Brun kärrhök Circus aeruginosus (Linné 1758)

Utbredning

Bruna kärrhöken häckar framför allt i vassrika slättsjöar, främst i Mälarområdet och Skogslåglandet. Arten har efter millennieskiftet utvidgat sitt utbredningsområde och på senare tid har säkerställda häckningar rapporterats även från Bergslagen. På senare tid finns indikationer på att bruna kärrhöken kan häcka även i jordbruksmark, och säkerställd häckning i sådan miljö rapporterades från Björskog 2016 (Lillebror Hammarström m.fl., opubl.). Dessutom har häckning i jordbruksmark troligen ägt rum i Munktorp årligen 2000-2002 samt i Himmeta 2004.

Lokaler med säkerställd eller trolig häckning av brun kärrhök 2000-2023.

Numerär

Antalet rapporterade häckningar varierar rätt mycket mellan enskilda år, men det speglar knappast verkliga förändringar utan snarare variationer i benägenheten att rapportera en så pass vanlig fågel som brun kärrhök. Inte heller de låga antalen 2015-2023 menar jag behöver spegla en reell nedgång. Framtiden får utvisa om det stämmer. Som mest rapporterades 68 troliga eller säkra häckningar år 2011 (FiV 43[2-3]:29) och under perioden 1976-2023 har häckningar rapporterats från sammanlagt 99 så kallade ”atlasrutor” (5x5 km). Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 60 par, en siffra som jag ansluter mig till som ett rimligt medelvärde för de senaste decennierna.

Historik

För Västmanlands del är äldre uppgifter om brun kärrhök sparsamma. Johan Fischerström (1785) nämner arten i sin beskrivning av Mälaren, men utan närmare uppgifter: ”Höns-tjufven (F. Aruginosus), som gör skäl för namnet”. I Carl Rudolf Sundströms (1868) översikt över vertebratfaunan i Örebro län, vilket innefattar västra halvan av landskapet Västmanland, nämns arten inte alls. August Carlson (1894) anför att arten häckar spridd och tämligen sällsynt i ”Mälartrakterna”, dock utan att nämna Västmanland specifikt.

Den första konkreta häckningsuppgiften lämnades av Kjell Kolthoff (opubl. anteckningar): ”par på häckplats” vid Skutterön i Rytterne den 7 april 1918.

Flera uppgifter tyder på att arten var väl etablerad som häckande vid flera lokaler vid Mälaren och Hjälmaren på 1920-talet. Den nämns från Ängsö (”Den bruna – ävenså den blå kärrhöken häckar i vassarna vid St. Näs och Högsholm för varje år.” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus)), Köping (”… den bruna känner jag ej så väl, men den är allmän på hösten, iakttages även i juli.” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, den 11 juni 1923, till lektor O. M. Floderus)). Sven Ekmans (1922) meddelare, Torsten Ringström, rapporterade bofynd från Strömsholm i Kolbäck, västeråstrakten och Kvicksund i Rytterne, medan Erik Rosenberg år 1924 rapporterade tre par från Frösshammarsviken av Hjälmaren i Arboga (Paul Rosenius 1927-39, s. 99). Matts Floderus (1925) nämner att brun kärrhök häckar i strömsholmstrakten, ”såsom i Ryttern”, i västeråstrakten, Ängsö och troligen även i köpingstrakten. Möjligen grundas den senare uppgiften på en fågel i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, som bär etikett med uppgiften ”♂ Köpingstr. aug. 1923”. Från 1920-talet nämns arten också något svepande: ”Som typiska för detta område [”lerområdenas fauna i Syd- och Mellansverige”] nämndes… …bruna kärrhöken…” (V.N.F. 1923-01-27, § 5). Möjligen häckade brun kärrhök även i Kila på 1920-talet: ”Brun kärrhök och Blå kärrhök är vanliga företeelser vid By- och Östersjön….” (Ur brev till lektor O. M. Floderus den 4 juni 1924 [?] från H. H. [Henrik Hasselgren]). Övriga uppgifter från 1900-talets början:

c.1900      ”Brun kärrhök.” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern [1897-1902] skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.).

1924         ”Av undertecknad endast iakttagen vid Askö (Tidö).” (Ur promemoria daterad år 1924, undertecknad av J. V. Ödman).

Vid Hans Avelins första besök vid Asköviken år 1933 iakttogs bobygge och det första bofyndet där gjordes 1936 (Hans Avelin 1958). De halvstora ungarna i det boet hittades senare ihjälslagna, vilket vittnar om att förföljelse förekom trots fridlysningen av arten (Bengt H. Girell 1942). Hans Avelin (1958) framhåller det troliga i att brun kärrhök funnits vid Asköviken långt tidigare, då den observerats där av yrkesverksamma fiskare redan omkring år 1910.

Bertil Walldén (1955, s. 228) nämner sex mälarlokaler: Broholmen i Kolbäck, Saxgarn i Rytterne, Asköviken respektive Ridön i Västerås-Barkarö, Björnön i Västerås samt Ängsön i Ängsö. Han nämner dessutom två ”inlandslokaler” där arten förekommer eller har förekommit; Ångsjön i Irsta/Kärrbo (1950, enligt Bo Kumlin, opubl.) och ”åtminstone förr” Frövisjön i Skultuna. Från landskapets nordöstra delar: Fläcksjön i Fläckebo, varifrån W. von Knorring på 1950-talet rapporterade att arten troligen häckar (Bengt H. Girell 1958) samt från Storsjön i Möklinta på 1960-talet (Hans Avelin 1968), närmare bestämt 1963 (Martin Green 1981). Häckning ägde rum vid Frövisjön även 1965: ”Kjell Lundberg: Iakttagelser vid Frövisjön; brun kärrhök (häckning).” (V.N.F. 1965-11-08).

Sveriges ornitologiska förenings första riksinventering 1958 resulterade i 7-9 häckande par för Västmanlands del, samtliga vid Mälaren. Ett par synes då också ha funnits vid Frösshammarsviken av Hjälmaren på gränsen till Närke (Anders Enemar 1959). Vid den påföljande riksinventeringen 1969 rapporterades 9-11 par från Västmanland, fördelade på Mälaren (6-8), Hjälmaren (2) resp. Toftasjön i Arboga (1) (Gunnar K. A. Andersson & Anders Larsson 1971).

Den första häckningen vid Gussjön i Fläckebo konstaterades 1970 (Martin Green 1981).

Tabellen nedan åskådliggör rapporterade häckningar 1961-1975, men är förstås ojämn på grund av bristande rapportering. Den förmedlar ändå en bild av artens expansion av utbredningen till Skogslåglandets slättsjöar.

Antal rapporterade konstaterade och troliga häckningar av brun kärrhök i Västmanland 1961-1975.

Lokaler med säkerställd eller trolig häckning av brun kärrhök 1976-1999.

Större (minst 10 ex.) ansamling före år 2000:

1996      10 ex. Österby i Kumla 1.9 (Västmanlands rapportkommitté).

Ett på året tidigt fynd före år 2022:

1999      1 ♂ Saxhyttan i Grythyttan 2.3 (FiV 31:108).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns tre bruna kärrhökar, en juvenil hona från Köping 1951, en hanne från Munktorp 1952 samt en hona från Köping 25 augusti 1954 (Göran Frisk, in litt.).

Flyttning och övervintring

Bruna kärrhöken flyttar i augusti-september och enstaka ses ibland in i oktober, emellanåt även så sent som i november. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2023 är den 7 oktober. De i särklass senaste fynden gjordes båda 2009 och kan möjligen röra samma individ:

2009      1 ad. ♂ Nötmyran i Västerfärnebo 6.12 (FiV 41:76).

2009      1 ad. ♂ Fellingsbro 7.12 (FiV 41:76).

De första individerna återvänder numera oftast i slutet av mars, vilket är en dryg vecka tidigare jämfört med 1970- och 1980-talen. Mediandatum för första observation under perioden 1976-2023 är den 28 mars. De allra tidigaste fynden (före 10 mars) 2000-2023:

2008      1 ♀ Asköviken i Rytterne 9.3 (Jan Hellstrand, opubl.).

2020      1 ♀ Asköviken i Dingtuna 8.3 (Västmanlands rapportkommitté).

Sträckande bruna kärrhökar ses huvudsakligen i april respektive från mitten av augusti till mitten av september, men ger sällan upphov till några högre dagssummor. Ibland på hösten kan dock dagssummorna överskrida fem fåglar:

1998      6 str. (S) Gnien i Ramnäs 14.9 (Ralf Lundmark, opubl.).

2005      6 str. (SV) Rallsta i Berg 17.8 (FiV 37:108).

Veckovis fördelning av bruna kärrhökar som har rapporterats som sträckande 2000-2023.

Under höstflyttningen kan ibland ansamlingar av rastande bruna kärrhökar ses, varav de största (minst 10 ex.) under perioden 2000-2023 är följande:

2000      11 ex. Österäng i Kumla 27.7 (FiV 32:68).

2002      20-25 ex. Bocksjön i Tillberga/Tortuna 30.8 (FiV 35:102-103).

2013      15 ex. Hedensberg i Tillberga 26.8 (FiV 45[2-3]:30).

2019      10 r. (2 2K+ ♂♂, 4 2K+ ♀♀, 4 1K) Rallsta i Berg 18.8 (FiV 51[2-3]:32)

En större (minst 10 ex.) ansamling under vårflyttning under perioden 2000-2023:

2013      13 ex. (6 ♂♂, 7 ♀♀) Hässlö i Västerås 18.4 (Marcus Teveborg, opubl.).

Av i Västmanland ringmärkta boungar har två resulterat i återfynd. Båda ringmärktes vid Asköviken i Västerås-Barkarö, dels en unge märkt 1946 som återfanns i Skåne den 15 september 1946 (GNMÅ 1947:97), dels en unge märkt 1950 som återfanns vid Finnåkerssjön i Fellingsbro den 25 augusti 1950 (RC, in litt.).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen C. ae. aeruginosus.

Senast uppdaterad 2024-01-31