Tornfalk Falco tinnunculus Linné 1758

Utbredning

Tornfalken häckar sparsamt till sällsynt i anslutning till jordbruksmark, men även i rena skogsbygder i anslutning till myrar eller hyggen. Arten förekommer i hela Västmanland, men utbredningen är ojämn med stora luckor. Boet placeras i såväl gamla kråkbon som i särskilt uppsatta tornfalksholkar, sällsynt även på klipphyllor. Dessutom förekommer häckning i byggnader, till exempel ekonomibyggnader vid jordbrukscentra, och sällsynt även i industribyggnader och dylikt.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.5-31.7) och i lämplig häckningsbiotop 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Under perioden 1976-2001 rapporterades säkerställd häckning från sammanlagt 61 lokaler i Västmanland och under perioden 2012-2023 rapporterades säkerställd häckning från sammanlagt 218 lokaler. Med tanke på detta och att fynd under häckningstid de senaste tjugo åren har gjorts på upp till minst 147 lokaler ett enskilt år, väljer jag 200 par som en aktuell medelpopulation i Västmanland. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat populationen i Västmanland till 90 par.

En del av ökningen under det första decenniet efter millennieskiftet kan nog tillskrivas de många uppsatta holkarna i delar av landskapet. År 2006 fanns 120 holkar uppsatta i södra Västmanland, och i dessa fanns detta år 16 häckningar (Laila Andersson 2007). År 2010 var ett särskilt gott år för tornfalk med 50 kullar (Ulf Eriksson 2011). Merparten av dessa häckningar har dock inte rapporterats till Artportalen, varför de saknas i figuren nedan.

De båda figurerna ovan speglar nog i rätt hög grad viljan att rapportera.

Historik

Johan Fischerström (1785) nämner tornfalken i sin beskrivning av Mälaren: ”Torn-Falken eller Kyrko-Falken (F. Tinnunculus), som ifrigt förföljer små foglar, residerar i torn och höga murar, sedan han bittida om våren anländt från sina utländska resor”.

I Örebro län var tornfalken i mitten av 1800-talet ”icke sällsynt, isynnerhet höst och vår” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 16). I Arboga skolors fågelsamling finns en tornfalk, troligen från 1860-talet; ”Arboga Hr. C. Örström” (Ulf Eriksson 1985) och i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar en annan; ”♂ Västerås. 20.9.1889” (nr. C 293). I en redogörelse för verksamheten de tre första åren inom ”Hellefors’ jagtförening”, 1874-1876, nämns bl.a. att nio tornfalkar fälldes år 1875, men ingen året före eller året efter. Enligt artikelförfattaren hade tornfalkarna ”kommit med i misshugg” (Adr. Giöbel 1877).

Från 1920-talet finns ett par uppgifter som tyder på häckning i olika delar av landskapet. Det gäller Järnboås ”Tornfalken sågs sommaren 1920 vid Finnsjön.” (ur brev den 10 april 1922 från lektor J. E. Ljungqvist, Örebro, till lektor O. M. Floderus) och i Ängsö, där det ”förekommer” tornfalk, enligt H. Nordahl, skogvaktare, i brev den 25 maj 1925 till lektor O. M. Floderus. I köpingstrakten var tornfalken ”vanlig” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, den 11 juni 1923, till lektor O. M. Floderus).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en tornfalk från västra Västmanland 1940 (Göran Frisk, in litt.). Från 1950-talet finns åtskilliga vittnesbörd om att tornfalken häckade i Västmanland. I t.ex. ”färneboskogarna” i Västerfärnebo fanns den och ansågs där vara vanligare än lärkfalk F. subbuteo (Olof Knöppel 1951). Även i Lundby socken häckade tornfalken åren 1945-1953, men var ”mindre allmän” (Sven-Olof Andersson 1954). Enligt Bertil Walldén (1955, s. 239) var tornfalken den allmännaste av falkarna i ”västeråstrakten”. I ”norbergstrakten” ansågs den av Bengt H. Girell (1958) vara ”relativt allmän”. Vid Östersjön i Sura kunde man på 1950-talet ”dagligen… …se tornfalken jaga över ängarna...” (Göran Lundqvist 1972).

Tornfalken tillhör de fågelarter som ansågs ha minskat kraftigt till följd av kvicksilveranvändningen inom jordbruket på 1940- och 1950-talen och H. Avelin rapporterade att ”I Västeråstrakten var fågeln rätt allmänt häckande för 5-6 år sedan. 1963 sågs blott 2 ex. och ingen häckning kunde konstateras” (Gunnar Otterlind & Ingvar Lennerstedt 1964). Även från Norsa i Munktorp rapporterade Arne Eklöw (1970); ”Denna för blott ett par decennier sedan ofta iakttagna fågel har liksom många andra i jordbruksbygder provianterande fåglar gått starkt tillbaka. Iakttagen 28.4.63 och 10.4.67”. Vid Sätra Brunn i Fläckebo/Kila sågs två tornfalkar i juli 1965: ”Martin Johansson: Två tornfalkar vid Sätra Brunn under juli.” (V.N.F. 1965-11-08). År 1968 rapporterades från Västmanland; ”trolig häckning på ett par lokaler men fortfarande sällsynt på sträcket” (Hans Avelin 1970), men året efter: ”Antalet observationer har ökat betydligt. 5 häckningar kända” (Ingvar Granqvist 1970b). Två häckningar rapporterades från Storå i Linde; ”I skrivande stund [27 augusti 1970] ryttlar det två tornfalkar utanför mitt fönster. Falken har goda jaktmarker här, för de gamla åkrarna är ett kärt tillhåll för en massa sork. Tornfalken jagar varje dag. [---] Den 9 juli var... ...tre tornfalksungar utflugna (Ola Almkvist 1970; Ola Almkvist 1970b). Från Fagersta i Västanfors rapporterades cirka 15 observationer enbart under andra halvan av april 1970 (Anonym 1970f). Vid Asköviken ökade antalet observationer markant under perioden 1966-1975, dock med ett trendbrott de två sista åren (Thomas Skoglund 1979).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid och i lämplig häckningsbiotop 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

På basis av dittills utförda inventeringar inom projektet Svensk fågelatlas, uppskattade Lars Lindell (1977) grovt, att Västmanland hyste 50-100 par tornfalk. I atlasinventeringens slutskede i början av 1980-talet, uppskattade regionala rapportkommittén beståndet till 30-90 par (FiV 15:83). Thomas Karlsson & Åke Abrahamsson (1991) uppskattade i slutet av 1980-talet landskapets population till 25 par.

Många holkar har satts upp i delar av landskapet. Detta tog sin början i Medåker 1988 (Ulf Eriksson 2000) och strax därefter följde Himmeta (Laila Andersson 2007).

Det första kända vinterfyndet av tornfalk i Västmanland gjordes den 12 december 1921, då en hona sköts i Västerås-Barkarö: ”Wästerås Barkarö: Askö ♀ skjuten 12/12 1921 enl. Gust. Nilsson” (lektor O. M. Floderus kartotek, förvarat i Västerås stadsarkiv). Övriga fynd vintertid före 1976:

1951         1 ♂ Hässlösundet i Irsta/Västerås 14.2 och 21.2 (Jens Wahlstedt 1955b).

1954         1 ad. ♀ Asköviken i Västerås-Barkarö 17.1 (Jens Wahlstedt 1955b; Bo Kumlin, opubl.).

1955         1 ♀ Galttegen, Lundby, i Västerås 20.1 (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956).

1955         1 ♂ Forsby i Skultuna 23.1 (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1956).

1961         1 ♂ Medåker 14.2 (Gunnar W. Henning 1962).

1967         1 ex. Semla i Västanfors 4.2 (Per Ålind, opubl.).

1973/74    1 ex. Gnien i Ramnäs 25.12 och 31.12 (L. Eriksson & Sören Larsson, opubl.). ”övervintrade vid Gnien vintern 1973-74 (SL m.fl.)” (Lars Lindell 1976d).

1973/74    ”Vintern 1973-74 övervintrade… …1 ex. vid Västersjön…[Sura] …(SL m.fl.).” (Lars Lindell 1976d).

1974         1 ♂ Näs i Fläckebo 26-28.12 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975         1 ad. ♂ Asköviken 6.1 och 27-28.2 (Lars Lindell 1976d).

1975         1 ♂ Sörgärsbo i Västerfärnebo 26.1 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975         1 ♀ Ängshagen i Sala 2.2 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975         1 ex. Andra sidan i Västanfors 15.2 (Jan Hellström, opubl.).

1975         1 ♂ Gorgen i Västerfärnebo 23.2 (Västmanlands rapportkommitté).

1975         1 ex. Asköviken 27-28.12 (Anders Andersson, opubl.).

Mer än enstaka sträckande tornfalkar per dag har sällan antecknats, men vid Asköviken bokfördes tre sträckande den 20 september 1970 (Bo Kumlin 1971), 4 ex. vid Backgården i Västanfors den 18 april 1971 (Sören Larsson 1971) samt 5 ex. vid Asköviken den 7 september 1975 (Thomas Skoglund 1979). Vid Gnien i Ramnäs noterades år 1975 sammanlagt 4 ex. under vårflyttningen och 21 ex. under höstflyttningen (Sören Larsson 1975b).

Flyttning och övervintring

Tornfalken flyttar bort huvudsakligen i september och början av oktober, men enstaka individer kan dröja kvar in i december. Den återkommer numera oftast i början av mars. Mediandatum för sista observation under perioden 1976-2023 är den 26 december. Mediandatum för första fynd under perioden 1976-2023 är den 9 mars, fynd före 1 mars exkluderade.

Veckovis fördelning av sträckande tornfalkar 2000-2023.

Den högsta dagssumman av sträckande tornfalkar utgörs av 23 ex. vid Gnien i Ramnäs den 30 september 2016 (FiV 48[2-3]:40).

Några tornfalkar övervintrar årligen sedan mitten av 1990-talet.

Ringmärkta tornfalkar i Västmanland, samtliga boungar, har givit upphov till 30 av mig kända återfynd, se tabell nedan med geografisk och månadsvis fördelning. I tabellen nedan har också inkluderats tre (3) fynd i Västmanland av annorstädes märkta fåglar (märkmånad).

Övrigt

En ovanlig företeelse var fyra honfärgade tornfalkar som jagade i grupp vid Åvestbo i Västanfors 11-14 maj 1997 (FiV 29:136). I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns fem tornfalkar från Västmanland, åren 1978-1985, månadsvis fördelade på april (1), juli (2), augusti (2) (Göran Frisk, in litt.).

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen F. t. tinnunculus.

Senast uppdaterad 2024-01-18