs inte varje år men har också de ökat i antal de två senaste decennierna.

 

 

Huvuddelen av fynden har gjorts i de delar av landskapet där också sträcket av sångsvan C. cygnus är mest koncentrerat, dvs. i Fellingsbro, Sura, Ramnäs, Fläckebo, Västerfärnebo, Sala och Möklinta.

 

Historik

 

Före 1976 är 47 fynd (57 ex.) kända. Det tidigaste gjordes år 1944 enligt följande beskrivning: ”Den 30 april 1944... ...ett av Fläcksjön i Västmanland översvämmat område och funno där bl. a. två sångsvanar... ...funno då... ...att det måste vara mindre sångsvan... [---] Senare på dagen iakttog även folkskollärare J. Järbing fåglarna... ...påföljande morgon... ...voro fåglarna tyvärr för­svunna.” (Karin Jansson m.fl. 1945). Det dröjde därefter till 1959, då ytterligare ett par fynd gjordes:

 

1959      ”Ett ex. i sällskap med 4 sångsvanar (C. cygnus) och några knölsvanar (C. olor) på översvämmad mark vid Svartån, W Tvärhandsbäcken, Västerfärnebo, Västmanland, den 16.4.1959 (Allan Beermann, Göte Nyhlén). Södra Dalarnas Naturvänner genom Elis Dahlgren” (Elis Dahlgren 1961).

1959      ”Ett ex. iakttogs den 1.5.1959 på ett översvämningsområde NE Gussjön [Fläckebo] (Hans Avelin, Carl Nordlund, Lennart Åkerbrandt).” (Hans Avelin m.fl. 1962).

 

Under 1960-talet kom fynden allt tätare, men först från och med 1971 rapporterades arten årligen. Följande tre höstfynd är kända före 1976:

 

1967      1 ex. Fläcksjön i Fläckebo 5.11 (Bertil Olsson 1968).

1974      1 str. Fläcksjön 1.12 (Stefan Björklund, opubl.).

1975      3 str. Sörsjön i Sura 8.11 (MVOF 7[2]:2).

 

Flyttning och övervintring

 

Merparten av rapporterna avser rastande fåglar och vårfynden är tidsmässigt koncentrerade från början av mars till mitten april. De relativt få höstfynden rör oftast sträckande fåglar och tycks ha en topp i början av november.

 

Tidsmässig fördelning av rapporterade individer 1976-2016.

 

Mediandatum för första och sista vårobservation under perioden 1976-2016 är den 20 mars respektive den 28 april. Mediandatum för första och sista höstfynd under perioden 1976-2016 är den 3 november respektive den 20 november.

 

Period

Mediandatum för

 

första

vårobservation

sista

vårobservation

första

höstobservation

sista

höstobservation

1976-1985

28 mars

1 maj

11 november

20 november

1986-1995

12 mars

23 april

4 november

6 november

1996-2005

13 mars

3 maj

30 oktober

17 november

2006-2015

10 mars

27 april

2 november

1 december

2016

11 mars

17 maj

26 oktober

10 november

 

Fynd under vintermånaderna (januari, februari, december) har gjorts allt oftare sedan millennieskiftet, men de bör betraktas som tidiga vårfynd respektive sena höstfynd, snarare än rena vinterfynd. Fynd i januari månad saknas helt.

 

 

Vissa vårar kan fåglar dröja sig kvar ett gott stycke in i maj månad. Det senaste vårfyndet var en fjolåring (2K) vid Fläcksjön i Fläckebo den 28 maj 1984 (FiV 16:77).

 

I regel ses enstaka fåglar eller små grupper, men ibland rapporteras något större flockar. De största (minst 10 ex.) ansamlingarna 1976-2016:

 

1978      11 (6 ad. + 5 2K) r. Hullberget i Fläckebo 20-22.4 (MVOF 10:46-47).

1999      10 ad. r. Sörsalbo i Västerfärnebo 5-8.4 (Kalle Källebrink, opubl.).

2002      Ervallaängarna i Ervalla 11-19.3, som mest 26 r. 19.3 (FiV 34:95).

2004      10 r. Majaskeka i Köping 21.3 (Göran Nilsson m.fl., opubl.).

2008      24 str. (SV) Älvlången i Viker 1.11 (FiV 40:41).

2013      16 (11 ad. + 5 2K) r. Bocksjön i Tillberga/Tortuna 26-27.4 (Markus Rehnberg m.fl., opubl.)

2015      11 r. Fettsta i Kolsva 6.3 (Staffan Ekelund, opubl.).

 

En ungfågel som halsringmärktes vid Petjoraflodens delta i norra Ryssland den 4 augusti 1991, avlästes vid Hassmyra i Fläckebo den 6 april 1994. Samma fågel har under åren 1991-94 siktats också i Estland, Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Danmark (Markus Rehnberg 1995).

 

Rasförhållanden

 

Arten är i Västmanland företrädd av rasen C. c. bewickii Yarrell 1830.

 

Kommentar

 

Enligt Bertil Walldén (1955, s. 235) finns ett tveksamt, äldre fynd från Asköviken: ”...har iakttagits... ...möjligen vid Askö 1951 (S. Dreborg, J. Håkanson, J. Wahlstedt)”. Bertil Eriksson (1972) uppger att en flock om hela 32 ex. sågs vid Djupen i Ramnäs år 1961. För västmanländska förhållanden är fyndet helt enastående men finns inte omnämnt någon annanstans i litteraturen. Uppgiften bör därför betraktas som osäker.

 

Publicerad 2018-01-01