Pilfink Passer montanus (Linné 1758)

Utbredning

Pilfinken häckar i anslutning till bebyggelse, tämligen allmänt i större delen av landskapet men mindre allmänt i Bergslagen.

Rutor (5x5 km) med fynd av pilfink, oavsett årstid, 2012-2022.

Numerär

Inventeringsdata saknas från Västmanland, men Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 15 000 par. Figuren nedan indikerar ett rätt stabilt bestånd över tid.

Historik

Det kan noteras att Johan Fischerström (1785) inte nämner pilfinken alls i sin beskrivning av Mälaren, vilket skulle kunna tyda på att den inte förekom där vid den tiden.

I mitten av 1800-talet beskrevs både gråsparven och pilfinken som ”båda högst talrika” i Örebro län (Carl Rudolf Sundström 1868) och i Hällefors var den allmänt förekommande: ”Hellefors (A. Giöbel). Allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 78). I Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar finns en pilfink: ”♂ Tillberga. 1875.” (nr. C 116).

Från 1920-talet föreligger blott följande noteringar, i lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv: ”Wästerås enl O. M. Floderus; Wästerås. Talrikt förekommande i flock höstetid å stutbackarna å Johanisbergs egendom enl. R. Tenow”.

I Lundby socken var pilfinken ”häckande, allmän” under perioden 1945-1953 (Sven-Olof Andersson 1954). Till skillnad från gråsparven ansågs pilfinken i slutet av 1960-talet öka i antal: ”Ökar” (Ingvar Granqvist 1970b). Därtill noterades sträckrörelser år 1969, något som har få motstycken i senare tid: ”Tycks sträcka söderut genom norra delen av Kolbäcksdalen (Fagersta-Ramnäs) på hösten, då flockar på 20, 30, 60, 60, 65 och 100 noterats i sept.-okt. (Göran Cederwall, Ingvar Granqvist m fl). 1968 noterades en flock på drygt 200 ex i virsbotrakten [Ramnäs].” (Ingvar Granqvist 1970b).

Rutor (5x5 km) med fynd av pilfink under häckningstid 1974-1984.

Vid en heltäckande inventering av Ängsö socken 1983-1984 fanns pilfink endast på de två största öarna, Ängsön och Långholmen, de enda öarna med pågående jordbruksdrift (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985).

Enligt Leif Lejdelin (1984) hade arten i Västanfors och Västervåla ”under de två senaste decennierna ökat påfallande och är numer en allmän häckfågel i tätortsmiljö”.

Under en månadslång vistelse vid Finnåker i Fellingsbro, 9 februari – 9 mars 1970 sågs ”50 ex minst” (Anonym 1970k). Från Norsa i Munktorp rapporterade Arne Eklöw (1970) att pilfinken ”Uppträder tidvis i talrika flockar på näringssök vid oljehamnen och annorstädes.”.

Vid Gnien i Ramnäs registrerades sammanlagt 36 pilfinkar på höststräcket 1975, men ingen alls på våren samma år (Sören Larsson 1975b).

Vid Asköviken i Västerås-Barkarö noterades pilfink vid fem av sammanlagt tretton inventeringstillfällen vintern 1975/76, som mest 20 ex. den 29 november (Lars Lindell 1976).

Under perioden 1976-1999 föreligger sammanlagt 14 rapporter om sträckande pilfinkar, varav 12 från Fläckebo höstarna 1976-1977 (Kalle Källebrink m.fl., opubl.). De högsta (minst 50 ex.) dagssummorna av sträckande pilfinkar 1976-1999:

1976      87 str. (S) Notudden i Fläckebo 9.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

1977      53 str. Notudden 12.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

Flyttning och övervintring

Pilfinken är huvudsakligen stannfågel och flyttningsrörelser noteras mycket sällan. Under perioden 2000-2023 föreligger endast två rapporter om sträckande pilfinkar: 4 str. Brattfors i Västra Skedvi den 15 januari (!) 2005 (Thomas Smedberg, opubl.); 3 str. (S) Lövåsen i Kila den 17 oktober 2023 (Västmanlands rapportkommitté).

Större ansamlingar av stationära pilfinkar rapporteras emellanåt och de största (minst 200 ex.) är följande:

2005      202 ex. Askö i Västerås-Barkarö 1.10 (Adam Sterno & Magdalena Grudzinska-Sterno, opubl.).

2013      200 ex. Eneberga, Lundby, i Västerås 24.7 (Henry Hedlund, opubl.).

Två återfynd av i Västmanland ringmärkta pilfinkar har gjorts, båda mycket nära (<10 km) märkplatsen (RC, in litt.).

Övrigt

Hybrider mellan pilfink och gråsparv Passer montanus x domesticus har rapporterats vid fyra tillfällen. Visserligen på samma lokal, men rapportören bedömer att det handlar om två olika individer. Fynden har granskats och godkänts av Västmanlands rapportkommitté.

2017      1 ♂ Södra Ås i Nora 28.1-5.2 (Anders Carlberg, opubl.).

2018      1 ad. ♂ Södra Ås 13.3-4.4 (Anders Carlberg, opubl.).

2019      1 ♂ Södra Ås 13.1, 18.1 samt 8.3 (FiV 51[2-3]: 65; VF Suppl. 60:174-175).

2020      1 ad. Södra Ås 6.3 (FiV 52[2-3]:75).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen P. m. montanus.

Senast uppdaterad 2024-06-05