Nötskrika Garrulus glandarius (Linné 1758)
Utbredning
Nötskrikan häckar allmänt i barr- och blandskog, gärna med inslag av ek, i hela Västmanland. Luckorna i utbredningskartan nedan beror sannolikt på bristande rapportering.
Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) 2012-2022.
Numerär
Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 12 000 par, vilket motsvarar en genomsnittlig täthet av drygt 2 par/km² skogsmark. Detta kan möjligen förefalla lågt med tanke på de högre tätheter som har uppmätts på flera håll i Mälarområdet, se nedan under Historik. Merparten av landskapets skogsmark är dock mindre produktiv och hyser sannolikt i genomsnitt avsevärt lägre tätheter, men inventeringsdata saknas därifrån. Siffran 12 000 par får därför accepteras.
Efter några års ökning av antalet rutor (1x1 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) inträffade ett trendbrott 2016 och som höll i sig några år.
Historik
Johan Fischerström (1785) nämner nötskrikan i sin beskrivning av Mälaren: ”Nötskrikan eller Ållonskrikan (Corv. Glandarius), som fräter nästan alt hvad den öfverkommer, på åkrar, i trägårdar. I fogelbon, i donor, och som, då han om vinteren nalkas husen bebådar en skarp köld”.
I Örebro län var nötskrikan ”…allmän hela året om.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 13), inklusive i Hällefors: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 94). Av en utbredningskarta, presenterad av L. A. Jägerskiöld (1919), torde framgå att nötskrikan förekom i hela Västmanland före 1800-talets mitt (en markering i nordvästra Västmanland med betydelsen ”före 1858”).
P. A. Timm (1868) roade sig med att anrätta och avsmaka diverse vilda djur och fann bl.a. att ”ekorre, nötskrika och lafskrika till smaken äro bra, de senare liknande kramsfogel, är en mera allmän erfarenhet.”. I övrigt från 1800-talet nämns nötskrikan i förbigående av såväl Adr. Giöbel (1888) från Hällefors som Carl Kjellin (1902) från Karbenning.
Den enda uppgiften från 1900-talets början är att ”Nötskrika förekommer rätt allmänt här kring Västerås.” (V.N.F. 1925-04-26, § 10). Allmän förekomst i landskapet omvittnades också på 1940- och 1950-talen: ”Nötskrikan är utan tvekan skogens allmännaste fågel.” (Anonym 1947); ”…och skogarnas ligapojke, nötskrikan, finns snart sagt överallt.” (Olof Knöppel 1951). Att nötskrikan var illa sedd, åtminstone i vissa kretsar, vittnar också följande om: ”En episod, som dock går utanpå allt annat och som vittnar om nötskrikans tilltagsenhet och fräckhet, berättades mig härom året av en skogvaktare från Hellefors. Han omtalar hur en nötskrika, då han en vår höll vakt vid ett duvhöksbo för att få skjuta hannen – honan var redan skjuten – upprepade gånger sågs besöka boet. Då duvhöksäggen senare skulle tagas ned, visade det sig, att nötskrikan redan hunnit hacka sönder dem” (Olof Knöppel 1941).
I Lundby socken var nötskrikan allmänt häckande 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954) och vid Norsa i Munktorp betecknades den kort och gott som ”allmän” (Arne Eklöw 1970). Birgitta Öhlin & Stig Hellgren (1953) rapporterade att nötskrikan ”...synes ha ökat i Syd- och Mellansverige, främst i... ...Västmanland.”.
Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.
Med ledning av resultat från inventeringar av öar med naturskog i Mälaren 1979-1981 bedömde Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson (1982) att ett par nötskrika behöver 15-25 hektar skog, dvs. motsvarande en täthet av 4-7 par/km² skogsmark.
En noggrann inventering av öarna Gräggen och Stora Jungfrun i mälarfjärden Blacken i Rytterne, båda cirka 12 hektar stora, visade att nötskrikan inte förekom där, antagligen beroende på för liten areal skogsmark (Thomas Skoglund 1981). Ängsö socken inventerades 1983-1984 och de minsta öarna med förekomst av nötskrika var Gisselholmen (31 hektar) respektive Tallskären (11 hektar) (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985), motsvarande en täthet av 3-9 par/km² skogsmark. Henrik Andrén (1984) anger en täthet av 2-3 par/km² vid Grimsö i Ramsberg.
Punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 visade rätt stora variationer mellan år, men ingen tydlig långsiktig tendens (Thomas Pettersson, opubl.).
En annorlunda boplats rapporterades av John Bernström (1941): ”...den 11 maj 1938 gick jag på krönet av den väldiga södra stenvallen i Sorby borg, en fornborg i Rytterne s:n, Västmanland, då en nötskrika flög ut under en större flat sten alldeles vid mina fötter. ...upptäckte jag mellan blocken ett bo med 6 ägg. [---] Följande dag, den 12 maj, innehöll boet ännu ett ägg. Sju ungar kläcktes den 29 maj efter 17 dagars ruvning. [---] Den 3 juni voro alla ungarna försvunna ur boet.”. Harald Wedérus (1951) rapporterade om en liknande boplats i Sura 1949: ”Den 26 maj upptäcktes vid Olgotsberget ett bo av nötskrika... ...med halvstora ungar. Boet var beläget på en hylla i sluttningen av berget i skydd av en utskjutande sten. Sådana häckningsplatser… …äro antagligen vanligare än man föreställer sig. Runt omkring berget växer tät granskog, varför det säregna valet av boplats icke var någon nödfallsåtgärd.”.
I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns fem skinnlagda nötskrikor (1 ♂, 4 ♀♀) från Västmanland, samtliga från Köping den 16 oktober 1951 (Göran Frisk, in litt.).
Sträckande nötskrikor uppmärksammades veterligen första gången hösten 1972: ”Uppträdde ovanligt talrikt under hösten. Sträckande flockar observerade, t.ex. 25 ex. mot SV 26.9 Asköviken (Thomas Skoglund).” (Lars Lindell 1973e); ”Sträckande flockar observerade under hösten enligt följande: 12 ex mot V 21.9, 5+7+2+11 ex mot SV 26.9 och 5 ex mot S 6.10 [Asköviken].” (Lars Lindell 1973). Därtill kan nämnas från samma höst 50 sträckande (V) vid Fläcksjön i Fläckebo den 19 september (Stefan Björklund, opubl.). Även 1973 rapporterades sträckande nötskrikor: ”Vårsträck av arten är tidigare ej rapporterat från Vstm, dock noterades 24.4-6.5 sammanlagt 35 sträckande ex. vid Asköviken (Lars Lindell). Under sept.-okt. sågs på samma lokal upp till 33 ex. på sträck (Hans-Olof Hellkvist m.fl.).” (Lars Lindell 1974f). Övriga uppgifter om sträck före 1976:
1974 6 str. Kvarntorpet i Västerås-Barkarö 19.10 (Thomas Pettersson, opubl.).
1974 4 str. (S) Kvarntorpet 23.11 (Thomas Pettersson, opubl.).
1975 15 str. (SV) Fläcksjön i Fläckebo 19.9 (Kalle Källebrink, opubl.).
1975 17 str. (SV) Fläckebo 20.9 (Kalle Källebrink, opubl.).
Vid Gnien i Ramnäs summerades sammanlagt 102 sträckande nötskrikor hösten 1975 (Sören Larsson 1975b).
Årsvis fördelning av nötskrikor som har rapporterats som sträckande 1976-1999.
De högsta (minst 100 ex.) dagssummorna av sträckande nötskrikor under perioden 1976-1999:
1977 167 str. (V) Trådarön i Irsta 18.9 (Thomas Pettersson, opubl.).
1977 103 str. Fläcksjön i Fläckebo 19.9 (Kalle Källebrink m.fl., opubl.).
1977 1 462 str. Fläcksjön 24.9 (Kalle Källebrink m.fl., opubl.).
1977 236 str. Gnien i Ramnäs 25.9 (Sören Larsson, opubl.).
1999 150 str. Lisjöviken i Sura 2.10 (FiV 31:135).
Vid en veckovis inventering vid Asköviken i Västerås-Barkarö vintern 1975/76 noterades nötskrikor vid samtliga tretton inventeringstillfällen, som mest 22 ex. den 29 november (Lars Lindell 1976).
I ett 3,4 km² stort barrskogsområde vid Grimsö i Ramsberg befanns tätheten av nötskrika hösten (oktober-december) 1977 vara cirka 16 fåglar per kvadratkilometer (Arne Lundberg m.fl. 1980).
Flyttning och övervintring
Nötskrikan är en i huvudsak stannfågel, men vissa höstar noteras flyttningsrörelser. Ibland är dessa av betydande omfattning och höga dagssummor har noterats. Enligt Henrik Andrén (1984) inträffar dessa invasionsartade flyttningar under höstar med brist på ekollon. De allra högsta (minst 100 ex.) dagssummorna 2000-2023:
2007 132 str. (S) Kvicksund i Rytterne 19.9 (FiV 39:105).
2010 119 str. (S) Kvicksund 18.9 (FiV 42[2-3]:52).
Veckovis fördelning av nötskrikor som har rapporterats som sträckande 2000-2023.
Årsvis fördelning av nötskrikor som har rapporterats som sträckande 2000-2023. Ingen sträckande nötskrika rapporterades 2023.
Fem fynd har gjorts i Västmanland av annorstädes i Sverige ringmärkta nötskrikor. Dessa märktes i Närke (2), Södermanland (2) respektive Småland (1).
Övrigt
Henrik Andrén (1989) har presenterat en studie vid Grimsö i Ramsberg av nötskrikans boplatsval.
Rasförhållanden
Arten är företrädd av nominatrasen G. g. glandarius.
Senast uppdaterad 2024-01-31