Gråsiska Acanthis flammea (Linné 1758)

Utbredning

Gråsiskan häckar mycket sparsamt, möjligen inte årligen, i barr- och blandskog, i Skogslåglandet och Bergslagen.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (21.5-15.7) samt troliga och säkerställda häckningar i övrigt 2012-2022. Någon häckning rapporterades inte under perioden.

Rapporterade fynd där häckningskriterium har angivits samt övriga fynd i juni månad under perioden 2000-2023:

2000      1 ♂ Österhammar i Fellingsbro 17.6 (FiV 32:97).

2000      1 ex. Hagabergsliden, Lindesberg, i Linde 19.6 (FiV 32:97).

2002      1 ex. Älvhyttan i Viker 30.6 (Roland Thuvander, opubl.).

2005      1 ad. Skultuna bruk i Skultuna 28.6 (FiV 37:145).

2010      1 par ”bobygge” Björktjärnen i Västerfärnebo 5.5 (Mikael Mälberg & Rose-Marie Mälberg, opubl.).

2010      1 ex. Snöbergsmossen i Viker 7.6 (FiV 42[2-3]:54).

2011      ”5 ex. pulli/nyligen flygga ungar” Björkhöjden i Hällefors 13.7 (FiV 43[2-3]:56; Karin Bergh, opubl.).

2020      2 ex. Semla i Västanfors 6.6 (FiV 52[2-3]:73).

2021      1 sj. Hässlö i Västerås 20.6 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      1 par Hässlö 4.5 (Västmanlands rapportkommitté).

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 20 par. I brist på andra uppgifter får denna siffra godtas, inte minst med tanke på att arten torde förekomma i områden som sällan besöks av rapporterande ornitologer.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner gråsiskan i sin beskrivning av Mälaren: ”Gråsiskan Fr. Linaria) vacker, men dålig fångare, uppehållet sig bland Alar, hvilkas frön foglen älskar”.

I Örebro län var gråsiskan ”högst allmän om vintern.” (Carl Rudolf Sundström 1868).

Från 1900-talets första halva finns endast följande anteckningar i lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv: ”Köpingstr allmän på vintern enl E Råberg; Wästeråstrakten vintertid i sträckande flockar enl. R. Tenow.; Wästeråstr: vintern 1922-1923 iakttogs inga Gråsiskor, men tidigt på hösten 1924 enl G. Nilsson”.

Uppgifter om förekomst vissa vintrar från och med 1950-talet:

1954/55    ”Vintern 1954-55 var f. ö. mycket gråsiskfattig, endast undantagsvis sågs någon mindre flock vintertid och ingen höstetid på söderflyttning.” (Jens Wahlstedt 1955b).

1957/58    0 ex./28 exkursionstimmar (Ingvar Lennerstedt & Staffan Ulfstrand 1959).

1958/59    11 ex./125 exkursionstimmar (Ingvar Lennerstedt & Staffan Ulfstrand 1959).

1965/66    ”Augusti: [---] De första gråsiskorna visade sig [”Fagersta-markerna”].” (Per Leif Lejdelin 1965).

1969/70    ”Fåtalig före jul 69, men i jan.-mars 70 nästan invasionsartat uppträdande.” (Ingvar Granqvist 1970b). ”Gråsiskorna uppträder i stort antal nu i januari.” (Anonym 1970e). ”Gråsiskan har haft ett verkligt västmanlandsår, liksom grönsiskan.” (Anonym 1970d). ”enstaka ex och småflockar på ca 10 ex [Finnåker i Fellingsbro, 9.2-10.3 1970].” (Anonym 1970k).

1972/73    ”Uppträdde invasionsartat under oktober [Asköviken i Västerås-Barkarö].” (Lars Lindell 1973). ”Flera stora gråsiskeflockar uppehöll sig i området under vintern... [Ramnästrakten].” (Sören Larsson 1973).

Under projektet Svensk fågelatlas 1974-1984 påträffades gråsiska under häckningstid och i lämplig häckningsmiljö i 14 så kallade atlasrutor (5x5 km) och i sex av dessa kunde häckning säkerställas (Jan-Erik Malmstigen 1987b). Se karta nedan. De rapporterade säkerställda häckningarna i Ljusnarsberg och Hällefors har inte bekräftats på annat sätt.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Fynd under häckningstid (juni) före 1976:

1975      ”Ett ex. Hällefors 15.6 (Lars Lindell).” (Lars Lindell 1976d).

Rapporterade fynd där häckningskriterium har angivits samt övriga fynd i juni månad 1976-1999:

1977      ”Ett sommarfynd: 1 juv Gussjön [Fläckebo] 14.7 (BS, MF).” (MVOF 9:49).

1981      3 1K Bro kyrka i Kolsva 29.6 (Göran Pettersson, opubl.).

1982      ”2 par uppträdde som om de häckade i Myrskogen, Gnien [Ramnäs] hela maj fram till 6.6 (SL).” (FiV 14:104).

1998      1 ex. ”upprörd, varnande” Näs i Fläckebo 16.5 (FiV 30[2]:53).

Vid simultana sträckobservationer på tjugo platser i östra Västmanland den 18 april 1971, noterades sträckande gråsiskor på två platser, inalles 150 ex. (Sören Larsson 1971). Vid Gnien i Ramnäs inräknades sammanlagt 732 gråsiskor på vårsträcket 1975 respektive 2 358 ex. på hösten samma år (Sören Larsson 1975b).

Högre (minst 200 ex.) dagssummor av sträckande gråsiskor före 1976:

1967      200 str. (N) Lövsta i Dingtuna 24.3 (Göran Andersson & Jan Dahlbäck, opubl.).

1974      400 str. (N) Altberget i Möklinta 13.3 (Stefan Björklund, opubl.).

1975      236 str. (S) Notudden i Fläckebo 11.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      200 str. Asköviken i Västerås-Barkarö 11.10 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

Vid veckovisa inventeringar vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 noterades gråsiska vid tolv av tretton inventeringstillfällen. Det högsta antalet inräknades vid det första tillfället den 23 november och antalen sjönk sedan stadigt under vintern och den sista gången, den 21 februari, såg endast 2 ex. (Lars Lindell 1976).

Större (minst 1 000 ex.) ansamlingar före år 2000:

1970      1 000 ex. Andra sidan, Fagersta, i Västanfors 29.4 (Västmanlands rapportkommitté). ”29/4 ca 1000 ex gråsiska flög i sydlig riktning (SL)” (Anonym 1970f).

1975      Stävre i Västerfärnebo 11-16.2, som mest 2 000 r. 11.2 (Stefan Björklund, opubl.).

1975      1 000 r. Fläcksjön i Fläckebo 11.2 (Stefan Björklund, opubl.).

1975      1 500 r. Fläckebo 16.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

1999      1 500 r. Fänsäter i Ramsberg 22.1 (FiV 31:136).

Flyttning och övervintring

Gråsiskan uppträder med stora variationer i antal mellan olika vintrar. Merparten av fåglarna ses från och med oktober till och med mars. Vissa år uppträder den invasionsartat med förekomst av stora flockar, särskilt vintrarna 2011/12 och 2018/19. Andra år kan den vara mycket sparsamt förekommande.

Veckovis fördelning av fynd av minst 100 ex. under perioden 2000-2023.

Mediandatum för första höstobservation av minst 50 ex. under perioden 1976-2023 är den 12 oktober. Mediandatum för sista vårfynd av minst 50 ex. under samma period är den 9 mars.

Större (minst 1 000 ex.) ansamlingar under perioden 2000-2023:

2000      1 200 ex. Gnien i Ramnäs 9.11 (FiV 32:97).

2011      Myrskogen i Ramnäs 17-29.10, som mest 4 000 r. 29.10 (FiV 43[2-3]:56).

2011      2 000 r. Lilla Nadden i Ramnäs 30.12 (Sören Larsson, opubl.).

2012      1 000 r. Trångfors i Svedvi 14.1 (FiV 44[2-3]:57).

2018      1 000 r. Ramnäs 7.11 (FiV 50[2]:58).

2018      1 500 r. Köping 23.12 (FiV 50[2]:58).

Veckovis fördelning av gråsiskor som har rapporterats som sträckande under perioden 2000-2023.

De högsta (minst 300 ex.) dagssummorna av sträckande gråsiskor under perioden 2000-2023:

2005      300 str. (S) Snickarberget i Sura 1.10 (Ralf Lundmark, opubl.).

2011      800 str. (S) Gnien i Ramnäs 25.10 (Mikael Mälberg & Rose-Marie Mälberg, opubl.).

2012      300 str. (N) Grindstugan i Ramnäs 8.1 (Sören Larsson, opubl.).

2014      360 str. (S) Gnien 5.11 (FiV 46[2-3]:63).

2018      4 000 str. (S) Södra Gryta i Västerås 9.11 (FiV 50[2]:58).

2019      350 str. (S) Backgården i Västanfors 24.10 (FiV 51[2-3]:61).

2023      300 str. (S) Stabäck i Västervåla 5.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Rasförhållanden

Arten är i första hand företrädd av nominatrasen A. f. flammea. Ytterligare två raser förekommer regelbundet, A. f. cabaret ("brunsiska") respektive A. f. exilipes ("snösiska").

Acanthis flammea cabaret (P. L. Statius Müller 1776)

Förekomst

Brunsiskan är en årlig genomflyttare och vintergäst, men i starkt varierande omfattning mellan olika år. Fynd har gjorts över i stort sett hela landskapet och ofta i anslutning till utfodring eller i samband med ringmärkningsverksamhet. Sedan mitten av 1990-talet har den rapporterats årligen, men i starkt varierande antal mellan olika år.

Antal årligen rapporterade brunsiskor 2000-2023.

Historik

Det första fyndet i Västmanland gjordes så sent som 1993, vilket följdes av ytterligare fyra fynd hösten 1994:

1993      1 ex. Ås i Nora 27-28.2 (FiV 25:99; VF Suppl. 21:96).

1994      2 ex. Väsby i Kumla 4.9 (FiV 26:138).

1994      2 ex. Åkra i Sala 7.9 (FiV 26:138).

1994      5 ex. Näs i Fläckebo 17.9 (FiV 26:138).

1994      1 1K Asköviken i Västerås-Barkarö 24.9 (FiV 26:138).

Därefter rapporterades brunsiskan årligen under åren 1995-1999 och i starkt stigande antal. Som mest rapporterades 125 individer år 1999.

Större (minst 50 ex.) ansamlingar före år 2000:

1999      70 r. Holmbo i Kumla 6.10 (FiV 31:137).

Flyttning och övervintring

Höstflyttningen inleds åtminstone vissa år redan i augusti och tycks kulminera under oktober månads första hälft. Mediandatum för första höstfynd under perioden 1993-2023 är den 20 september. Vårflyttningen uppvisar ingen tydlig topp utan antalet uppenbarligen övervintrande individer klingar av huvudsakligen under mars månad. Mediandatum för sista vårfynd under perioden 1993-2023 är den 2 april.

Veckovis fördelning av rapporterade brunsiskor 1993-2023.

Större (minst 50 ex.) ansamlingar under perioden 2000-2023:

2003      50-60 r. Snickarberget i Sura 11.10 (FiV 35:130).

2014      60 r. Tippen i Sura 5.10 (Ralf Lundmark, opubl.).

Acanthis flammea exilipes (Coues 1862)

Förekomst

Snösiskan är en årlig genomflyttare och vintergäst, men i starkt varierande omfattning mellan olika år. Fynd har gjorts över i stort sett hela landskapet och ofta i anslutning till utfodring.

Antal rapporterade snösiskor 2000-2023.

Historik

Det första kända fyndet i Västmanland gjordes i Västerås i januari 1954:

1954      ”1 ex. iakttogs i jan. 1954 bland gråsiskor vid sopstation inom Västerås stad (H. Avelin). Säkert är fågeln över lag förbigången bland de stora gråsiskflockarna vintertid.” (Jens Wahlstedt 1955b). ”Bland de mest intressanta iakttagelserna av strykfåglar här i trakten hör upptäckten av snösiskan uppifrån Torne lappmark i jan. 1954 (Avelin, Björklund).” (Bertil Walldén 1955, s. 231).

Dessutom gjordes tydligen något fynd vid den så kallade ”Tippen” vid Östersjön i Sura på 1950-talet: ”Som särskilt celebra gäster må nämnas... ...snösiska.” (Göran Lundqvist 1972).

Nästföljande fynd utgörs av 2 ex. vid Solberga i Skultuna den 12 april 1958 (Janne Virking, opubl.).

Under 1960-talet gjordes 16 fynd och under åren 1970-1975 gjordes ytterligare 31 fynd. Samtliga dessa fynd föll inom tidsramen 15 oktober-21 april, förutom ett:

1965      4 ex. Södra Landsberget i Västervåla 17.9 (Per Leif Lejdelin 1965; Per Ålind, in litt.).

Antal rapporterade snösiskor 1976-1999.

Större (minst 10 ex.) ansamlingar före år 2000:

1974      22 ex. Backgården i Västanfors 22.3 (Raimo Laurila, opubl.).

1986      10 ex. Norsa i Munktorp 17.3 och 31.3 (FiV 18:75).

1986      15 ex. Seglingsberg i Ramnäs 30.3 (FiV 18:75).

1990      10 ex. Stentjärnen i Ramnäs 4.2 (FiV 22:119).

1991      10 ex. Grindtorp, Lundby, i Västerås 18.3 (FiV 23:110).

Flyttning och övervintring

Höstflyttningen inleds åtminstone vissa år redan i september och tycks kulminera i oktober eller november. Mediandatum för första höstfynd under perioden 1976-2023 är den 2 november. Vårflyttningen uppvisar ingen tydlig topp utan antalet uppenbarligen övervintrande individer klingar av huvudsakligen under mars och april. Mediandatum för sista vårfynd under perioden 1976-2023 är den 26 mars.

Veckovis fördelning av rapporterade snösiskor under perioden 2000-2023.

Större (minst 10 ex.) ansamlingar under perioden 2000-2023:

2014      13 ex. Annehill i Ramnäs 26.1 (Ralf Lundmark & Anne-Marie Lundmark, opubl.).

2017      10 ex. (4 ♂♂, 6 ♀♀) Åsen i Ramnäs 8.2 (Ralf Lundmark m.fl., opubl.).

Ett rapporterat fynd av rasen A. f. rostrata (Coues 1861) från Lindesberg i Linde den 24 januari 1990 har underkänts för publicering (VF 50 [8]: 29).

Senast uppdaterad 2024-12-09