Rosenfink Carpodacus erythrinus (Pallas 1770)

Utbredning

Rosenfinken häckar i buskmarker och lövskog, ofta av igenväxningskaraktär på frisk eller fuktig mark. Den förekommer över i stort sett hela landskapet. Den tycks dock i stort sett saknas i de största jordbruksslätterna i södra och östra Västmanland. Utbredningsområdet tycks på senare tid ha krympt och med en allt glesare förekomst i hela landskapet.

Rutor (5x5 km) med fynd av rosenfink under häckningstid (16.5-31.7) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Under perioden 2012-2022 rapporterades rosenfink från sammanlagt 282 rutor (1x1 km). En del av rutorna kan förstås hysa flera par, men med tanke på en sentida minskning, rentav en halvering av beståndets storlek det senaste decenniet, bedömer jag att landskapets population för närvarande uppgår till högst 100 par. Ulf Ottossons m.fl. (2012) beräkning landade på 400 par.

Historik

Det allra första fyndet av rosenfink i Västmanland gjordes vid Frövi i Näsby den 8 juni 1958 och gällde en sjungande ettårig hanne: ”Den 8.6. hördes en ung hane sjunga i en lövdunge vid stranden av sjön Väringen inom Frövi köping. Det var kl. 09.00 och fågeln flyttade sig efter en halvtimme till ett par andra dungar i närheten. På mycket nära håll kunde man i kikaren se att det rosa inslaget endast fanns som en svag antydan. Fågelns benägenhet att byta sångplats tydde på att det var en ensam hane. Den lät ej heller höra sig senare. Gudrun och Åke Ulander” (Gunnar Otterlind 1959). Även landskapets andra fynd gjordes på samma plats: ”Den 23.5.1959 kl. 13.30 noterade jag en sjungande rosenfink i en villaträdgård i Frövi samhälle i Västmanland. Den uppehöll sig en stund på exakt samma lokal som fågeln den 8.6.1958 (VF 18: 54). Under en timme förflyttade den sig ca 800 m i västlig riktning.” (Åke Ulander 1960).

Etableringen gick dock till en början trögt och det tredje fyndet lät vänta på sig ytterligare fyra år, då en hanne hördes sjunga vid Norsa i Munktorp den 16 juni 1963 (Arne Eklöw 1970). Därefter rapporterades rosenfinken årligen och i stigande antal. Redan i mitten av 1970-talet närmade sig antalet sjungande hannar i landskapet tresiffriga tal och i samband med riksinventeringen 1974 rapporterades 92 hannar, vilket kan jämföras med 7 hannar vid föregående riksinventering år 1969 (Lennart Risberg & Birger Risberg 1975). Rapporterna kom från i stort sett hela landskapet, inklusive Övre Bergslagen, och år 1972 kunde det konstateras att ”Arten rapporteras nu från så gott som alla hörn av landskapet.” (Lars Lindell 1972e).

Lokaler med fynd av rosenfink 1958-1975.

Fynd i Övre Bergslagen före 1976:

1972      1 ex. Röda dammen i Grängesberg 8-10.6 (Kjell Bylin 1975, s. 434).

1973      1 ex. Orrleken i Grängesberg 11.6 (Kjell Bylin 1975, s. 434).

1974      1 sj. Hjulsjön i Hjulsjö 25.5 (Västmanlands rapportkommitté).

Den första säkerställda häckningen rapporterades från Hässlö i Västerås, där ett par sågs med två nyligen flygga ungar den 3 juli 1971: ”Då jag den 8 juni ryckte in till min värnpliktstjänstgöring på F 1 i Västerås hörde jag redan andra dagen en sjungande rosenfink på F 1. Den 11 juni hade jag ett par rosenfink på ett annat ställe i ett ganska fint lövskogsområde. Den utfärgade hannen hade bomaterial i näbben. Jag försökte sedan flera gånger hitta bo men lyckades inte. Bara hannen sågs vid dessa tillfällen och uppträdde alltid oroligt Den 3 juli lyckades jag få se rosenfinkparet med 2 just utflugna ungar. Av vad jag kan finna i litteraturen så är det första gången rosenfink häckar i Västmanland.” (Bill Douhan 1971; Lars Lindell 1972e).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Lokalt har kraftiga nedgångar under 1990-talet kunnat konstateras, till exempel vid Asköviken i Västerås-Barkarö, där i storleksordningen 10-15 revir karterades årligen under perioden 1985-1991, men där förekomsten var i stort sett utgången vid millennieskiftet.

Flyttning och övervintring

Rosenfinken flyttar bort huvudsakligen i augusti. Mediandatum för sista observerade rosenfink är för perioden 1976-2023 den 14 augusti. Enstaka rosenfinkar kan ses ännu i slutet av augusti och det allra senaste fyndet utgörs av 1 ex. vid Gnien i Ramnäs den 8 september 2014 (Ralf Lundmark, opubl.).

De första rosenfinkarna anländer i regel i mitten av maj. Mediandatum för första fynd är för perioden 1976-2023 den 15 maj. Det allra tidigaste fyndet utgörs av en sjungande fågel vid Rudö i Rytterne den 29 april 2000 (FiV 32:98).

Två ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är kända:

·         En adult ♂ som ringmärktes vid Finnåker i Fellingsbro 7.8 1987, kontrollerades på Lågskär i Östersjön söder om Åland 19.5 1988 (RC/Å 1988:3:82).

·         En årsunge som märktes vid Snäckviken i Södermanland 5.8 1988, kontrollerades vid Finnåker 16.7 1989 (RC/Å 1989:126).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen C. e. erythrinus.

Senast uppdaterad 2024-03-20