Silltrut Larus fuscus Linné 1758

 

Förekomst

 

Silltruten förekommer i Västmanland i första hand som en förbiflyttare vår och höst, i synnerhet på våren. Dessutom besöks landskapet under sommarhalvåret regelbundet men fåtaligt, oftast av yngre fåglar. I framför allt maj månad äger ett tydligt nordriktat sträck rum, en företeelse som sedan 1980-talet kraftigt minskat i omfattning, jämfört med tidigare. Sommar- och höstfynden är i regel få och någon större skillnad i frekvensen mellan 1980- respektive 1990-talen märks inte. Några indicier på häckning under perioden 1976-2017 föreligger inte, även om enstaka, till synes adulta, individer ibland iakttagits under häckningstid. Dessa fynd har till större delen gjorts utanför de större sjöarna, Mälaren och Hjälmaren.

 

 

Antal fynd 1976-2017.

 

Historik

 

I Mälaren återfinns tre holmar med namnen ”Måsen”, ”Måsgrundet” respektive ”Måsholmen”, samtliga belägna i Rytterne, som möjligen kan indikera en äldre förekomst av silltrut. Det enda kända ortnamnet med förledet Trut(t)- i Västmanland är Trutudden vid sjön Stora Aspen i Västanfors.

 

I sin beskrivning av Mälaren, skriver Johan Fischerström (1785), att ”Trutten eller Fiskmåsen (Larus fuscus, kanske ock Marinus) som bygger vid holmarne och återkommer med Norsen om våren.”. Gråtruten L. argentatus nämns inte alls av Fischerström och det går kanske inte att vara helt säker på vilken eller vilka arter som han egentligen avsåg. Havstruten (”Marinus”) L. marinus, liksom fiskmåsen L. canus, hade han emellertid identifierat. Det kanske ändå förefaller rimligt, att gråtruten då ännu inte invandrat till Mälaren och att silltruten var klart vanligare än idag. Båda arterna var i slutet av 1700-talet vetenskapligt beskrivna, men gråtruten beskrevs först 1763 och av Pontoppidan, inte Linné, vilket kan tyda på att silltruten var den vanligare arten, såvida inte Linné till och med ansåg att de var samma art! Slutligen pekar Fischerströms uppgift om tidpunkten för artens återkomst (”återkommer med Norsen”) på våren på just silltrut. Norsen Osmerus eperlanus (Linné 1758) leker i samband med islossningen, vilket tidsmässigt stämmer bättre på silltrut än på gråtrut. Den senare anländer, åtminstone numera, redan innan isen gått upp.

 

I lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv, finns följande anteckning angående silltrut: ”Barkarö En fogel ♀ ex. skjuten 25/6 1920 Barkarö En fogel ♂ ex. skjuten 10/6 1921 Tortuna En fogel ♂ ex. skjuten 26/5 1922 ex. (det sistnämnda) uppst. hos Ingeniör Sandersson Wästerås”. Lägg märke till de sena datumen i förhållande till vårflyttningen.

 

I övrigt förekommer arten inte alls nämnd i litteraturen från 1800-talet eller 1900-talets första hälft. Först från och med 1950-talet dyker de första rapporterna upp, det tidigaste vid Djuphamnen i Västerås den 18 juli 1953 (Bo Kumlin, opubl.) och Bertil Walldén (1955, s. 256) skriver att silltruten var ”tillfälligt anträffad” vid Asköviken, varför åtminstone något tidigare fynd torde föreligga. Det går emellertid inte att säkert utröna om avsaknaden av fynddata och litteraturuppgifter vid 1900-talets mitt beror på att silltruten var så pass ovanlig eller om den var så vanlig att enskilda observationer inte ansågs särskilt intressanta att meddela. Det som talar för det senare, dvs. att arten var vanligare än vad tillgänglig information visar, är att den nästföljande litteraturuppgiften behandlade en häckning, den första och hittills enda i landskapet: ”Enligt Förteckning över Sveriges fåglar (4. uppl.) är silltruten ej tidigare funnen häckande i Västmanland. Den 2.6.1960 påträffades emellertid ett bo av arten på ön Skorven i Mälaren, Rytterns sn.” (Hans Avelin & Holger Johansson 1962). Enligt SOF (1962, s. 59; 1970, s. 76) är det dock inte klarlagt vilken underart det handlade om, nominatrasen L. f. fuscus eller rasen L. f. graellsii A. E. Brehm 1857.

 

Från 1960-talet är annars inte särskilt många fynd kända och först år 1970 ges en allmän karaktäristik av artens uppträdande i Västmanland: ”Sträcker regelbundet mot N i maj. Ses i Mälaren även sommar och höst” (VF 29:238). Under 1970-talets första hälft förekommer arter mer frekvent i litteraturen: ”Ses uppträda bland gråtrutarna, dock mindre ofta än havstruten” vid Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970); ”Sällsynt gäst” vid Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972); ”Andra intressanta vitfåglar som ses då och då, mest i maj, är silltrutar. Dessa drar som regel över på hög höjd, men kan någon sällsynt gång gå ner för att ’tvätta av sig resdammet’” vid Gussjön i Fläckebo (Stefan Björklund 1973b); ”silltrutar ses rätt ofta översträckande” vid Gorgen i Västerfärnebo (Erik Andersson 1973); ”Från månaden må ett rikt silltrutsträck omnämnas, den 19 maj sågs ett 75-tal silltrutar sträcka över” ramnästrakten (Sören Larsson 1973). Av enstaka fyndrapporter från den tiden kan också nämnas följande:

 

1971      ”4 ex 20/3 Storå mot N. Östlig ras (Ola Almkvist)” (Anonym 1971b).

1971      ”20 ex 8/5 Dammsjön, Norberg (Walfrid Pettersson)” (Anonym 1971b).

1971      ”20 ex 27/5 Stensjön, Norberg (Walfrid Pettersson)” (Anonym 1971b).

1971      ”1+8+16 mot NNW Askö 15/5 (Bertil Oldén)” (Anonym 1971b).

1972      1 ad. Ängsö 20.6 (Anonym 1972).

 

Kalle Källebrink (in litt.) har sammanställt alla kända fynd av silltrut i Fläckebo och Västerfärnebo från perioden 1971-75, vilket tydligt visar att arten uppträdde både regelbundet och relativt talrikt vid den tiden. Totalt föreligger 37 observationer av sammanlagt 308 individer, fördelade på 1971 (40), 1972 (91), 1973 (69), 1974 (8) och 1975 (100). Den månadsvisa fördelningen av antalet individer var: april (5), maj (249), juni (43), juli (6), augusti (5). Merparten av iakttagelserna rörde sträckande fåglar. Vid tolv tillfällen noterades tio fåglar eller mer, som mest 50 ex. vid Nötmyran i Västerfärnebo den 19 maj 1972 (Kjell Eklund, opubl.). En anmärkningsvärt hög dagssumma från höstflyttningen är 50 ex. vid Gnien i Ramnäs den 19 september 1970 (Sören Larsson, opubl.). De enda vinterfynden, troligen av samma individ, före 1976 utgörs av en adult fågel i Ängsö den 26 december 1961 och den 3 januari 1962 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

 

Flyttning och övervintring

 

Mediandatum för första och sista vårobservation 1976-2017 är den 7 april respektive den 10 juni.

 

Period

Mediandatum för

första vårfynd

Mediandatum för

sista vårfynd

1976-1985

9 april

7 juni

1986-1995

12 april

28 maj

1996-2005

6 april

15 juni

2006-2015

3 april

12 juni

2016-2017

27 mars

7 juni

 

Tidpunkten för höstflyttningen synes något diffus, på grund av ett litet observationsmaterial, men möjligen kulminerar ett sträck i september och början av oktober. Under perioden 1976-2017 föreligger 62 fynd av sydsträckande silltrutar under sensommar och höst och mediandatum för dessa är den 5 september.

 

Period

Mediandatum för

första höstfynd

Mediandatum för

sista höstfynd

1976-1985

12 juli

7 september

1986-1995

3 augusti

28 augusti

1996-2005

23 juli

23 oktober

2006-2015

12 juli

16 oktober

2016-2017

4 juli

25 september

 

Mediandatum för vårsträckande silltrutar är den 7 maj. Dagssummor eller flockar på minst tio sträckande individer har noterats minst 12 gånger under perioden 1976-2017, fördelade på 1976-79 (6 ggr), 1980-85 (5 ggr) samt 1991-2017 (1 gång). Som mest har inräknats 45 ex. vid Fläcksjön i Fläckebo den 15 maj 1976 (Stefan Björklund m.fl., opubl.). Rastande silltrutar har registrerats relativt sällan och oftast har det då handlat om enstaka eller ett fåtal individer. Som ett enastående undantag från detta utgör 15 ex. vid Hallsta i Dingtuna den 16 maj 1983 (Sören Larsson, opubl.).

 

Veckovis fördelning av fynd 1976-2017. 

 

Rasförhållanden

 

Uppträdandet i Västmanland handlar nästan uteslutande om nominatrasen L. f. fuscus. Rasen L. f. intermedius (Schiöler 1922) har rapporterats 18 gånger:

 

1996      1 ad. Bengtstorp i Viker 3.6 (FiV 28:148; VF Suppl. 27:94).

1997      1 ex. Ullersättersviken i Näsby 27.4 (FiV 29:147; VF Suppl. 30:114).

1998      1 ex. Stora Aspen i Västanfors 18.6 (FiV 30 [2]:42).

1999      1 ad. Sällingsjön i Fellingsbro 24.7 (FiV 31:123).

2002      1 ad. r. Sala 27-28.6 (FiV 34:108).

2002      1 ad. str. (S) Gnien i Ramnäs 10.7 (FiV 34:108).

2002      1 ad. r. Gnien 15-16.7 (FiV 34:108).

2005      1 ad. Stora Aspen 11.7 (FiV 37:122).

2006      1 ad. Yxe i Lindes 11.6 (FiV 38:127).

2006      1 3K+ Lögarängen i Västerås 25-28.10 (FiV 38:127).

2008      1 ad. r. Bergsäng i Nora 31.5 (FiV 40:81).

2009      1 3K+ r. Norsa i Munktorp 8.5 (FiV 41:91).

2011      1 ad. r. Frövisjön i Skultuna 25-28.5 och 15.6 (FiV 43[2-3]:39).

2011      1 3K r. Norsa i Munktorp 18-24.7 (FiV 43[2-3]:39).

2012      1 ad. str. (N) Bondfallet i Västervåla 30.4 (FiV 44[2-3]:40).

2013      1 r. Gröna skär, Väringen, i Näsby 31.5 (FiV 45[2-3]:42).

2015      1 ad. r. Gnien vid Högbyn i Ramnäs 7.5 (FiV 47[2-3]:44).

2016      1 ad. r. Frövisjön i Skultuna 18.4 (FiV 48[2-3]:46).

 

 Kommentar

 

Ett uppgivet fynd av rasen L. f. graellsii A. E. Brehm 1857 vid Källbacken i Näsby den 15 maj 1995, har underkänts för publicering (VF Suppl. 27:150). Ett uppgivet fynd av någon av raserna L. f. graellsii eller L. f. heuglini Bree 1876 vid Färjkajen i Västerås den 13 november 1999, har underkänts för publicering (FiV 33:101). Ett rapporterat fynd av rasen L. f. intermedius från Stora Aspen i Västanfors den 18 augusti 2003, har underkänts för publicering (FiV 35:132). Ett rapporterat fynd av rasen L. f. graellsii från Gnien i Ramnäs den 5 april 2015, har underkänts för publicering (FiV 47[2-3]:62).

 

Senast uppdaterad 2018-08-15