Domherre Pyrrhula pyrrhula (Linné 1758)

Utbredning

Domherren häckar i skogsmark och förekommer tämligen allmänt i hela Västmanland.

Rutor (5x5 km) med fynd av domherre under häckningstid (1.5-31.7) 2012-2022.

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 7 500 par, motsvarande en genomsnittlig täthet av 1,4 par/km² skogsmark. Figuren nedan tycks visa att beståndets storlek kan variera kraftigt mellan olika år, men samtidigt tycks det inte finnas någon långsiktig tendens.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner domherren i sin beskrivning av Mälaren: ”Domherren (L. Pyrrhula) som sjunger om sommaren, men stammar om vinteren; som hushållar illa med trädens knoppar, äter gärna Rönnbär och ofta spindlar (2) [”(2) Hanen är inunder röd. Honan åter är inunder brunaktig och askgrå. Desse foglar dö af Dill frö.”]”.

Angående Örebro län skrev Carl Rudolf Sundström (1868) att domherren ”är allmän om vintern; häckar årligen inom länet, men i ringa antal.” och i Hällefors var den mindre allmän: ”Hellefors (A. Giöbel). Weniger allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 88).

I en redogörelse för fåglars fröspridning redovisar Aug. Heintze (1916) maginnehållet hos tre domherrar vid Västerås den 21 februari, 2 mars respektive den 26 mars 1914.

I Lundby socken var domherren ”häckande, mindre allmän” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954). En häckning inne i Västerås tätort 1954 ansågs värd att redogöra för: ”Den 1.6. 1954 meddelade en kamrat, Kjell Lindeberg, att ett domherrpar börjat bygga i syrenbuske på en villatomt på Jakobsberg i Västerås. Arten besöker alltid trakten under vintermånaderna, men brukar ganska tidigt försvinna. Emellertid såg jag denna vår några domherrar tämligen sent. [---] Följande dag såg jag en domherre (♂) i en plommonhäck på en tomt ungefär 200 m från boplatsen. ...den 3.6. hade rishögen tagit form av ett bo. [---] Den 6.6. lades troligen första ägget; den 24.6. kläcktes de fem äggen. [---] Den 2.7. ringmärktes ungarna.” (Ingvar Nordin 1955).

Beträffande Västanfors och Västervåla ansågs domherren vara en ”tämligen allmän häckfågel vars numerär tycks vara på väg neråt.” (Leif Lejdelin 1984).

Rutor (5x5 km) med fynd av domherre under häckningstid 1974-1984.

Resultat från inventeringar av naturskogsklädda öar i Mälaren 1979-1981 indikerade att ett par domherre behöver 30-40 hektar skogsmark (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982), motsvarande en täthet av 2,5-3,3 par/km² skogsmark. Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-1984 fanns domherre endast på tre av de fyra största öarna med sammanlagt 8 par (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985), vilket motsvarar en täthet av 0,5 par/km² skogsmark. År 1984 inventerades Hästholmarna i Västeråsfjärden med Östra holmen som största ö (27 hektar), men domherren saknades helt där (Anders F. Andersson 1985). En inventering av ett område med 90 hektar skogsmark (60 % ädellövskog) vid Holm i Västerås-Barkarö år 1986 resulterade i fyra revir, motsvarande en täthet av 4,4 par/km² skogsmark (Thomas Pettersson 1992). Revirkarteringar av 40 hektar skogsmark vid Asköviken i Västerås-Barkarö årligen 1985-1991 resulterade i 0-2 revir per år, motsvarande en genomsnittlig täthet av 1,8 par/km² skogsmark (Thomas Pettersson, opubl.). Dessa inventeringsresultat varierar således rätt stort, från 0,5 till 4,4 par/km² skogsmark, vilket möjligen kan spegla variationer i tillgång på lämplig föda mellan olika år.

Vid Väringen i Ervalla/Näsby fanns domherren ”här och var” (Erik Sjöstedt 1958) och från Torrvarpen i Grythyttan skrev Greta Carlstedt-Pihl (1960) att ”Inte alla fåglar överger oss, en del såsom domherrar… stannar kvar…”.

Utan ytterligare uppgifter skrev Ingvar Granqvist (1970b) att domherren ”Tycks ha utvandrat från W Västmanland vintern 69/70.”. I landskapets östra delar tycktes det dock inte råda någon brist på domherrar denna vinter: ”Åtminstone västra delen av landskapet har haft ont om domherre i vinter. Samtidigt lär det ska ha varit invasion av den i Storbritannien. I Virsbo hade jag 10-15 vid fågelbordet förra vintern, i år 30-35, vid ett tillfälle ca 55 ex.” (Anonym 1970d).

Vid en månadslång vistelse 9 februari till 10 mars 1970 vid Finnåker i Fellingsbro befanns domherren vara ”vanlig, flockar på upp till 20 ex” (Anonym 1970k) och vid Norsa i Munktorp betecknades domherren kort och gott som ”Allmän” (Arne Eklöw 1970).

Hösten 1975 summerades 33 sträckande domherrar vid Gnien i Ramnäs (Sören Larsson 1975b).

Vid veckovisa inventeringar vid Asköviken vintern 1975/76 registrerades domherrar vid tolv av tretton inventeringstillfällen, som mest 19 ex. den 4 januari (Lars Lindell 1976).

Större (minst 50 ex.) ansamlingar under perioden 1976-1999:

1995      70 ex. Finnåkerssjön i Fellingsbro 27.12 (FiV 27:147).

1997      65 ex. Seglingsberg i Ramnäs 28.12 (FiV 29:161).

1998      60 ex. Ramnäs 4.2 (Ralf Lundmark, opubl.).

1998      110 ex. Muren, Seglingsberg, i Ramnäs 9.12 (Ralf Lundmark, opubl.).

Flyttning och övervintring

Domherren är stann- och delvis flyttfågel. Sträckrörelser förekommer framförallt vissa höstar, i blygsam omfattning även på våren. Särskilt höstarna 2001, 2004 och 2008 var omfattningen av sträcket betydligt större än mellanliggande år.

Veckovis fördelning av domherrar som har rapporterats som sträckande under perioden 2000-2023.

Årsvis fördelning av domherrar som har rapporterats som sträckande 2000-2023.

De högsta (minst 100 ex.) dagssummorna av sträckande domherrar under perioden 2000-2023:

2001      295 str. (S) Hagaberg, Frövi, i Näsby 6.10 (Andreas Sandberg, opubl.).

2004      274 str. (SV) Storängen i Ängsö 13.10 (FiV 36:158).

2020      103 str. (SV) Kvicksund i Rytterne 29.10 (FiV 52[2-3]:72).

Domherrar kan även i övrigt ses i ansamlingar, särskilt vintertid. Större (minst 50 ex.) ansamlingar under perioden 2000-2023:

2000      50 ex. Seglingsberg 24.12 (Ralf Lundmark, opubl.).

2002      50 ex. Surahammar i Sura 30.12 (Mikael Mälberg, opubl.).

2010      50 ex. Nedre Järle i Nora 6.1 (FiV 42[2-3]:56).

2010      50 ex. Fagersta i Västanfors 1.2 (FiV 42[2-3]:56).

2015      50 ex. Aspvreten i Västerfärnebo 31.1 (FiV 47[2-3]:61).

2017      58 ex. Hällefors 11.2 (Christina Kvist & Jonny Kvist, opubl.).

2019      65 ex. Ramnäs slussar i Ramnäs 27.1 (FiV 51[2-3]:60).

2022      50 ex. Ramnäs bruk i Ramnäs 6.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      Semla i Västanfors 5-20.1, som mest 52 r. 20.1 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      56 r. Surahammar 6.1 (Västmanlands rapportkommitté).

Minst 33 fynd av domherrar med avvikande lockläte, det så kallade ”trumpetlätet”, har rapporterats. Merparten av fynden har gjorts på hösten och dessa fåglar misstänks ha ett östligt ursprung.

Fem återfynd av i Västmanland ringmärkta domherrar har gjorts, samtliga mycket nära (<10 km) märkplatsen (RC, in litt.). Därutöver föreligger sex fynd i Västmanland av annorstädes i Sverige ringmärkta domherrar. Dessa härrörde från Lycksele lappmark (1), Västerbotten (1), Medelpad (2) respektive Blekinge (2).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen P. p. pyrrhula.

Senast uppdaterad 2024-03-19