Entita Poecile palustris (Linné 1758)
Utbredning
Entitan häckar i löv- och blandskog i hela Västmanland, tämligen allmänt i Mälarområdet, sparsamt i Skogslåglandet och mer lokalt i Bergslagen. Skillnaden mellan utbredningskartan nedan och motsvarande från 1974-1984, se nedan under Historik, antyder en minskning som kan vara reell, men beror mer sannolikt på bristande rapportering av en ändå så pass allmänt förekommande art.
Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.4-30.6) 2012-2022.
Numerär
Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 1 600 par, en siffra som jag i brist på annat underlag får ansluta mig till. Beståndet synes ha varit stabilt under det senaste decenniet, möjligen med en svagt vikande tendens.
Historik
Entitan nämns som tidigast av Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren: ”Entitan (P. palustris) som hushållar bland Enbuskar”. Det kan för övrigt noteras att talltitan inte alls nämndes av Fischerström, vilket hänger samman med att de båda titorna då uppfattades som en och samma art. Talltitan beskrevs som art först år 1827 och den i Sverige förekommande rasen först år 1843.
I Örebro län var den allmän i mitten av 1800-talet, dock inte lika allmän som talltitan: ”är allmän; men, såvidt författaren kunnat finna, förekommer Nordiska Mesen ännu oftare” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 11). I Hällefors ansågs den också vara allmän: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 54). Från Hällefors skrev Adr. Giöbel (1888) också dels att ”Mesar (talgoxar och entitor m. fl.) har man mer nytta än nöje af..., dels ”I en å gården på en stubbe utstäld fogelbur, som hindrade hundar att äta upp den utlagda kosten, lyckades vi en vinter få dagliga påhelsningar af följande fogelarter: skata (som dock ej tordes gå in i sjelfva buren, det alla de andra gjorde), nötskrika, grå- och gulsparf, talgoxe, entita...”.
I samband med en skildring av kråkskytte för berguv ”En majmorgon 1894” vid ”Fänsbodasjön” [=Fänsbosjön] i Fellingsbro, nämner Carl Kjellin (1904): ”Nu höres ett svagt pip-pip från en videbuske i åkerdiket. Det är en tita, som fått korn på det stora odjuret på åkern och ger sin häpnad öfver detsamma tillkänna. ”.
I en redogörelse för fåglars fröspridning redovisar Aug. Heintze (1916) maginnehållet hos två entitor vid Västerås den 23 mars 1914.
I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns sju entitor från Västmanland, varav den äldsta är en skinnlagd hanne från Strömsholm i Kolbäck 20.8 1907. De övriga utgörs av tre skinnlagda fåglar från Norberg 1958, ett ägg från Kvalsta i Berg 15.5 1963, en skinnlagd adult hanne från Uskaboda i Lindes 27.10 1966 samt ett ägg från Olberga i Sura 15.5 1970 (Göran Frisk, in litt.).
I Lundby socken var entitan ”häckande, allmän” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954) och vid Norsa i Munktorp var den ”Rätt allmänt häckande.” (Arne Eklöw 1970).
Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.
I Västanfors och Västervåla betecknades entitan som en ”...allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).
Vid en inventering av naturskogsklädda öar i Mälaren 1979-1981 var den minsta ön med förekomst av entita 4 hektar (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982). På de båda öarna Gräggen och Stora Jungfrun, båda cirka 12 hektar, i mälarfjärden Blacken i Rytterne saknades dock entitan helt vid en noggrann inventering år 1981 (Thomas Skoglund 1981). Vid en inventering av Ängsö socken 1983-1984 var Stora Bockskär med sina 3 hektar den minsta ön med förekomst av entita (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).
Punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 visade rätt stora mellanårsvariationer, men möjligen en långsiktigt vikande trend (rs=-0,733, P<0,10; Thomas Pettersson, opubl.).
Under en månads vistelse 9 februari – 10 mars 1970 vid Finnåker i Fellingsbro noterade Göran Cederwall ”mellan 50-100 ex.” (Anonym 1970k).
Vid 13 inventeringstillfällen vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 noterades entita vid samtliga tillfällen, som mest 13 ex. den 7 februari (Lars Lindell 1976).
Flyttning och övervintring
Entitan är en utpräglad stannfågel, men fåglar som har rapporterats som sträckande har rapporterats vid tre tillfällen, samtliga hösten 2010:
2010 2 str. (S) Kvicksund i Rytterne 11.9 (Pontus Lindberg m.fl., opubl.).
2010 1 str. (S) Kvicksund 2.10 (Pontus Lindberg & Viktor Eriksson, opubl.).
2010 2 str. (SV) Fläcksjön i Fläckebo 10.10 (Berndt Söderlund, opubl.).
Tre återfynd av i Västmanland ringmärkta entitor är kända, alla funna mycket nära märkplatsen (RC, in litt.).
Rasförhållanden
Arten är företrädd av nominatrasen P. p. palustris.
Senast uppdaterad 2023-07-28