Gråsparv Passer domesticus (Linné 1758)

Utbredning

Gråsparven häckar i anslutning till bebyggelse. Den förekommer allmänt till tämligen allmänt i Mälarområdet och Skogslåglandet, men mindre allmänt och betydligt mer lokalt i Bergslagen.

Rutor (5x5 km) med fynd av gråsparv, oavsett årstid, 2012-2022.

Numerär

Inventeringsdata saknas från Västmanland, men Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 15 000 par. Figuren nedan indikerar ett stabilt bestånd över tid.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner gråsparven i sin beskrivning av Mälaren på ett sådant sätt att den tycks ha varit allmänt förekommande då: ”Tättingen eller Gråsparfven (Fr. domestica) hvilken om sommaren gör åverkan i trägårdar, men om vinteren tilhåller skåcktals vid ladugårdar och sädeslador”.

I mitten av 1800-talet beskrevs både gråsparven och pilfinken som ”båda högst talrika” i Örebro län (Carl Rudolf Sundström 1868) och i Hällefors betecknades gråsparven som allmän, men bara vid större gårdar: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein, doch nur bei grössern Höfen.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 77). Adr. Giöbel (1888) lämnar ytterligare ett par uppgifter från Hällefors, antydande att gråsparven också var illa sedd: ”Ensamt på sjelfva hufvudbyggnaden, der vi bo, häckade förra året ej mindre än sju olika arter och ändå var det åttonde slaget, som också ville hafva bostad, eller gråsparfslägtet, utan förbarmande bortvisadt.”; ”I en å gården på en stubbe utstäld fogelbur, som hindrade hundar att äta upp den utlagda kosten, lyckades vi en vinter få dagliga påhelsningar af följande fogelarter: skata (som dock ej tordes gå in i sjelfva buren, det alla de andra gjorde), nötskrika, grå- och gulsparf...”.

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd hanne från Västerås 1927 (Göran Frisk, in litt.).

I Lundby socken var gråsparven ”häckande, allmän” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954). I slutet av 1960-talet kom en kortfattad rapport om minskning: ”Minskar alltmer i antal.” (Ingvar Granqvist 1970b).

Rutor (5x5 km) med fynd av gråsparv under häckningstid 1974-1984.

I Västanfors och Västervåla var gråsparven en ”allmän häckfågel i tätortsmiljö” (Leif Lejdelin 1984).

Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-1984 fanns gråsparv endast på de två största öarna, Ängsön och Långholmen, de enda öarna med pågående jordbruksdrift (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

Flyttning och övervintring

Gråsparven är en stannfågel och några fåglar som har bedömts som sträckande har inte rapporterats under perioden 2000-2023.

Tre återfynd av i Västmanland ringmärkta gråsparvar har gjorts, samtliga mycket nära (<10 km) märkplatsen (RC, in litt.).

Större ansamlingar rapporteras emellanåt och 100 ex. har rapporterats vid tre tillfällen 2005-2006 från Herrgärdet i Västerås (Daniel Green, opubl.), vid ett tillfälle 2007 från Köpings hamn i Köping (Bernt Bergsten, opubl.) samt vid ett tillfälle 2023 från Sörsalbo i Västerfärnebo (Västmanlands rapportkommitté).

Övrigt

Hybrider mellan pilfink och gråsparv Passer montanus x domesticus har rapporterats vid fyra tillfällen. Visserligen på samma lokal, men rapportören bedömer att det handlar om två olika individer. Fynden har granskats och godkänts av Västmanlands rapportkommitté.

2017      1 ♂ Södra Ås i Nora 28.1-5.2 (Anders Carlberg, opubl.).

2018      1 ad. ♂ Södra Ås 13.3-4.4 (Anders Carlberg, opubl.).

2019      1 ♂ Södra Ås 13.1, 18.1 samt 8.3 (FiV 51[2-3]: 65; VF Suppl. 60:174-175).

2020      1 ad. Södra Ås 6.3 (FiV 52[2-3]:75).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen P. d. domesticus.

Senast uppdaterad 2024-06-05