Grönbena Tringa glareola Linné 1758

Utbredning

Grönbenan häckar på myrar samt i mindre utsträckning vid andra typer av våtmarker, i Skogslåglandet och i Bergslagen. Indikationer på häckning har rapporterats även från Mälarområdet men inte i något fall har häckning säkerställts. Grönbenan kan sjunga och ibland också varna kraftigt även under flyttning, vilket försvårar bedömningen av häckningsförekomsten.

Lokaler med säkerställd eller trolig häckning under perioden 2000-2023.

Numerär

Grönbenan har under perioden 2000-2022 rapporterats häckande, eller troligen häckande, från 74 lokaler, några av dem med fler än ett (1) par. Eftersom rapporter saknas helt från rätt stora områden i Skogslåglandet och Bergslagen, som rimligen hyser en hel del lämplig biotop, finns sannolikt ett visst mörkertal. Den sammanlagda arealen öppen myr i landskapet torde ligga på i storleksordningen 300 km². Tätheten av grönbena på större myrar i Örebro län (Leif Sandgren 1982) befanns ligga på 1,6 par/km². Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 150 par, är i ljuset av detta sannolikt för lågt och jag bedömer att landskapets population mycket väl kan uppgå till 400 par.

Lokaler med minst fem (5) häckande par har under perioden 2000-2023 rapporterats enligt följande:

·         Stenramen i Ramnäs (10 par 2000).

·         Kulflyten i Västanfors (5 par 2007).

·         Klysnenkärren i Gunnilbo (6 par 2000).

·         Römyren i Hjulsjö (9 par 2009).

·         Knuthöjdsmossen i Hällefors (6 par 2011).

·         Västeråsmossen i Hällefors (6 par 2009).

Historik

I Örebro län fanns grönbenan i mitten av 1800-talet ”...högst allmänt på kärrängarna,...” (Carl Rudolf Sundström 1868). Detta säger förstås inget om huruvida det avser häckande eller genomflyttande, eller bådadera.

De fåtaliga uppgifterna i litteraturen från 1900-talets första hälft är lika vaga, men Hans Avelin (opubl.) har noterat 65 iakttagelser vid Hässlö i Västerås under perioden 1937-1941, vilket ger en bild av regelbunden förekomst där under flyttningstider.

c. 1900   ”Grönbena.” (Ur: Förteckning å vid St. Ekeby i Ryttern [1897-1902] skjutna fåglar uppstoppade vid naturaliemagasinet Uppsala.).

1924      ”Nästan årligen iakttagen i W^ås trakten.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9].

1925      ”Av vadarfåglar finnas i ganska stort antal enkel- och dubbelbeckasinen, Tofsvipan, Storspoven samt strandpiparen. Ävenså finnas skogssnäppan och grönbena. Drillsnäppan.” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus).

1938      ”Den 10 aug. [Hässlösundet i Irsta/Västerås] var en bra dag. Redan vid tretiden började iakttagelserna. ’Genom en öppning på sidan om gömslet kunde jag se ett tiotal grönbenor springa omkring på dybankarna, där de plockade insekter av olika slag.’” (Bertil Walldén 1955, s. 234).

1942      ”Vid Asköviken har... ...grönbenan... ...iakttagits. [---]  ...ha iakttagits vid flera tillfällen.” (Bengt H. Girell 1942).

SOF (1948) höll det för tveksamt att grönbenan häckade i Västmanland: ”Häckar på mossar från n. Skåne till n. Lpl... ...saknas veterligt på Öl, i Vstm, Srm, Gstr. Passerar dock dessa landskap allmänt på sträcket...”.

Från och med 1950-talet dök emellertid de första uppgifterna om häckning upp:

1955      ”...ett par markerade häckning vid Tisjön [Möklinta] i Västmanland (A. Lundin), varifrån dock tidigare trolig häckning rapporterats.” (Stig Lundberg 1956b).

1958      ”Den 15 juni 1958 har nämligen Hans Avelin funnit grönbenan häckande på Ersbomossen [Fläckebo]. Det torde vara det första häckningsfyndet från Västmanland av denna art.” (Bengt H. Girell 1958). ”I Ersbomossen, ca 20 km N Västerås, gjordes ett häckfynd av arten i juni 1958.” (Hans Avelin 1961).

1963      ”Ett par häckade vid Hörsgårdsmossen [Höskovsmossen i Västerfärnebo], Virsbo, sommaren 1963 (Birger Andersson).” (Hans Avelin 1968).

1969      ”Häckar med flera par i salatrakten (Stefan Björklund) liksom i Västerfärnebo sn (Kjell Eklund). Häckning i N delen av Ljusnarsbergs sn; ej flygga ungar 21.7 (Bertil Forsberg). Har under 50-talet häckat i flera nordliga socknar och gör det troligen fortfarande om än sparsamt (Bertil Forsberg).” (Ingvar Granqvist 1970b).

1972      ”...häckar varje år liksom grönbenan på senare år [Djupen i Ramnäs].” (Bertil Eriksson 1972).

1973      ”Av sjöns innevånare kan nämnas grönbena (som häckat tidigare åtminstone)... [Harsjön-Stensjön-Långsjön i Möklinta/Sala]” (Stefan Björklund 1973c).

1974      ”1 par [Frövisjön i Skultuna]. Det uppehöll sig på östra starrmaden. Boet eftersöktes aldrig, men uppträdandet tydde på häckning. Ny häckfågel för sjön.” (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976).

På basis av ovanstående kan det naturligtvis inte uteslutas att grönbenan saknades som häckande fågelart i Västmanland före 1950-talet, men det förefaller å andra sidan rätt osannolikt. Jag tolkar istället frånvaron av uppgifter som helt enkelt en brist på rapporter, alternativt att den tidigare ansågs så allmänt häckande att det inte förtjänade några notiser. En allmänt förekommande genomflyttare har den dock utan tvekan varit under lång tid.

Lokaler med minst fem (5) häckande par under perioden 1976-1999:

·         Dammossen (Glifshyttan) i Ramsberg (5 par 1981).

·         Römyren i Hjulsjö (10 par 1981).

·         Sifilmossen i Hällefors (5 par 1981).

·         Tommossen i Hällefors (5 par 1981).

En uppgift om trolig häckning vid Asköviken i Västerås-Barkarö 1976 (Henry Hirsimäki m.fl. 1976b) stöds inte av konkreta häckningsindikerande rapporter, varför jag håller den som tveksam.

Ett par anmärkningsvärda uppgifter före 1976:

1954      ”Norrmogen i Ramsbergs sn är en normalt mager bergslagssjö. I juli och början av augusti 1954 fanns efter reglering präktiga gyttjebankar runt sjön. Under några observationsdagar iakttogs här... ...20 grönbenor...” (Hans Källander 1965).

1970      ”Den talrikast - brushanen möjligen undantagen - uppträdande vadarefågeln. Uppträder från slutet av april t o m sept, som sträckande och rastande, ibland i mer än 100 ex samtidigt. [Norsa i Munktorp]” (Arne Eklöw 1970).

Större (minst 500 ex.) ansamlingar under perioden 1976-1999:

1993      Gnien vid Högbyn i Ramnäs 6-8.5, som mest 650 r. 6.5 (FiV 25:86).

1995      1 200 r. Fläcksjön vid Hullberget i Fläckebo 14.5 (FiV 27:131).

1997      500 r. Asköviken vid Rudö i Rytterne 16.5 (FiV 29:146).

Flyttfågelstudier vid Gnien i Ramnäs år 1975 gav 9 grönbenor på våren och 28 under sommar/höst (Sören Larsson 1975b).

Flyttning och övervintring

De första grönbenorna brukar numera ses i mitten av april, ett par veckor tidigare än på 1970- och 1980-talen. Mediandatum för första iakttagelse under perioden 1976-2023 är den 22 april. De större mängderna låter dock vänta på sig och sträcket kulminerar i början eller mitten av maj. Vårsträcket varar ofta ända in i juni och avlöses nästan omgående av de första sydflyttarna. Redan i slutet av juni kan större flockar rasta. Sydsträcket kulminerar i juli och ebbar sakta ut under augusti. Enstaka dröjer sig kvar in i september och undantagsvis har enstaka grönbenor setts i oktober. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2023 är den 10 september.

Veckovis fördelning av grönbenor som har rapporterats som sträckande under perioden 2000-2023.

Sträcket kan emellanåt vara mycket talrikt i åtminstone östra Västmanland med stora ansamlingar av rastande grönbenor. Det kan noteras att antalet rapporter om större och medelstora (minst 100 ex.) ansamlingar av rastande grönbenor har tenderat att minska sedan millennieskiftet.

Lokaler med minst 100 rastande grönbenor under perioden 2000-2023.

Antal fynd per år av rastande grönbenor (minst 100 ex.) under perioden 2000-2023.

De största (minst 500 ex.) ansamlingarna under perioden 2000-2023:

2000      Lisjöviken i Sura 2-5.5, som mest 1 500 r. 2.5 (FiV 32:81).

2000      550 r. Gnien vid Högbyn i Ramnäs 6.5 (FiV 32:81).

2002      Gnien vid Högbyn 7-9.5, som mest 650 r. 7.5 (FiV 35:114).

2004      500 r. Lagårdssjön i Kolbäck 5.5 (FiV 36:132).

2007      1 100 r. Gnien vid Högbyn 6.5 (FiV 39:77).

Senast uppdaterad 2024-03-19