Strömstare Cinclus cinclus (Linné 1758)

Utbredning

Strömstaren häckar vid rinnande vatten, oftast i anslutning till forsmiljöer. Säkerställda häckningar har rapporterats från samtliga naturgeografiska regioner, men förekomsten tycks vara både tätare och mer regelbunden i Bergslagen.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Under perioden 2013-2023 har fynd av strömstare under häckningstid (1.5-31.7) rapporterats från sammanlagt 44 lokaler. Under samma period har säkerställda häckningar rapporterats från sammanlagt 20 lokaler, som mest 9 par ett enskilt år (2015). Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 15 par. Detta kan förefalla något lågt, även om antalet häckande par tycks kunna variera rätt stort mellan olika år. Mot bakgrund av ovanstående siffror föreslår jag 25 par som en genomsnittlig nivå för senare år.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner strömstaren i sin beskrivning av Mälaren på ett sådant sätt att den måhända förekom som häckande då: ”Vatten-staren (St. Cinclus) som qvarblifver hela året, och helst förnöjer sig vid forssar och strömmar som ej tilfrysa.”.

Uppgifter som tyder på häckning föreligger från Örebro län, som innefattar västra halvan av landskapet Västmanland, på 1800-talet:

1864      ”...säges en gång vara funnen om sommaren i norra delen af socknen [Kil], vid Ramshytte Bruk, i en vild bergstrakt.” (Carl Gustaf Lövenhjelm 1864, s. 317).

1868      ”...förekommer vissa vintrar sparsamt vid de flesta vattendrag. Uppgifves av Herr Jensen [Jägmästare vid Svartå Bruk i Närke] såsom någon gång häckande inom länet [Örebro län].” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 10).

1888      ”Hellefors (A. Giöbel). Hörte sagen, dass die Bachamsel hier und da in der Statthalterschaft [Örebro län] gebrütet habe.” (Carl Rudolf Sundström 1888, s. 36).

Annars tycks strömstaren ha varit välkänd som övervintrare under 1900-talets första decennier:

1924      ”Förekommer mångenstädes i mindre vattendrag som ej tillfrysa på vintern särskilt kan nämnas Skultuna och Sura socknar.” (Ur anteckningar daterade den 19 november 1924 och undertecknade Karl Alexandersson).

1925      ”Strömstare har flera vintrar varit synlig vid Oppboga, Fellingsbro.” (V.N.F. 1925-04-26, § 10).

1925      ”Strömstare hade av major K. Alexandersson i nov. och dec. 1925 iakttagits inom Västerås stads område i Svartån mellan Kvarnfallet och Biskopsbron.” (V.N.F. 1926-01-23, § 9).

1925      ”Noratrakten om vintertiden enl. O. M. Floderus Köpingstr. enstaka ex om vintern enl. konservator E. Råberg Surahammar: varje år vintertiden enl. ombudsman R. Tenow” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv).

Nils Helger (1945) nämner strömstaren från Hällefors, men utan närmare precisering av förekomst: ”Av småfåglar hyser våra bygder en mångfald släkten och arter, typiska för mellansvenska skogsbygder, t. ex. starar, finkar, sparvar, ärlor och mesar av flera arter, flugsnappare, flera trastarter, den näpna strömstaren, gran- och lövsångare, rödhakar och rödstjärtar, hackspettar, gök och nattskärra m. fl.”.

Häckningar rapporterades åter från och med 1950-talet, med en antydan till mer regelbunden förekomst i början av 1970-talet:

1957      ”Lämpliga boplatser finns det gott om uppefter ån [Sörkvarn i Svedvi], varför det är troligt att strömstaren vissa år häckar i våra trakter. I varje fall ser man den ibland sommartid, och 1957 rapporterades t. ex. två bofynd från Svartån vid Svanå [Haraker], några mil norrut.” (Harald Wedérus 1958). ”Häckning vid Svanå [Haraker], N Västerås, i slutet av 1950-talet (Birger Andersson)...” (Lars Lindell 1975h).

1971      ”Häckning i Järleån [Nora], kanske också i Storå-trakten [Linde] (Ola Almkvist)” (Anonym 1971b).

1972      ”Häckning… …Storå [Linde] 1972 (Ola Almkvist). Enligt Förteckningen endast ’funnen’.” (Lars Lindell 1975h).

1975      ”En häckning konstaterad vid Karmansbo [Hed]...” (Lars Lindell 1976d).

I övrigt från perioden före 1976 föreligger åtskilliga rapporter om strömstarar vintertid från större delen av landskapet. Större (minst 10 ex.) ansamlingar:

1967      ”Carl Nordlund berättade att 15 strömstarar setts vid gamla Hjälmare Kanal [Gamla kanalen i Arboga] den 29 januari.” (V.N.F. 1967-01-31, § 12).

1970      ”Den 1 mars sågs inte mindre än 10 strömstarar i Hallstahammar [Svedvi] (Bo Wallin).” (Anonym 1970d).

1973      14 ex. Trångfors i Svedvi 18.11 (Thomas Pettersson, opubl.).

1973      10 ex. Trångfors 2.12 (Thomas Pettersson, opubl.).

Ett försök att kartlägga den övervintrande populationens storlek gjordes vintern 1969/70, men ansågs vara misslyckat på grund av att det erhållna materialet var alltför knapphändigt (Per Ålind & Torbjörn Jansson 1971).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

En landskapsomfattande inventering genomfördes 16-17 januari 1982 (Per Eriksson & Stefan Johansson 1982). Totalt rapporterades 156 strömstarar men författarna avstod från att bedöma det verkliga antalet.

I Ramnäs och Sura inventerades strömstarar 13-14 februari 1993 och sammanlagt 16 individer påträffades (Sören Larsson 1993c).

I Lindesbergs kommun inventerades strömstarar i januari månad åren 1982 samt 1984-1988 (Jan-Erik Malmstigen 1985; Jan-Erik Malmstigen 1986c; Jan-Erik Malmstigen 1987c; Jan-Erik Malmstigen 1988e). I genomsnitt rapporterades 23 strömstarar, som mest 27 ex. 1985 och som lägst 17 ex. 1988.

Större (minst 10 ex.) ansamlingar vintrarna 1975/76-1998/99:

1978/79    11 ex. Strömsholm i Kolbäck 23.12 (Staffan Ekelund, opubl.).

1978/79    15 ex. Storå i Linde 8.1 (Ola Almkvist, opubl.).

1983/84    11 ex. Strömsholm i Kolbäck 24.12 (Lars Lindell, opubl.) och 26.12 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.) samt 10 ex. 26.2 (Ulf Carlson, opubl.).

1989/90    13 ex. Järleån i Nora 2.1 (Anders Carlberg, opubl.).

1997/98    14 ex. Gamla kanalen i Arboga 8.2 (Arne Eklöw, opubl.).

1998/99    13 ex. Gamla kanalen 13.2 (Jörgen Lindberg, opubl.).

Flyttning och övervintring

Strömstaren övervintrar vid öppna vatten i hela Västmanland. Den är starkt knuten till rinnande vatten och forsmiljöer och vattendrag med särskilt många övervintringslokaler är t.ex. Svartån, Kolbäcksån, Hedströmmen, Sverkestaån och Järleån.

Lokaler med fynd i januari månad 2000-2023.

Större (minst 10 ex.) ansamlingar vintrarna 1999/2000-2022/23:

2004/05    10 ex. Norrkvarn i Svedvi 6.3 (Per Hagström, opubl.).

2004/05    10 ex. Trångfors i Svedvi 6.3 (Per Hagström, opubl.).

2005/06    15 ex. Trångfors 25.12 (Per Hagström, opubl.).

2015/16    10 ex. Trångfors 24.1 (Per Hagström, opubl.).

2017/18    10 ex. Trångfors 24.12 och 13.1 (Mark Marissink, opubl.).

2018/19    10-12 ex. Kolbäcksån vid Ramnäs bruk i Ramnäs 19-27.1 (FiV 51[2-3]: 57).

2020/21    10-14 ex. Kolbäcksån vid Ramnäs bruk 20.11-26.12 (Västmanlands rapportkommitté).

2022/23    10-12 ex. Kolbäcksån vid Ramnäs bruk 12-17.12 (Västmanlands rapportkommitté).

Fyra ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är kända:

·         En fågel som märktes vid Hjälmare kanal i Arboga 10.1 1965, återfanns död på samma lokal 19.2 1965 (RC, in litt.).

·         En bounge som ringmärktes vid Järleån i Nora 1992, kontrollerades som häckande hona vid Sälen i nordvästra Dalarna 17.6 1993 (RC/Å 1993:110).

·         En bounge som märktes vid Övre Lerslätten i Nora 7.5 1995, kontrollerades som hanne vid Steneby i Dalsland 7.10 1995 (RC/Å 1995:116).

·         En bounge som märktes vid Striberg i Nora 20.5 2001, kontrollerades som hanne vid Steneby i Dalsland 28.10 2001 (RC, in litt.).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen C. c. cinclus.

Senast uppdaterad 2024-12-08