Rörsångare Acrocephalus scirpaceus (Hermann 1804)

Utbredning

Rörsångaren häckar allmänt i större delen av Västmanland, men endast mycket lokalt i Övre Bergslagen. Den är starkt knuten till bladvass under såväl häckning som flyttning och det är ytterst sällan den överhuvudtaget observeras i någon annan miljö. En märklig iakttagelse är därför den från Nora 1992, då rörsångare sågs mata ungar i en trädgård vid Odengatan i juli (Berit Ragné, opubl.).

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid (1.6-31.7) under perioden 2012-2022.

Numerär

Från Västmanland föreligger inga inventeringsuppgifter från perioden 2000-2023.

Mälarens sjöyta inom landskapets gränser kan uppskattas till cirka 230 km². Med samma täthet som i Storsjön år 1983, se nedan under Historik, skulle detta innebära närmare 6 500 par rörsångare i Mälarens bladvassområden. Bladvassarealen inom samma område har beräknats till cirka 12 km² (Rigmor Angel & Arne Råberg 1983), vilket ger en täthet av cirka 540 par/km² bladvass. Jag gissar att det inom Västmanlands gränser sammanlagt kan finnas ytterligare kanske 2 km² bladvass med samma täthet av rörsångare som i Mälaren, dvs. ytterligare tusentalet par. Av uppskattningsvis 200 km² sjöyta i Skogslåglandet med en täthet av rörsångare motsvarande Morskogasjöns år 1989, se nedan, ger detta cirka 3 400 par. Resterande sjöar i Bergslagen, cirka 200 km², hyser förslagsvis knappt halva tätheten, dvs. 1 500 par. Västmanlands population av rörsångare på 1980-talet kan således uppskattas till drygt 12 000 par. En förmodad minskning sedan millennieskiftet motiverar en populationsstorlek på cirka 10 000 par. Ulf Ottosson m.fl. (2012) har dock beräknat populationen till 25 000 par.

Historik

Det första fyndet av rörsångare i Västmanland utgörs av ett bo, som förvaras i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar: ”Bo av rörsångare Springsta 24/7 1918 R. Gillström.” (nr. C 258). Det första fyndet av en livs levande fågel, gjordes vid Viksäng i Västerås två år senare, enligt anonyma anteckningar i Västerås stadsarkiv, sannolikt förda av O. M. Floderus på 1920-talet: ”Wästerås Wiksäng 1 ex anträffat i juli 1920 i ålryscha enl G. Nilsson ex. uppvisat uppst. vid V.N.F. sammanträde 23/4 1923 Obs första fyndet i Vd”. Tidiga bofynd rapporterades också från Köping: ”Rörsångaren är häckfågel här, bon har tagits på vintern.” (ur brev från konservator Edvard Råberg, Köping, odaterat, till lektor O. M. Floderus); liksom från Ängsö: ”Rörsångare med bo har flera gånger blivit funna efter stränderna.” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus). Samtliga dessa uppgifter har publicerats, om än något mindre detaljerat (Matts Floderus 1925).

Sedan dröjer nästa uppgift till 1940-talet, då Bengt H. Girell (1942) uppger att rörsångaren ”träffats häckande” vid Asköviken. Enligt Bertil Walldén (1955, s. 222) skulle sävsångaren överträffa rörsångaren i numerär på 1950-talet: ”Sedan dess har rörsångarna blivit så vanliga i Mälarens vassar bland de ännu allmännare sävsångarna att mången fågelintresserad lärt skilja på dess snarlika läten”. Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 1820) hävdade dock motsatsen, att ”fågeln tämligen snabbt expanderade i Mälarens vassar, där den är allmännare än sävsångaren”. Under 1950-talet är arten uppgiven från följande lokaler: Hässlösundet i Irsta (Bengt H. Girell 1958); Ångsjön i Irsta/Kärrbo (Bertil Walldén 1955, s. 222); Hunstorpssjön i Näsby (Erik Sjöstedt 1958); Östersjön i Sura (Harald Wedérus 1958). I övrigt föreligger uppgifter från 1960-talet och 1970-talets första hälft från en rad lokaler, t.ex. vid Norsa i Munktorp, där rörsångaren var ”mycket allmän i vassbältet” (Arne Eklöw 1970). Häckningsuppgifter föreligger också från Glåpen (Bertil Eriksson 1972), Norrsjön (Kjell Holmgren 1972; Arne Persson 1972) och Västersjön i Sura (Thomas Forsberg & Hans Karlström 1972) samt från Ulvramen i Ramnäs (Bertil Eriksson 1973). Från Gorgen i Västerfärnebo skriver Erik Andersson (1973), att ”rörsångaren finns endast i litet antal p.g.a. att där endast finns små vass ruggar av riktig bladvass”. Vid en inventering av Frövisjön i Skultuna sommaren 1974, konstaterades 73 par rörsångare (Claes Karlsson & Sören Larsson 1976). Rapport om höstfynd har lämnats av Arne Eklöw (1971) från Norsa i Munktorp.

Rutor (5x5 km) med fynd under häckningstid 1974-1984.

Inventeringsuppgifter från perioden 1976-1999:

1983      91 revir Storsjön i Möklinta (Stefan Björklund 1983); 28 par/km² sjöyta

1989      9 revir Morskogasjön i Ramsberg (Mats Andersson 1990c); 17 par/km² sjöyta

Därutöver fanns längs Arbogaån på sträckan Västvalla – Sjömosjön i Fellingsbro, 19 sjungande rörsångare den 5 juni 1993 (FFK Medd. 12:15).

Flyttning och övervintring

Adulta rörsångare flyttar i juli-augusti medan årsungarna flyttar huvudsakligen i augusti och första halvan av september. Sommaren 1990 vid Lisjöviken i Sura fångades till exempel inte en enda adult rörsångare efter den 12 augusti, medan årsungar fanns kvar i området även den 20 september (Sören Larsson 1991). Det senaste kända fyndet utgörs av en årsunge vid Labbarn i Ängsö den 27 oktober 2019 (Västmanlands rapportkommitté). Arten återkommer i maj, de första individerna i början av månaden, undantagsvis i slutet av april.

Rörsångare har ringmärkts i stor omfattning i Västmanland och har givit upphov till 136 återfynd under perioden 1985-2013 (RC, in litt.). Av dessa märktes 82 % som årsungar (1K). Återfyndens geografiska och månadsvisa fördelning redovisas i tabellen nedan.

Rasförhållanden

Arten är företrädd av nominatrasen A. s. scirpaceus.

Senast uppdaterad 2024-01-21