Stenknäck Coccothraustes coccothraustes (Linné 1758)

Utbredning

Stenknäcken häckar i löv- och blandskog samt i parker och trädgårdar. Den förekommer tämligen allmänt i Mälarområdet, sparsamt i Skogslåglandet samt mer lokalt i Bergslagen. Förekomsten i de två senare naturgeografiska områdena är förekomsten i hög grad knuten till tätorter där tillgången på bärande träd är större än i omgivande landskap. Arten har under de senaste decennierna expanderat sitt utbredningsområde från att på 1970-talet ha förekommit i stort sett enbart i Mälarområdet.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Med tanke på stenknäckens krav på häckningsbiotop och att den är både fläckvis och sparsamt förekommande är det svårt att beräkna beståndsstorleken i landskapet. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har dock beräknat det västmanländska beståndet till 250 par. Under perioden 2012-2022 har stenknäcken påträffats under häckningstid (1.5-31.7) i sammanlagt 352 rutor (1x1 km). Mot bakgrund av dels den siffran, dels de höga tätheter som uppmätts i Mälarområdet på 1980-talet, föreslår jag 500 par som en aktuell siffra.

Historik

Det kan noteras att stenknäcken inte alls nämns av vare sig Johan Fischerström (1785) i sin beskrivning av Mälaren eller av Carl Rudolf Sundström (1868) i sin översikt av vertebratfaunan i Örebro län. Den nämns första gången av Carl Jacob Sundevall (1856-62, s. 25): ”Denne fogeln finnes sparsamt, här och där i Sveriges södra hälft, från Skåne till Värmland, Dalarne och Vestmanland.”. I övrigt från 1800-talet är endast följande två uppgifter kända: ”...flere gånger är sedd och skjuten vid... ...Westerås...” (Carl Agardh Westerlund 1878-1905, I, s. 86); ”Skjuten vid... ...Westerås...” (August Carlson 1894, s. 81).

Även från 1900-talets första decennier är uppgifterna sparsamma, men antyder ändå en viss förekomst i landskapets södra delar:

1911         ”Bland fåglar, hvilkas hufvudsakliga utbredning faller inom ekregionen, kunna anföras… …stenknäcken...” (A. Kempe 1911).

1911-26   ”I Sverige finnes han, ehuru sällsynt, här och där från Skåne till Värmland, Närke, Västmanland och Uppland...” (L. A. Jägerskiöld & Gustaf Kolthoff 1911-26).

1924         ”Stundom iakttagen, såsom i Barkarö 1924 12/10.” (Matts Floderus 1925). ”Stenknäck och svärta hade observerats vid Fullerö hösten 1924 av O. Cronstedt.” (V.N.F. 1924-11-01, § 4).

Ännu under 1940- och 1950-talen ansågs stenknäcken uppenbarligen så sparsamt förekommande att åtminstone vissa iakttagelser förtjänade att publiceras. Exempelvis studerade John Bernström stenknäckar vid Tidö i Rytterne: ”Den 25.4. 1944 observerade jag vid Tidö, Rytterne socken, Västmanland, under ungefär en timmes tid en hane av stenknäck... ...sökte föda i ett hagtornsbuskage. [---] Dagen efter... ...såg jag på samma plats en flock, minst 11 individer, av denna art. Åtminstone fem av dem voro honor. [---] Uppträdandet av så många individer av denna art i Västmanland vid denna tid på året tyder på att man kan vänta sig att finna häckande stenknäckar åtskilligt nordligare än vad som hittills blivit med säkerhet konstaterat.” (John Bernström 1944).

Västmanlands första kända säkerställda häckning lät emellertid vänta på sig till år 1947: ”Den 13.6.1947 observerades vid Gångholmen, Västerås-Barkarö, två stycken stenknäckar... ...som oroligt flögo omkring bland trädkronorna. Efter en stund upptäcktes deras bo i en grenklyka av en alm c:a 3½ m över marken. [---] Dagen efter, den 14.6, undersöktes boet och befanns innehålla 5 ägg. Den 26.6 voro fyra ägg kläckta. Det femte var ett rötägg. De fyra vitulliga ungarna ringmärktes. Den 30.6 voro två ungar utflugna.” (Lennart Lundin 1948b). Bertil Walldén (1955) anförde att detta var ”sannolikt den nordligaste kända häckningen i Sverige”.

Ett par notiser bekräftar det sparsamma uppträdandet under 1950-talet:

1950         ”...besöker tillfälligt trakten (1950) [Lundby socken].” (Sven-Olof Andersson 1954). ”...sågs i två ex. vid Johannisberg, V Västerås, den 7.4.1950. De höllo till högt uppe i ekar.” (Sven-Olof Andersson & Helge Kjellström 1953e).

1955         Tillfälligt anträffad vid Asköviken (Bertil Walldén 1955).

1958         ”Näktergal, gräshoppsångare, blåhake, lappsparv, stenknäck, mindre kärrhök, snatterand, dvärgbeckasin och svarthalsad dopping är ännu några förnämiteter, som längre eller kortare tid gästat viken [Asköviken i Västerås-Barkarö].” (Hans Avelin 1958).

Den samlade bilden tycktes dock saknas. Sten-Bertil Fredriksson (1950) rapporterade till exempel en ansamling på 20 individer den 2 april 1950 vid Johannisberg i Västerås, vilket kan jämföras med nyssnämnda rapport därifrån vid samma tid: ”Under en exkursion den 2 april i år träffade jag på en flock stenknäck (Coccothraustes coccothraustes), i en ekbacke vid Johannisbergs gård strax söder om Västerås, över tjugo till antalet. Sedan dess ha de observerats på samma plats, och när detta skrives [1950-05-20] finnas åtminstone två par kvar, varför man kan hoppas, att häckning har skett eller kommer att ske.” (Sten-Bertil Fredriksson 1950); ”Stud. Fredriksson hade påträffat en flock på 20 stenknäckar vid Johannisberg. Eftersom några fåglar funnits kvar så sent som i slutet på juli, var häckning sannolik.” (V.N.F. 1950-10-16, § 2).

Övriga uppgifter från 1950- och 1960-talen som avser, eller kan antas avse, häckningsförekomst:

1953         ”…och 1953 konstaterades häckning vid Fullerö [Västerås-Barkarö] (E. Björklund)” (Bertil Walldén 1955).

1953         2 ex. Djuphamnen i Västerås 19.5 (Bo Kumlin, opubl.).

1955         ”Varje år sedan dess har fågeln iakttagits på denna plats [Johannisberg i Västerås], utan att man lyckats påvisa häckning (B. och R. Kumlin; J. Wahlstedt). Misstankar om sådan har också föranletts av observationer vid Askö och Tidö.” (Bertil Walldén 1955).

1955         ”Ängsön den 17.7.1955” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956).

1958         ”Sydliga arter, som ha sin normala nordgräns inom landskapet, äro stenknäck...”; ”Stenknäcken, som ofta iakttages, har vid åtminstone två tillfällen bevisligen häckat utanför Västerås (L. Lundin 1948; E. Björklund 1953).” (Bengt H. Girell 1958).

1958         ”Ungfågel av stenknäck. Arten är sällsynt i Västmanland, där den dock har häckat, varpå bilden utgör ett bevis. Boet fanns i en körsbärsrik lund strax intill Asköviken. Foto: H. Avelin [bildtext].” (Hans Avelin 1958).

1958         ”I Köpingsområdet kan man tillfälligtvis möta fåglar som ha en mer sydlig utbredning, t. ex. stenknäck.” (Erik Strandell 1958).

1957-61   ”I Västeråstrakten har arten uppträtt under årets alla månader. De flesta observationerna har gjorts i mars-maj. Den 22.3.1959 sågs fem ex. vid Asköviken (Leif Eriksson, Patrik Fredriksson, Hans-Olof Hellkvist, Rickard Lager, Jan Virking).” (Hans Avelin m.fl. 1962).

1959         ”Under år 1959 observerade vi arten vid åtskilliga tillfällen. Den första iakttagelsen skedde den 24.3. En flock på 11 ex. påträffades frenetiskt sjungande i ett alträdsbestånd vid Asköviken. Vid efterföljande observationer sågs arten uppträda i par. Sista obsen gjordes den 7.6. Enligt uppgift skall en flygg kull ha iakttagits i samma trakt. (Jfr VF 21 (1962): 318).” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1963).

1959         1 ex. Nora 10-11.7 (Lisbeth Uhr, in litt.).

1959-63   ”...häckar... ...sporadiskt i Mälardalen (Södermanland-Västmanland-Uppland), t. ex. 1947 på Gångholmen, Västerås-Barkarö (L. Lundin 1948)...” (Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 2028).

1962         ”Vid Björnön [Västerås] har följande observationer gjorts... ...20/5 Stenknäck och bivråk...” (Lennart Ståhle 1962).

1961-63   ”Häckning konstaterad 1962, 1963 (S.J C.S). Hösten 1962 observerades cirka 25 ex. vid Askö [Västerås-Barkarö] (L.K C.S).” (Christer Svensk m.fl. 1964).

1962-65   ”Årligen förekommande i omgivningen av Asköviken. (Bofynd gjordes den 30.6.1947. Hans Avelin). 13 ex. iakttogs den 24.3.1963 (Leif Eriksson, Hans Olof Hellkvist, Jan Virkning).” (Hans Avelin 1966).

1965         1-7 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 1.5-11.6 (Bo Kumlin m.fl., opubl.).

1965         4 ex. Lövsta i Dingtuna 12.5 (Göran Andersson, opubl.).

1966         ”Ett par häckade på Björnön S Västerås 1966. Boet funnet i en apel den 28.5.1966 (Arne Sjögren).” (Hans Avelin 1968).

1966         1 ex. Sandtorpet i Västerås-Barkarö 19.5 (Göran Andersson & Pär-Olof Danielsson, opubl.).

1966         1 ex. Askö i Västerås-Barkarö 20.5 (Göran Andersson m.fl., opubl.).

1968         ”1 ex Berghamra, Västerås 9-24.5 (Hans Schiölde). Häckade säkerligen i Bråfors, Fagersta [Norberg!], där en familj med ungar sågs och fotograferades i juli (Sture Lindstrand).” (Hans Avelin 1970).

1968         1 ex. Kvarntorpet i Västerås-Barkarö 6.6 (Göran Andersson & Ola Björlin, opubl.).

1969         ”Tycks ej vara sällsynt längs Mälarens stränder. Dessutom iakttagen i Västerfärnebo, Ramnäs och Grönbo, Ramsbergs sn.” (Ingvar Granqvist 1970b).

1963-70   ”Ett ex våren 63, ett ex 22.3.64 [Norsa i Munktorp] samt ett vid Lindöberget [Munktorp] 5.5.70.” (Arne Eklöw 1970).

Under 1970-talets första hälft synes stenknäcken vara ordentligt etablerad som häckande: ”5 häckningar [1974] rapporterade från Mälarregionen. Observeras varje år under häckningstid och är sannolikt årsviss häckare. Förekommer utanför Mälarregionen endast sällsynt.” (Lars Lindell 1975h). Denna bild bekräftades också av projektet Svensk fågelatlas 1974-1984, vars resultat visas på karta nedan.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

I Mälarområdets ädellövskogsmiljöer kunde stenknäcken förekomma i rätt höga tätheter. I samband med inventeringar av öar med naturskog i Mälaren 1979-1981 fann Ingemar Ahlén & Sven G. Nilsson (1982) att stenknäckens arealkrav är cirka 30 hektar per par, motsvarande 3,3 par/km² skogsmark. Vid en noggrann inventering av de naturskogsklädda mälaröarna Gräggen och Stora Jungfrun i Rytterne, båda cirka 12 hektar, år 1981 fanns stenknäcken inte alls (Thomas Skoglund 1981). I Ängsö fanns 1983-1984 sammanlagt 25 par (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985), vilket motsvarar 1,4 par/km² skogsmark. Den minsta ön med förekomst av stenknäck var Granskär (20 hektar) och på barrskogsdominerade öar som Fagerön och Hallingen fanns den inte alls. Vid Asköviken och Tidö (cirka 700 hektar skogsmark) fanns 15 par år 1982 (Thomas Skoglund 1983; Thomas Skoglund 1983b), motsvarande 2,1 par/km² skogsmark. Förekomsten var starkt knuten till lövträdsdominerade delar. I ett område vid Holm i Västerås-Barkarö karterades 10 revir 1986, motsvarande hela 11 par/km² skogsmark (Thomas Pettersson 1992). Denna exceptionellt höga täthet kan förklaras med att 83 % av skogsmarksarealen utgjordes av lövskog och 59 % ädellövskog.

Vinterfynd i Västmanland är kända åtminstone sedan 1950-talet. Bertil Walldén (1955) skriver att ”Denna fågel är i vårt land övervägande sydlig men stryker om vintrarna långt norrut, varför de talrika iakttagelser, som här gjorts under den kalla årstiden, inte är allt för märkliga…”. Följande uppgifter föreligger före 1976:

1953/54    ”Fågeln är redan känd som övervintrare-kringstrykare men förtjänar ändå att omnämnas. Nyårsdagen 1954 iakttogs 1 ex. ad. vid Kvarnberget, N Asköviken... På exakt samma plats uppehöll sig en stenknäck ad. vid två tillfällen i slutet av dec. 1954 (Bo Kumlin m. fl.). Fågeln livnärde sig på alfrö.” (Jens Wahlstedt 1955b). ”Den ovanligt sena hösten var den sannolika orsaken till iakttagelser av stenknäck… …mitt under vintern.” (V.N.F. 1954-04-06, § 1). ”...sågs vid Kvarnberget...” (Bertil Walldén 1955). ”Ett ex. vid Asköviken den 1.1.1954.” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1955).

1953/54    1 ex. Nora 24.2 (Lisbeth Uhr, in litt.).

1954/55    ”På exakt samma plats [Kvarntorpet i Västerås-Barkarö] uppehöll sig en stenknäck ad. vid två tillfällen i slutet av dec. 1954 (Bo Kumlin m. fl.). Fågeln livnärde sig på alfrö.” (Jens Wahlstedt 1955b). ”1 ex., Askö, den 21.12. och 28.12. 1954...” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956).

1963/64    1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 1.12 (Göran Andersson, opubl.).

1964/65    ”Ordf. meddelade att faktor Knut Frändberg, Täppgatan 4 [Västerås], haft stenknäck på sin tomt tre vintrar i följd.” (V.N.F. 1965-03-17, § 2).

1964/65    8 ex. Kvarntorpet i Västerås-Barkarö 3.1 (Göran Andersson & Ola Björlin, opubl.). 2 ex. Kvarntorpet 4.2 (Göran Andersson, opubl.).

1964/65    1 ex. Askö i Västerås-Barkarö 24.1 (Göran Andersson, opubl.).

1964/65    9 ex. Sandtorpet i Västerås-Barkarö 17.2 (Göran Andersson & Ola Björlin, opubl.).

1965/66    ”Arne Persson meddelade att stenknäck och korp under vintern iakttagits i Ramnäs.” (V.N.F. 1966-01-31, § 9).

1965/66    1 ex. Rastholmen, Asköviken, i Västerås-Barkarö 28.2 (Göran Andersson, opubl.).

1967/68    ”Ofta iakttagen i Västerås under vinterhalvåret. Ses årligen vintertid i Arboga.” (Hans Avelin 1970).

1972/73    ”Denna art är sällan sedd i Ramnäs, 1 ex. sågs den 7/2 på Brattheden (Bertil Eriksson).” (Sören Larsson 1973).

1974/75    1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 7.12 (Henry Hirsimäki, opubl.).

1975/76    ”Några stenknäckar har setts i mälarområdet...” (Lars Lindell 1976c).

1975/76    1 ex. Nora 18-21.12 (Lisbeth Uhr, in litt.).

Större (minst 10 ex.) ansamlingar före 1976, månadsvis fördelade på mars (5), april (4) och november (1):

1944      ”Den 25.4. 1944 observerade jag vid Tidö, Rytterne socken, Västmanland, under ungefär en timmes tid en hane av stenknäck... ...sökte föda i ett hagtornsbuskage. [---] Dagen efter... ...såg jag på samma plats en flock, minst 11 individer, av denna art. Åtminstone fem av dem voro honor.” (John Bernström 1944).

1950      ”Under en exkursion den 2 april i år träffade jag på en flock stenknäck (Coccothraustes coccothraustes), i en ekbacke vid Johannisbergs gård strax söder om Västerås, över tjugo till antalet.” (Sten-Bertil Fredriksson 1950); ”Stud. Fredriksson hade påträffat en flock på 20 stenknäckar vid Johannisberg.” (V.N.F. 1950-10-16, § 2).

1959      ”Den första iakttagelsen skedde den 24.3. En flock på 11 ex. påträffades frenetiskt sjungande i ett alträdsbestånd vid Asköviken.” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1963).

1963      13 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 24.3 (Hans Avelin 1966). 15 ex. Rastholmen, Asköviken, 31.3 (Göran Andersson m.fl., opubl.).

1965      21 ex. Kvarntorpet i Västerås-Barkarö 9.3 (Göran Andersson, opubl.).

1965      10 ex. Sandtorpet i Västerås-Barkarö 21.3 (Göran Andersson & Jan Dahlbäck, opubl.).

1965      10 ex. Askö i Västerås-Barkarö 19.4 (Göran Andersson, opubl.).

1967      ”Flock på 26 ex. vid Asköviken den 25.11. (Hans-Olof Hellkvist).” (Hans Avelin 1969).

1975      10 ex. Tornudden, Asköviken, i Västerås-Barkarö 26.4 (Thomas Pettersson, opubl.).

Större (minst 25 ex.) ansamling under perioden 1976-1999:

1996      25 ex. Semla i Västanfors 17-19.3 (Jan Hellström & Leif Lejdelin, opubl.).

Flyttning och övervintring

Stenknäckar ses året om i Västmanland, även om troligen en majoritet av de häckande fåglarna flyttar. Fåglar som har bedömts som sträckande har rapporterats vår såväl som höst, klart mer talrikt under hösten. Vårsträckande fåglar tycks kulminera i april medan höststräcket pågår i huvudsak från mitten av september till mitten av oktober. De högsta (minst 10 ex.) dagssummorna under perioden 2000-2023:

2010      15 str. (S) Kvicksund i Rytterne 18.9 (FiV 42[2-3]:56).

2012      17 str. (SV) Asköviken i Västerås-Barkarö 29.9 (FiV 44[2-3]:58).

2021      12 str. (S) Kvicksund 2.10 (Västmanlands rapportkommitté).

2021      14 str. (S) Kvicksund 9.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Veckovis fördelning av stenknäckar som har rapporterats som sträckande under perioden 2000-2023.

Större (minst 10 ex.) ansamlingar kan uppträda under större delen av året, men med klart högre frekvens i mars, april och september. De största (minst 25 ex.) ansamlingarna under perioden 2000-2023:

2002      25 ex. Hagby i Nora 26.3 (Håkan Lavebratt, opubl.).

2005      34 ex. Ekliden, Skerike, i Västerås 21.2 (FiV 37:146).

2011      47 ex. Arboga 26.9 (FiV 43[2-3]:58).

2012      25 ex. Ullvi backar i Köping 18.9 (FiV 44[2-3]:58).

2015      27 ex. Surahammar i Sura 22.12 (FiV 47[2-3]:61).

2016      42 ex. Fagersta i Västanfors 2.1 (FiV 48[2-3]:65).

2016      27 ex. Hökåsen i Hubbo 13.1 (FiV 48[2-3]:65).

2020      25 ex. Norra Malmaberg i Västerås 17.3 (FiV 52[2-3]:72).

2023      25 ex. Hammarby i Västerås 25.3 (Västmanlands rapportkommitté).

Veckovis fördelning av fynd av ansamlingar (minst 10 ex.) 2000-2023.

Antalet individer vintertid i Västmanland har ökat kraftigt sedan mitten av 1990-talet även om antalen varierar rätt mycket mellan olika vintrar. Vissa vintrar kan den vara särskilt talrik och vintern 2021/22 registrerades rekordmånga stenknäckar.

Det enda kända ringmärkningsåterfyndet med anknytning till Västmanland utgörs av en hona som märktes vid Lyckeby i östra Blekinge den 17 mars 1988, och som återfanns död vid Fullerö i Västerås-Barkarö den 10 maj 1992 (RC/Å 1992:145).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen C. c. coccothraustes.

Senast uppdaterad 2024-03-19