Blå kärrhök Circus cyaneus (Linné 1766)

Förekomst

Blå kärrhöken uppträder i första hand som genomflyttare vår och höst. Någon häckning är inte känd under perioden 2000-2023, men sommarfynd görs de flesta år. I några fall har par uppträtt stationärt, dock utan att kunna påvisas häcka.

Lokaler med fynd av blå kärrhök i juni eller juli 2000-2023.

Historik

Enligt Carl Rudolf Sundström (1868, s. 15) observerades arten ”då och då höst och vår” i Örebro län. I Arboga skolors fågelsamling finns en blå kärrhök: ”♂ Arboga 1871 Hr. Bruksp. C. Stenberg” (Ulf Eriksson 1985) och i Rudbeckianska skolans i Västerås samlingar ytterligare en: ”♂ juv Kungs-Barkarö. aug. 1923. V.N.F. E. Råberg.” (nr. B 108). Matts Floderus (1925) rapporterade skjutna fåglar enligt följande; ”Västeråstrakten 1910, maj 1919, 1922 6/11, i Barkarö 1920”. Ursprungsuppgifterna var: ”St Ilian Gryta omkr 1910 d.s. [R. Tenow]” (anonyma anteckningar i Västerås stadsarkiv, sannolikt förda av O. M. Floderus på 1920-talet); ”En ♂ ad. hittad död utanför W^ås, troligen ett offer för telefonledn. Maj 1919. Ett annat ex. ♀ blev enl. uppgift skjuten under andjagt vid Barkarö. En Krickand hade skjutits, men ej genast upptagits, rätt som det var slog en roffågel på den, denna blev skjuten och sedermera inlämnad till mig [konservator Gustaf Nilsson] under uppgift att det var en duvhök. Sept. 1920” [Bil. C till V.N.F. 1924-04-11; § 9]; ”Wästerås: ♂ ad. 6/11 1922 enl. G. Nilsson Wästerås En gammal hane anträffad död utanför staden enl G. Nilsson maj 1919 En ♀ enl uppgift skjuten vid Barkarö enl d.s. 1920” (anonyma anteckningar i Västerås stadsarkiv, sannolikt förda av O. M. Floderus på 1920-talet). Slutligen: ”Även meddelades, att en blå kärrhök, ♂, skjutits vid Tillberga i sept. 1925 och inlämnats till konservering hos fören:s ledamot, hr. K. Johansson, Sala.” (V.N.F. 1925-12-04, § 4).

Flera uppgifter i litteraturen tyder på att blå kärrhöken häckade här och var i Västmanland i början av 1900-talet. Bland annat skriver Paul Rosenius (1927-39, s. 107), att ”därjämte avslöjades han nu som årlig häckfågel... ...vid Fröshammarsviken [Arboga]”. Kai Curry-Lindahl (1959-63, s. 495) bekräftar detta med hänvisning till ”Rosenberg”: ”Senare [efter 1918] fastslogs häckning... ...i Segersjö- [Närke] och Fröshammarsvikarna i Hjälmaren”. Matts Floderus (1925) uppgav arten som ”säkerligen häckande” i Kungs Barkarö respektive Ängsö, samt ”möjligen även i Strömsholmstrakten [Kolbäck] 1923”. Uppgiften från Kungs Barkarö lämnades i brev från konservator Edvard Råberg, Köping, den 11 juni 1923, till lektor O. M. Floderus: ”Kärrhök vill jag tro är häckfågel i Barkarö socken vid Köping (blå), jag har ej lagt ned arbete på att uppleta hans bo, men då den jagar sina regelbundna turer å sträckor hela sommaren måste den nog häcka,…”. Originalet till uppgiften från Ängsö var: ”Den bruna – ävenså den blå kärrhöken häckar i vassarna vid St. Näs och Högsholm för varje år.” (ur brev den 25 maj 1925 från H. Nordahl, skogvaktare på Ängsö, till lektor O. M. Floderus). När det gäller Floderus uppgifter angående strömsholmstrakten, är dessa mer vaga: ”Observerad i Freden o holmar i Galten” [Bil E till V.N.F. 1923-10-20]”; ”Iakttagen under häckningstid 1923 vid Freden” (ur odaterade anteckningar i V.N.F.:s arkiv, undertecknade av Tenow, förvarade i Västerås stadsarkiv). Dessutom rapporterades från Kila följande: ”Brun kärrhök och Blå kärrhök är vanliga företeelser vid By- och Östersjön…” (ur brev till lektor O. M. Floderus den 4 juni 1924 [?] från H. H. [Henrik Hasselgren]). Även vid Lillsjön i Näsby häckade blå kärrhök tillfälligt: ”Något år i slutet av 1930-talet vågade ett par av blå kärrhök bosätta sig i Lillsjön... Paret kom igen året därpå, men några okynnesskyttar beskyllde dem för att ta hönsen: så var de vackra hökarnas saga all” (Erik Sjöstedt 1958).

Därefter saknas uppgifter som tyder på häckning helt. Bengt H. Girell (1942) skriver till exempel från Asköviken i Västerås-Barkarö, att ”även om han någon gång observerats under sommaren har det skett helt tillfälligt och rört sig om något enstaka exemplar, varför anledning saknats att misstänka häckning”. De fåtaliga uppgifter som föreligger före 1970-talet tyder ändå på att arten var en regelbunden genomflyttare vår och höst. Flertalet litteraturuppgifter behandlar vinterfynd, som betraktades som ovanliga. Förteckning över kända vinterfynd (december – februari) före 1976:

1933      ”Under jakt vid Fullerö [Västerås-Barkarö] den 22 jan. 1933 iakttogs en äldre hanne av blå kärrhök flygande i sydlig riktning över maderna vid Mälaren - en för årstiden ovanlig företeelse. Temperatur -11° C. och dagen därpå -20° C” (Ragnar Tenow 1933).

1946      ”En gammal hona av blå kärrhök har flera gånger under vinterns lopp - den 6, 15 och 17.2. 1946 - setts jaga sorkar över tuvig sankmark nära Tidö, Rytterne socken, Västmanland. Övervintrande fåglar av denna art ha tidigare veterligen icke blivit observerade norr om Närkeslätten...” (John Bernström 1946).

1954      ”Ett ex. juv. i vinterdräkt observerades på närhåll över Askövikens vassar den 3 febr. 1954 (Bo Kumlin). Den 21 febr. iakttog vi (flera observatörer) förmodligen samma ex. å lokalen” (Jens Wahlstedt 1955b). ”Ett ex. (ej ad. ♂) jagande över vassarna den 3.2.1954 vid Asköviken. Troligen samma ex. den 21.2.” (Rolf Kumlin & Bo Kumlin 1955).

1963      ”Den 14.1.1963 iakttogs en hane vid Asköviken utanför Västerås. Även den 22.2.-24.2.1963 sågs ett ex., troligen samma som ovanstående, i Asköviken” (Carl Holger Johansson 1965; Hans Avelin 1966).

1964      ”1 ex ♂ övervintrade” Asköviken (Ola Björlin m.fl. 1965).

1965      1 ♂ Asköviken 30.1 (Hans-Olof Hellkvist, opubl.).

1965      ”21.11.1965 en ad. ♂ Askö (Jan Håkanson, Rolf Kumlin, Bo Kumlin). Vid tillfället var det -8° C och 5 cm snö” (Hans Avelin 1968).

Vårsträcket 1985 var ovanligt talrikt och överträffade till och med höststräcket det året i numerär. Bland annat sågs den i särklass hittills största våransamlingen någonsin i Västmanland detta år, då hela 12 ex. (7 ♂♂ + 5 ♀♀) jagade vid Hedåker i Västerfärnebo den 26 april (Åke Berg & Thore Lindberg, opubl.).

Några notabla sommarfynd (juni-juli) före år 2000: vid Bjurfors i Norberg noterades ”översomrande” par både 1978 och 1979 samt vid Labodasjön i Karbenning 1978 (FiV 11:74). Vid sjöarna Orgen och Spjuten i Norberg sågs dessutom ett par 11-13 juli 1986 (FiV 18:65). Därutöver föreligger sommarfynd av par vid Sjömosjön i Fellingsbro ”sommaren” 1983 (Thomas Ewerlid, opubl.), Västvalla i Fellingsbro den 25 juli 1993 (Per Jacobsson m.fl., opubl.) respektive den 18 juni 1997 (Björn Lindberg, opubl.) samt vid Dräggesta i Tortuna den 26 juli 1996 (FiV 28:134).

Större (minst 5 ex.) ansamlingar och sträcksummor före år 2000:

1953      5 ex. (1 ad. ♂, 4 honf.) Asköviken i Västerås-Barkarö 4.10 (Bo Kumlin, opubl.).

1975      10 str. (4 ♂♂, 6 honf.) Fläcksjön i Fläckebo 4.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

1977      13 str. Fläcksjön i Fläckebo 2.10 (Kalle Källebrink, opubl.).

1994      6 ex. (3 ♂♂ + 3 ♀♀) Gnien i Ramnäs 18.9 (Sören Larsson & Ralf Lundmark, opubl.).

1995      7 ex. Kivsta i Sala 30.9 (Karl-Gunnar Källebrink, opubl.).

1998      9 ex. (3 ♂♂, 6 ♀♀) som gick ned för övernattning vid Viby i Arboga 10.10 (FiV 30[2]:28; Hans Wilhelmsson 1999).

1998      8 r. (3 ♂♂, 5 honf.) Sala flygplats i Sala 2.11 (Kalle Källebrink, opubl.).

I Naturhistoriska riksmuseets samlingar finns en skinnlagd blå kärrhök, en juvenil hanne, från Köping den 5 oktober 1954 (Göran Frisk, in litt.).

Flyttning och övervintring

Blå kärrhöken passerar Västmanland under höstflyttningen från slutet av augusti och sträcket kulminerar i slutet av september eller i början av oktober för att sedan avklinga fram till början av november. De högsta (minst 5 ex.) dagsnoteringarna av sträckande blå kärrhökar under perioden 2000-2023 utgörs av följande:

2001      6 ex. (2 ♂♂ + 1♀ + 3 1K) Gnien 10.10 (Ralf Lundmark, opubl.).

2003      7 ex. (2 ♂♂ + 3 1K + 2 honf.) Snickarberget i Sura 5.10 (FiV 35:103).

2006      7 ex. ( 3 ad. ♂♂ + 4 1K) Snickarberget 8.10 (FiV 38:108).

2006      6 ex. (2 ad. ♂♂ + 4 honf.) Kvicksund i Rytterne 8.10 (FiV 38:108).

2006      6 1K Snickarberget 12.10 (FiV 38:108).

2012      5 str. (2 ♂♂, 3 ♀♀) Brandbo i Västanfors 8.9 (FiV 44[2-3]:31).

2021      12 (3 ♂♂, 1 ♀, 6 1K, 2 honf.) str. (S) Gnien 8.10 (FiV 54[2]:54).

2021      5 (1 ♂, 2 honf., 2 1K) str. (S) Gnien 10.10 (FiV 54[2]:54).

2022      6 (4 ♂♂, 2 ♀♀) str. (N) Gnien 16.4 (Västmanlands rapportkommitté).

2022      5 (1 ♂, 3 ♀♀, 1 honf.) str. (S) Gnien 9.10 (Västmanlands rapportkommitté).

Därutöver kan följande fynd nämnas:

2005      8 ex. (1 ad. ♂, 2 2K ♂♂, 3 1K, 2 honf.) Västvalla i Fellingsbro 1.10 (FiV 37:108).

2020      12 ex. (8 ♂♂, 4 ♀♀) Näs i Fläckebo 8.11 (FiV 52[2-3]:56).

Vårsträcket är normalt fåtaligare än höststräcket och är dessutom mer koncentrerat i tiden. Kulmen inträffar normalt i mitten eller slutet av april och har i stort sett passerat helt vid mitten av maj.

Veckovis fördelning av blå kärrhökar 2000-2023.

Sommarfynd (juni-juli) görs de flesta år och antalet fynd har tenderat att öka sedan 1990-talet. Oftast ses ensamma fåglar och i många fall handlar det om yngre fåglar, till exempel fjolårshannar. Några fynd av par sommartid och i tänkbar häckningsmiljö föreligger dock. Exempelvis noterades sommarfynd av par vid Österäng i Kumla den 27 juli 2000 (FiV 32:68) samt vid Österby i Kumla den 18 juli 2022 (Västmanlands rapportkommitté).

Vinterfynd (december-februari) har gjorts flertalet år och tycks ha ökat i frekvens sedan millennieskiftet. Antalet inblandade individer är dock alltid lågt och genomförda övervintringar är ovanliga. Bland vinterfynden dominerar äldre hannar stort.

Senast uppdaterad 2024-01-31