Vigg Aythya fuligula (Linné 1758)

Utbredning

Viggen häckar sparsamt och lokalt vid olika typer av vatten i landskapets alla naturgeografiska regioner. Vid Mälaren häckar den dels i vegetationsrika vikar, dels på mindre holmar och skär, ofta tillsammans med gråtrut, fisktärna och andra kolonibildande fåglar. I Skogslåglandet och i Bergslagen tycks viggen vara starkt knuten till olika typer av artificiella vatten, såsom gruvdammar, dammar vid reningsverk, viltvatten etc., men häckning har också påvisats i naturliga sjöar, både näringsrika slättsjöar och näringsfattigare sjöar.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) 2012-2022. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

Numerär

Inventeringsdata från perioden 2000-2023 saknas. föreligger från Västmanland, alla från 1980-talet. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har beräknat det västmanländska beståndet till 70 par. Även om man beaktar en eventuell sentida minskning förefaller detta vara i lägsta laget. Om man räknar med den lägsta tätheten enligt nedan under Historik och utslaget på landskapets sammanlagda sjöyta på 669 km² ger detta förvisso 67 par, men jag väljer ändå att justera upp siffran till 100 par. En hög koncentration av häckande viggar rapporterades från Ställdalens reningsverk i Ljusnarsberg, där 11 honor med ungar sågs den 17 juli 2008 (Torgny Magnusson, opubl.).

Viggens häckning infaller förhållandevis sent på året, jämfört med de flesta andra änder. De första ungkullarna ses ofta inte förrän i slutet av juni. Mediandatum för första observation av bo med ägg respektive första fynd av årsunge under perioden 1976-2023 är den 10 juni och den 26 juni.

Historik

Viggens invandring som häckande fågelart i Västmanland är av relativt sent datum. I mitten av 1800-talet var den inte känd som häckande i Örebro län utan den ”...träffas sällan under flyttningarna.” (Carl Rudolf Sundström 1868, s. 25).

Ännu på 1920-talet höll Matts Floderus (1925) det för tveksamt om viggen häckade i Västmanland: ”Troligen ej häckande; iakttagen i Köpingstrakten på hösten.”. Uppgiften från Köping hade Floderus fått i odaterat brev från konservator Edvard Råberg, Köping: ”Alfågel, vigg, ses på hösten även svärta, brunand o knipa torde vara häckfågel.”.

På grund av avsaknad av uppgifter är det mycket svårt att bedöma när viggen fick fotfäste i Västmanland. Bertil Walldén (1955, s. 226) uppger dock att den invandrade samtidigt med brunanden, ”Samtidigt invandrade viggen”, vilket jag har bedömt skulle ha skett redan på 1880-talet. Möjligen var viggens etablering senare än så och de första uppgifterna om häckning i Västmanland dök upp först 1939, då Hans Avelin (opubl.) konstaterade häckning vid Asköviken i Västerås-Barkarö. En adult vigg ringmärktes dock på ”Skorven” i mälarfjärden Blacken i Rytterne den 20 juni 1937 (GNM/Å 1938:102), gissningsvis en ruvande hona. Vid Asköviken i Västerås-Barkarö förekom viggen ”…i fyra à fem par och förefaller att öka i antal.” (Bengt H. Girell 1942). Redan drygt tio år senare skrev Hans Avelin (1958) att ”Av dykänder är brunand och vigg allmänna häckfåglar.”. Om Spaden i Hed skrev Nils Lorichs (1942) att ”Dessutom finnas... ...vigg m.m.”, oklart dock vad som avsågs med ”finnas”.

Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 225) presenterade en utbredningskarta som visar att viggens förekomst i Västmanland fram till 1955 inskränkte sig till Mälaren och Hjälmaren. Intressant nog var viggens svenska utbredning under perioden 1850-1875 inskränkt till inre Norrland, vilket antyder att viggens invandring till Västmanland ägde rum senare än brunandens, kanske först på 1920- eller 1930-talet.

Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 228) uppger att viggen är ”…funnen… …vid Lindesberg 1953 (Curry-Lindahl och Rosenberg).”.

Vid Gimpelstenarna i Kärrbo/Ängsö fanns 12 par vigg, sannolikt något år på 1950-talet: ”…häckar nu under det - man skulle tycka riskabla - skyddet av en stor gråtrutkoloni 12 par viggar.” (Bertil Walldén 1955, s. 226). Från samma lokal rapporterades den 12 juni 1954 ”30 adult” med bofynd innehållande ”6 till 14 ägg” (Bo Kumlin, opubl.).

Från Orrleken och Hötjärnen i Grängesberg/Ljusnarsberg rapporterades viggen häcka i höga koncentrationer från och med slutet av 1960-talet: ”Redan 1968 fanns... ...ca 30 par i Orrleksdammen, Grängesberg (Jan-Olof Hermansson)... Under 1973 uppskattades viggstammen i några Bergslagssjöar till följande storleksordning: [---] Orrleken 5 par Hötjärn 5 par (Jan-Olof Hermansson).” (Kjell Bylin 1975, s. 266).

Övriga häckningsuppgifter före 1976:

1969      1 ♀ + 7 pulli Hökasjön i Ramsberg 8.7 (Kjell-Arne Larsson, opubl.).

1969      ”Häckning konstaterad 1969 i det att hona med ungar iakttogs i stäholmsvassen [Munktorp] 11.7.” (Arne Eklöw 1970).

1970      6 pulli Gussjön i Fläckebo 15-29.8 (Västmanlands rapportkommitté).

1972      ”Häckar sparsamt i området [Ängsö].” (Lars Lindell 1973c).

1972      8 pulli Gussjön i Fläckebo 23.7 (Stefan Björklund m.fl., opubl.). ”Vidare förekommer... ...vigg som häckfåglar... [Gussjön i Fläckebo]” (Stefan Björklund 1973b).

1973      1 pull. Harsjön i Sala 14.7 (Stefan Björklund & Stig Öhman, opubl.). ”Vigg ses ofta i par och häckar möjligen [Harsjön-Stensjön-Långsjön i Möklinta/Sala].” (Stefan Björklund 1973c).

1973      ”Misstankar [om häckning] föreligger även om ett par viggar som sågs hela våren och alltid i direkt närhet av måskolonin [Gorgen i Västerfärnebo].” (Erik Andersson 1973).

1974      ”Något häckande par [Spaden i Hed].” (Lars Lindell 1974c).

1974      ”Antalet häckande par i Asköviken [Västerås-Barkarö] torde 1974 ha rört sig om ca 20 – företrädesvis knutna till skrattmåskolonin.” (Lars Lindell 1975b).

1975      8 pulli Gussjön 19.7 (Kalle Källebrink, opubl.).

1975      17 par Södra Hörken i Grängesberg/Ljusnarsberg (Leif Nilsson 1978).

I övrigt under perioden före 1976 nämns viggen bara i förbigående i några notiser, indikerande att den var allmänt förekommande. Anmärkningsvärda fynd listas nedan.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984. Svart prick anger ruta med säkerställd häckning.

En del inventeringsdata föreligger från 1980-talet. En inventering av Asköviken och Tidö i Rytterne år 1982 resulterade i tre par häckande vigg, samtliga i vikens inre delar och i anslutning till en större koloni av skrattmås Chroicocephalus ridibundus (Thomas Skoglund 1983; Thomas Skoglund 1983b). En heltäckande inventering av Ängsö socken, cirka 43,5 km² sjöyta, år 1983 resulterade i sammanlagt 19 par, varav fem par på Björkskär i anslutning till en större koloni av gråtrut Larus argentatus (Åke Berg & Thomas Skoglund 1985). Detta motsvarar en genomsnittlig täthet av 0,4 par/km² sjöyta. Vid en heltäckande inventering av sjöarna i Lindesbergs kommun 1987-1989 fanns totalt 7 par fördelade på fem sjöar (Jan-Erik Malmstigen & Mats Andersson 1990; Mats Andersson & Jan-Erik Malmstigen 1990). Detta motsvarar en genomsnittlig täthet på knappt 0,1 par/km² sjöyta. En mycket hög täthet, 7,5 par/km² sjöyta, av häckande vigg påvisades år 1989 vid Morskogasjön i Ramsberg, där 4 par fanns på drygt 50 hektar sjöyta (Mats Andersson 1990c). I Grängesberg, med Hötjärnen och Södra Hörken med flera sjöar, bedömdes 40-45 par finnas år 1991 (FiD 25:54).

Vinterfynd (december-februari) före 1976:

1953      10 ex. Gångholmen i Västerås-Barkarö 6.12 (Bo Kumlin, opubl.).

1961      1 honf. Dysjön i Fellingsbro 22.1 (Lars Gotborn, opubl.). ”5 ex. i Arbogaån 22.1. 61 (Lars Gotborn)...” (Roger Gyllin & Kent Larsson 1969).

1967      ”...6 ex. i Sjömosjön [Fellingsbro] 2.12. 67 (Kent Larsson).” (Roger Gyllin & Kent Larsson 1969).

1970      5 ex. (1 ♂, 4 ♀♀) Kraftvärmeverket i Västerås 28.2 (Bertil Oldén & Per Olsson, opubl.).

1972      1 ♂ Kraftvärmeverket i Västerås 26.2 (Kjell Ingeström & Lars Lindell, opubl.).

1973      1 ♂ Lagårdssjön i Kolbäck 3.2 (Thomas Pettersson, opubl.).

1973      2 ex. (1 ♂, 1 ♀) Lagårdssjön 17.2 (Thomas Pettersson, opubl.).

1973      1 ex. Mölntorp i Säby 2.12 (Västmanlands rapportkommitté).

1974      1 ex. Granfjärden i Ängsö 7.12 (Västmanlands rapportkommitté).

Det var relativt glest med vinterfynd (1.12-28.2) under perioden 1976-1999, vilket framgår av figuren nedan och i jämförelse med motsvarande figur för perioden 2000-2022.

Större (minst 250 ex.) ansamlingar före år 2000:

1953      250 ex. Asköviken i Västerås-Barkarö 30.10 (Bo Kumlin, opubl.).

1954      300 ex. Asköviken 10.10, 17.10 och 7.11 (Bo Kumlin, opubl.).

1973      325 ex. Södra Hörken i Grängesberg/Ljusnarsberg ”i oktober 1973” (DOF 1993, s. 188).

1975      291 ex. Fläcksjön i Fläckebo 27.4 (Bo Eriksson 1977).

1975      300 ex. Asköviken 21.9 (Anders Arnell, opubl.).

1977      271 r. Fläcksjön 28.4 (Kalle Källebrink, opubl.).

1979      300 r. Hässlösundet i Irsta/Västerås 26.4 (Ulf Carlson, opubl.).

1986      287 r. Asköviken 7.12 (FiV 18:63).

1992      250 r. Asköviken 19.3 (FiV 24:93).

1993      400 r. Asköviken 28.3 (FiV 25:74).

1995      400 r. Hjälmaren vid Nyckelgrundet i Arboga 30.7 (FiV 27:115).

1996      300 r. Hjälmaren vid Ålhammarsudden i Arboga 9.9 (FiV 28:130).

1996      700 r. Hjälmaren vid Ålhammarsudden 8.11 (FiV 28:130).

1998      1 000 r. Västeråsfjärden vid Munkängen i Västerås 1.10 (Anders Borgehed, opubl.).

En hög (minst 50 ex.) dagssumma av sträckande viggar före år 2000:

1988      125 str. Väringen i Ervalla/Näsby 1.10 (FiV 20:55; Erik Jansson gm Jan-Erik Malmstigen, opubl.).

Ett ringmärkningsåterfynd med anknytning till Västmanland är känt: en adult fågel, gissningsvis en ruvande hona, som märktes på ”Skorven” i mälarfjärden Blacken i Rytterne den 20 juni 1937, återfanns vid Longpré-les-Corps-Saints, Somme, i norra Frankrike den 31 december samma år (GNM/Å 1938:102; Kai Curry-Lindahl 1959-63, s. 229).

Flyttning och övervintring

Västmanland berörs av en tämligen omfattande genomflyttning vår och höst, särskilt på senare år även under högsommaren. Vårflyttningens omfattning visar möjligen en svag tendens till minskning medan snarast det motsatta gäller för flyttningen under sommar och höst. Även om dessa tendenser kan skönjas är ingen av dem statistiskt säkerställd. De största (minst 250 ex.) ansamlingarna 2000-2023:

2000      600 r. Hjälmaren 30.7 (FiV 32:63).

2002      338 r. Galten vid Klovstenen i Kolbäck 2.11 (FiV 35:96).

2013      350 r. Galten vid Sävholmen i Kolbäck 5.10 (FiV 45[2-3]:23).

2014      380 r. Galten vid Stavbyskär 13.10 (FiV 46[2-3]:26).

2018      243 r. Västeråsfjärden vid Munkängen 22.12 (FiV 50[2]:26).

2023      250 r. Gussjöbäck i Fläckebo 5.10 (FiV 56[2-3]:27).

2023      280 r. Gussjön i Fläckebo 17.10 (FiV 56[2-3]:27).

Viggens höstflyttning var under 1970- och 1980-talet förlagd i huvudsak till oktober månad, men från och med 1990-talet har ansamlingar med höstflyttande viggar uppträtt redan från slutet av juli. I takt med senare isläggning de senaste decennierna har höstflyttningen också blivit utdragen i tid. Mediandatum för första och sista vårobservation av minst 50 ex. under perioden 1976-2023 är den 5 april respektive den 1 maj. Mediandatum för första och sista höstfynd av minst 50 ex. under samma period är den 15 augusti respektive den 18 november.

Aktivt sträckande viggar ses ganska sällan, men i figuren nedan syns två rätt markanta toppar, en i juli och en i början av oktober. De högsta (minst 50 ex.) dagssummorna av sträckande viggar 2000-2023:

2009      50 str. (V) Kvicksund i Rytterne 24.7 (Tommy Emanuelsson m.fl., opubl.).

2012      60 str. (SV) Kungsudden i Kungs Barkarö 16.7 (Patrik Rhönnstad, opubl.).

Veckovis fördelning av viggar som har rapporterats som sträckande 2000-2023.

Fynd vintertid (1.12-28.2) har gjorts varje år under perioden 2000-2023. Antalet individer varierar dock kraftigt mellan olika vintrar beroende på isläget under vintermånaderna. Som mest registrerades sammanlagt 658 viggar vintern 2011/12. Det stora flertalet viggar vintertid noteras i december och vissa år någon vecka in i januari. Tidiga vårar kan rätt många viggar ses också i slutet av februari. En majoritet av vinterfynden har gjorts i anslutning till Mälaren.

Övrigt

Vid Jan-Mattsdammen i Grängesberg observerades en hybrid den 27 april 1998, troligen mellan brunand A. ferina och vigg (FiD 32:49). På samma lokal sågs också en adult hanne 4-16 maj 1999, också den troligen en hybrid mellan brunand och vigg (FiD 33:44). Därutöver sågs 1 1K på samma lokal den 2 oktober 2010 (Germund Kadin & Bertil Rahm, opubl.).

Senast uppdaterad 2024-09-09