Spetsbergsgås

Anser brachyrhynchus Baillon 1833

Förekomst

Spetsbergsgåsen uppträder sällsynt till numera tämligen allmänt under sträckperioderna vår och höst. Sedan mitten av 1980-talet har den varit regelbunden på våren och efter millennieskiftet i starkt ökande omfattning. De senaste åren har den också ökat kraftigt under höstflyttningen. Geografiskt uppträder spetsbergsgåsen mest i landskapets östra och södra slättbygder.

Historik

Före 1976 är blott fyra fynd kända:

1871      ”Anser brachyrhynchus. – I slutet af september 1871 sköts i en skogssjö i trakten af Nora en för tillfället ensam gåsfogel, hvilken sedan infördes till staden och till mig öfverlemnades för artens bestämmande, då hon befanns vara en Anser brachyrhynchus.” (Carl Gustaf Löwenhjelm 1872); ”…anträffad vid… …nära Nora (1871)…” (Carl Agardh Westerlund 1878-1905, II, s. 149; Anton Stuxberg 1889).
1969      1 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 7.5 (Ingvar Granqvist 1970b).
1971      1 ex. Västersjön i Sura 20.7-3.8 (Lars Lindell 1972e).
1974      1 ex. Gnien i Ramnäs 26.3 (Lars Lindell 1975h).

Flyttning och övervintring

Under hösten är spetsbergsgåsen mer sparsam och inte lika regelbunden som under våren, men höstarna 2019-2024 registrerades ovanligt höga antal. De största ansamlingarna och sträcksummorna (minst 300 ex.) höstarna 2000-2025:

2024      Långhagen, Hogglumbacken, Hällby och Sörsalbo i Västerfärnebo 2-17.11, som mest 530 r. 17.11 (FiV 57[2-3]:22).
2025      300 r. Solinge i Romfartuna 23.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Sedan mitten av 1980-talet har spetsbergsgåsen iakttagits årligen på vårflyttningen. En allt högre andel av fåglarna rastar dessutom. Sträcket kulminerar i regel i månadsskiftet mars/april och arten ses endast sparsamt till början av maj. Oftast uppträder den i mindre grupper, nästan alltid tillsammans med sädgäss. Vid några tillfällen, framför allt under de senaste åren, har större flockar eller ansamlingar noterats, som mest i följande fall (minst 300 ex.):

2022      Sörsalbo i Västerfärnebo 23.3-7.4, som mest 455 r. 29.3 (FiV 55[2-3]:25).
2022      856 str. (NO) Gnien i Ramnäs 16.4 (FiV 55[2-3]:25).
2023      330 str. (N) Ullersättersviken i Näsby 10.4 (FiV 56[2-3]:22).
2024      675 str. (NO) Gnien 26.3 (FiV 57[2-3]:22).
2024      Hällby i Västerfärnebo 16-23.4, som mest 310 r. 23.4 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      1 165 str. (NO) Gnien i Ramnäs 7.3 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      Hogglumbacken i Västerfärnebo 8.3-7.4, som mest 1 800 r. 7.4 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      Sörsalbo 9.3-6.4, som mest 1 530 r. 6.4 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      680 r. Björnhålet i Västerfärnebo 17.3 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      310 r. Hällby i Västerfärnebo 23.3 (Västmanlands rapportkommitté).
2025      640 r. Öbacken i Västerfärnebo 30.3 (Västmanlands rapportkommitté).

Mediandatum för första och sista vårfynd under perioden 1976-2025 är den 10 mars respektive den 9 maj. Mediandatum för första och sista höstfynd under perioden 1976-2025 är den 17 september respektive den 10 november.

Period	Mediandatum för
	första vårobservation	sista vårobservation	första höstobservation	sista höstobservation
1976-1985	17 april	1 maj
1986-1995	18 mars	26 april
1996-2005	11 mars	13 maj	19 september	25 oktober
2006-2015	8 mars	10 maj	15 september	11 november
2016-2025	22 februari	18 maj	16 september	28 november

Övriga årstider är spetsbergsgåsen mycket sällsynt. Sju sommarfynd (juni-augusti) är kända från perioden 2000-2025:

2000      1 ex. Gnien i Ramnäs 4.8 (Ralf Lundmark, opubl.).
2010      1 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 30.8 (Janne Virking, opubl.).
2013      1 r. Frövisjön i Skultuna 1-9.6 (Pentti J. Tatti m.fl., opubl.).
2020      1 r. Asköviken 17.8 (Västmanlands rapportkommitté).
2024      1 ad. r. Asköviken 12.6 (Västmanlands rapportkommitté).
2024      1 r. Frövisjön 24.6 (Västmanlands rapportkommitté).    
2024      1 r. Rossbäcken i Västerfärnebo 16.8 (Västmanlands rapportkommitté).

Ett vinterfynd är känt från den rekordmilda vintern 1989/90, då 1 ex. sågs vid Asköviken den 7 januari (Daniel Green, opubl.). Ytterligare ”äkta” vinterfynd gjordes 2012, då 1-2 ex. uppehöll sig i Kolbäck och Säby 4-8 januari (FiV 44[2-3]:20). Därutöver föreligger fynd från perioden 9-29 februari, dvs. tidiga vårfynd, åren 1990, 1998, 2000, 2004, 2008, 2014-2016, 2019 samt årligen 2021-2025. I januari 2020 gjordes anmärkningsvärt många fynd, sammanlagt cirka 60 ex., men dessa bör betraktas som sena höstfynd snarare än vinterfynd med med tanke på den milda föregående hösten. Fyra sena höstfynd föreligger från december, 2017, 2019, 2022, 2024 respektive 2025.

Senast uppdaterad 2026-04-07