Storskrake Mergus merganser Linné 1758

Utbredning

Storskraken häckar sparsamt vid klarvattensjöar och vattendrag i framför allt Skogslåglandet och Bergslagen. Den har häckat även vid Mälaren, men är nu möjligen i stort sett utgången som reproducerande där.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.8) 2012-2022. Svart prick markerar ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 500 par, vilket förefaller vara för högt, särskilt med tanke på den minskning som verkar ha varit fallet de senaste decennierna. Hälften, dvs. 250 par, föreslår jag som en mer realistisk nutida siffra.

Historik

Subfossila fynd (cirka 3200-2300 f. Kr.) föreligger från boplatsutgrävningar vid Äs i Romfartuna (Johannes Lepiksaar 1974).

I historisk tid beskrivs hur storskrakarna nyttjades vid fiske vid dels Glåpen i Sura, dels Västlandasjön i Kolsva/Medåker/Västra Skedvi: ”Dref-fogelen, som består af twänne slag, Knipor och Skråckor, har sina wissa Sjöar, dit han i otalig myckenhet ankommer och i form af not-armar lägger sig i Sjöarne, samt jagar all fisken in åt land och wikar, der han sedan honom på så artigt sätt fångar.” (Olof Grau 1754, s. 41).

”I denna sockn [Sura] äro sjöarne Glåppen [Glåpen] (der Dref-Fogelen wistas wissa tider på året och drifwer mycken fisk til lands)...” (Olof Grau 1754, s. 314).

”I denna sjö [Västlandasjön] plägar Dref-foglen wissa tider om året, och mäst emot hösten här wistas, då han med sin behändiga art drifwer och jagar fisken i sjön inåt wassen och landet, til så stor myckenhet, at man med en liten Not skal wid sådana tilfällen fådt mera än et, ja fulla twå Skeppund små fisk om dagen, som består af Abborrar, Mört och små Braxen: Sådan fisk, som på det sättet bekommes, kallas Fös-fisk. Det är märkwärdigt at se, med hwad behändighet desse foglar, som blifwa här hela hösten igenom, til dess isen ligger öfwer hela sjön och då flytta bort til hafs, men åter om wåren komma igen tilbaka, här i sjön wid sina tider röra op och fösa til lands en så otrolig myckenhet fisk: De slå först neder wid landen och med sit ständiga dukande och plaskande i watnet, som på långt håld aldeles liknar et sackta åske-buller, röra up och skräma fisken ifrån botnen och grunden ut i sjön, hwarest de lägga sig i form af en Not-arm, de äldste i främsta trouppen och de yngre med de gamla bakefter, samt således jaga, med et lika dukande i watnet på sjön som wid landen, all fisken för sig inåt wikarne, der han måste warda deras rof, om icke Not eller Nät honom emottager. Desse foglar äro så glupske, at så snart de en gång ätit sig mätte, kunna de åter gifwa sig ut i sjön och på lika sätt fortfara igen, ja wäl twå och tre gånger förtära en och samma fisk. Wisse inrättade Fiskehus wid wikarne, der denne fogel wanligen far in med sit samlade rof, woro nyttige och fördelacktige at hafwa på sätt, som finnes anfördt af Herr Kyrkoherden Ilström uti Kongl. Sw. Wetenskaps Academiens Handlingar för år 1749 (v. Qu 3 p. 192. cfr. supra C. VIII. p. 406.).” (Olof Grau 1754, s. 353-354). ”Wid denna gården [Västlandaholm i Västra Skedvi] är det kosteliga fisket, som man kan få twänne skeppund små fisk om dagen med en liten Not, då Dref-foglen drifwer fisken här i Wästlanda sjön, hwarom nyss förut är sagt (v. supra p. 329.).” (Olof Grau 1754, s. 356).

Johan Fischerström (1785) nämner storskraken i sin beskrivning av Mälaren men utan referens till Västmanland: ”Körfoglen, Skrackan eller Driffoglen (Mergus Merganser) som med så mycken behändighet jagar eller föser fisken inåt vassen eller landet, bebor holmarne ifrån April til hösten, då den förfogar sig åt hafssidan.”.

I Örebro län ansåg Carl Rudolf Sundström (1868) att storskraken var ”icke sällsynt.”.

Ett fåtal fynduppgifter finns från 1800-talet och 1900-talets första decennier:

1859      I Zoologiska museet, Uppsala universitet, finns en storskrake från Västmanland, daterad som inkommen den 5 november 1859 (Lars Wallin, in litt.).

1868      I Arboga skolors fågelsamling finns en storskrake: ”♂ Arboga 1868 Hr. Handl. G. E. Lind” (Ulf Eriksson 1985).

1923      ”Wästeråstr. är iakttagen sedan flera år Wår och höst mäst om våren vid islossningen, en ♂ fastnad i fisknät vid Aggarön [Kärrbo] april 1923 enl G. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv). ”Kan ej finna denna fågel i katalogen. Den är sedan flera år iakttagen i trakten omkr. Wås vår och höst, mest om våren vid islossningen. En fågel fastnade i nät vid Aggarö April 1923.” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9].

1923      ”Storskrake Mergus merganser ♀ juv. Saladamm [Sala] 3/9 1923 V.N.F.” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. D 7).

1929      ”Bland änderna i Svartån [Västerås] hade flera bland fören:s ledamöter iakttagits… …bland dessa fåglar hade även i mars f. å. iakttagits en storskrake...” (V.N.F. 1930-01-25, § 9).

1930      ”4 ex. av storskrakar hade i slutet av april 1930 iakttagits vid Amundsgrund [Västerås] enl. d.s. [hr E. Idar]” (V.N.F. 1931-01-24, § 10).

1937      1 par Stora Skotterön i Kärrbo 16.5 (Hans Avelin, opubl.).

1938      2 par Toftsjön i Skultuna/Sura 18.4 (Hans Avelin, opubl.).

1940      2 ♀♀ Munkängen i Västerås 24-25.3 (Hans Avelin, opubl.). ”Den 24 mars 1940 studerade jag och Hans Avelin fågellivet i en råk utanför ångkraftverket i Västerås. Därvid iakttogo vi... ...storskrakar...” (Bengt H. Girell 1952).

1940      3 par Munkängen 31.3 (Hans Avelin, opubl.). 

1940      2 ex. Gäddeholm i Irsta 28.4 (Hans Avelin, opubl.). 

1941      1 ♂ Gäddeholm 27.4 (Hans Avelin, opubl.).

Häckningsuppgifter före 1976:

1900      ”Hel kull iakttagen omkring 1900 på några få meters avstånd på en holme vid Ridön Barkarö socken.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson). ”Häckande i Barkarö omkr. 1900 och i Badelunda;” (Matts Floderus 1925).

1924      ”Hona med ungar flera gånger om sommaren iakttagna invid Björnön, Västeråsfjärden.” (Ur promemoria daterad av år 1924, undertecknad av J. V. Ödman). ”Häckande i Barkarö omkr. 1900 och i Badelunda;” (Matts Floderus 1925).

1925      ”Skrakarna häcka på Fagerön samt Hallingön, dock enstaka par.” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus).

1930      ”I samband härmed meddelades, att några av fören:s medlemmar m. fl. d. 24/6 d. å. speciellt i och för ringmärkning, företagit en motorbåtsfärd till skäret Gimpelstenarna [Kärrbo/Ängsö], känt som häcknings- eller åtminstone fyndplats för åtskilliga fåglar, såsom gråtrut, fiskmås, fisktärna, stor- och småskrake, roskarl m. fl.” (V.N.F. 1930-12-13, § 4).

1936      1 ♀ ”häckande” Lilla Aggarön i Kärrbo 21.4 (GNM/Å 1937:130).

1951      Fagerön i Ängsö 16-17.6 (Bo Kumlin, opubl.).

1954      10 pulli Fagerön i Ängsö 12-13.6 (Bo Kumlin, opubl.).

1958      ”Även storskraken är häckfågel vid Fläcksjön [Fläckebo] (W. von Knorring).” (Bengt H. Girell 1958).

1958      Gräggen i Rytterne (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1962      7 1K Grecken vid Stadra i Nora 7.8 (Gunnar Rosqvist, opubl.).

1970      ”Har haft flera holkhäckningar av... ...storskrak i sommar. För att förut ha varit obefintliga som häckfåglar i de här vattendragen, har det blivit en bra stam, sedan jag började med holkuppsättningar [Storå i Lindes].” Ola Almkvist (1970b).

1972      ”Här… [Vågsjön i Gunnilbo/Odensvi/Sura] häckar… …storskrake…” (Bengt H. Girell 1972). ”Storskraken har svårare att hitta håligheter av tillräcklig storlek, men alltid ser man fram på sommaren någon kull på löjfiske i långgrunda vikar.” (Harald Wedérus 1972).

1972      ”Sparsam som häckfågel [Ängsö]” (Lars Lindell 1973c).

1974      1 ♀ + 1 pullus Blacken vid Ormhäll, Ridön, i Västerås-Barkarö 2.6 (Thomas Pettersson, opubl.).

1975      4 par Södra Hörken i Grängesberg/Ljusnarsberg (Leif Nilsson 1978).

1975      10 1K Lilla Grängen i Hjulsjö (Ivar Kling, opubl.).

1975      6 pulli Hörendesjön i Karbenning/Västerfärnebo 20.7 (Erik Andersson, opubl.).

Frågan är om de fåtaliga häckningsuppgifterna tyder på att storskraken verkligen var ovanlig som häckande fågel eller att den ändå var så pass allmänt förekommande att den därför inte noterades i någon högre utsträckning. Jag lutar åt det senare. Vid Väringen i Ervalla/Näsby var den dock tydligen inte känd som häckande på 1950-talet: ”Av övriga sjöfåglar ses många under flyttningarna. Storskrake och småskrake kommer, var vid sin tid.” (Erik Sjöstedt 1958).

Såväl SOF (1962) som SOF (1970) anger att storskraken ”Häckar... ...är i de flesta trakter sparsam-sällsynt, men i... ...Mälaren... ...tämligen allmän.”.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick markerar ruta med säkerställd häckning.

I Ängsö bedömdes 13 par häcka vid en inventering 1983 (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985), vilket motsvarar en täthet av 0,3 par/km² sjöyta. Om denna täthet anses vara representativ för Mälaren skulle sjön inom landskapets gränser hysa 60 par. En heltäckande inventering av sjöar i Lindesbergs kommun 1987-1989 gav vid handen 30 par fördelade på 19 sjöar (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990; Mats Andersson & Jan-Erik Malmstigen 1990). Detta motsvarar också en täthet av 0,3 par/km² sjöyta.

Beståndet i västmanlandsdelen av Västmanlands län, dvs. ungefär landskapets halva totalarea, beräknades i mitten av 1980-talet till cirka 165 par (Thomas Skoglund 1985). Landskapets västra halva är betydligt mer sjörik än den östra, vilket skulle tyda på uppåt 400 par i hela Västmanland. Västmanland hyser cirka 669 km² sjöyta och med en täthet av 0,3 par/km² skulle landskapet hysa 200 par storskrake. Därtill kommer de storskrakar som häckar vid vattendrag, förslagsvis 50 par.

I övrigt föreligger rapporter från tiden före 1976 som bekräftar att storskraken förekom allmänt som genomflyttare, särskilt på senhösten.

Större (minst 1 000 ex.) ansamlingar före år 2000:

1953         1 500 ex. Asköfjärden i Västerås-Barkarö 6.12 (Bo Kumlin, opubl.).

1955         ”På Aggaröns [Kärrbo] nordostsida fick jag och ett par kamrater genom förvaltare Malmborgs anvisning tillfälle att iaktta ett ännu större fiske, i vilket bortåt tusen skrakar deltog... [---]” (Bertil Walldén 1955, s. 250).

1967         ”Ca 3000 ex. iakttogs i sjön Glåpen, Surahammar, i slutet av oktober (Harald Wedérus).” (Hans Avelin 1969).

1971         1 500 ex. Glåpen i Sura 1.11 (Lars Lindell 1972e; Bertil Eriksson 1972).

1972/73    1 000 ex. Granfjärden i Ängsö 10.12, 3 000 ex. 6.1 och 2 000 ex. 14.1 (Leif Carlsson, opubl.).

1973         1 000 ex. Väringen i Ervalla/Näsby 7.11 (Västmanlands rapportkommitté).

1975         1 000 ex. Oppäsen i Fellingsbro 16.11 (Lars Lindell 1976d).

1975         1 000 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 22.11 (Lars Lindell 1976d).

1976         1 000 ex. Granfjärden i Kärrbo/Ängsö 1.1 (Lars Lindell 1976c).

1983         2 000 ex. Hjälmaren i Arboga 1.1 (FiV 15:82).

Uppträdandet av stora (minst 1 000 ex.) höstansamlingar synes ha minskat under de senaste decennierna, i vart fall i Mälaren. Andra sjöar som någon gång före år 2000 har hyst minst 1 000 ex. på hösten är följande (med årtal inom parentes):

·         Glåpen i Sura (1992)

·         Oppäsen i Fellingsbro (1992)

·         Väringen i Ervalla/Näsby (1992-1994, 1997)

De allra största (minst 3 000 ex.) höstansamlingarna före år 2000:

1976      4 000 ex. Galten i Kungs Barkarö 14.11 (MVOF 8:72).

1977      3 000 ex. Holmaviken i Västerås-Barkarö 12.11 (MVOF 9:43).

1983      3 000 ex. Hjälmaren i Arboga 29.11 och 1.12 (Bo Eriksson, opubl.).

1992      3 000 ex. Oppäsen i Fellingsbro 17.12 (FiV 24:95).

1995      3 000 ex. Hjälmaren vid Ålhammarsudden i Arboga 1.12 (FiV 27:117).

En större (minst 750 ex.) våransamling före år 2000:

1979      950 ex. Galten i Kungs Barkarö 16.4 (Arne Eklöw, opubl.).

Sedan 1950-talet ansågs att rastande storskrakar i Glåpen i Sura hade minskat till förmån för den näraliggande Sörsjön (Bertil Eriksson 1972; Arne Persson 1972).

Vinterfynd, dvs. fynd under månaderna december till februari, är kända sedan åtminstone 1950-talet. I samband med flera milda vintrar ökade antalet vinterfynd markant under 1970-talets första hälft.

Antal vinterfynd (december till februari) före 1976.

Ytterligare vinterfynd före 1976:

1958         ”...5 ex. i Arbogaån [Fellingsbro] 2.2. 58 (Roger Gyllin).” (Roger Gyllin & Kent Larsson 1969).

1969/70    ”Storskrak... ...har övervintrat. Nästan enbart honor [Fagersta i Västanfors].” (Anonym 1970d).

1972/73    ”…storskrak övervintrade… [Ramnäs]” (Sören Larsson 1973).

1975/76    ”...storskrake har övervintrat i Köpings hamn (6-8 ex), samt setts tillfälligt i Kolbäcksån och Mälaren.” (Lars Lindell 1976c).

Vid Gnien i Ramnäs inräknades sammanlagt 200 storskrakar på vårsträcket 1975 och 202 ex. på höststräcket samma år (Sören Larsson 1975b).

En adult hona som ringmärktes på Lilla Aggarön i Kärrbo den 21 april 1935, kontrollerades häckande på samma lokal på dagen ett år senare, dvs. den 21 april 1936 (GNMÅ 1937:130).

Flyttning och övervintring

Storskraken flyttar huvudsakligen från mitten av oktober till slutet av november då de kan rasta i stora antal i vissa sjöar. Vintrar med sen isläggning kan stora ansamlingar ses även in i januari, varav den största (minst 1 000 ex.) under perioden 2000-2022 är följande:

2005      1 800 ex. Grisfjärden i Ängsö 12.1 (FiV 37:101).

Lokaler med fynd av minst 1 000 ex. höstarna 2000-2023.

Uppträdandet av stora (minst 1 000 ex.) höstansamlingar synes ha minskat under de senaste decennierna, i vart fall i Mälaren. Andra sjöar som någon gång under perioden 2000-2023 har hyst minst 1 000 ex. på hösten är följande (med årtal inom parentes):

·         Glåpen i Sura (2000)

·         Västlandasjön i Kolsva/Medåker/Västra Skedvi (2001, 2003, 2005, 2007, 2010, 2019, 2020)

·         Oppäsen i Fellingsbro (2006)

·         Väringen i Ervalla/Näsby (2003)

Inga riktigt stora (minst 3 000 ex.) höstansamlingar har rapporterats under perioden 2000-2023.

Vårflyttningen inleds så snart väder och isförhållanden medger, ofta redan i februari, och kulminerar under april månad.

Antal individer 2000-2023, fördelade veckovis.

Den största (minst 750 ex.) våransamlingen under perioden 2000-2023:

2005      800 ex. Galten vid Borgåsund i Kolbäck/Rytterne 16.4 (FiV 37:101).

Mediandatum för första och sista höstobservation av minst 50 ex. under perioden 1976-2023 är den 13 oktober respektive den 13 december. Mediandatum för första och sista vårobservation av minst 50 ex. under samma period är den 31 mars respektive den 22 april.

Ibland rapporteras höga dagssummor av sträckande fåglar och de högsta (minst 500 ex.) är följande:

2005      800 str. (S) Östersjön i Sura 21.11 (FiV 37:101).

2005      550 str. (S) Kungsudden i Kungs Barkarö 21.11 (FiV 37:101).

2008      931 str. (V) Kvicksund i Rytterne 1.11 (FiV 40:55).

2014      1 189 str. (SV) Gnien i Ramnäs 5.11 (FiV 46[2-3]:29).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen M. m. merganser.

Senast uppdaterad 2024-02-02