Nattskärra Caprimulgus europaeus Linné 1758

 

Utbredning

 

Nattskärran häckar i öppen löv- och barrskog, särkilt i magra hedtallskogar samt på hyggen med fröträdsställning av tall. I Västmanland förekommer den sparsamt till lokalt tämligen allmänt. Utbredningen är ojämn och förekomsten synes i hög grad koncentrerad till Skogslåglandet. Den förekommer också spridd i Bergslagen, men i Mälarområdet uppträder den sällsynt och oregelbundet under häckningstid. Nattskärran förknippas i hög grad med skogklädda sand- och grushedar, rullstensåsar och hällmarker. Kända områden med relativt täta förekomster är den s.k. Hälleskogen i Västerfärnebo m.fl. socknar, Hedbyheden-Valsjöheden i Ramsberg (t.ex. 10 sj. 1984) samt nittälvsdalen i Hjulsjö/Ljusnarsberg (t.ex. 11 sj. den 10 juli 1984).

 

Lokaler med fynd av nattskärra under häckningstid (1.6-31.7) 1976-2017.

 

Numerär

 

Flest rapporterade individer ett enskilt år är 132 ex. år 2016. Flertalet av dessa var sjungande. Hur stor del av landskapets population som omfattades av dessa rapporter är naturligtvis svårt att bedöma. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade Västmanlands population till 500 par. Nattskärran har under perioden 1976-2016 påträffats under häckningstid (1.6-31.7) i sammanlagt 169 s.k. ”atlasrutor” (5x5 km). Om beräkningen på 500 par ligger skapligt rätt, skulle det innebära i genomsnitt knappt 3 par nattskärra per atlasruta, vilket förefaller rimligt. Jag ansluter mig därför till den beräkningen. Det ökade antalet nattskärror under de senaste decennierna som figuren nedan indikerar bedömer jag som mindre överensstämmande med verkligheten utan beror sannolikt till stor del på en ökad aktivitet hos ornitologer. Men det kan förstås inte uteslutas att nattskärran har ökat, åtminstone sedan 1990-talet.

 

 

Historik

 

Johan Fischerström (1785) nämner nattskärran i sin beskrivning av Mälaren, dock utan förekomstuppgifter: ”Nattskräfvan, Nattskärran eller Qvällknarren (Caprimulgus Europæus) som har svag syn, men finare hörsel än kanske någon annan fogel, vakar om nätterna, formerar sit bo af mylla vid branta bergshögder.”.

 

Det äldsta beläggen för förekomst av nattskärra i Västmanland är följande:

 

1865           ”♂ Västerås 24.5.1865” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. C 99).

1868           Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 14) var den ”talrik” i Örebro län, ”isynnerhet i ’mosslaggarna’, d. v. s. kanterna af mossar, der smärre tallar och björkbuskar samt tät getpors och blåbärsris växa”.

1888           Från Hällefors bekräftade också A. Giöbel att arten var allmän (”Allgemein”; Carl Rudolf Sundström 1888, s. 123).

1890           I en berättelse från sjön Alten i Kila våren 1890, skriver Carl Kjellin (1906) att ”mot skymningen spann nattskärran från en häll vid stranden”.

1897-1902  ”Nattskärra.” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.).

1924           ”Mycket allmän i Sura socken.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924, undertecknade Karl Alexandersson).

 

Sedan dröjer nästa uppgift om arten drygt tjugo år, då Nils Helger (1945) än en gång bekräftade att den förekom i Hällefors. Sven-Olof Andersson (1954) skrev att nattskärran var ”tillfälligt häckande” i Lundby socken åren 1945-53 och enligt Bertil Walldén (1955, s. 245) fanns den vid den tiden även på andra håll i Mälarområdet: ”låter höra sitt ihållande spinnrockssurr t. ex. vid Badelunda och i skogarna norr om Hedensberg [Tillberga] (H. Avelin) samt på Nyckelön [Rytterne]. Den betecknades också som ”årsviss” vid Asköviken i Dingtuna/Rytterne/Västerås-Barkarö (Bertil Walldén 1955, s. 255). I en bildtext i Bertil Walldén & Kai Curry-Lindahl (1958) står bl.a. att ”Nattskärran bebor i Västmanland gran- och hällmarkstallskogar samt mossar…”. Från den vidsträckta ”Hälleskogen” i Fläckebo/Karbenning/Ramnäs/Västerfärnebo berättar Gustaf Adolf Olsson (1958), att ”Under högsommaren skall man gå ut nattetid och kontakta nattskärran, vilken på hällmarkerna har fullt upp av omtyckta häcknings­lokaler, samt avlyssna hennes läten, av vilka spinnandet förvisso icke är det enda”. Slutligen, från 1950-talet, förmedlade Harald Wedérus (1958) en iakttagelse från Djupen i Ramnäs år 1956: ”nattskärran drog sitt oändliga surrande ute på mossen”.

 

I övrigt under 1950-talet till och med 1975 rapporterades nattskärran i förvånansvärt liten utsträckning. Troligen beror detta på att den ansågs så allmänt förekommande att den inte uppmärksammades. Första omnämnandet i de ordinarie rapporterna gäller år 1969 och lyder: ”Häckning i Västerfärnebo sn (Stefan Björklund, Kjell Eklund). F ö endast tre iakttagelser” (VF 29:238). De tre iakttagelserna gjordes utanför artens huvudsakliga utbredningsområde och dessutom under flyttningstid; Norsa i Munktorp den 26 maj (Arne Eklöw 1970), Asköviken den 4 juni (Anonym, odat.) samt Storängen i Ramnäs den 1 augusti (Lennart Eriksson, opubl.), vilket antyder att nattskärran förbisågs eller inte ansågs tillräckligt intressant att rapportera. En alternativ tolkning av avsaknaden av rapporter från den tiden, är naturligtvis att nattskärran var sällsynt då. Exempelvis rapporterades 1970, att endast ”2 nattskärror har upplevts i Ramnäs-trakten” (Anonym 1970g), vilket kan jämföras med den dokumenterat relativt rikliga förekomsten där de senaste decennierna.

 

Mot bakgrund av att nattskärran minskat kraftigt i antal, utlyste Sveriges ornitologiska förening en riksinventering av nattskärra år 1970. Denna resulterade för Västmanlands del i sju rapporter om sammanlagt nio nattskärrerevir (Bengt-Olov Stolt 1972). Av den redovisade utbredningskartan synes förekomsten inte vara märkbart glesare än i angränsande landskap, även om man också kan notera att rapporter saknades helt från t.ex. Ramsberg. Det bör också noteras att dåvarande lokala rapportkommittén, utöver en häckning vid Nykolningen i Sala, hade erhållit endast fyra rapporter om totalt fem nattskärror från 1970 (VF 31:202). Under återstoden av 1970-talets första hälft föreligger ett fåtal rapporter, bl.a. ”trolig häckning i Fagerstatrakten” (Anonym 1971b). År 1974 rapporterades emellertid 30 individer, varav 19 från ”Grimsö forskningsområde”, huvudsakligen beläget i Ramsberg (VF 34:235).

 

Det bör noteras att det gjordes förhållandevis fler fynd under häckningstid i Mälarområdet förr. Avsaknaden av fynd i västra Västmanland i kartan nedan beror självfallet på underrapportering.

 

Lokaler med fynd av nattskärra under häckningstid före 1976.

 

Ett sent fynd gjordes vid Asköviken den 17 september 1968 (Anonym, odat.; Per Magnusson, opubl.) och ett tidigt vid Stora Gåsvad i Ramnäs den 8 maj 1966 (Lennart Eriksson, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Nattskärran flyttar i augusti-september, möjligen med en sträcktopp i mitten av augusti, och återvänder i mitten eller slutet av maj. Mediandatum för sista observation 1976-2016 är den 24 augusti (år med senaste rapport före den 1 augusti har exkluderats i analysen). De allra senaste iakttagelserna på året är följande:

 

2007      1 ex. Näs i Fläckebo 18.9 (FiV 39:84).

2012      1 ex. Grindstugan i Ramnäs 24.9 (FiV 44[2-3]:44).

2012      1 ex. Munkängen i Västerås 25.9 (FiV 44[2-3]:44).

2014      1 ex. Stora Källmora i Sura 25.9 (FiV 46[2-3]:49).

 

Därutöver föreligger ett sent fynd vid Svartberget i Nora i ”slutet av september” 2001 (FiV 33:89).

 

De första nattskärrorna siktas oftast i mitten eller slutet av maj och mediandatum för första observation under perioden 1976-2017 är den 22 maj. Några extremt tidiga fynd föreligger:

 

1977      1 sj. Paradiset i Berg 1-5.5 (Björn Wennberg, opubl.).

1984      1 ex. Djupen i Ramnäs 28.4 (Sören Larsson, opubl.).

 

Period

Mediandatum för

första fynd

Mediandatum för

sista fynd

1976-1985

27 maj

18 augusti

1986-1995

26 maj

18 augusti

1996-2005

22 maj

25 augusti

2006-2015

16 maj

7 september

2016-2017

15 maj

21 augusti

 

Flest sjungande nattskärror hörs i början och mitten av juni och den senaste observationen på året med sjungande fåglar gjordes den 12 augusti 1984, då tre individer hördes vid Nittälven i Ljusnarsberg (Tomas Carlsson, opubl.).

 

Veckovis fördelning av fynd 1976-2017.

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen C. e. europaeus.

 

Senast uppdaterad 2018-08-17