Smålom Gavia stellata (Pontoppidan 1763)

 

Utbredning

 

Smålommen häckar sparsamt till tämligen allmänt i mindre skogssjöar och myrgölar i Bergslagen. Sjöarnas storlek är vanligen högst fem hektar (Mats Andersson 1988). Smålomsparet häckar i regel ensamt på sin lokal och kolonibildningar är sällsynta, men Knuthöjdmossen och Hammarmossen i Hällefors hyser tillsammans ett tiotal häckande par årligen (Mats Andersson 1988). En ansamling av småsjöar i området på gränsen mellan Västanfors, Västervåla och Norberg hyser årligen i storleksordningen fem par. Häckningslokalerna är ofta fisktomma, men ligger alltid på lämpligt avstånd (högst ca 10 km) från större, fiskrika sjöar. Enligt Mats Andersson (1988, 1996) finns en tydlig koppling mellan en rik förekomst av siklöja Coregonus albula Linné 1758 i dessa sjöar och förekomst av häckande smålom. Utanför Bergslagen ses smålommen sällsynt, dock årligen, främst vår och höst.

 

 

Lokaler med konstaterad häckning av smålom 1976-2016.

 

Numerär

 

Trots att antalet rapporterade häckningslokaler ökat under 1970- och 1980-talen, bedömer Mats Andersson (1988, 1996) det västmanländska smålomsbeståndet som rätt stabilt kring 60-90 par, varav ca 90 % i landskapets västra halva. Beståndet i västmanlandsdelen av Västmanlands län beräknades i mitten av 1980-talet till ca 10 par (Thomas Skoglund 1985, s. 24). I Västanfors, Västervåla, Karbenning, Gunnilbo och Skinnskatteberg har dock en viss ökning kunnat noteras under 1990-talet och nya häckningslokaler har besatts. År 1998 rapporterades 12 häckningar från detta område. Åren 2003 och 2004 konstaterades de första häckningarna i Västra Skedvi (FiV 35:100; FiV 36:115). Det kumulerade antalet lokaler i landskapet med häckande smålom uppgick i slutet av 1990-talet till ca 90. Med tanke på att vissa områden i landskapet kan vara sämre undersökta motiverar detta att Västmanlands population uppskattas till ca 100 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat populationen till 140 par. Figuren nedan antyder en kraftig ökning i mitten av 1990-talet. Denna ökning är dock till största delen skenbar och förklaras med ett ökat eftersök av arten.

 

 

 

Historik

 

Subfossila fynd (ca 3200-2300 f. Kr.) föreligger från utgrävningar av en stenåldersboplats vid Äs i Romfartuna (Johannes Lepiksaar 1974). ”Lom-” förekommer som förled i ortnamn på minst 41 platser i Västmanland. Se kartan nedan. I särklass vanligast är ”Lomtjärnen” (25 fall). Därutöver kan nämnas Lomflyn (1), Lomflyna (1), Lomflukan (1), Lomflyten (1), Lomflytjärnen (1) samt Lomsjön i Viker. I samtliga fall kan det med ledning av sjöarnas storlek antas att det är just smålommen som åsyftas i namnen. Utbredningen av dessa namn kan därför antas spegla en historisk utbredning av smålom i Västmanland. Intressant nog sammanfaller den utbredningen, kanske på medeltiden eller något senare, i hög grad med dagens utbredning.

 

 

Från historisk tid uppger Carl Rudolf Sundström (1868, s. 26) att smålommen ”häckar inom länet [Örebro län], men sällsyntare än Storlommen”. Paul Rosenius (1942-44, s. 393) skriver att smålommen på 1860-talet ”angivits som häckande i Kils socken, den nordvästliga, bergiga delen”, refererande till ”Löwenhjelm 1864”. Vid kontroll av den förmodade källan (Carl Gustaf Lövenhjelm 1864) synes inget nämnt om smålommen, annat än att den skulle vara allmän. Merparten av Kils socken ligger i Närke, varför uppgiften troligen kan bortses ifrån i detta sammanhang.

 

Nästa uppgift i litteraturen dyker upp först 90 år senare, då Bengt H. Girell (1958) beskriver en observation i juli 1954 på en häckningslokal i gränstrakterna mellan Norberg och Västanfors. Under 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet är uppgifter om häckande smålom sparsamma. Exempelvis rapporterades två par från ”Fagersta-markerna” 1965 (Per Leif Lejdelin 1965). Förekomsten i landskapet sammanfattades 1969: ”Häckar spritt inom Bergslagsområdets västmanlandsdel” (VF 29:237). I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet sågs smålommar regelbundet fiska i Råsvalen i Lindes (VF 27:76; Ola Almkvist 1970; Ola Almkvist 1970b; Anonym 1971), som mest 13 ex. den 30 juni 1974 (Ola Almkvist, opubl.). Enstaka häckningar konstaterades också i närheten 1970, 1971 och 1973 (Ola Almkvist 1970b; Anonym 1971b; VF 33:249). Smålommen sågs ”ej sällan flyga över Stensjön i nordligaste delen av Norbergs köping (Walfrid Pettersson)” (VF 28:56) och häckning påvisades i ”Norbergstrakten” 1971 (Anonym 1971b). Från hälleforstrakten rapporterades 3 par 1973 (VF 33:249). Även om förekomst av smålom tidigare omgärdades av stor diskretion (Bo Wallin, muntl.), ligger det ändå nära till hands att dra den slutsatsen att antalet häckande par i landskapet kring år 1970 var betydligt lägre än t.ex. i slutet av 1990-talet. Bengt H. Girell (1972) skrev t.ex. att ”i vissa skogstjärnar häckar smålommen”, ett ordval som ett kvarts sekel senare skulle uppfattas som väl försiktigt. På 1970-talet betecknades observationer av smålom i östra Västmanland som ”mycket ovanliga” (VF 32:226) och före 1976 är endast fyra sådana fynd kända.

 

1969      2 ex. Gorgen i Västerfärnebo 27.4 (VF 32:226).

1971      3 r. Fläcksjön i Fläckebo 8.5 (Bo Kumlin, opubl.).

1972      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 16.12 (Lars Lindell 1973; VF 32:226).

1974      1 ex. Sörsjön i Sura 19.5 (Anders Arnell, opubl.).

 

Det på året senast kända fyndet före 1976 gjordes vid Råsvalen i Lindes den 1 november 1975 (Ola Almkvist, opubl.). Ett vinterfynd gjordes före 1976:

 

1972      1 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 16.12 (Lars Lindell 1973; VF 32:226).

 

Den största kända ansamlingen före 1976 utgörs av 15 ex. vid Åmänningen i Västervåla den 29 september 1968 (VF 29:121).

 

Flyttning och övervintring

 

De västmanländska smålommarna flyttar i augusti-september och återvänder till häckningsområdet i april-maj, tidiga vårar redan i mars, som tidigast den 22 mars 2015 (FiV 47[2-3]:31). Mediandatum för första observation under perioden 1976-2015 är den 9 april.

 

Period

Mediandatum för

första observation

Mediandatum för

sista observation

1976-1985

23 april

29 september

1986-1995

10 april

29 september

1996-2005

5 april

9 oktober

2006-2015

30 mars

18 oktober

2016

26 mars

8 november

 

Ett vinterfynd (december-februari) är känt under perioden 1976-2016:

 

2015/16    1 ex. Hedströmmen vid Östanfors i Hed 19.12 (FiV 47[2-3]:31) och 1 ad. Hedströmmen vid Uttersberg i Skinnskatteberg 3.1 (FiV 48[2-3]:34).

 

Därtill föreligger ett mycket tidigt fynd, snarast att betrakta som ett vinterfynd med tanke på den stränga vintern 1978/79:

 

1979      1 ex. Köpings hamn i Köping 4.3 (FiV 11:71).

 

Uppgift saknas helt om västmanländska smålommars sträckvägar och vinterkvarter. Innan islossning ägt rum på häckningslokalerna kan ibland ansamlingar ses i närbelägna större sjöar, som mest 24 ex. Råsvalen i Lindes den 24 april 2013 (FiV 45 [2-3]:26) och 26 ex. Södra Hörken i Grängesberg/Ljusnarsberg den 26 april 2014 (FiV 46 [2-3]:30).

 

Ansamlingar kan även ses sommar och höst och de största (minst 25 ex.) ansamlingarna är följande:

 

2004      32 ex. Åmänningen i Västervåla 24.8 (FiV 36:115).

2005      25 ex. Södra Hörken i Grängesberg/Ljusnarsberg 1.8 (Bertil Rahm, opubl.).

2008      25 ex. Södra Hörken 23.7 och 26.7 (Bertil Rahm, opubl.).

2009      28 ad. Södra Hörken 5.8 (Bertil Rahm, opubl.).

2011      Södra Hörken 30.7-17.8, som mest 36 ad. 17.8 (FiV 43[2-3]:27).

2014      Södra Hörken 9.7-16.8, som mest 27 ad. 19.7 (FiV 46[2-3]:30).

2015      Södra Hörken 15.7-10.8, som mest 31 ex. 17.7 (Bertil Rahm, opubl.).

2016      31 ex. Södra Hörken 29.6 (FiV 48[2-3]:34).

 

 

 Tidsmässig fördelning av fynd av smålommar som har bedömts som sträckande 1976-2016.

Senast uppdaterad 2017-08-29