Skedand Spatula clypeata (Linné 1758)

 

Utbredning

 

Skedanden häckar sparsamt till sällsynt vid grunda, vegetationsrika sjöar i Mälarområdet och i Skogslåglandet. Den är sällsynt i Bergslagen.

 

Lokaler med fynd under häckningstid (16.5-30.6) 1976-2017.

 

Numerär

 

Under perioden 1976-2017 har sammanlagt 59 häckningar konstaterats på elva olika lokaler. Därutöver föreligger i genomsnitt 13 troliga häckningar per år med en tendens till ökning under 1980- och 1990-talen. Vårarna 1981-2000 räknades skedänder vid Asköviken nästan dagligen och där var en positiv tendens tydlig, om än inte statistiskt säkerställd (rs = +0,302). Vid Nötmyran i Västerfärnebo fanns 1 par 1975, men tio år senare hela 3-5 par (Åke Berg & Bo Eriksson 1992). Sammanlagt har skedanden påträffats under häckningstid (21 maj – 31 juli) på cirka 55 lokaler i landskapet. På några lokaler förekommer fler än ett par, på andra är förekomsten troligen inte regelbunden. Skedanden synes marginellt talrikare än årtan A. querquedula, vars population uppskattats till ca 50 par. Avseende 1990-talet bör därför 60 par utgöra en rimlig beståndsuppskattning för skedanden i Västmanland. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknar dock beståndet till nästan det dubbla, 110 par.

 

 

 

 

 

 

 

Historik

 

Västmanlands äldsta kända fynd av skedand daterar sig till 1847: ”ex. skjutna i Näsby 1847” (Matts Floderus 1925). Uppgiften hade Floderus fått i brev av den 2 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist i Örebro: ”Skedand, Medinge (Vestm.) 1847”. Det skulle också kunna vara detta fynd som Carl Rudolf Sundström (1868, s. 24) avser, även om dateringen stämmer dåligt: ”en i sjön Wäringen fälld hanne af denna art insändes till Örebro museum den 24 April detta år af Brukspatron R. Tersmeden”.

 

Från 1900-talets tre första decennier föreligger uppgifter enbart från Mälarområdet. Från Ängsö rapporterade skogvaktare H. Nordahl (i brev den 25 maj 1925 till lektor O. M. Floderus) att skedanden häckar och av odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av Tenow, framgår att arten var ”Tämligen allmän som vid Mellansundet (Katthaven) [Rytterne]”. Även i trakten av Köping tillhörde skedanden de andarter som ”äro alla rätt så allmänna” (ur odaterat brev från konservator Edvard Råberg, Köping, till lektor O. M. Floderus). Två skedänder i Rudbeckianska skolans i Väster­ås samlingar kommer båda från köpingstrakten: ”♂ Köpingstrakten. Maj 1920. V.N.F. E. Råberg” (nr. C 8) och ” juv. Köpingstrakten 11/8 1924. V.N.F. Sk. av G. Nilsson” (nr. C 9). Därutöver nämner Matts Floderus (1925): ”Barkarö hösten 1918 [---] Dingtuna 1920; Tortuna 1924 11/8 och Ryttern 1924 23/8”. Sven Ekman (1922, s. 106) uppger också att skedanden förekommer ”nära Arboga och på Malmön utanför Köping (meddel. av G. Hartelius)”. I Zoologiska museet, Uppsala universitet, finns en skedand från Strömsholm i Kolbäck, daterad den 2 september 1930 (Lars Wallin, in litt.).

 

Från 1940-talet är antalet uppgifter få. Från Asköviken rapporterar Bengt H. Girell (1942), att skedanden ”är rätt vanlig och kan sägas vara en karaktärsfågel för viken”. I en redogörelse för jaktåret 1946/47 i Västmanlands län (Anonym 1947) sägs följande: ”Brunanden, skedanden och årtan förekommer i vissa för dessa arter mera lämpliga sjöar, dock mera sparsamt. Såväl sked- som brunanden har under året visat någon ökning”.

 

Av uppgifter om häckning på 1950-talet finns bl.a. denna från Östersjön i Sura, den första utanför Mälarområdet: ”Skedanden häckade, åtminstone i början på -50-talet, då man kunde få se dess ungar” (Göran Lundqvist 1972). Övriga lokaler, varifrån skedand nämns under 1950-talet var Asköviken (Bertil Walldén 1955, s. 255; Hans Avelin 1958), Ångsjön i Irsta/Kärrbo 1951-53 (Bo Kumlin, muntl.), Hässlösundet i Irsta/Västerås (Bengt H. Girell 1958), Gussjön i Fläckebo (Bengt H. Girell 1958), Gnien i Ramnäs (Anonym 1965) samt ”Vålen” i Ramnäs/Sura (Harald Wedérus 1958).

 

Betydligt fler rapporter från häckningstid föreligger från 1960-talet och 1970-talets första hälft: Frövisjön i Skultuna (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976); Asköviken (Bengt H. Girell 1972); Ribbholmen i Säby (Thomas Pettersson, opubl.); Norsa i Munktorp (Arne Eklöw 1970; Arne Eklöw 1970c); Storsjön i Möklinta (Stefan Björklund 1973); Fläcksjön i Fläckebo (Anonym 1970h; Bengt H. Girell 1972; Stefan Björklund 1973d); Gussjön i Fläckebo (Anonym 1970h; Bengt H. Girell 1972; Stefan Björklund 1973b); Gorgen i Västerfärnebo (Erik Andersson 1973); Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972); Sörsjön i Sura (Arne Persson 1972); ”Fagersta-markerna” (Per Leif Lejdelin 1965); Spaden i Hed (Lars Lindell 1974c). Det första fyndet i Fagersta kommun gjordes vid Sundbo i Västanfors den 29 mars 1964 (Per Ålind, in litt.). I övrigt bör från tiden före 1976 nämnas några större (minst 20 ex.) ansamlingar:

 

1953      20 ex. Asköviken 30.10 (Bo Kumlin, in litt.).

1954      50 ex. Asköviken 17.10 (Bo Kumlin, in litt.).

1972      25 ex. Gorgen i Västerfärnebo 14.6 (Hans Avelin, opubl.).

 

Därtill ett tidigt och ett sent fynd: 3 ♂♂ + 1 ♀ Lagårdssjön i Kolbäck den 24 mars 1975 (Thomas Pettersson, opubl.); 1 ex. Asköviken den 7 november 1954 (Bo Kumlin, in litt.).

 

En skedand som ringmärktes vid Aggarö i Kärrbo den 20 juni 1933 återfanns i Danmark vid Wedellsborgsbukten på Fyn den 19 december 1933 (GNMÅ 1934:20).

 

Flyttning och övervintring

 

Skedanden flyttar i augusti till början av oktober. Mediandatum för sista observation 1976-2017 är den 19 oktober. Den på året senaste iakttagelsen under perioden 1976-2017 gjordes vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 23 november 2012 (Janne Virking, opubl.). Större (minst 20 ex.) höstansamlingar 1976-2017:

 

1977      50 ex. Asköviken 7.8 (MVOF 9:42).

1989      20 ex. Asköviken 3.9 (Martin Green, opubl.).

1998      20 ex. Asköviken 4.10 (Thomas Pettersson & Markus Rehnberg, opubl.).

2000      23 ex. Asköviken 15.8 (Markus Rehnberg, opubl.).

2001      minst 23 honf. Asköviken 21.7 (FiV 33:64).

2002      22 ex. Asköviken 11.7 (FiV 34:98).

2002      20 r. Barkaröviken i Kungs Barkarö/Köping 20.9 (FiV 34:98).

2009      21 ex. Asköviken 30.9 (FiV 41:67).

2010      23 ex. Asköviken 25.8 (FiV 42[2-3]:23).

2011      Asköviken 16.9-7.10, som mest 42 ex. 21.9 (FiV 43[2-3]:23).

2012      21 r. Asköviken 1.9 (FiV 44[2-3]:24).

2012      50 r. Asköviken 7.10 (FiV 44[2-3]:24).

2016      22 honf. r. Frövisjön i Skultuna 21.8 (FiV 48[2-3]:30).

 

Arten återkommer för det mesta i april, men tidiga vårar redan i mars. Mediandatum för första observation 1976-2017 är den 8 april. De båda tidigaste ankomstdatumen är dels 1 ♂ vid Sjömosjön i Fellingsbro den 14 mars 1989 (FFK Medd. 8, s. 5), dels ett par vid Hammarn i Grythyttan den 13 mars 1990 (Mats Trillkott, opubl.). Inte heller på våren är större flockar särskilt frekvent förekommande. De största (minst 20 ex.) under perioden 1976-2017 är följande:

 

1997      22 ex. (20 ♂♂, 2 ♀♀) Asköviken 8.6 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1999      20 ex. (17 ♂♂, 3 ♀♀) Gorgen vid Hällby i Västerfärnebo 11.5 (Karl-Gunnar Källebrink, opubl.).

2003      30 ex. Asköviken 1.5 (FiV 35:95).

2005      23 ex. (22 ♂♂, 1 ♀) Asköviken 29.5 (FiV 37:98).

2006      20 ex. (16 ♂♂, 4 ♀♀) Asköviken 1.5 (FiV 38:96).

2009      20 ex. (kön ej uppgivet) Asköviken 19.4 (FiV 41:67).

2013      20 ex. (10 ♂♂, 10 ♀♀) Asköviken 1.5 (FiV 45[2-3]:23).

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

13 april

20 september

1986-1995

13 april

4 oktober

1996-2005

7 april

22 oktober

2006-2015

4 april

28 oktober

2016-2017

30 mars

4 november

 

Det första och hittills enda vinterfyndet gjordes 2008, då 1 ♂ uppehöll sig vid Gnien i Ramnäs 27.2-2.3 (Ralf Lundmark m.fl., opubl.). Detta bör anses som ett vinterfynd och inte en tidig ankomst. Dels var fågeln i vinterdräkt, dels anlände de första vårflyttarna en månad senare.

 

 

 

Senast uppdaterad 2018-08-10