Kanadagås Branta canadensis (Linné 1758)

Utbredning

Kanadagåsen häckar vid sjöar och vattendrag i hela Västmanland, men saknas uppenbarligen i våtmarksfattiga slättbygder. Den förekommer också på myrar. Förekomsten i Västmanland är inte naturlig utan härstammar från utsättningar med påföljande ökning och spridning av egen kraft.

Vid betraktande av utbredningskartan nedan, i jämförelse med den för perioden 1974-1984 som visas under Historik, bör man ha i åtanke att rapporteringen knappast är fullständig. Det är därför osannolikt att kanadagåsen skulle ha minskat så pass som denna karta ger sken av.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-30.6) 2012-2022.

Numerär

Inga inventeringsdata från perioden 2000-2023 föreligger. Inventeringsresultat från 1980-talet pekar dock på tätheter runt 1,0 par/km² vattenareal. Denna täthet ger för Västmanlands del 669 par, som jag väljer att avrunda till 700 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) beräknade det västmanländska beståndet till 850 par.

Historik

Kanadagäss sattes ut i Västerås första gången 1945. Gunnar Ekberg (1959) sammanfattade de första åren: ”...inhägnaden [på Djäkneberget] blev klar i medio av mars och de första nybyggarna var två par kanadagäss, en gåva av doktor Bengt Berg. ...i rätt tid kläcktes 4 resp. 5 gåsungar... Därav [höstresa söderut] blev emellertid intet. Förutom en och annan utflykt till Svartån och Mälaren stannade de snällt hos föräldrarna och så blev förhållandet även med de två följande årens kullar. ...fick ungarna välja andra häckplatser. Av tre par häckade ett på en holme i Svartån, ett annat på en cirka 4 m² stor holme i gamla hamnen, ’Kaninholmen’, och det tredje på Amundsgrund mellan hamnen och Östra Holme. De fick resp. 3, 6 och 5 ungar och när dessa blev flygfärdiga ställdes färden till Djäkneberget och Svartån, där så småningom alla flygkunniga samlades. I medio av oktober 1948 kunde jag räkna in 42 st. ...den 9 november var ån definitivt tom på kanadagäss. De hade gett sig iväg mot okänt mål... ...fick veta vara Näfveqvarns bruk [Nävekvarns bruk i Södermanland]... ...en av de sista dagarna i mars påföljande år [1949] anlände gässen åter till Svartån, decimerade med 5 st. [---] Förutom ett flertal ställen i och vid Mälaren har häckning förekommit i Strömsholm [Kolbäck] samt vid Sagån Orresta, Östanbro, Målhammar [samtliga Björksta], Ängsö, Fläcksjön [Fläckebo] i ån och småsjöar i grannsocknarna till Västerås. ...gässen härifrån de senaste åren med förkärlek har sin vinterförläggning i Motala ström [Östergötland]. ...att avkomman till den i ett kanadagåsbo på Djäkneberget kläckte grågåshannen som vid mogen ålder äktade en kanadagås, besökt sin faders födelseplats flera gånger i vår [1959?] och att en av dem avlade en kort visit där den 14 maj. ...hösten 1958 samtidigt som 110 st. ’skadegörande’ kanadagäss uppehöll sig vid Strömsholm fanns över 50 st. i Svartån varjämte en mindre flock om cirka 20 st. rapporterades från Mälaren. Enbart i Svartån inom Västerås stads gräns har i år [1959?] häckat 4 par med resp. 5, 5, 6 och 6 ungar, de tre första paren så gott som inne i staden och det fjärde vid Lista gård [antagligen Lista i Västerås-Skerike].”.

Bertil Walldén (1955, s. 242) lämnade följande kompletterande information: ”De har här vuxit i full frihet och ser ut att kunna anpassa sig för våra förhållanden. Vår och höst vistas de här, men om sommaren häckar de flesta i kringliggande vatten. Assistent G. Ekberg, som har kanadensarna under sitt särskilda beskydd, har lämnat flertalet av nedanstående uppgifter om häckning utanför Djäkneberget: norrut Frövisjön [Skultuna], Vahlstasjön [Valstasjön i Hallstahammar], Romfartuna (tjärn i skogen), Forsby, Ullspinneriet [Skultuna]; österut Östanbro vid Sagån, Orresta snickeri, Kurö i Ängsö-sundet; söderut Kaninholmen i Svartåmynningen, Amundsgrund; västerut Åholmen [Rytterne], Strömsholm, Vikhus, Ryttern. Första vintrarna stannade de kvar, men sedan dess har de gärna begivit sig i samlad flock söderut och tidvis rapporterats från platser som Nynäshamn, Nävekvarns bruk, Motala och Västervik. [---] 1953 flög 63 gäss bort och 52 kom tillbaka.”. Beträffande kanadagåsen vid Frövisjön tillade Bertil Walldén (1955, s. 164) att ”Ännu år 1953 gjordes häckförsök av... ...kanadagås, rymlingar från Västerås (I. Nordin)...”.

Ytterligare utsättningar gjordes i såväl Västmanland som i grannlandskap, men detta har jag inte lyckats hitta några närmare uppgifter om. Utsättningarna hade dock upphört på 1970-talet (Eric Fabricius 1983). Kanadagässen spred sig och ökade i antal ändå och spridningshastigheten uppskattades till 1-3 km per år (Eric Fabricius 1983). Kartorna nedan är hämtade från Eric Fabricius (1983) och visar kanadagåsens utbredning i Sverige 1966, 1971 respektive 1982. De visar att större delen av Västmanland hade intagits redan i början av 1970-talet. Utbredningskartan för år 1982 överensstämmer för Västmanlands del väl med inventeringsdata från perioden 1974-1984, se karta nedan.

Vid Norsa i Munktorp var kanadagåsen ”Tämligen allmänt häckande.” (Arne Eklöw 1970) och vid Spaden i Hed fanns ett par både 1972 och 1973 (Lars Lindell 1974c).

Till en början övervintrade kanadagässen i anslutning till utsättningsplatserna, men detta förändrades efter några år så att de lämnade häckningsområdet och flyttade söderut. På 1950-talet konstaterades att fåglar från Västerås övervintrade på några platser i Södermanland, Östergötland och nordöstra Småland: ”Västmanlandsfåglarna har vintertid konstaterats på olika platser, som Nynäshamn, Nävekvarn, Motala, Linköping, Åtvidaberg och Västervik. Vid Motala ström i Norrköping har ringmärkta kanadagäss från Västerås regelbundet övervintrat sedan 1951-1952, t. ex. 1955-1956 med 101 ex. (Lundevall).” (Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 360).

Till Västanfors och Västervåla kom kanadagåsen under 1960-talet och har sedan dess ”tillväxt kraftigt” och häckade i början av 1980-talet vid ”större sjöar och tjärnar med enstaka par” (Leif Lejdelin 1984). I Karbenning häckade den i början av 1980-talet i ett tiotal sjöar (Tommy Lennartsson 1984).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

En del inventeringsdata från större områden föreligger. I norra delen av Örebro län fanns häckande kanadagås på myrar med en täthet av 0,2 par/km² (Leif Sandgren 1982). Vid Asköviken och Tidö i Rytterne karterades 15 par år 1982, motsvarande en täthet av 0,9 par/km² landarea eller 0,5 par/km strand (Thomas Skoglund 1983; Thomas Skoglund 1983b). I Ängsö karterades 37 par år 1983, vilket motsvarar en täthet av 0,9 par/km² vattenareal (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). Vid Asköviken i Västerås-Barkarö fanns i genomsnitt knappt 4 par (2-5 par årligen) under perioden 1986-1991, motsvarande 0,9 par/km² vattenareal (Thomas Pettersson, opubl.). Vid en inventering av samtliga sjöar i Lindesbergs kommun 1987-1989 konstaterades 95 häckande par, vilket motsvarar en täthet av 1,0 par/km² sjöyta (Mats Andersson & Jan-Erik Malmstigen 1990; Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990).

Så gott som dagliga räkningar vid Asköviken vårarna (april-maj) 1981-2000 visade ingen långsiktig förändring av antalet (Thomas Pettersson, opubl.).

Trots den kraftiga expansionen under 1960-talet och framåt rapporterades inga riktigt stora (minst 300 ex.) ansamlingar före 1976. De största var följande:

1963      200 ex. Strömsholms slott i Kolbäck 11.11 (Gunnar Rosqvist, opubl.).

1973      219 ex. Västersjön i Sura 13.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Vinterfynd (1.12-28.2) före 1976/77:

1961/62    ”Den 14.1.1962 sågs ett 25-tal ex. i sjön Råsvalen [Lindes], Vstm.” (Ola Almkvist 1964b).

1968/69    4 ex. Svartån vid Bryggargården i Västerås 8.1 (Stefan Karlsson, opubl.).

1973/74    4 r. Gyttorp i Nora 27.2 (Roland Thuvander, opubl.).

1974/75    Sammanlagt 289 ex. på tio lokaler i östra Västmanland 1.12-26.1 (Västmanlands rapportkommitté).

1975/76    10 r. Lillsjön, Norasjön, i Nora 13.12 (Roland Thuvander, opubl.).

1975/76    33 str. (S) Fläcksjön i Fläckebo 3.1 (Västmanlands rapportkommitté).

1975/76    ”Kanadagås sågs vid Gnien [Ramnäs] 3.1...” (Lars Lindell 1976c).

1975/76    1 r. Norrhörende i Västerfärnebo 15.2 (Västmanlands rapportkommitté).

Flyttning och övervintring

Kanadagåsen flyttar från slutet av augusti till och med november, ibland till början av december, med en kulmen i månadsskiftet oktober/november. Den återvänder i början av mars eller i slutet av februari och vårsträcket kulminerar i mars eller början av april. Mediandatum för första och sista observation av minst 50 ex. 1976-2023 är den 15 mars respektive den 13 december.

Veckovis fördelning av fynd av minst 300 ex. 2000-2023.

Större (minst 300 ex.) ansamlingar har rapporterats i huvudsak från östra och södra Västmanland. Sådana rapporter har ökat rätt kraftigt i antal sedan 1990-talet, men frågan är om det speglar en reell ökning. Milda höstar med isläggning allt senare torde kunna bidra till att flockarna dröjer sig kvar längre numera.

Lokaler med minst 300 rastande vid något tillfälle 2000-2023.

De allra största (minst 3 000 ex.) ansamlingarna 2000-2023:

2020      Sörsalbo i Västerfärnebo 15.2-8.3, som mest 4 300 r. 8.3 (FiV 52[2-3]30).

2020      4 000 r. Ålsvarta i Västerfärnebo 3.12 (FiV 52[2-3]31).

2021      4 000 r. Sörsalbo och Ålsvarta 13.3 (FiV 54[2]:29).

2022      Hogglumbacken och Sörsalbo i Västerfärnebo 29.11-3.12, som mest 6 500 r. 29.11 (FiV 55[2-3]:24).

2023      3 000 r. Storängen i Kolbäck 11-14.3 (FiV 56[2-3]:65).

Vinterfynd (1.12-15.2) har gjorts årligen sedan början av 1990-talet, men i starkt varierande omfattning mellan olika år. En ökning av vinterfynden sedan millennieskiftet är dock tydlig, se figur nedan. Majoriteten av vinterfynden har gjorts i december och början av januari i samband med milt väder och är därför snarast att betrakta som sena höstfynd.

Arten har varit föremål för en omfattande ringmärkningsverksamhet i östra Västmanland under 1970-talet (Björn Ahlbom 1974), vilken har resulterat i 286 återfynd, främst genom jakt eller kontroller (RC, in litt.). Av dessa har 249 gjorts inom landets gränser med följande landskapsvisa fördelning från norr till söder: Gästrikland (4), Dalarna (25), Uppland (8), Västmanland (170), Södermanland (10), Närke (5), Östergötland (1), Halland (1), Blekinge (1), Skåne (24). Av 37 återfynd i utlandet gjordes 25 den stränga vintern 1978/79. Fynden fördelar sig på följande länder: Ryssland (1), Tyskland (14), Danmark (20), Nederländerna (2). I Västmanland har 24 återfynd eller kontroller gjorts av kanadagäss som märkts i andra landskap, främst de angränsande. Sex fynd gäller emellertid fåglar som märkts i Norrland, nämligen i Norrbotten (1), Västerbotten (2), Ångermanland (1), Medelpad (1) och Hälsingland (1).

Rasförhållanden

Arten anses i Västmanland och Sverige huvudsakligen vara företrädd av nominatrasen B. c. canadensis, men förekomst av andra raser kan inte uteslutas (Eric Fabricius 1983).

Övrigt

Kanadagåsen hybridiserar med flera andra gåsarter. Den vanligaste partnern är grågås Anser anser och hybridhäckningar är påvisade i 26 fall under perioden 1976-2023. Först vid Bännbäck i Möklinta, där ett par med två pulli sågs den 17 juli 1976 (MVOF 8:83; Kalle Källebrink, opubl.). Vid Lindholmen i Kolbäck sågs ett sådant omaka par den 31 mars 1990 (FiV 24:88) liksom vid Bergatorp i Västerås-Skerike 15-29 april 2000 (Markus Rehnberg, opubl.). Den 28 september 1999 sågs ett par med ungar vid Barkaröviken i Kungs Barkarö/Köping (FiV 31:100). Ett par med 2 pulli sågs vid Hovaren i Västerås den 21 maj 2004 och sannolikt samma kull vid Kraftvärmeverket i Västerås den 3 juli 2004 (FiV 36:106). Vid Lögarängen i Västerås sågs 3 årsungar 22-25 juli 2005 (FiV 37:95). Vid Stavsholmsskäret i Rytterne påträffades den 19 april 2008 ett bo med 7 ägg. Boet försvarades av en hybrid i par med kanadagås. Av de sju äggen var fem bruna och två vitaktiga (FiV 40:48). Ruvande fågel i Tortuna 6.7 2009, boet dock dränkt (FiV 41:65). Vid Ombrobäcken i Himmeta kläcktes fyra hybridungar den 4 juni 2013 (FiV 45[2-3]:21). År 2020 rapporterades två hybridhäckningar, dels från Ramnäs, dels från Grythyttan och år 2021 ytterligare två sådana häckningar i Grythyttan. Däremot rapporterades ingen sådan häckning år 2022. År 2023 rapporterades fyra säkerställda häckningar från Ängsö (1), Irsta (1) och Skultuna (2).

Dessutom föreligger fyra rapporter från Näsby, närmare bestämt Frövifors 1997 (Erik Jansson, opubl.), Medinge 1998 (FiV 30[2]:20), Väringen 2000 (FFK Medd. 28:10) samt Ullersättersviken 2001 och 2002 (Jan-Erik Malmstigen, opubl.) och 2005 (FiV 37:95). Vuxna hybrider mellan grågås och kanadagås har rapporterats från och med 1992 och i allt större omfattning.

Hybridisering förekom redan i samband med de första utsättningarna och Gunnar Ekberg (1959) berättar om ”att avkomman till den i ett kanadagåsbo på Djäkneberget kläckte grågåshannen som vid mogen ålder äktade en kanadagås, besökt sin faders födelseplats flera gånger i vår och att en av dem avlade en kort visit där den 14 maj.” Möjligen var det detta omaka par tillsammans med fyra ungar, som Hans Borg (1962) iakttog vid Skanssjön i Hallstahammar 24-26 september 1961: ”Skanssjön i Hallstahammar... ...där det finns... ...kanadagäss, den sistnämnda arten om hösten i stora flockar. När jag den 24.9.1961 gick omkring vid sjön, fanns det massor av kanadagäss där. Plötsligt fick jag syn på ett ex. som hade ljusröd näbb. Jag gick närmare och kunde då se att den hade köttfärgade ben. [---] Den avvikande gåsen hade rödaktig näbb med svart spets, ett vitt band löpte runt näbbroten och vidare hade den ett smalt vitt streck under ögat. Den vita kindfläcken var mindre välutvecklad än hos en typisk kanadagås. Halsen var mera brun än svart, och de för Anser-arterna karakteristiska halsfjädrarna, som ser ut att vara ’vattenkammade’ fanns på denna fågel. Med hänsyn till dessa olika fakta slöt jag, att det var en bastard mellan grågås (Anser anser) och kanadagås (Branta canadensis). Denna dag såg jag två sådana bastarder. Senare på dagen kom jag åter till platsen. På stranden stod tillsammans en grå- och en kanadagås, och runt om dem simmade fyra bastarder. Nästa dag låg samtliga bastarder, tillsammans med de övriga kanadagässen, på andra sidan sjön. Följande dag igen hade jag turen att kunna fotografera en av bastarderna invid stranden.”.

Den näst vanligaste hybridiseringen är med vitkindad gås Branta leucopsis. Från och med 1992 har sådana hybridhäckningar rapporterats i varierande omfattning. Det stora flertalet rapporterade häckningar avser Skanssjön i Svedvi. I ett fall, nämligen den individ som häckade där 1992-1994, är det klarlagt att den vitkindade gåsen i paret var av subspontan härkomst, se nedan. Det finns skäl att anta att långt ifrån alla hybridhäckningar rapporteras. Dels anses de ofta som inte särskilt intressanta att rapportera, dels har det med tiden infunnit sig osäkerheter med att skilja ”rena” kanadagäss från hybrider i andra, tredje eller ännu senare generation. Från Skanssjön har på senare år rapporterats såväl artrena häckningar som hybridhäckningar med vitkindad gås. Enligt min mening vore det önskvärt att försöka ta bort samtliga gäss åtminstone från området runt Skanssjön, såväl synbarligen artrena fåglar som hybrider, för att undvika ytterligare hybridisering och fortsatt faunaförfalskning. Det kan i sammanhanget noteras att kanadagäss har rapporterats sällskapa med vitkindade gäss även på andra håll i landskapet, t.ex. Sevalla och Fläckebo.

Rapporterade hybridhäckningar med vitkindad gås 1976-2023:

1992      1 ex. i par med vitkindad gås B. leucopsis med fyra ungar Skanssjön i Hallstahammar (VF Suppl. 19:45-46; FiV 24:89).

1992      1 ex. i par med vitkindad gås B. leucopsis med 5 pulli Lagårdssjön i Kolbäck 5.8-september (VF Suppl. 19:45-46; FiV 24:89).

1993      1 ex. i par med vitkindad gås B. leucopsis Skanssjön (VF Suppl. 22:78).

1994      1 ex. i par med vitkindad gås B. leucopsis Skanssjön med fem ungar. Paret sågs dessutom bl.a. 2.10 tillsammans med 4 1K och 2 2K hybrider (FiV 26:112; VF Suppl. 22:78). Individen, som nu häckade här för tredje året i följd, härstammade från djurparken Skansen i Stockholm, där den kläcktes 1987. Fågeln flyttades till Kolmården i Östergötland den 18 augusti 1987 och är därefter kontrollerad vid Lillfjärden i Hälsingland den 14 juni 1988 och den 15 maj 1989 (RC, in litt.; RC/Å 1995:48).

1996      ”…en fågel häckade med kanadagås…” vid Skanssjön (FiV 28:127).

1999      ”Häckningar vid Skanssjön, Hallstahammar, med såväl kanadagås B. canadensis som med hybrider B. canadensis*leucopsis” (FiV 32:60).

2001      2 ex. i par med vitkindad gås B. leucopsis Skanssjön (FiV 33:60).

2011      1 ad. vitkindad gås i par med hybrid vitkindad gås x kanadagås (2 pulli) Skanssjön (FiV 43[2-3]:21).

2014      7 ad. (hybrider vitkindad gås x kanadagås) + 13 pulli Skanssjön 29.6 (FiV 46[2-3]:24).

2017      2 par häckade vid Skanssjön (FiV 49[2-3]:26).

2019      1 par (båda hybrider) med 2 pulli Lagårdssjön i Kolbäck 29.5 (FiV 51[2-3]:65).

2023      1 par (okänt om båda var hybrider eller inte) med 1 pullus Lagårdssjön 4.7 (FiV 56[2-3]:67).

Antalet rapporterade hybrider med vitkindad gås B. leucopsis har ökat sedan mitten av 1990-talet, se figur nedan.

Senast uppdaterad 2024-09-09