Snögås Anser caerulescens (Linné 1758)

 

Förekomst

 

Snögåsen uppträder sällsynt, främst i landskapets östra delar. Iakttagelser av snögås har sannolikt aldrig rapporterats särskilt noggrant. Det synes dock helt klart, att antalet iakttagna snögäss har minskat under 1980-talet och arten uppträder från och med 1990-talet inte längre årligen. Inte en enda individ rapporterades mellan 1995 och 2006, men år 2007 sågs en adult fågel av den vita färgfasen vid Asköviken i Västerås-Barkarö 30 mars – 10 april (FiV 39:46) och ytterligare fynd gjordes både 2010-2012 samt 2015-2016. Arten har under perioden 1976-2017 konstaterats häcka vid sju tillfällen, senast 1982:

 

1976      1 par Djäkneberget i Västerås (Vestmanlands Läns Tidning).

1977      1 par Djäkneberget (Vestmanlands Läns Tidning; MVOF 9:43).

1977      2 ad. + 1 pull. Strömsholm i Kolbäck (Anders Arnell, opubl.; MVOF 9:43).

1977      2 ad. + 1 pull. Skanssjön i Hallstahammar (Anders Arnell, opubl.).

1980      2 ad. + 3 pulli Skanssjön (Per Eriksson, opubl.; FiV 12:67).

1980      1 par Björnön i Västerås (FiV 12:67).

1982      2 ad. + 1 juv. Kraftvärmeverket i Västerås 1.8 (Tommy Bengtsson, opubl.).

 

 

 

Historik

 

Det första fyndet av snögås i Västmanland utgörs av 2 ex. vid Fläcksjön i Fläckebo 19 maj – 1 juni 1972 (Stefan Björklund 1973e). Samma år på hösten sågs en ringmärkt fågel vid Sörsjön i Ramsberg (Mats Andersson & Jan-Erik Malmstigen 1992, s. 62). Året därpå, dvs. 1973, observerades arten vid flera tillfällen under tiden 20 april – 20 oktober. Av allt att döma rörde det sig om två olika grupper, 2 respektive 3 ex., som sågs på åtskilliga platser i östra Västmanland. Mönstret var ungefär detsamma 1974 och 1975, men rapporteringen är tyvärr mycket bristfällig.

 

Flyttning och övervintring

 

En markant topp av observationer i april och maj tyder på sträckrörelser vid den tiden på året. Därutöver har snögäss setts under större delen av sommarhalvåret, men utan markanta toppar. Eventuella sträckrörelser på hösten är i så fall mycket diffusa. I några fall har också övervintringar ägt rum, exempelvis av 2 ex. vid Skälängsdammen i Västerås vintern 1979/80 (Thomas Pettersson m.fl., opubl.). Trots ofullständig rapportering kan sägas att övervintring av enstaka individer troligen var fallet i Västerås även vintrarna 1978/79 (Thomas Pettersson, opubl.) och 1982/83 (Thomas Pettersson, opubl.). Ett enstaka vinterfynd, alternativt ett mycket tidigt vårfynd, var 2 ex. vid Lagårdssjön i Kolbäck den 19 februari 1978 (Stefan Johansson, opubl.). Därutöver bör nämnas 1 juv. vid Lövsta i Dingtuna den 6 december 1987 (VF 47:385; FiV 19:61).

 

 

 

De största ansamlingarna är följande:

 

1980      7 ex. Rölösjön i Gunnilbo 16.5 (Leo Mäkinen, opubl.).

1986      13 ex. Stora Aspen i Västanfors 2.5 (FiV 18:62; VF 46:383).

 

Övrigt

 

En snögås sågs tillsammans med en kanadagås Branta canadensis vid Stavsholmsviken i Rytterne den 11 maj 1987 (Per Magnusson, opubl.).

 

Rasförhållanden

 

Arten är uppdelad i två raser, där nominatrasen A. c. caerulescens dessutom förekommer i två färgfaser. De västmanländska fynden rör, såvitt känt, uteslutande nominatrasens vita färgfas.

 

Kommentar

 

Samtliga fynd av snögås i Västmanland bedöms som icke spontana. Ursprunget till två ”färgmärkta” fåglar vid Gussjön i Fläckebo 6-11 april 1985 (FiV 17:58) är inte känt.

 

Senast uppdaterad 2018-08-09