Blåkråka Coracias garrulus Linné 1758
Förekomst
Blåkråkan är en ytterst sällsynt gäst i Västmanland och under perioden 2000-2023 är endast ett (1) fynd rapporterat:
2009 1 1K Rällså i Ramsberg 27.9-14.10 (FiV 41:98; VF Suppl. 50:107; Per Klingberg 2009).
Historik
Johan Fischerström (1785) nämner blåkråkan i sin beskrivning av Mälaren, dock utan närmare geografiska angivelser, varför man av denna inte kan få belägg för att arten förekom i Västmanland vid den tiden: ”Blå-Korpen (Coracias Garrula), som kännes af sina lysande blå fjädrar, och som då kornet är mogit, har välsmakeligt kött (1) [”(1) Den beskrifves i Svenska Economiska Dictionnairen, 2 Del. s. 104.”]”.
Enligt Sven Nilsson (1858, I, s. 236) var blåkråkan på 1800-talet dock allmän i landskapets södra del: ”Mellan Örebro och Westerås träffas hon talrikt” och Carl Rudolf Sundström (1868, s. 14) skriver beträffande Örebro län, att arten ”förekommer icke så sällan i löf-, helst aspskog. Ses äfven sitta i toppen på mindre granar. På sommaren och hösten besöker hon ofta åkerfälten”.
Matts Floderus (1925) ger summariska upplysningar: ”På 1830-talet i Ryttern, senare i Västeråstrakten, antagl. efter 1850-talet”. Därutöver föreligger följande uppgifter från framför allt 1800-talet: ”I Örebrotrakten höllo blåkråkorna helst till i aspbestånd (Högberg 1863), likaså i Västmanland (Gellerstedt 1906)...” (Sigfrid Durango 1946); ”I en promemoria till Meteorologiska anstaltens rapport för 1891 från ’A. E. Luhr, Possessionat, Springsta [Kärrbo], Västerås’, heter det: ’För 50 år sedan var blåkråkan Coracias garrula L. ganska allmän i Kungsåra och Ihrsta socknar, men för omkring 35 år sedan har hon aldeles upphört att visa sig. Orsaken aldeles obekant, emedan häckplatser icke ännu saknas’. Denna iakttagelse är säkert absolut riktig.” (Sigfrid Durango 1946); ”Västmanland. 1832. Eknö, 59º 26´ n. b., 15º 56´ ö. l., anlände 13/5 (Kallstenius, Flyttfoglars ankomst. Tidskr. f. Jäg. och Naturf. 1833, tabell). Omkr. 1840-1850. Kungsåra och Ihrsta s:nar, för 50 år sedan var blåkråkan ganska allmän, men för omkr. 35 år sedan har hon alldeles försvunnit (Promem. till Met. anst. rapport 1891. A. E. Luhr). 1840-talet. I asphagar i Västmanland (Gellerstedt 1906). Säkerligen avses Säterbo s:n, där G. växte upp. Denna socken är belägen i en blåkråkrik trakt. 1858. Trol. 1860-talet. Västeråstrakten, ägg i Västerås lärov. saml. etiketterat ’C. H. Johansson före 1896, Västeråstrakten’. C. H. J. var i farten som samlare redan på 1860-talet (B. Walldén).” (Sigfrid Durango 1946); ”I Västmanland torde ingen häckning ha ägt rum efter 1860-talet...” (Sigfrid Durango 1946).
Fynd under perioden 1900-1999:
1963 ”Ett ex. iakttogs vid tvenne tillfällen den 25.5.1963 i byn Löa [Ramsberg] vid riksvägen Lindesberg-Kopparberg, Vstm. Medobservatör var Maivor Persson.” (Kurt Johansson 1965).
1969 1 ex. vid Råsvalen i Lindes 18.8 (Ingvar Granqvist 1970b).
1974 1 ex. Kolartorp i Fläckebo 6.7 (Lars Lindell 1975h).
1978 1 ex. Vässlingbyholm i Fellingsbro 23.5 (MVOF 10:52; VF 38:266).
1994 1 ad. Hedmossen i Ramnäs 10.6 (FiV 26:132; VF Suppl. 22:100).
1996 1 ad. Vallby i Ervalla 20-23.5 (FiV 28:152; VF Suppl. 27:101).
Därutöver föreligger möjligen ytterligare ett fynd från Arboga: ”Ingeniör v. Knorring lämnade den sensationella andrahandsuppgiften att blåkråkan iakttagits vid Arboga” (V.N.F. 1950-10-16, § 2).
Rasförhållanden
Arten är företrädd av nominatrasen C. g. garrulus.
Senast uppdaterad 2024-12-03