Sångsvan Cygnus cygnus (Linné 1758)

Utbredning

Sångsvanen häckar i oftast mindre, vegetationsrika sjöar, mest i Skogslåglandet, men på senare år även i såväl Bergslagen som i Mälarområdet.

Lokaler med säkerställd eller trolig häckning av sångsvan i Västmanland 2000-2023.

Numerär

Inventeringsresultat från perioden 2000-2023 saknas, men som mest rapporterades spontant 75 häckningar år 2011 (FiV 43[2-3]:18).

Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat antalet häckande par i Västmanland till 120. Denna siffra kan förefalla något hög, men med tanke på att olika häckningslokaler rapporteras olika år får den nog ändå betraktas som rimlig. Under perioden 2013-2023 har häckningar, säkerställda såväl som troliga, rapporterats från 103 så kallade atlasrutor (5x5 km), vilket ligger i linje med den siffran.

Historik

Subfossila fynd (ca 3200-2300 f. Kr.) föreligger från boplatsutgrävningar vid Äs i Romfartuna (Johannes Lepiksaar 1974).

Olof Grau (1754, s. 41) nämner kort i sin beskrivning över Västmanlands län att ”Tranor, Swanor och Willgäss låta ofta här se sig wid deras fram- och återflytt­ning emellan de södre och norre orterne”. Säkerligen avses med ”Swanor” denna art. Carl Rudolf Sundström (1868) kompletterar med ”flyttar årligen flockvis genom länet [Örebro län].”

Det regelbundna nordostriktade sträck som sedan åtminstone 1950-talet är dokumenterat, tycks alltså ha förekommit redan på 1700- och 1800-talen. De första vittnesmålen angående omfattningen av sångsvanens sträck genom Västmanland lämnas av Åke Ulander (1958), som anför att 500 rastande inte brukar vara ovanligt för trakten kring Fellingsbro med bl.a. Finnåkerssjön och Sjömosjön. För övrigt är uppgifter om fler än 100 fåglar förvånansvärt glest förekommande i litteraturen från 1960-talet. Visserligen talas t.ex. om ett ”synnerligen kraftigt vårsträck diagonalt över Västmanland från SW till NE” (Ingvar Granqvist 1970b), men utan antalsuppgifter. Mycket tyder dock på att antalet rastande sångsvanar har ökat sedan 1960-talet. Bengt H. Girell (1972) nämner t.ex. ”flockar på närmare 200 exemplar” från Fläcksjön och Gussjön i Fläckebo samt ”ibland 300-400 sångsvanar” från Gorgen i Västerfärnebo. Detta kan jämföras med senare års ofta betydligt högre registreringar. Nedan listas rapporter om minst 200 sångsvanar före 1976. Det kan noteras att det handlar om ett fåtal lokaler i Fellingsbro, Fläckebo och Västerfärnebo och nästan uteslutande uppgifter från mars och april.

1956      200 r. Sjömosjön i Fellingsbro 15.4 (Åke Ulander 1958).

1961      1 000 r. Österhammarssjön i Fellingsbro 31.3 (Bertil Forsberg, opubl.).

1971      300 r. Gorgen i Västerfärnebo 18.4 (Kjell Eklund, opubl.).

1973      Fläcksjön i Fläckebo 25.3-13.4, som mest 330 r. 28.3 (Stefan Björklund, opubl.).

1973      Gorgen 31.3-8.4, som mest 325 r. 6.4 (Per Ålind, opubl.).

1973      Österhammarssjön 1-2.4, som mest 700 r. 2.4 (Sören Larsson, opubl.).

1973      262 r. Finnåkerssjön i Fellingsbro 1.4 (Sören Larsson, opubl.).

1974      Fläcksjön 24.3-12.4, som mest 410 r. 29.3 (Bo Eriksson 1977).

1974      Gorgen 15-17.4, som mest 234 r. 16.4 (Västmanlands rapportkommitté).

1974      300 r. Sjömosjön i Fellingsbro 8.11 (Västmanlands rapportkommitté).

1974      240 r. Fläcksjön 23.11 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      Fläcksjön 21-28.3, som mest 225 r. 22.3 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      300 r. Sjömosjön 22-23.3 (Västmanlands rapportkommitté).

1975      Gorgen 29.3-14.4 som mest 421 r. 12.4 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      248 r. Österhammarssjön 12.4 (Sören Larsson, opubl.).

1975      319 r. Finnåkerssjön 12.4 (Sören Larsson, opubl.).

Från 1900-talets första hälft är det ytterst sparsamt med uppgifter om sångsvan i litteraturen. Den troligaste orsaken till det är nog att den ansågs så pass allmänt förekommande att den inte rönte någon vidare uppmärksamhet. Karaktären på de notiser som finns tyder också på det, eftersom de nästan uteslutande handlar om vinterfynd, dvs. som man uppfattade som udda. Kända uppgifter till och med 1950:

1923      ”Ett par (sångsvan?) i Storsjön i Möklinta.” [Bil E till V.N.F. 1923-10-20]”.

1924      ”Lämnades några meddelanden ang. Västmanlands läns jaktvårdsförenings rapport för år 1924 (Bil G) beträffande fällda djur i förening med jaktzoologiska meddelanden om åtskilliga djurarter. Svan, sångsvan 3 Uttersberg [Skinnskatteberg] 15/2 flyg. i sydl. riktn.” (V.N.F. 1925-04-26, § 9).

1926      ”Den 31 dec. 1926 iakttog jag strax före skymningen 8 stycken flyttande svanar (torde på grund av årstiden ej kunnat vara annat än svanar, fast det svaga ljuset omöjliggjorde säker iakttagelse), flygande över sjön Glien i Ramsbergs s:n, Örebro län, och i ungefär rak sydlig riktning. På grund av den ovanligt sena flyttningstiden - sjöarna voro i dessa trakter körstarka fjorton dagar tidigare - har jag ansett mig böra meddela saken. Den vanliga flyttningsvägen, åtminstone vårsträcket, går i dessa trakter f. ö. icke - så vitt jag kunnat iakttaga - över Glien, utan följer den 1 ½ mil västerut belägna Storå-dalen, ehuru en och annan fågelflock visar sig även annorstädes.” (Oscar Lindblad 1927).

1929      ”8 st. sångsvanar hade i början av december uppehållit sig i Hörendesjön, Karbenning.” (V.N.F. 1930-01-25, § 9).

Björn L. Arvidsson (1987) daterar den första häckningen i Västmanland till år 1965, men den kan ha ägt rum redan omkring år 1960 (Ingvar Granqvist 1970b). I början av 1970-talet rapporterades häckningar från ett fåtal lokaler. Uppgifter om häckande sångsvan omhöljdes på den tiden med stor sekretess från upptäckarnas sida, vilket starkt försvårar möjligheterna nu att få en bild av hur och när stammen etablerades. Uppgifter om häckning före 1976:

1965-69   ”Artens häckning i Västmanland gav 1969 2 ungar, 1967 4 ungar [Hultasjön i Lindes]. Sångsvanens häckning i landskapet sträcker sig minst 10 år tillbaka i tiden (Ola Almkvist). Häckade troligen även i år i samma sjö som i fjol, då 1 par med minst 3 ungar iakttogs av Bertil Forsberg och Sven-Olov Selim 15.6.68, och där 1 par upptäcktes redan 29.5.65, då den ena låg på bo. Våren var sen 1969 och redan i första öppna vaken låg svanparet. Flyttande svanar rastar sällan i sjön. I solnedgången 8.6 låg en ensam svan i vaktposition mitt ute på den spegelblanka sjön. Ruvningen var troligen ej avslutad. Tyvärr besöktes ej sjön senare. Unga grå svanar och även någon äldre vit kan man numera få se på flera lokaler under senvåren och sommaren, varför ytterligare häckningar möjligen förekommer eller troligen är att vänta (Bertil Forsberg).” (Ingvar Granqvist 1970b).

1966         Bo med ägg Svartån vid Biskopsbron i Västerås 29.4, häckningen misslyckades pga. högvatten (Göran Andersson, opubl.).

1972         ”För tredje året i följd häckning vid en skogssjö i Bergslagen (Arne Eklöw). 1 par på en tidigare häckplats i början av maj (Ola Almkvist).” (Lars Lindell 1973e).

1972-75   1 par häckning Östra Vålen i Sura med 5, 3, 4 respektive 4 ungar som resultat (Sören Larsson, opubl.).

Antalet vinterfynd (1.12-28.2) ökade successivt under 1960-talet och registrerades årligen från och med 1970-talet, se figur nedan.

Antal individer vintertid (1.12-28.2) före 1976.

I övrigt under perioden före 1976 föreligger inga särskilt anmärkningsvärda rapporter, men några fynd sommartid utöver rapporterade säkerställda häckningar kan nämnas:

1955      ”Flyttande svanor, såväl knöl- som sångsvan, kan om vårarna i stort antal rasta i vattnen kring Strömsholm och mera enstaka vid Asköviken. I sjöar norrut, såsom vid Sura, ligger ofta svanor om våren, dock i regel utan häcka. Sångsvanorna fortsätter sedan till sina nordliga häckplatser på tundran, men de kan bli fördröjda. Så var det med två stycken, som ännu i mitten av juni 1954 låg kvar vid Asköviken, trakasserade knölsvanorna och lät höra sin ’svanesång’ (B. Kumlin).” (Bertil Walldén 1955, s. 235).

1957      1 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 9-23.6 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1958      1 ex. Asköviken 8-15.6 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1964      1 ex. Asköviken 12.4-25.8 (Göran Andersson, opubl.).

1965      1 ex. Asköviken 21.3-7.6 (Göran Andersson, opubl.).

1967      3 ex. Frövisjön i Skultuna 11.6 (Stefan Karlsson, opubl.).

1968      ”1 ex. i en knölsvanflock i Sjömosjön 15.6 (Hans-Erik Karlsson, Lars-Erik Spritt). Dylika sommarobservationer är ej tidigare kända från Närke.” (Roger Gyllin & Kent Larsson 1969b).

1968      2 ex. Svartån vid Bryggargården i Västerås 2.7 (Stefan Karlsson, opubl.).

1969      ”2 utfärgade ex i Sjömosjön, Arbogaån, efter midsommar (Hans-Erik Karlsson).” (Ingvar Granqvist 1970b). ”...2 ex. låg i Sjömosjön i slutet av juni (Hans-Erik Karlsson).” (Roger Gyllin m.fl. 1971).

1970      3 ex. Frövisjön 22.6 (Bertil Oldén, opubl.).

1973      1 par Bosjön i Ramnäs (Sören Larsson, opubl.).

1974      1 par Morskogasjön i Ramsberg 8.4-15.6 (Lars Nilsson m.fl., opubl.).

1974      1 par Hultasjön i Lindes (Västmanlands rapportkommitté).

1974      1 par Vängsjön i Lindes (Västmanlands rapportkommitté).

1974      1 par Ulvramen i Ramnäs (Sören Larsson, opubl.).

1975      1 par Vängsjön (Västmanlands rapportkommitté).

1975      1 par Morskogasjön (Västmanlands rapportkommitté).

1975      1 par Hultasjön (Västmanlands rapportkommitté).

1975      1 par Österhammarssjön i Fellingsbro (Västmanlands rapportkommitté).

Vid en riksinventering 1979 rapporterades nio (9) par från Västmanland och Björn L. Arvidsson (1987) uppskattade antalet häckande sångsvanspar i mitten av 1980-talet till 25. Vid en heltäckande inventering av Lindesbergs kommun 1987-1989 registrerades 13 häckande par i lika många sjöar (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990). Detta innebär att kommunens bestånd hade fördubblats, jämfört med en motsvarande inventering 1977-1978 (Jan-Erik Malmstigen 1979). År 1994 rapporterades 30 häckningar i Västmanland (FiV 26:109) och som mest, före år 2000, rapporterades 63 häckningar år 1997 (FiV 29:121).

Ansamlingar av minst 1 000 rastande sångsvanar på enskilda lokaler före år 2000:

1961      1 000 r. Österhammarssjön i Fellingsbro 31.3 (Bertil Forsberg, opubl.).

1981      Gorgen i Västerfärnebo 7-15.4, som mest 1 225 r. 9.4 (FiV 13:72).

1984      Gorgen 14-15.4, som mest 1 421 r. 15.4 (FiV 16:77).

1991      1 000 r. Gorgen 27.3 (Thore Lindberg, opubl.).

1992      1 060 r. Fläcksjön i Fläckebo 15.3 (FiV 24:86).

1995      1 000 r. Fläcksjön 26.3 (Stefan Karlsson, opubl.).

1997      1 000 r. Fläcksjön 31.3 (Bo Persson, opubl.).

1999      Sörsalbo i Västerfärnebo 3-5.4, som mest 1 205 r. 5.4 (Kalle Källebrink, opubl.).

1999      1 000 r. Gorgen 5.4 (Bo Persson, opubl.).

Flyttning och övervintring

Det stora flertalet sångsvanar flyttar i september-november och återvänder oftast i mars. Det omfattande vårsträcket kulminerar i mars eller april.

Höststräcket är av jämförelsevis ringa omfattning och rastning förekommer då också sparsammare. Vinterfynd görs årligen och enstaka individer eller små flockar övervintrar emellanåt. Det nordostriktade vårsträcket går i en tämligen smal korridor från Fellingsbro i sydväst via Sura och Ramnäs till Fläckebo, Västerfärnebo och Möklinta. På flera lokaler i dessa områden rastar sångsvanar i mycket höga antal, så gott som varje år. De viktigaste lokalerna är, enligt Thomas Pettersson (1990), Finnåkerssjön och Sjömosjön i Fellingsbro, Norrsjön i Sura, Gnien i Ramnäs, Rörbosjön och Fläcksjön i Fläckebo samt Gorgen i Västerfärnebo. Toppnoteringar överstigande 500 individer har i dessa sjöar gjorts vid åtskilliga tillfällen. Ansamlingar av minst 1 000 rastande sångsvanar på enskilda lokaler 2000-2023:

2002      1 060 r. Hagby i Haraker 17.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2002      2 160 r. Fläcksjön 17.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2002      1 000 r. Gorgen 30.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2002      Norrgärsbo i Västerfärnebo 1-2.4, som mest 1 600 r. 1.4 (Västmanlands rapportkommitté).

2005      1 365 r. Gnien i Ramnäs 1.4 (FiV 37:90).

2010      Gussjöbäck i Fläckebo 7-8.4, som mest 1 180 r. 8.4 (FiV 42[2-3]:18).

2012      1 140 r. Fläcksjön 21.3 (FiV 44[2-3]:19).

2012      Hällby i Västerfärnebo 8-30.11, som mest 1 465 r. 10.11 (FiV 44[2-3]:19).

2014      1 020 r. Fläcksjön 15.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2015      Nötmyran i Västerfärnebo 7-17.3, som mest 3 000 r. 17.3 (FiV 47[2-3]:24).

2015      1 060 r. Gnien 9.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2015      1 250 r. Hällby i Västerfärnebo 12.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2015      1 000 r. Frövisjön i Skultuna 15.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2016      1 137 r. Bäckeslätt i Ramnäs 19.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2016      1 147 r. Frövisjön 25.3 (FiV 48[2-3]:27).

2017      Österhammarssjön i Fellingsbro 18-19.3, som mest 1 350 r. 19.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2017      Frövisjön 23-26.3, som mest 1 500 r. 24.3 (FiV 49[2-3]:24).

2019      Frövisjön 20-29.3, som mest 1 500 r. 24.3 (FiV 51[2-3]:23).

2019      1 000 r. Hällby i Västerfärnebo 25.3 (FiV 51[2-3]:24).

2019      1 100 r. Östersjön i Sura 21.3 (FiV 51[2-3]:24).

2022      1 000 r. Brunnsby i Romfartuna 22.3 (FiV 55[2-3]:26).

Lokaler med minst 500 rastande sångsvanar vid något tillfälle vårarna 2000-2023.

Från att tidigare i huvudsak ha rastat och furagerat i sjöarna har svanflockarna sedan mitten av 1980-talet i allt högre utsträckning sökt föda på åkermark, men övernattat i sjöar och vattendrag.

De högsta (minst 1 000 ex.) dagssummorna av sträckande sångsvanar 2000-2023:

2014      1 324 str. (SV) Gnien i Ramnäs 5.11 (FiV 46[2-3]:21).

2015      2 127 str. (N) Gnien 9.3 (Ralf Lundmark, opubl.).

2020      1 519 str. (NO) Gnien 9.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2020      2 475 str. (NO) Gnien 10.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      1 152 str. (NO) Gnien 23.3 (Västmanlands rapportkommitté).

2023      1 079 str. (NO) Stabäck i Västervåla 23.3 (Västmanlands rapportkommitté).

Från och med 1980-talet har vinterfynden (januari, februari, december) ökat kraftigt i antal. Sena höstar kan åtskilliga sångsvanar dröja sig kvar och som mest sågs drygt 5 000 fåglar i landskapet i december 2000. Å andra sidan kan tidiga vårar innebära att sångsvanar anländer i höga antal redan i februari, vilket var fallet t.ex. 2008 och 2014 med runt 2 500 fåglar på plats runt om i Västmanland de åren.

Uppenbarligen har åtskilliga sångsvanar märkts med såväl traditionella benringar som halsringar. Halsringmärkta svanar har givit upphov till en rad avläsningar, men jag har kännedom om långt ifrån alla. Men tillgängliga uppgifter visar ändå tydligt på att de sångsvanar som flyttar genom Västmanland vår och höst har sitt häckningsområde i norra Finland och övervintringsområdena ligger i åtminstone Danmark och Nederländerna.

En årsunge som utplanterades vid Lilla Lindessjön i Linde den 25 augusti 1990, kontrollerades vid Gålsjön i Nora den 26 april 1993 (RC/Å 1993: 47).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns 16 sångsvanar från Västmanland, merparten bevarade som skelett (Göran Frisk, in litt.). Dessa (7 ♂♂, 9 ♀♀) härrör från Västerfärnebo under tiden 19-24 april 1984 och de förolyckades genom kollision med luftledning (Åke Berg, opubl.).

Senast uppdaterad 2024-09-09