Rödvingetrast Turdus iliacus Linné 1766

Utbredning

Rödvingetrasten häckar tämligen allmänt i skogsmark i hela Västmanland. Den förekommer i alla typer av skogsmiljöer, men tycks föredra frisk skog med tät undervegetation, t.ex. strandskog (Anders R. Arnell 1985).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (16.5-31.7) 2012-2022.

Numerär

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 25 000 par, en siffra som jag i brist på andra uppgifter får godta. Minskningen i figuren nedan av antalet rutor (1x1 km) med fynd under häckningstid är statistiskt signifikant (r_s=-0,593, P<0,05).

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner rödvingetrasten i sin beskrivning av Mälaren, men utan närmare uppgifter: ”Talltrasten eller Rödvingen (T. iliacus) Norska Näktergalen, som från de högsta skogstopparne sjunger så angenämt om våren, och i Österbotten hela natten”.

Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 9) förekom rödvingetrasten i Örebro län ”...i långt mindre antal [än taltrast]; en och annan qvarstannar under vintern.”. I Hällefors ansågs den ett par decennier senare dock vara tämligen allmän: ”Hellefors (A. Giöbel). Ziemlich allgemein.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 24). Där noterades också 1887 års första iakttagelse: ”Hellefors (A. Giöbel). Kam den 24. April.” (Carl Rudolf Sundström 1892, s. 9).

Ännu under 1900-talets första decennier synes häckningsförekomsten vara i hög grad inskränkt till landskapets nordligare delar. Följande häckningsuppgifter är kända från 1900-talets första hälft:

1921      ”Rödvingetrasten häckade somm. 1921 vid Siggebohyttan i Linde sn.” (ur brev den 10 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus). ”Häckande i Lindesbergs skn 1921;” (Matts Floderus 1925).

1922      ”Häckade år 1922 vid Björnfors [Bjurfors] skogsskola, Norbergs socken, Västmanlands län.” (Gustaf S. Hjerthén 1928).

1925      ”…åtm. fordom häckande i Västeråstrakten och V. Våla [Västervåla]…” (Matts Floderus 1925).

1925      ”Fullerö [Västerås-Barkarö] ett ♂ ex. skjutet den 21 juni 1925 troligen häckande Gustaf Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv). ”…en rödvingetrast hade av hr G. Nilsson skjutits vid Fullerö d. 21/6 d.å.;…” (V.N.F. 1925-09-11, § 11).

1949      ”Slutligen har rödvingetrasten iakttagits häckande kring sjön Hallaren [Möklinta/Sala] i Uppland och f. ö. där varit den vanligaste trastfågeln.” (V.N.F. 1950-03-06, § 1).

1949      ”...som förut om åren endast observerats under flyttningen, sjöng i år hela våren på ett par ställen [Sura] och har antagligen häckat. Denna art blir mot gränsen till Uppland betydligt vanligare, men är fåtalig i större delen av Västmanland.” (Harald Wedérus 1951).

Däremot finns uppgifter om att rödvingetrasten uppträdde allmänt under flyttningstider:

1923      ”Kanik Lundby. okt. 1923 V.N.F. G. Nilsson” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. C 211).

-1925     ”Köpingst: ses höst ō vinter enl. E Råberg Mycket allmän under höstflyttningen invid Wästerås såsom vid Borgen vid Johannesberg m. fl. ställen enl R. Tenow” (lektor O. M. Floderus kartotek).

1925      ”…allmän under höstflyttningen i Västerås- Köpingstrakten…” (Matts Floderus 1925).

1929      1 ♀ Ulriksberg [?] i Hällefors 16.11 (Naturhistoriska riksmuseets samlingar, Göran Frisk, in litt.).

Ännu på 1950-talet synes rödvingetrasten i stort sett ha saknats som häckande i landskapets sydligaste delar och enligt Gunnar Svärdson & Sigfrid Durango (1950-51, s. 288) häckade rödvingetrasten vid den tiden endast i de ”norra delarna” av Västmanland. Enligt Sven-Olof Andersson (1954) häckade den inte i Lundby socken 1945-1953, utan ”...besöker tillfälligt trakten.” och vid Asköviken i Västerås-Barkarö betecknade Bertil Walldén (1955, s. 255) den som ”årsviss genomflyttare”.

Från Norberg finns flera uppgifter om att rödvingetrasten häckade allmänt där på 1950-talet:

1953      ”I slutet på maj 1953 påträffades här [Rosendal] av Sven Carlson och mig häckande koltrast, björktrast, rödvingetrast (två par)...” (Bengt H. Girell 1958).

1958      ”Rödvingetrasten kan sägas vara en karaktärsfågel för Norbergsbygden. Den häckar tämligen regelbundet på åtskilliga platser inom köpingen och är den trast man mest hör på våren och försommaren.” (Bengt H. Girell 1958).

1958      ”Klackberg, en från botanisk synpunkt känd lokal, är även av intresse för ornitologen. För koltrast, björktrast och rödvingetrast förefaller biotopen med hänsyn till dessa arters förekomst särskilt lämplig.” (Bengt H. Girell 1958).

Dessutom finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns tre skinnlagda rödvingetrastar från Norberg under häckningstid 1959: 1 ♂ 14.5; 1 ♂ + 1 ex. 29.5 (Göran Frisk, in litt.).

I Fellingsbro [Arbogaån mellan Dysjön och Sjömosjön] ansågs den ha minskat i mitten av 1950-talet: ”Har gått tillbaka i den största utsträckningen av de fem, i trakten häckande trastarterna. Prognoserna om en sydlig förskjutning av häckningsområdet på grund av den sena våren infriades uppenbarligen ej, och häckning har endast förekommit sporadiskt.” (Åke Ulander 1958).

Vid Väringen i Ervalla/Näsby var den dock vanligt förekommande under samma tid: ”Rödvingetrastarna sjunger så mångstämmigt att man tror sig gå i norrländska nejder.” (Erik Sjöstedt 1958).; ”Rödvingetrasten hör till Väringetraktens häckfåglar och befinner sig här i utkanten av sitt svenska utbredningsområde. En ruvande fågel trycker sig djupt ned i boskålen. Foto: B. Zachrisson [bildtext].” (Erik Sjöstedt 1958).

Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 1728) noterade att ”...den sammanhängande sydgränsen går över... ...Värmland, Närke, Västmanland och Uppland.”.

Under 1960-talet synes expansionen söderut ha nått även landskapets sydligaste delar. Arne Eklöw (1970) anförde t.ex. att rödvingetrasten vid Norsa i Munktorp var den ”Allmänt häckande.”. Vid Asköviken i Västerås-Barkarö konstaterades häckning genom tre nyss flygga årsungar den 19 juli 1964 (Göran Andersson, opubl.) och från Västerås rapporterades ett bofynd: ”Ingvar Granqvist: Anundshög; rödvinge med 5 ägg...” (V.N.F. 1965-11-08).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

I Västanfors och Västervåla var rödvingetrasten i början av 1980-talet en ”...allmän häckfågel” (Leif Lejdelin 1984).

Vid en inventering av naturskogsklädda öar i Mälaren 1979-1981, fanns rödvingetrast häckande på öar ned till en areal av 11 hektar (Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson 1982), motsvarande 9 par/km². Vid en heltäckande inventering 1983-1984 av Ängsö socken var Tallskären med sina 11 hektar den minsta ön med häckande rödvingetrast (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). Artens arealkrav kan dock vara betydligt högre än runt 10 hektar. Vid en noggrann inventering år 1981 av öarna Gräggen och Stora Jungfrun i mälarfjärden Blacken i Rytterne, båda knappt 12 hektar, saknades rödvingetrasten helt (Thomas Skoglund 1981).

Punkttaxeringar vid Asköviken 1992-2000 gav vid handen en vikande trend som är statistiskt nästan signifikant (r_s=-0,761, P<0,10; Thomas Pettersson, opubl.).

Vid Gnien i Ramnäs summerades 76 rödvingetrastar på vårsträcket 1975 och 1 735 ex. på hösten samma år (Sören Larsson 1975b).

Större (minst 100 ex.) ansamlingar och sträcksummor före 1976:

1953      125 r. Asköviken i Västerås-Barkarö 19.10 (Bo Kumlin, opubl.).

1972      100 r. Norra Björnö i Västerås 15.10 (Göran Andersson, opubl.).

1973      600 ex. Kvarntorpet i Västerås-Barkarö 13.10 (Thomas Pettersson, opubl.).

1975      200 str. Asköviken 11.10 (Kjell-Olof Hedlund, opubl.).

Större (minst 1 000 ex.) ansamlingar och dagssummor av sträckande före år 2000:

1988      10 000 str. (SV) Ängsö 21.10 (Martin Green, opubl.).

Vinterfynd (1.12-28.2) före 1976:

1868      ”...en och annan qvarstannar under vintern.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 9).

1923      ”Vid Stensborg utanför staden [Västerås] iakttogs i januari detta år tvenne särskilda gånger en rödvingetrast.” (ur brev den 17 april 1923 från Gustaf Nilsson till lektor O. M. Floderus).

1931      ”Rödvingetrast iakttagen inom staden [Västerås] (Hamnesplanaden) på nyåret (jan-febr-(mars)?) av Tenow. Säkerligen stadd på flyttning el. strykning, ehuru även häckande i Vd.” (Bil. B till V.N.F. 1931-11-23).

1957      1 ex. Vasastaden i Västerås 3.2 (Bo Kumlin, opubl.).

1969      ”3 ex Fagersta [Västanfors] 24.12 (Göran Cederwall).” (Ingvar Granqvist 1970b). ”Sena observationer av... ...rödvingetrast 24/12 (Göran Cederwall). ...från norra landskapet.” (Anonym 1970e).

1973      ”Vinterfynd: 1 ex. 5.2 Ramnäs (Bertil Eriksson).” (Lars Lindell 1974f). ”Denna art har tidigare ej iakttagits under vintermånaderna i Ramnäs-trakten. Den 5/2 såg (Bertil Eriksson) 1 ex. vid Gåsvad.” (Sören Larsson 1973).

1975      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 25.1 (Bo Kumlin, opubl.).

1975      1 ex. Fagersta i Västanfors 19.12 (Jan Hellström, opubl.).

Flyttning och övervintring

Rödvingetrasten flyttar huvudsakligen från slutet av september till slutet av oktober och återvänder numera i slutet av mars. Vårflyttningen pågår huvudsakligen under april månad. Mediandatum för årets sista observation under perioden 1976-2023 är den 13 december. Mediandatum för årets första observation, fynd i januari och februari undantagna, under perioden 1976-2023 är den 28 mars.

Veckovis fördelning av antal rödvingetrastar 2000-2023.

Under sträckperioderna noteras emellanåt större ansamlingar och dagssummor av sträckande. De allra högsta (minst 1 000 ex.) noteringarna under perioden 2000-2023:

2004      5 600 str. (V) Storängen i Ängsö 12.10 (FiV 36:149). 

2004      1 100 str. (V) Storängen i Ängsö 13.10 (FiV 36:149).

2009      2 460 str. (S) Snickarberget i Sura 3.10 (FiV 41:106).

2009      6 270 str. (S) Snickarberget i Sura 12.10 (FiV 41:106).

2021      5 690 str. (V) Gnien i Ramnäs 19.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Vinterfynd har gjorts litet drygt varannan vinter, men i starkt varierande antal. Oftast ses enstaka individer, men ibland uppträder de flockvis. Som mest rapporterades 490 individer vintern 2009/10.

Tio (10) återfynd av i Västmanland ringmärkta rödvingetrastar föreligger, åtta av dem som boungar, de andra två som flygga årsungar. Dessa fördelar sig på månad och område enligt tabell:

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen T. i. iliacus.

Senast uppdaterad 2024-06-04