Svartsnäppa Tringa erythropus (Pallas 1764)

Förekomst

Svartsnäppan är en regelbunden och tämligen allmän genomflyttare under vår, sommar och tidig höst.

Historik

Anmärkningsvärt nog nämns svartsnäppan inte alls i litteraturen från 1700- och 1800-talen utan de första kända fynden härrör från 1920-talet:

1920      ”Köpingstr. aug. 1920. V.N.F. E. Råberg” (Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar, nr. C 51).

1924      ”Svartsnäppa… …hade iakttagits vid Mellansundet i Ryttern i aug. d.å. av hr Tenow.” (V.N.F. 1924-09-20, § 4).

Uppgifter under 1930- och 1940-talen är få och ger ibland intrycket av att svartsnäppan skulle ha varit relativt ovanlig. Exempelvis skriver Bengt H. Girell (1942) att ”Vid Asköviken har... ...svartsnäppan... ...blott iakttagits i enstaka exemplar...”. Vid Hässlösundet i Irsta/Västerås nämns svartsnäppan förekomma regelbundet, om än ganska fåtaligt, under 1930-talet och fram till 1945: ”Först kom svartsnäpporna, de tidigaste redan den 9 juni [1938], men på allvar kom sträcket i gång först i början av juli för att sedan vara ett stycke in i september. Den 10 aug. [1938] var en bra dag. Redan vid tretiden började iakttagelserna. ’[---] Mitt för öppningen, där jag hade kameran gillrad, kom ett par svartsnäppor klivande... [---]’” (Bertil Walldén 1955, s. 234). Bengt H. Girell (1958) fyller på med: ”Redan efter den första veckan i juni brukade man stöta upp de första mot söder flyttande fåglarna. [---] Ungefär samtidigt kommo svartsnäpporna eller för att vara exakt svartsnäpphonorna, som överlämnat åt hanarna att ta hand om ägg och ungar någonstans i nordligaste Lappland. Avelin har för sin del antecknat den 9 juni som tidigaste dag för svartsnäppans ankomst norrifrån till Hässlö. [---] Av dessa äro samtliga nu nämnda arter… …regelbundna arter. [---] Gluttsnäppan och svartsnäppan bruka uppträda enstaka eller med två eller tre exemplar.”.

Hans Avelin (1958) nämner svartsnäppan från Asköviken i Västerås-Barkarö i förbigående: ”Jag slår i min dagbok och finner att den 2 aug. 1940 var en bra dag här ute. Redan kl. 4 på morgonen satt jag väl gömd vid en av gölarna i vassen. [---] Ute i gölen stod ett par svartsnäppor...”.

Det kanske ändå inte är helt uteslutet att svartsnäppan förr var ovanligare än vad den senare kom att bli, från 1950-talet och framåt. Notiserna från 1950-, 1960- och 1970-talen ger inga antydningar om att den skulle ha varit särskilt ovanlig. Vid Asköviken betecknades den av Bertil Walldén (1955) som ”årsviss genomflyttare” och Frövisjön i Skultuna ”…var rastplats för vadare som... ...svartsnäppa...” (Bertil Walldén 1955). Från Östersjön i Sura rapporterade Harald Wedérus (1958) att ”här och där ser man svartsnäppor, mest ungfåglar, men även en och annan äldre fågel i sin eleganta, svarta kostymering.”. Från samma område och samma årtionde fyller Göran Lundqvist (1972) på med: ”Fjällvärldens svartsnäppa och våra kusters rödbena återfanns även de rastande under flyttningstid, men de hörde inte till de vanligare gästerna. De kunde komma i grupper om upp till åtta fåglar.”.

Av övriga uppgifter i litteraturen före 1976 kan följande nämnas:

1969-72   ”Enstaka observationer under sträcket. Som mest har sju individer setts samtidigt [Västersjön i Sura]” (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972).

1970         ”Uppträder som rastande och sträckande maj-sept, som mest upp till 10 ex. [Norsa i Munktorp]” (Arne Eklöw 1970).

Större (minst 100 ex.) ansamling före 1976:

1973      ”Nämnas kan att den 17.5 i år rastade ca 125 svartsnäppor... [Gorgen i Västerfärnebo].” (Erik Andersson 1973). ”Stora rastande flockar i Västerfärneboområdet 17-19.5, maximalt 125 ex. 17.5 Gorgen (Erik Andersson, Kjell Eklund).” (Lars Lindell 1974f).

Större (minst 150 ex.) ansamlingar 1976-1999:

1982      150 r. Ervallaängarna i Ervalla 14.5 (FiV 14:99).

1995      210 ex. Sjömosjön i Fellingsbro 12.5 (FiV 27:130).

1995      170 r. Svartån vid Hullberget i Fläckebo 14.5 (FiV 27:130).

1999      220 r. Gorgen vid Hällby i Västerfärnebo 13.5 (FiV 31:121).

Den högsta dagssumman av sträckande svartsnäppor före år 2000 utgörs av 118 ex. vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 9 maj 1976 (Thomas Pettersson m.fl., opubl.).

Ett tidigt (före 16.4) fynd före 1976:

1966      1 ex. Fiskartorpet i Västerås-Barkarö 12-13.4 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

Flyttning och övervintring

Vårsträcket inleds ofta i slutet av april och kulminerar i början eller mitten av maj. Redan i början och mitten av juni ses svartsnäppor på sydflyttning i ganska stora antal. Sträcket klingar sedan av i juli och augusti och i början av september ses endast ett fåtal svartsnäppor. Mediandatum för första respektive sista vårfynd av minst 10 ex. under perioden 1976-2023 är den 6 maj respektive den 14 maj. Mediandatum för första respektive sista sommar- och höstfynd av minst 10 ex. under perioden 1976-2023 är den 10 juni respektive den 9 augusti.

Undantagsvis kan vårens första svartsnäppor ses i början av april och det tidigaste kända fyndet utgörs av en ensam fågel i vinterdräkt vid Asköviken i Västerås-Barkarö den 3 april 2001 (FiV 33:81). Enstaka fåglar kan ibland dröja kvar några dagar in i oktober och det senaste kända fyndet utgörs av en rastande vid Gussjöbäck i Fläckebo den 27 oktober 2023 (Västmanlands rapportkommitté).

Veckovis fördelning av fynd med minst 10 ex 2000-2023.

Svartsnäppan uppträder ibland i större ansamlingar, särskilt i mitten av maj eller i juni. Den största (minst 150 ex.) ansamlingen 2000-2023:

2008      Gnien vid Högbyn i Ramnäs 21-22.6, som mest 209 ad. r. 22.6 (FiV 40:78)

Senast uppdaterad 2024-09-09