Vinterhämpling Linaria flavirostris (Linné 1758)

 

Förekomst

 

Vinterhämplingen är en regelbunden och tämligen allmän genomflyttare vår och höst. Den uppträder också de flesta vintrar, men i starkt varierande antal. Fynd sommartid (juni-augusti) saknas helt under perioden 1976-2017.

 

Antal fynd 1976-2017.

 

Historik

 

Redan på 1800-talet skrev Carl Rudolf Sundström (1868, s. 12) att vinterhämplingen ”...anträffas under flyttningstiderna, men i ringa antal.”. På 1950-talet anför Jens Wahlstedt (1955, 1955b) att ”Arten ses någorlunda regelbundet i Västeråstrakten som genomflyttare och övervintrare.”, respektive ”Regelbundet övervintrande i större eller mindre flockar, särskilt vid sopstationer, vintern 1954-55 dock sällsynt (jfr föreg. [gråsiska]). I mars och början av april ses stora flockar ofta på sopstationer ivrigt sjungande i dagsmejan.”.

 

De första kända fynduppgifterna kommer från Västerås från och med år 1949: ”Studeranden Olle Tenow redogjorde därefter för iakttagelsen av en flock gulnäbbade hämplingar nere vid ångkraftverket. Det är sannolikt första gången, som denna västliga fågelart påträffats i Västeråstrakten.” (V.N.F. 1950-01-23, § 2); ”Vid Västerås kraftverk har denna art iakttagits vid följande tillfällen: 5.12. 1949 10 ex., 30.12. 1950 32 ex., sistnämnda flock var kvar även den 6.1.1951. (Olle Tenow 1952b); ”...iakttogs i västeråstrakten för första gången nere vid Kraftverkstippen 1949 (O. Tenow, V. F. 1952: 3) och har sedan varit årsviss där och även uppträtt vid Asköviken.” (Bertil Walldén 1955, s. 232). Ytterligare iakttagelser från Ångkraftverket i Västerås: ”En del av vinterns fåglar hade redan uppenbarat sig. Tibbling hade sålunda sett vinterhämplingen nere vid tippen.” (V.N.F. 1957-11-12, § 2); ”Vid den s.k. Tippen i närheten av ångkraftverket i Västerås brukar sedan några år tillbaka en mindre flock av denna art hålla till vintertid (Hans Avelin, Bengt H. Girell, G. Tibbling).” (VF 21:318); ”Vid Kraftverkstippen sågs den 23/2 [1962] en vinterhämpling...” (Lennart Ståhle 1962).

 

Även vid en annan tipp, nämligen vid Östersjön i Sura, sågs vinterhämpling emellanåt: ”På örternas fruktställningar klänger ständigt hämplingar, grönsiskor och andra fröätare. Någon gång kan man se en brokig steglits, och i senhöstens flockar hittar man en och annan vinterhämpling.” (Harald Wedérus 1958, s. 348). Vid Norsa i Munktorp brukade vinterhämplingen ”…ses under vinterhalvåret i flockar upp till 100 ex.” (Arne Eklöw 1970).

 

Övriga anmärkningsvärda fynd, dvs. vinterfynd och större (minst 100 ex.) flockar, före 1976:

 

1952      11 ex. Ångsjön i Kärrbo 27.2 (Bo Kumlin, opubl.).

1962      ”Liten flock” Fagerön i Ängsö 3.1 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1967      4 ex. Askö i Västerås-Barkarö 22.1 (Bo Kumlin, opubl.).

1967      1 ex. Galttegen, Lundby, i Västerås 3.2 (Bo Kumlin, opubl.).

1967      15 ex. Hälla i Västerås 14.12 och 1 ex. samma lokal 21.12 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1968      9 ex. Biskopsängen i Västerås 21.2 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1969      ”100 ex. Norrby gärde, Fagersta, i Västanfors 6.4 och tre veckor framåt (Göran Cederwall).” (VF 29:239).

1974      150 ex. Norrby, Fagersta, i Västanfors 6.11 (Jan Hellström, opubl.).

1974      2 ex. Stormossen i Ramnäs 1.12 (Thomas Pettersson, opubl.).

1975      45-85 ex. Lövsta i Dingtuna 9.2-2.3 (Thomas Pettersson m.fl., opubl.).

1975      100 ex. Gnien i Ramnäs 28.3 (MVOF 7[2]:7).

1975      180-200 ex. Askö i Västerås-Barkarö 10-11.4 (MVOF 7[2]:7).

                                                                            

Flyttning och övervintring

 

Vinterhämplingens höststräck passerar Västmanland i regel från slutet av september eller början av oktober, kulminerar i månadsskiftet oktober/november och har i regel ebbat ut i slutet av november. De två allra tidigaste höstfynden under perioden 1976-2017:

 

1981      1 r. Vagnshäll i Ervalla/Näsby 9.9 (FiN 5:50).

2008      8 r. Stackerud i Lindes 6.9 (Mats Andersson, opubl.).

 

De allra största (minst 100 ex.) flockarna under höststräcket, perioden 1976-2017:

 

1999      100-150 r. Holmbo och Österäng i Kumla 2-3.11 (Anonym, opubl.).

2000      200 r. Gnien i Ramnäs 25.10 (Ralf Lundmark, opubl.).

2010      200 r. Åsby i Kolsva 4.12 (FiV 42[2-3]:54).

2012      130 r. Snar-Sörby i Hubbo 28.12 (FiV 44[2-3]:57).

2015      110 ex. Spikskär i Björskog 4.11 (FiV 47[2-3]:60).

2016      120 r. Oskarsvik i Nora 22.10 (FiV 48[2-3]:63).

2017      100 r. Myra i Kolsva 13.12 (FiV 49[2-3]:67).

 

Vårflyttningen tar sin början i regel i mitten av mars, kulminerar oftast i mitten av april och har mestadels passerat före utgången av april. I maj månad föreligger totalt endast 29 fynd under perioden 1976-2017. Dessa har oftast gjorts i samband med bakslag i vädret, t.ex. 4-8 maj 1981 och 1-5 maj 1985. De två i särklass senaste vårfynden gjordes båda år 1995 och båda i landskapets västligaste delar:

 

1995      1 ex. Björskogsnäs i Grythyttan 13.5 (Tomas Carlsson, opubl.).

1995      3 ex. Älvhyttan i Viker 17.5 (Anonym, opubl.).

 

De allra största (minst 100 ex.) flockarna under vårsträcket, perioden 1976-2017:

 

1985      100 ex. Boda i Dingtuna 21.4 (FiV 17:78).

1989      200 str. (V) Lindesberg i Lindes 17.3 (Magnus Köpman, opubl.).

1989      100 ex. Sörbysjön i Fellingsbro 8.4 (Jan-Erik Malmstigen, opubl.).

1992      100 ex. Sörbysjön i Fellingsbro 22.3 (Anonym, opubl.).

1994      125 r. Labodasjön i Karbenning 23.4 (Bo Persson, opubl.).

2001      100 ex. Karlbergsskogen i Köping 15.4 (Anonym, opubl.).

2010      100 r. Nederby i Fellingsbro 4.4 (Johan Andersson & Per Andersson, opubl.).

2012      120-140 r. Gussjöbäck i Fläckebo 13-14.4 (FiV 44[2-3]:57).

2012      200 r. Lagårdssjön i Kolbäck 17.4 (FiV 44[2-3]:57).

2012      200 r. Utnäs i Säby 19.4 (FiV 44[2-3]:57).

2012      100 r. Frövisjön i Skultuna 23.4 (FiV 44[2-3]:57).

2014      100 ex. Storängen i Kolbäck 14.4 (FiV 46[2-3]:63).

2015      200 r. Mista i Köping 28.3 (FiV 47[2-3]:60).

2015      100 r. Bocksjön i Tillberga/Tortuna 3.4 (FiV 47[2-3]:60).

2016      300 r. Barkaröskären i Kungs Barkarö 8.4 (FiV 48[2-3]:63).

2016      180 r. Gnien vid Högbyn i Ramnäs 11.4 (FiV 48[2-3]:63).

2016      300 r. Fiskartorp i Sura 14.4 (FiV 48[2-3]:63).

2017      142 r. Sandsta i Munktorp 2.4 (FiV 49[2-3]:67).

2017      110 r. Gnien i Ramnäs 10.4 (FiV 49[2-3]:67).

2017      110 r. Lundbacken i Västerfärnebo 14.4 (FiV 49[2-3]:67).

2017      250 r. Hällby i Västerfärnebo 14.4 (FiV 49[2-3]:67).

 

Veckovis fördelning av fynd 1976-2017.

 

Vinterhämplingen uppträder alltmer frekvent vintertid under 2000-talet, jämfört med t.ex. 1970- och 1980-talen. Förekomsten är dock ojämn mellan åren, från rikligt uppträdande vissa vintrar, t.ex. 2005/06 och 2010/11, till att saknas nästan helt andra. De största (minst 100 ex.) vinteransamlingarna 1976-2017:

                    

1992      150 ex. Tösta i Romfartuna 11.2 (Håkan Johansson, opubl.).

2004      100 ex. Hacksta i Västerås 8.2 (FiV 36:156).

2006      200 r. Uckelsta i Köping 5.2 (FiV 38:157; publicerat datum felaktigt!).

2010      200 r. Åsby i Kolsva 4.12 (FiV 42[2-3]:54).

2011      175 ex. Nederby i Fellingsbro 8.1 (FiV 43[2-3]:56).

2012      130 r. Snar-Sörby i Hubbo 28.12 (FiV 44[2-3]:57).

2017      100 ex. Viby i Arboga 1.1 (FiV 49[2-3]:67).

 

 

 

Rasförhållanden

 

Arten är företrädd av nominatrasen L. f. flavirostris.

 

Senast uppdaterad 2018-08-24